Men så fastnar ögonen på bankens bländvita länga mittöver torget. Den riktigt gnistrar i solskenet. Han står och hänger med axeln mot portstolpen och förlorar sig i bankvitheten. Solen steker honom i ryggen. Snart känner han sig nära att somna. Hela tiden flimrar det vita i ögonen, det flyttar sig och hoppar så fönstren och taklinjen blir suddiga. På torget bullrar någonting plötsligt till: ett hölass kör in i våghuset. Men han märker det knappt. Allt är oändligt stilla igen. Endast forsen mumlar borta under bron. Solen tröttnar inte att gassa.


R. R. Eklund (1943) Liten drömmarpilt.


Läs mer:
Fortsättning på kapitlet.