Huru ett borgmästarval tillgick på 1830-talet får vi veta av förrättningen vid valet 1836.

Sedan borgmästare Fredrik Calamnius i jan. 1836 befordrats till häradshövding i Kajana domsaga, hade borgmästartjänsten lediganslagits av magistraten genom annons i Finlands allmänna tidning tre särskilda gånger. Tjänsten kunde sökas av hugad kompetent sökande inom 56 dagar från annonsens datum den 7 mars s.å. Lönen var 300 rbl sr, varjämte borgmästaren ägde förvalta ett under staden avhyst och i gott skick varande hemman. Han kunde även tillsvidare påräkna sportler som sjömanshusföreståndare. 98)

Eftersom t.f. borgmästaren J. F. Töhlberg var jävig såsom medsökande, hade kanslisten vid Kejs. Vasa hovrätt, vicehäradshövdingen Herman Wärnhjelm den 20 april s.å. förordnats att som magistratens ordf. förrätta valet.

Den 9 maj sammanträdde magistraten under Wärnhjelms ordförandeskap för utsättande av termin för valet och vidtagande av övriga förberedande åtgärder. Borgerskapet var talrikt närvarande. Genom stadens kassör hade magistraten låtit uppföra en vallängd, som nu justerades och upplästes samt godkändes av borgerskapets pluralitet utan erinran mot den för valet lagda grunden. En och annan medlem anmälde dock missnöje över röstberäkningen, i anledning varav de förmanades att i godo förena sig med det övriga borgerskapet samt underrättades, att beräkningen stödde sig på utkomna författningar och huvudsakligen stadgandet i Kgl. förordningen av den 12 okt. 1743, som upplästes. De nämnda medlemmarna förklarade nu att de frångick sitt nyss tillkännagivna missnöje och önskade, att ingenting därom skulle inflyta i protokollet. De godkände vallängden, som därefter befordrades till vederbörandes underskrift. Terminen för valet utsattes av magistraten till den 25 maj. 99)

Kungörelse härom utfärdades i stadens kyrka den 12, 15, 22 och 23 maj, varjämte behöriga anslag uppsattes. Dessutom hade stadstjänare gått omkring i husen och särskilt sagt till det röstägande borgerskapet om det blivande borgmästarvalet. Dessa hade även genom givet tecken med stadens klocka underrättats om sammankomsten.

Den 25 maj 1836 kl. 10 f.m. sammankom magistraten på rådhuset för att förrätta valet. Närvarande var kanslisten i Kejs. Vasa hovrätt, v. häradshövd. Herman Wärnhjelm såsom tillförordnad ordf. samt rådmännen M. Lithén, C. Lindqvist, C. J. Berger, P. Lybeck och Ad. Hammarin. Protokollet fördes av hovrättsausk. Ephr. Wacklin.

I närvaro av det församlade borgerskapet företogs nu ärendet till åtgärd. Följande författningar upplästes: 2 § av Kgl. resolutionen på städernas besvär av den 8 juli 1720, 1 § i Kgl. resolut. på enahanda besvär av den 16 okt. 1723, Kgl. förordningen av den 12 okt. 1743, Kgl. brevet av den 21 april 1755, Kgl. förordningen av den 19 jan. 1758, 17 § i Kgl. resolutionen på städernas besvär av den 17 aug. 1762, Kgl. brevet om borgmästar- och rådmansval i städerna av den 31 okt. 1766 samt Kgl. breven av den 7 aug. 1794 och 6 dec. 1806, varjämte borgerskapet hade underrättats om att vallängd för valet hade uppgjorts genom magistratens försorg den 9 maj och godkänts vid då hållet sammanträde.

Såsom av ålder varit vanligt beräknades därefter det voterande borgerskapets röster efter envars utlagor till staden föregående år så att för varje rbl s:r i utlagor räknades 1 röst samt för vad som överstigit jämnt rubeltal och uppgått till fullt 50 kopek och därutöver jämväl 1 röst. Häremot gjordes ingen annan anmärkning än att handl. Gustaf Turdin och f. rådmannen Jak. Kerrman ville ha antecknat, att de ansåg, att magistratens ledamöter ej borde avge sina röster sist, såsom vallängden upptog dem, utan efter nummern på deras gårdar i likhet med det övriga borgerskapet.

Magistraten förständigade i anledning härav Turdin och Kerrman, att ledamöterna av magistraten enligt gällande förordningar och vad all billighet från uråldriga tider efter följd ordning bjuder, skola avlämna sina röster sist, i överensstämmelse med vad vallängden innehåller. Kerrman gav sitt missnöje tillkänna härmed och meddelades besvärsanvisning.

Därpå upplästes de till magistraten ingivna ansökningarna jämte bilagor. De sökande var 17 till antalet, nämligen:

De två sistnämndas ansökningar hade dock inkommit efter ansökningstidens utgång.

Borgerskapet underrättades nu om att var och en borde rösta på tre, skickliga och i tjänsten kompetenta personer, men att de ej var bundna av förberörda ansökningar. Därefter förrättades valet i den ordning och på det sätt vallängden utvisade.

Vid sammanräkningen efter slutad votering befanns, att vicehäradshövding Kihlgren erhållit 375, v.häradsh. Töhlberg 266, notarie Björklund 415, kopisten Haeggström 498, tullförvaltare Pehr Lundmark 172, kämnärspraeses i Vasa Benjamin Sinius 6, referendariesekret. Wacklin 62, kämnärspraeses Spolander 100, häradshövd. Widén 86, v.häradshövd. Roschier 14, hovrättsausk. Ephr. Wallin 14, vicelandssekr. Tengström 15, borgmäst. Lindberg 168, hovrättsausk. Häggström 27, adv. fiskalen vid Vasa hovrätt Johan Fredric Gottsman 17, lagmannen och häradshövd. Christ. Sundius 9, hovrättsrådet Carl Fredrik Forsell 9, v.häradshövd. Löfgren 47, v.häradshövd. Stenius 47 samt hovrättsnot. och vicehäradshövd. Johan Granlund 98 röster.

Om denna utgång av valet underrättades borgerskapet, varefter följande förslag uppgjordes, enligt den ordning vari rösterna utfallit:

Detta förslag insändes jämte ansökningar med bilagor, vallängden samt magistratens vid tillfället förda protokoll till landshövdingen för att överlämnas till Hans Kejs. Maj:t.

Av sammanställningen över de tres meriter framgick, att kopisten Johan Anders Ludvig Haeggström var född på Kimo bruk den 1 aug. 1804. Föräldrarna var tullfiskalen Johan Haeggström och Anna. Ulf Johan Anders hade blivit student i Åbo den 2 dec. 1822, avlagt examen i lagfarenhet den 12 juni 1826 och antagits till auskultant i Vasa hovrätt den 19 aug. s.å. Han hade därefter tjänstgjort vid ting och vid hovrättens kansli samt tid efter annan förordnats till ordf. i häradsrätterna i Vörå och Nykarleby socknar av Österbottens medledels nedre domsaga, Idensalmi, Pielavesi och Nilsiä socknar av Idensalmi domsaga samt Kuopio tingslag, hanterat flera tviste- och brottmål, verkställt husesyner och saluvärderingar och förvaltat domarämbetet i Idensalmi domsaga under olika perioder från 1 juli 1830 till jan. 1834. Härunder hade han ådagalagt flit och kunskap i lagfarenhet samt i övrigt uppfört sig hedrande. Den 16 juni 1832 hade han erhållit vicehäradshövdings titel. I sept. månad 1834 hade han antagits till e.o. kopist i justitie- och den 21 okt. s.å. vid ekonomiedepartementet samt den 9 juli 1835 befordrats till kopist vid kejs. senatens allmänna kansli. Alla tjänstegöromål hade fullgjorts ”med synnerlig flit och uppmärksamhet”.

Tjänsten hade som vi sett sökts av ovanligt många kompetenta och väl meriterade personer, vilket visar, vilket anseende staden vid denna tid åtnjöt. Av de på förslag ställda, hade Björklund tjänstgjort som advokat, magistratssekreterare och notarie vid kämnärsrätten i Lovisa och Helsingfors och Kihlgren som domare vid häradsrätterna i Salo domsaga, Österbottens medledels nedre domsaga och rådhusrätten i Brahestad, där han även ett år bestridit borgmästartjänsten och utnämnts till vicehäradshövd. den 16 juni 1830. 100)

Den 3 aug. 1836 entledigades Töhlberg från befattningen som t.f. borgmästare av Vasa hovrätt. Eftersom borgmästare Haeggström fortfarande åtnjöt tjänstledighet, förordnades vicehäradshövd. Carl Daniel Roundell till t.f. borgmästare till årets slut. 101). Den 4 jan. 1837 tillträdde Haeggström sitt ämbete.

I den unge J. A. Haeggström fick staden en driftig och duglig borgmästare. Genom sin andra hustru, den vid giftermålet 1845 22-åriga Johanna Mathilda Lindqvist, blev han ingift i Nykarlebysocieteten och svåger till Z. Topelius, som samtidigt gifte sig med den äldre systern Emilie, och till rådman J. A. Lybeck, som 1846 gifte sig med den yngre systern Isabella Augusta.

Svågerskapet medförde småningom en viss förbättring i Haeggströms löneförmåner. Borgmästarens lön var erkänt låg på 1840-talet, 400 rbl sr, vari då ingick notarielönen. Särskilt Haeggström synes ha haft svårt att reda sig. Stadens rådmän, som alla vid denna tid var framgångsrika affärsmän, beslöt i febr. 1847 att bättra upp hans ekonomi genom att avstå sina rådmanslöner och alla tjänsten åtföljande sportler som en ringa tillökning till borgmästarens ”snäfva” lön. Häröver utskrevs en förbindelse, som har följande lydelse:

”I anseende till Borgmästarens i denna stad Herr Joh. Haeggströms, snäfva lön och tjensten åtföljande penninge inkomsters ringa belopp, upplåta vi, af välvilja och erkänsla för Herr Borgmästarens nit och verksamhet om stadens allmänna bästa, såsom en ringa tillökning uti omförmälte inkomster, härigenom honom enskildt, ej allenast, de löner, som från Stadskassan oss såsom Rådmän härstädes tillkomma, utan ock alle andre våre tjenster åtföljande penninge inkomster, eller så kallade sportler af hvad (slag) de vara må, under den tid Herr Borgmästaren, i sådan egenskap, tjensten innehar, och äfven vi äro Rådmän. I följd häraf vi jemväl honom berättiga, att utan vårt vidare hörande eller begifvande uppbära och qvittera nu omförmälte lönebidrag. Hvilket med våra egenhändigt skrifna namn och sigill bekräftas. NyCarleby den 5 Februari 1847.

Härigenom nådde Haeggström en årslön om 500 rbl sr.

[Valet 1860]

1836 års borgmästarval hade således samlat hela 17 kvalificerade sökande. Detta var under stadens glansperiod på 1830-talet. Som motsats kan borgmästarvalet 1860 efter branden framhållas, då staden var ödelagd och dess framtid tedde sig minst sagt bekymmersam. Endast fem sökande hade då anmält sig.

Borgmästare Montin, som nedlagt stora förtjänster om stadens återuppbyggnad efter branden, hade utnämnts till borgmästare i Björneborg och lämnat staden i mitten av februari 1860. Från den 27 febr. sköttes tjänsten som t.f. av vicehäradshövd. Edmund Julius Höckert. Den 5 mars sammanträdde stadens borgerskap och magistrat för att bestämma lönen på ordinarie stat för borgmästartjänsten i framtiden. Samma dag anslogs tjänsten ledig att sökas inom 56 dagar. Kungörelsen härom publicerades i Finl. allm. tidning tre gånger i följd.

Borgmästarens lön var vid A. W. Montins tillträde av tjänsten år 1851 fortfarande 400:— och rådmanslönen sedan 1847 9:60 rbl sr. Senare höjdes borgmästarens lön till 500 rbl plus avkastningen från vissa ägor, som efter branden i samband med nyregleringen underlagts kyrkoherdebolet i utbyte mot annan jord, som av detta avträtts till staden och ingått i dess plan. Den årliga avkastningen av ägorna uppskattades av borgerskapet till 100 rbl sr. För att bereda den nye borgmästaren efter Montin en sorgfri och anständig utkomst och på grund av höjda levnadskostnader bestämde borgerskapet nu efter diskussion, att lönen skulle vara 600 rbl sr. 102)

Den 30 maj, då ansökningstiden utgått, sammanträdde rådhusstämman för att förbereda valet. Den 19 maj hade hovrättskanslisten Berndt Hällsten förordnats att som ordf. i magistraten ersätta E. J. Höckert, emedan denne som sökande var jävig. Av stadens äldste var handl. G. M. Hedström, F. M. Gyllenberg, C. E. Ekholm, hökaren Rob. Ahlqvist, bagarmästare A. Knape och skomakarmästare Joh. Lingonblad närvarande. De skulle övervara justeringen av vallängden.

Tjänsten hade sökts av kämnärsrättsordf. i Uleåborg, Jakob Krank, t.f. borgmästaren E. J. Höckert och vicehäradshövdingarna Wilhelm Lindbohm, Alexander Kyntzell och Ernst Tegengren.

En av stadskassören Emil Forssén upprättad förteckning över de valberättigade borgarna, med uppgifter om deras stadsutskylder för 1859 i rbl och kopek silver upplästes för granskning. För var och en hade röstetalet utsatts efter sådan grund, att varje hel rbl i utskylder samt vad däröver skjutit och uppgått till 50 kopek och mera ansetts motsvara 1 röst. Tolagen och arrendedelen ingick ej i berörda utskylder, medan däremot handelsgenanten, vars belopp bestämdes av tolagen och motsvarade 75 % därav, hade inräknats i dem.

Hökaren Ahlqvist anmärkte, att eftersom handelsgenanten, ”såsom en tillfällig inkomst för stadskassan, lika litet som tolag och arrendemedel, bort upptagas bland de utskylder, som bestämde de voterandes röstetal, så ansåg Ahlqvist att handelsgenanten för dem, som sistlidet år betalt sådan, borde från de i förteckningen upptagne utskylder avföras och röstetalen därefter rättas”. Ett utdrag ur uppbördslängden över handelsgenanten i Nykarleby stad för år 1859 upplästes:

Andra stadens äldste ansåg däremot, att handelsgenanten, eftersom den inbetalades direkt till stadskassan och även vid föregående val i staden torde medräknats vid bestämmandet av röstetalet, borde bibehållas vid röstberäkningen. I övrigt hade man ingenting att anmärka mot förteckningen.

Någon visshet om, huruvida handelsgenanten vid föregående val ingått eller icke, kunde vid efterfrågan ej erhållas. Även magistratens ledamöter förmälte sig sakna säker kännedom därom, då dess arkiv förstörts vid den staden två år tidigare övergångna branden. Vid omröstning i magistraten yttrade sig rådman Grundfeldt emellertid, att eftersom handelsgenanten var en stadens inkomst och dess belopp berodde av den större eller mindre rörelse den betalande drev, vilket var avgörande för det antal röster, som borde tillkomma honom, och då densamma även vid föregående val torde ingått i beräkningen vid bestämmandet av de voterandes röstetal, godkände Grundfeldt förteckningen att begagnas såsom vallängd vid borgmästarvalet. Detta ansågs lämpligast kunna verkställas måndagen den 2 juli kl. 10 f.m.

Rådmännen Sandström, Dyhr och Lybeck instämde. Ordföranden var ense med Grundfeldt utom om vad angick handelsgenanten, som var en tillfällig, av taxeringen oberoende inkomst för staden, och icke utredas kunnat, att den vid föregående val tagits i beräkning. Den borde därför avföras från de i vallängden upptagna utskylderna och röstetalet rättas så, att handl. P. Lybeck ägde votera endast med 26 röster, handl. C. J. Berger med 86, G. Hedström med 32 och W. Lundqvist med 14, hökaren R. Ahlqvist med 11, handl. T. Häggblom med 12, A. Westlin med 4 och E. Engström med 2 samt rådmännen A. Dyhr med 102, M. Sandström med 38, C. W. Sundström med 41 och C. Grundfeldt med 19 röster.

Efter omröstning beslöts dock att godkänna förteckningen med Grundfeldts motivering, och ”då någon anledning icke är att förmoda annat; än att handelsgenanten äfven vid föregående val här i staden ingått i beräkning vid bestämmandet af de voterandes röstetal”, som vallängd vid valet den 2 juli kl. 10 f.m.

Vid borgmästarvalet närvar hovrättsregistratorn Hällsten som t.f. ordf. och rådmännen Lybeck, Dyhr, Sandström, Sundström och Grundfeldt samt stadens äldste jämte en del av det övriga borgerskapet. Först kungjordes, att lönen var 500 rbl silver mot skyldighet att därför jämväl handhava notariatgöromålen i rådhusrätten och magistraten. Man hade således frångått beslutet att höja lönen till 600 rbl! De sökande uppräknades åter, och rösträttsbestämmelserna upplästes. Därpå underrättades de tillstädeskomna borgarna, att envar borde rösta på tre till tjänsten kompetenta och skickliga personer, utan att därvid vara bundna av de inkomna ansökningarna. [Svarta hästar är således inget nytt påfund.]

Valet försiggick i den ordning vallängden utvisade. Efter slutad votering befanns, att Höckert erhållit 753, Krank 407, Lindbohm 237, Kyntzell 107 och Tegengren 77 samt utan ansökning hovrättskanslisten Herman Qvickström 208, borgmästaren och riddaren Constantin Hildén 172 och borgmästaren Carl Fredrik Cederman 110, hovrättsregistrator Hällsten 71, vicehäradshövd. Sterenius 69, borgmästarna och riddarna Berndt Kilian Roos och Abraham Montin vardera 45, borgmästaren och riddaren Gabriel Tengström 27, häradshövdingen och riddaren Nils Magnus Barck 15, häradsskrivaren, vicehäradshövd. Gustaf Adolf Kjellman 10, hovrättsextrafiskalen Gustaf Wilhelm Sjöberg 9 och häradshövd. Johan Haeggström 8 röster.

På förslag uppfördes

Förslaget skulle insändas till guvernören för att genom Kejs. senatens justitiedepartement överlämnas till HKM:t. Kejsaren fastställde även valet s.å.

Borgmästarvalet satte denna gång ej några djupare spår i stadens förvaltning. De som skötte ärendenas gång var rådmännen, särskilt J. A. Lybeck. Då borgmästaren 1863 anmälde, att han på grund av sjuklighet ansökt om tjänstledighet hos Wasa hovrätt från den 13 juni till den 20 aug. för utrikesresa, förklarade borgerskapets äldste, att de ansåg magistratens främste ordinarie ledamot, rådmannen J. A. Lybeck, som i 26 års tid innehaft denna ledamotsbefattning, på grund av sin därunder förvärvade erfarenhet, särdeles beträffande förvaltningen av stadens ekonomi, lämpligast böra kunna ombetros att bestrida borgmästartjänsten under Höckerts ledighet. ”Betydliga” arbeten komme att verkställas för stadens reglering under sommaren, medan man däremot väntade endast ett ringa antal ärenden vid stadens rådhusrätt. 103 )

Den 29 april 1868 kallades borgmästare Höckert att såsom adjungerad ledamot tillsvidare tjänstgöra i Kejs. hovrätten. Magistraten och stadens äldste anhöll, att guvernören skulle utse vikarie. Till t.f. borgmästare utsågs även hovrättsauskultanten J. Tegström, som den 18 maj s.å. tjänstgjorde första gången som sådan. 104)

År 1869 begärde Tegström löneförhöjning med 1 000 mk. Han hade endast 1/3 av ordinarie borgmästarens lön. Magistraten beslöt i samförstånd med borgerskapet att i stadskassan innehålla den andel av borgmästarlönen, d.v.s. 2/3 som dittills utbetalats åt borgmästare Höckert, intill dess det blivit utrett, huru stor del av lönen som rätteligen tillkom de båda parterna. 105) Då Höckert den 1 juli 1870 avgick, fick Tegström som t.f. 1 600 mk i årslön.

Den 1870 lediganslagna borgmästartjänsten söktes av fem personer, bland dem vicehäradshövd. Theodor Wilander. 106) Valet förrättades den 29 nov. och Wilander valdes till borgmästare. Besvär anfördes emellertid av handl. G. M. Hedström, J. Kerrman, P. Aug. Lybeck, E. Roos och Rob. Ahlqvist samt skomakaren och stadsfogden Johan Lingonblad, och Tegström fortsatte att tjänstgöra t.o.m. den 19 juni 1871, då han sista gången ledde förhandlingarna. 107) Den 3 juli s.å. satt borgmästare Theodor Wilander första gången som ordf. i magistraten. Rådmän var då J. A. Lybeck, Alb. Dyhr, C. Grundfeldt, M. Sandström och E. A. Waselius. 108) Wilander var sedan borgmästare till år 1884.