J. L.  B I R C K:


F Ö R E N I N G S-  O C H
P R I V A T A R K I V

 


Synpunkter på gamla papper och nya

Varför skall man spara på gamla papper? Bränn breven, ”obehövliga” handlingar, anteckningar etc! — Den principen har tyvärr många anhängare. Ja, det tycks för månget dödsbo vara särdeles angeläget att förstöra en avliden persons ”papper”, däribland brev, nedskrivna hågkomster, dagböcker, självbiografier, fotografier, bjudningskort, tidningsurklipp av personligt och släktbetonat innehåll m.m. Bedrövliga vittnesbörd om sådan skövling föreligger lite varstädes. Offer för förstörelsen är både privata papper och föreningars handlingar. Relativt få familjer — även bland dem som befinner sig ovanför det sociala lågstadiet — har något skriftligt av personlig art i behåll från föregående släktled, något som kunde kallas familje- eller släktarkiv och som skulle lända till upplysning, nytta och glädje för de efterkommande, till kunskap om de bortgångna och till aktning och heder för deras insats i släkthistorien och i den bygd där de verkat.

En samvetsfråga till föreningsstyrelser av alla slag: är er förenings papper, protokoll och annat, som sammanfattas under benämningen arkivalier och arkiv, allt detta skrivna och tryckta, som rör föreningen från dess första början till dag som är, är det förvarat och ordnat? Eller är det mesta, äldsta och bästa skingrat, förstört, obefintligt? Med tanke på hur sorgligt vanligt det är att föreningars arkivalier icke på tillbörligt sätt samlas, förvaras och ordnas, borde varje ansvarskännande föreningsstyrelse ta sig an denna viktiga angelägenhet och så begå, att föreningsarkivets existens och tillväxt tryggas. Föreningsrevisorernas uppdrag bör uttryckligen innefatta, att utom räkenskaperna årligen granska även arkivets tillstånd och uttala sig därom. Ansvaret för arkivets förvaring och vård kan åläggas föreningens sekreterare eller en särskild föreningsarkivarie. Det var med särskild tillfredsställelse undert. vid ett besök i Pörtom gjorde bekantskap med ungdomsföreningens arkiv, som bevarat och ordnat förvarades i en prydlig kista, enkom anskaffad för ändamålet. I detta sammanhang förtjänar den stränga inskriften ovanför dörren till Bragegården i Vasa att ihågkommas: ”Vi bära ansvar för vad vi gjort, men även för vad vi försummat och för vad vi bort.”

 

De gamla gårds- och godsarkiven har — så vitt de finns i behåll — mycket att berätta om bygdens liv under en tid, då man ännu levde i det gamla bondesamhället. Husbönderna i äldre tid tog noga vara på varje skrivet papper, litet eller stort, som angick gården och dess folk. Under ett par århundradens samlande växte gårdsarkivet så att en hel kista, ibland två, behövdes för dess förvaring. Tyvärr har månget bondehemmans sekelgamla papper pietetslöst bränts upp av sentida, skolgångna efterkommande.

Förenings- och privatarkivens värde för den historiska forskningen växer oupphörligt. Historikern kan inte bygga sitt vetande enbart på det officiella materialet, som finns förvarat i statliga, kommunala och kyrkliga arkiv. Vill han veta hur det egentligen gått till, hur livet och strävandena gestaltade sig under ett visst tidsskede i en viss miljö, måste han utsträcka sina forskningar också till arkiven i privat ägo.

Här skulle behövas en grundlig väckelse på detta område till att inse förenings- och privatarkivens betydelse för den personliga släktforskningen — ”de husliga härdarnas hävder” (V. Rydberg) — för hembygdskunskapen och för kulturhistorien. En bjudande regel borde bliva: rädda och skydda egna och andras privata och offentliga papper och handlingar, skriv ned hågkomster, egna och andras, gör flitigt anteckningar medan tid är!


J. L. B:s privatarkiv (provisoriskt uppställt för fotografering 1964).
J. L. B:s privatarkiv (provisoriskt uppställt för fotografering 1964).


D
en arkivangelägenhet, som står envar närmast och vanligen är mest försummad, är envars personliga arkiv, familjearkivet, släktarkivet, släktgårdens arkiv. För dem, som har intresse för att samla, ordna och bygga upp egna arkiv förtjänar följande komponenter att beaktas som sammansättningsdelar:

I. Släktutredningar:
     a) antavla (-or),
     b) stamtavla (-or).
II. Skrivelser, skriftliga handlingar av officiell natur, såsom köpebrev, fastebrev, kontrakt, inventarieförteckningar, bouppteckningsinstrument, skattesedlar, räkningar (i urval), betyg och intyg, rekommendationer, diplomer, medlemskort, utmärkelsetecken, minneskors och medaljer.
III. Brev: allmän korrespondens, familje-, syskon- och släktkorrespondens. Ej minst brevväxlingen mellan föräldrar och barn blir av synnerligt värde, om båda parternas brev förvaras och förenas.
IV. Annotationsalmanackor för korta dagliga annotationer.
V. Dagboksanteckningar i form av dagligen eller sporadiskt gjorda mer eller mindre utförliga anteckningar och meditationer i bok eller på lösa blad.
VI. Uppteckningar av:
     a) episoder, minnen, tidsskeden ur egen levnad,
     b) av anhörigas upplevelser och minnen,
     c) av släkttraditioner.
VII.

Fotografier, vykort belysande
     a) egen persons (probandens) utseende, hem, arbete, arbetsplats, hobbyn, högtids- och festsituationer, boningsorter, resor;
     b) fotografier av enahanda art av föräldrar, barn, syskon och släktingar,
     c) fotografier av andra personer och situationer till vilka probanden har anknytning. Att märka är att fotografier utan påteckning av namn, och tid är värdelösa för nästa generation.

VIII. Tidningsurklipp (annonser, notiser, artiklar) och skrifter av personhistoriskt värde för probanden och hans släkt.
IX. Hemmets bibliotek:
     a) häfte för anteckningar om bokförvärv- och inbindning,
     b) katalog över egna (hemmets) böcker
     c) ex librismärke.
X. Bibliografi (förteckning) i kronologisk ordning över:
     a) egna artiklar, skrifter, böcker i tryck,
     b) över egna otryckta skripta.

'Rom byggdes ej på en dag', ett privatarkiv ej heller. Arbetet därpå blir lätt en fängslande hobby, som räcker livet ut. Vilket värde sättes ej på en vacker möbelpjäs, som tillhört släkten, men vad kan mormors pinnsoffa eller farfars piphylla förtälja om liv och öden jämfört med gamla brev? Och även dagens brev och papper blir gamla; person- och släkthistorien fortsätter dag för dag.

Som tankeväckande slutord en strof av läkaren-diktaren Ernst Viktor Knape:

”Ett liv är så litet, det leves så snabbt,
men rymmer så mycket ändå.
Sommaren stiger med sol i brand,
skiner på sagornas solskensland.
Hösten dödar och släcker.
Och vintern täcker vart visset strå.
Ett liv är så litet, det leves så snabbt,
men rymmer så mycket ändå.”

[Ur Korsvägen, 1920.]


J. L. Birck (1965) Förenings- och privatarkiv — Synpunkter på gamla papper och nya ur Pedersöre, Jakobstads Tidnings jul- och hembygdsblad.


Läs mer:
Byskolläraren Erik Olin (av J. L. B.) var en man som byggde upp ett rejält privatarkiv.
Fler artiklar ur Pedersöre.
(Inf. 2004-04-13.)