J. L. Birck:

     B O D F R Ö K E N S  B R E V
     F R Å N  1 8 8 0 - T A L E T S  N Y K A R L E B Y
                              II

[ ] betyder undantagsvis J. L. Bircks kommentar

Den 2 maj [1883]

K ä r a  d u!

Kl var 4 den första maj då jag fick fritt och ovan vid friheten visste jag ej hur jag skulle bruka den. Först gick jag till Tryckeriet efter tidningen, emedan jag ville vara ute en smula, men ej ville gå enkom ut och gå — det hade varit så gesällaktigt. En tripp till Loa då jag såg hennes fåglar flyga ut — hon sömmar i gult och blått för sina tankars föremål: svekerna. En kopp kaffe, men så hem emedan jag fått klart för mig att öda tiden i brevprat med dig — trogna vän. Just som jag börjat kom Alfred och frågte om Hilda och undert. ville komma med till Andra sjön, och vem skulle ej vilja åka då man har en präktig kärra och häst och det är vackert väder.

Sedan vi druckit ett glas öl och mjöd och ätit en halv struva kuskade vi åstad. Så länge Alfred såg efter arbetet [vid Andra sjön] spatserade vi på ångbåtsbryggan. När vi kom till Marielund såg vi Nesslers där samt en hop unga ryttare, som ej höra till lejonen i staden — och så ville Alfred att vi skulle gå dit. Efter att — dagen till ära — ha inmundigat ett glas punsch fortsatte vi vår färd [hemåt]. För min syn framträdde flere tilldragelser: här i backbrinken träffade vi H:ström en söndagseftermiddag eller -afton då Mia Nylund var med, och hur han sjöng då vi sedan gick hem! Litet högre upp var det som H:der gav W:11 stryk för gammalt groll — angenämt minne, inte sant? Och där — där solen glittrar på den lilla insjön — var det som W:ll hann upp mig då vi skulle till Andra sjön. Jag minns ännu hur trött och därför tacksam, jag var för Kisserups artighet. Och dessutom, hur många minnen av köld och olust på Andra sjö-vägen efter att ha tillbringat halva natten och stundom mera på [ångbåten] Vega.

Komma till staden skulle vi äta struva hos Loa. Hilda bestod emedan hon tappade i spel i söndags — o. så gick vi dit, men jag önskar att jag varit klok nog att hållas hemma. Det passar ej att vi är tillsammans med barn. Mia A:qvist var där och är nog barnslig att vilja ha all uppmärksamhet för sin del. Får hon inte det blir hon fnurrig och tyst — samt retar en annan människa så. — H:der var tyst, sade endast att han ej haft så otrevlig l maj. Loa va ur humör och R:qvist var också mera allvarsam. En stund bjöd jag till att vara allvarsam, men så brast jag ut i skallrande skratt. Jag tror att jag var något häftig då vi skildes — — — — — få se om jag kan låta det vara sista gången jag var med. Så var min 1 maj — började otrevligt, ty jag mådde så illa, att jag måste ta mig en liljekonvalje-brännvins-snaps på morgonkulan — och slutade med andligt ont. — — — — — — — — — —

Hildas calla blommar och över den har jag lutat min näsa. Med blomdoften kommer över mig känslan av något onämnbart ljuvt, som aldrig skall komma annat än i drömmen. Kära vän, lev bara i dina drömmar — jag ej ens sopar dem undan. Den kalla verkligheten trycker oss nog allt — emellanåt. — „Le och älska, bed och brinn uti sommarens dagar — — —“. Poesi och prosa!

— „Vad kostar bunten?“ påminner mig om att jag bör gå i boden, så Hilda kan gå och äta. — Bud går, så brevet kan sändas
Adjö och glöm ej
M i a

*

Onsdagen den 30 januari [1884]

L i v a,  g a m l a  v ä n!

Om du ej finner dig smickrad av epitetet så lägg dig helt lugnt på ditt öra och låds „int om nå“. Jag gissar att du som har din frihet ännu, vänder dig i dina filtar och täcken. — — — — — —

„Var så god och kom och äta!“ och jag går. Nu är jag mätt, och turen är Hildas. Vi två är för tillfället de härskande här på sidan. Alfred och Axel reste i måndags för att inventera i Munsala och i Härmä och kommer ej tillbaka förrän fredag afton. Gideon for för en stund sedan till Vasa — han skall [praktisera] på
Freses bokhandel — så nu har vi sluppit allt karlfolk till en tid. Vilket rörligt liv här är! Vilken ofantlig skillnad mellan Thildas och mitt brukar jag tänka. Hon borde ha så här, det skulle friska upp henne, ty enformigt måste det ju bli att sitta där, den ena dagen går som den andra, ingenting inträffar, som stör jämvikten utan allt är lika lugnt … Jag finner att jag är mycket belåten med mitt liv och vet ej hur jag kunde ha så ledsamt först. — Nu kom en gammal, fattig gumma och köpte för 15 penni socker. — Vi har riktigt trevligt, Hilda och jag, och skrattar emellanåt så vi vill ge upp andan. — — — — — — I dag får vi främmande, men tyst, tala allri om'et! Vi var till Soklot i förra onsdags, och nu ämnar Nils August besvara visiten. Varför skrev du „min“ etc.? Inte är han min mera än de andras — han tycker om vårt sällskap, ingenting annat — och vi om hans också, ehuru han nog har sina fel — för hett blod, det största. — Stackars Loa hur orolig hon skall sitta på gravölet i eftermiddag, då hon vet eller tror att vi har en kavaljer — Nå, hon har ju ung Eliel i stället. I går afton var han hit i boden och köpte papyrosser [cigarretter]. Han hälsade från Lovisa, och jag måtte ha sett mycket dum eftersom han frågte om jag känner honom. Men saken var den, att jag funderade om jag skulle räcka hand eller ej, beklaga, sorgen eller ej — och till på köpet kom jag ej ihåg att det fanns någon annan Lovisa än Lovisa S. Hur konfys man emellanåt kan vara!

Kl. är 9 — kanske jag lagar mig och torkar dammet på kontoret, men nog skall jag ha brevet färdigt i dag. — — — — Nog skulle jag ha mera att berätta, t. ex. om teatern jag varit på i fredags m. m, men nu ger jag mig inte tid. Hilda ber om sin hälsning, ingen annan. H:ström, är ju borta, vi hade hälsningar från honom. Få se om han är sig lik i sommar när han kommer, lika överdådig. Jag tyckte om att höra honom, ty han var kvick om ock litet elak ibland. Släng nu snart „ett tyske ord“ åt

B o d j u n g f r u n  e l l e r
          -f r ö k e n.

*

Tisdagsafton, [senhösten 1884?]

Nå, „g a m l a  Vän“!

Eftersom du inte tycks ha någon antipati mot den benämningen använder jag den — emedan du gör skäl för den.

Kl är ½11 o. jag har just slutat dagens arbete — ja, jag har haft riktigt bråttom, så tröttheten vill nästan taga ihop med mig. Och ändå börjar jag brev — i morgon blir det ej tid, ty först har jag skrivning och så kommer [ångbåten] middagstiden. (Mina sötar och ber att få sin Affe till kojs, men det tycks ej rätt lyckas). Se så, nu kom Axel hem och han vill säkert till kojs, då återstår mig ej annat än sluta — det blir väl något till råds i morgon.

Onsdagsmorgon. Den första snön! Inte skulle jag velat ha vinter ännu — det är ju så kallt, t. o. m. härinne. Kl. är ännu ej sju, så jag väntar på tyst och skriver under tiden. Så kom Amanda med kaffe — auf wiedersehen! — — — — — — — — — — —

Jag blev avbruten av unga Olson och Alfred, som kom från Necken, dit de återvände tagande mig med sedan jag druckit kaffe. Hotell Marielund vid Andra sjön. Ja, kära vän, nog låter det stort men inte ser det så ut. Har du någonsin varit hit? Gamla möbel och trasiga mattor, och vinden pinar in genom de enkla fönstren. Till på köpet en obehaglig ånga av öl och tobaksrök. [J.L. Birck har en betydligt ljusare minnesbild av restaurationen i Som vallpojke och ”kuddhöling” i Nykarleby på 1890-talet.]

[Marileund målad av P. Visti 1996. Tillhör Åke Björklund. Marielund 2009.
(Inf. 2008-02-06.)]

Icke var vår ankomst heller storartad — långflake men låda som sits och därpå en hösäck. Det skakade så jag kunde ej annat än skratta åt alltsamman. Vega har ej ännu kommit och jag fann på den här sysselsättningen, men det är litet svårt att hålla tankarna tillsamman ty i salen resonerar fruarna Petrelius, Olson och Spolander — de är här nere för att göra uppköp [från den väntade båten]. På Necken var varmt och trevligt så vi dröjde ganska länge där. Men när mörkret föll och ingen Vega kom, vandrade vi på tjärtunnor upp till hotellet, drack ett glas öl och återvände till staden på samma sätt som vi kommit. Blott med den skillnaden att först gick lådan, som Alfred och jag placerat oss på — Olson satt på säcken — sönder, och jag damp ned i lådan därifrån jag omöjligt kunde komma med egna nåder. Sedan Alfred fått hästen att stanna, som ej var så lätt, bytte vi om så att jag fick säcken att sitta på och herrarna den trasiga lådan — schäsen kallade vi den och så skakade vi åter i väg. Men ännu var ej allt bra, ty då vi kom mittför tändsticksfabriken — där det var värst gyttjigt — for ena hjulet uppå en sten. Vi var nära att få ett fritt gyttjebad, men det lyckades så väl att endast Alfred droppade av. Skrattande fortsatte vi färden — och nu har jag ätit en smörgås samt språkat litet med din bror Skolmästarn. Han var så artig och kom och frågte efter brevet, men det var ej färdigt, så han lovade komma igen om en timme. Vill du taga en promenad i morgon bitti och föra medföljande brev till fröken Anna v. Schantz. Jag åtog mig en hop kommissioner där nere [vid ångbåtshamnen] och däribland också denna. Det blir ju promenadkonsert i morgon hos er och fröken S. blir underrättad om att hon får främmande — därför var Olson angelägen om brevet. Väntades ej Vega i morgon bitti och hade jag ej så nyligen varit hemma, så skulle jag tagit Logerarn-skolmästarn på orden då han sade att någon kunde få fri resa med honom. Som det nu är får han en hop skräp att transportera, bl. a. detta brev som du får hålla till godo med och ursäkta då du besinnar att jag haft knappt 5 minuter i stöten. Det är ju åtminstone så mycket att du ej glömmer din

G a m l a r e   v ä n   M i a