III. NÅGRA NYKARLEBYFAMILJER. BORGARE, TJÄNSTEMÄN OCH VANLIGT FOLK

Augusta Turdin och Carl Rosenkampff

Gamla fru Brita Stina Lybeck (s. 203 ff.) var god vän till fru Turdin och umgicks ofta i huset. Hennes dotterdotter Brita Alexandra Gyllenberg, som var ett glatt barn och kunde sjunga och tralla, blev favorit hos mamsell Augusta: hon blev ”Augustas flicka”. Då Brita började gå i skola, skickade Augusta åt henne en vacker ”sammetspirat” med bronslås, fylld med godsaker. Sedan, då Augusta stod brud, fick Brita komma upp i brudkammaren och se den blivande friherrinnan i all hennes ståt.

Det sades, att Augusta Turdin till en början ej alls ville ha den 16 år äldre baronen till äkta man. Enligt Brita Gyllenberg var det tvärtom: hon ville nog ha honom: ”Han var ju en så söt människa!” Men hon hade förut varit förlovad med en dr Borg, och det hade ej blivit något parti av.

Baron Rosenkampff åter lär ha trott, att mamsell Turdin var rik och skall ha gjort sig räkning på att få sina skulder betalda. Men förtjust skall han ha varit. Småstadsskvallret visste berätta, att han skrivit till sin fästmö och bett henne välja, vad hon ville låta kalla sig: ”baronessa” eller ”friherrinna” eller ”överstinna”. Baron Rosenkampff vistades på orten för storbrons byggande, och då de första plankorna blivit lagda över brovasarna, var baronen och Brita, sedermera fru Lybeck, de första som vågade sig över. 10)

Så långt Brita Lybeck. I själva verket hade Rosenkampff vistats i Nykarleby i samband med brobyggnaden från 1815. Han gjorde bl.a. visit på Kuddnäs med sin första fru, född Aurora Hartman, och likaså hos Turdins. Lilla Augusta, som var en nätt flicka, brukade han kyssa på hand. 11) Då bron var färdig 1817 var Augusta bara 8 år gammal.

Carl Rosenkampff föddes på fädernegodset Kersel i Livland den 17 okt. 1793. Han kom som 15-årig i rysk statstjänst, studerade vid ingenjörskåren och blev 1811 fänrik och 1814 löjtnant vid väg- och vattenbyggnaderna. År 1815 kommenderades han att leda arbetet på återuppbyggandet av bron över Nykarleby älv, hans första större arbete i Finland. Brobyggnadens högtidliga invigning försiggick på kejsarens namnsdag den 11 sept. 1817. Närvarande var bl.a. landshövding Carl Constantin De Carnall, en del av landsstaten, i staden vistande militära och dess civila ämbetsmän, stadens borgerskap och allmoge från landsförsamlingarna. Efter gudstjänst i stadens ”Ryska Regementskyrka”, som för tillfället var inrymd i skolhuset, begav sig samtliga i procession till bron. Vicepastor, magister Nils Mathesius tolkade här i ett kort och ”lämpeligt” tal ”de lifliga känslor af underdånig tacksamhet och erkänsla, som hos ortens inwånare blifwit wäckte genom detta nya wedermäle af Hans Kejserliga Maj:ts ynnestfulla omsorg, hwilken de hafwa att tacka för återuppbyggandet af denna med betydeligt bidrag af allmänna medel i nyare smak uppförda betydeliga Bro.”

Ett högtidligt Te Deum under kanoners lossande avslutade ceremonin. Därefter gav stadens borgerskap middag, varvid i underdånighet och under kanonsalut skålar dracks till Hans Kejserliga Maj:ts och det Kejserliga Husets ära. Om aftonen var staden illuminerad. Hans Maj:t Kejsarens illuminerade namnschiffer hade anbragts vid ändan av bron och gjorde ett glatt och angenämt intryck.

Dagen avslutades med en assemblée. Den kring staden förlagda militären paraderade inför flera tusen åskådare och bidrog ej litet till att höja glansen av denna i dubbelt hänseende viktiga och minnesvärda fest. 12)

År 1817 utnämndes Rosenkampff till inspektör för strömrensnings- och kanalarbetena i landet. S.å. upphöjdes han jämte farbrodern Gustaf Adolf Rosenkampff i finskt friherrligt stånd och introducerades följande år på riddarhuset. Han utförde under den följande tiden många nyttiga arbeten, sjöfällningar, kanalbyggen och forsrensningar i Finland. Då år 1826 en deputation bönder från Nordsavolaks hos senaten anhöll om byggande av en kanal från Saima till Finska viken, uppdrogs arbetet på Kejsarens önskan åt Rosenkampff. Han uppgjorde kartor, ritningar och kostnadsförslag och inlämnade dem till vederbörande myndighet den 21 dec. 1827. Kostnadsförslaget steg till 3 milj. rbl s:r. Ärendet fick dock vila till 1845 och Rosenkampff såg ej dess fullbordan. Han byggde emellertid andra kanaler, såsom vid Varkaus, Konnuskoski, Kajana o.s.v. Hans sista arbete var öppnandet av en båtled från Sotkamo ända till Uleå träsk 1846. På resa från Helsingfors till sitt gods i närheten av Björneborg fick han slag, återfördes till Helsingfors och dog där den 17 sept. sistnämnda år.

Rosenkampff hade 1827 blivit chef för strömrensningskåren i Finland, 1832 överste och 1842 generalmajor. Han var gift två gånger, andra gången 1834 med Augusta Turdin. Hon dog i Helsingfors den 6 jan. 1871.

Rosenkampffs brev till prof. G. Toppelius i Uleåborg från 1833—1841 är bevarade. De båda makarna besökte ofta Nykarleby, ehuru de kort efter bröllopet 1834 bosatt sig i Helsingfors. Deras hjälpsamhet mot släkt och vänner var berömd. Augusta Turdin var känd som en skönhet och om Carl Rosenkampff hette det, att ”i Finlands bygder fanns ej en man, så allmänt ärad och älskad som han”. 13) Äktenskapet med Augusta Turdin synes ha varit lyckligt: ”Min lilla snälla Augusta börjar på att småningom trifvas här i sin nya omgänges krets”, skriver han från Helsingfors kort efter bröllopet, och själv kände han sig ”med hvarje dag lyckligare i hennes besittning”. 14) Augusta följde ofta Rosenkampff på hans resor och vistades däremellan mest på deras egendom Sonnäs nära Björneborg eller i Nykarleby. Sonnäs allodialsäteri om 1 1/2 oförmedlat mantal ägdes från 1835 av Rosenkampff. I äktenskapet föddes fem barn.

Svärfadern Johan Turdin d.y. hade uttryckligen uttalat sin vilja, att Rosenkampff efter hans död genast skulle komma till Nykarleby. Detta skedde även. Turdin dog såsom nämnts, den 26 okt. 1834. I ett brev av den 27 nov. s.å. skildrar Rosenkampff sina intryck av sorgehuset: ”Det var sannerligen påkostande, att vid inträdet i våra famillers stamhus ej mera mötas av vår trefliga gubbe, och finna hela huset omstöpt. Den gamla Patriarchen finnes ej mera till, och i dess ställe bilda sig nu flera egna stammar. Så är verldens gång!” Han fortsätter: ”Gustaf (Turdin), som för 14 dagar sedan tog i besittning sina föräldrars gamla hem, är nu i sin tour familjefar, den lilla nykomne (Anna Augusta, f. 28.10., död 24.12.1834) utgör för närvarande hela famillens förtjusning.”

Bouppteckningen skulle ske i mitten på dec., men Rosenkampff kunde tydligen ej vara med om den utan måste skynda iväg till Helsingfors, där hans förste son Carl föddes den 24 dec. Något missnöje med uppgörelsen rörande dödsboet framkommer ej i breven. Gustaf Turdin fick såsom tidigare nämnts behålla gården, varulagret, magasinerna m.m. Han gav skuldsedlar åt Rosenkampff och de andra arvtagarna, varjämte översten gick i borgen för Augustas halvsystrars del. Vad Gustaf Turdins snart inträffade konkurs beträffar, meddelar Rosenkampff endast, att han övervarit ett sammanträde med kreditorerna och av hovrätten emottagit ett honom tillagt överskott på fastigheternas värde à 850 Rdr rgs [riksdaler riksgälds (sedlar)]. Som borgesman för Turdin stod han i skuld till dödsboet för 11.372 rdr rgs och beloppet avräknades nu, varför, efter avdrag av en tidigare avbetalning, en rest av 3.923:46 rdr rgs återstod. 15) Beloppet steg emellertid senare efter vissa avdrag till 4.800 rdr rgs. Matts Lithén hade nämligen uppgjort likvid mellan svågrarna Gustaf Toppelius och Rosenkampff i avseende på den förres fordran hos Turdin, för vilken Rosenkampff som sagt gått i proprieborgen. På denna summa ville Rosenkampff utge revers med en andra inteckning i sin fastighet i Helsingfors som säkerhet. I ränta erbjöd han 5 %, men mera än 500 rdr rgs trodde han sig ej kunna amortera per år. Tydligen gick svågern med på förslaget. 16)

Gustaf Turdins konkurs hade sålunda vållat bl.a. Rosenkampff avsevärda förluster.

En av orsakerna till konkursen var, att det i unga Turdins hus levdes alltför stort, berättar fru Brita Lybeck. Fru Emilia var så fin och behaglig, men en klen husmor. För barnen hölls guvernant och med dem pjåskades och fjäskades på allt sätt. Vantar och strumpor värmdes i kakelugnskrubban, och då sköterskan kom utifrån in om vintern, skulle hon först en stund hålla vantarna på, för att händerna skulle bli varma igen, eller skulle hon taga andra, värmda vantar på för att ej ”behandla” de små barnen med kalla händer. 17) —

Gustafs svåger Henrik Backman skötte efter konkursen 1838 hans handel till sin död 1842, såsom på annat ställe nämnes. Därefter såldes gården och all egendom. Nu flyttade systern, unga fru Emilia Augusta Turdin (f. Backman i Stockholm 7.7.1812) från sin man till Kuddnäs jämte sin moder, klädeshandlaränkan från Stockholm, Karolina Augusta Backman (f. Löfving) och sina två barn Gustaf och Johan Emil (f. 1836). Orsaken sades vara, att unga frun var nervös och hade svimningsanfall efter konkursen och broderns död. Gustaf Turdins svärmor överöste honom med ovett för att han ruinerat huset. Turdin, så gott som utvisad från sitt hem, kom till Kuddnäs och klagade sin nöd ”i häftig smärta för doktorinnan Topelius. Han dolde sitt huvud i kuddarna på soffan och satt där, tills han somnade.” Herrskapet Topelius hyste medlidande med den arme mannen. ”Om käringen” — hans knarriga svärmor — ”skulle hållits i Stockholm”, sade han, ”så skulle det ej gått så här”.

Familjen bodde i fortsättningen kvar på Kuddnäs i gula byggningen, medan Gustaf fortfor att bo i hemgården. ”Nybergs Kajsa” (förmodligen sjömansänkan Kajsa Greta Nyberg f. Nars) skötte hans hushåll ”och ärfde 3 barn af honom ...” 18)

Baron Rosenkampff försökte bereda honom arbete och tog honom med sig till Saima kanal, där han för en tid fick någon förmansplats och något att leva, av. Hans fru Emilia Augusta Backman återflyttade senare till Stockholm med gossen Emil och började där hålla en skola för småbarn.

Sista gången vistades änkefru Rosenkampff med familj i Nykarleby året 1865—1866.