Ab Feora Oy

Ab Nykarleby Minkfood Oy

Oy Destro Ab

Jakobstadsvägen 36

Innehåll

Några milstolpar

• 1979 i mars grundades Oy Destro Ab av Vexala Frys Ab, Nyko Frys Ab, Smedsby Frys Ab, Terjärv Frys Ab, Central Frys Ab [Lillby], Torp Frys Ab [Kållby] samt Farmarnas Foderkök Ab [Monäs]. Företaget destruerade i huvudsak mink- och rävkroppar, men även annat. Produkten användes endast i rävfoder.
       Firmanamnet Ab Destro Oy, som var ett riktigt bra namn, visade sig vara upptaget av en firma i Helsingfors, så 28 september 1979 registrerade Ab Nykarleby Minkfood Oy.
• 1980 utsågs Ralf Hästbacka, tidigare på Prevex, till vd.
• 1980? Farmarnas foderkök hoppade av efter fusion med Monäs Frys.
• 1984 i oktober tog man i bruk en fettreningsanläggning.
• 1986 förbättrades avloppsreningen.
       Ralf Hästbacka slutade.
• 1990 den 8 augusti registrerades Ab Feora Oy i samband med att Nyko blivit majoritetsägare med 56 % och gjorde det till ett dotterbolag. Övriga ägare var då:
  • Fryshuset (fd Smedsby Frys) 22 %
  • Torp Frys 11 %
  • Terjärv Frys 11 %
    

    Började man tillverka svinfoder.
    Flyttades destruktion av mink- och rävkroppar till ?

• 1993 köpte man en del av f.d. Farm Frys anläggning: foderköket, torrfoderanläggningen samt frysutrymmena i den södra delen av området.
       Ägarna var då (och även 2007):
  • Nyko 78 %
  • Terjärv Frys 11 %
  • Torp Frys 11 %

     Hyrde man ut torrfoderanläggningen vid f.d. Farm-Frys.
     Svinfodertillverkningen hade upphört.

• 1994 började man tillverka svinfoder.
• 1996 fick man högsta ekonomiska betyg.
• 2002 började man tillverka olja av rävfett.
• 2003 förbjöds minkkadaver i rävfoder och man fick transportera dem till Honkajoki för destruktion.
• 2004 började man driva hela anläggningen med rävolja
• 2005 fick man förnyat miljötillstånd och upphörde med att processa minkkroppar.
• 2007 exporterade man rävolja till Norge.
  
• 2012 deltog man i projektet Biobränsle för fiskerinäringen.
• 2013 fick man åter använda minkkroppar i rävfoder.

Ab Nykarleby Minkfood Oy

1979–1986

Nykarleby Minkfood startades 1979 av sex foderkök nämligen Nyko Frys, Vexala Frys, Torp Frys, Smedsby Frys, Terjärv Frys och Central Frys.

Företaget hette först Ab Destro Oy men eftersom ett företag redan fanns med det namnet ändrade man namnet till Ab Nykarleby Minkfood Oy.

Styrelseordförande för bolaget var Jan Fors som också var VD på Nyko Frys

Jag blev anställd redan vid byggstarten som arbetsledare och blev VD för företaget 1982 och arbetade i företaget till hösten 1986 och efter mig blev Peter Björkskog anställd som VD för företaget.

Byggstarten var på våren 1979 för att stå färdigt att ta emot pälsdjurskroppar på hösten 1979.

Den andra som var fast anställd var Leif Ojalammi och under destrueringssäsongen anlitades tillfälligt anställda ca 10 personer.

Råmaterialet eller pälsdjurskropparna samlades in från de ägande foderköksområden från Korsnäs i söder till Terjärv i norr. Det fanns på varje foderköks område en transportör som skötte om transporten av pälsdjurskropparna till destruktionsanläggningen.

Efter destrueringen så hämtade varje foderkök sin andel av den färdiga produkten för att frysas vid foderköket för att användas i tillverkningen av fodret till djuren i ett senare skede. Fettet som avskildes vid destrueringen kördes de första åren till Riihimäki och till Raisio för att renas.

Ett par år senare byggdes en fettreningsanläggning för att själv kunna rena fettet som sedan uppbevarades i stora silos och levererades till foderköken som sedan använde fettet i fodertillverkningen.

På vårarna köpte vi strömming som vi malde och syrasatte för att sen uppbevaras i silos till hösten då foderköken hämtade och använde i produktionen.

Anläggningen

Feoras anläggning på karta från Kartapaikka i februari 2021. I söder syns norra delen av Nykos anläggning. Förstoring.

Artiklar

Pälslik blir foder
och skönhetscremer

En sanitär olägenhet mindre och ett tillskott till den allt mer vikande tillgången på foderråvara skall den nya destruktionsanläggningen för mink- och rävkroppar ge som startar i Nykarleby i höst. Förutom det att man slipper bergen av pälsdjurslik runt farmerna och får proteinrikt och bakteriefritt tillskott till mink- o. rävfodret får man på köpet, som biprodukt, ett högklassigt fett som är begärlig råvara för kosmetikaindustrin och blir silkeslena nattcremer för sköna damer runt om i världen. Det hävdade åtminstone Nyko Frys disponent Jan Fors när han hälsade välkommen till taklagsfesten på fredagen. Han konstaterade också att med destruktionsanläggningen är minknäringen sluten.

Sju foderkök ligger bakom det nybildade bolaget Oy Destro Ab. Alltså 15 november skall anläggningen köras igång.

Investeringen är på 4,5 miljoner, hälften i maskiner och hälften i byggnader, VVS och el. Tre miljoner kg siktar man på att klara under denna pälsningssäsong. Antalet anställda under den tiden blir åtta—tio personer.

Det har gått snabbt framåt sedan beslutet om bolaget fattades i mars i år. I juli påbörjades grundläggningsarbetena och i augusti själva byggnadsarbetet.

Maskinhallen byggs för fyra kokare. Tills vidare installeras två av dem. I hallen finns också silos för förvaring av den kokta massan, som sedan körs upp till foderköken. Möjligheter till ensilering finns också ifall fryserierna inte kan ta emot hela mängden.

Kapaciteten blir 15 ton per skifte och dygn. I höst skall man köra två skift, berättar arbetsledaren Ralf Hästbacka, som tills vidare är den enda fast anställda i företaget. På sikt kan det också bli aktuellt att bygga ut med fryslager. Den intensiva arbetssäsongen vid destruktionsanläggningen skall bli fyra—fem månader per år. Däremellan finns möjlighet att destruera t.ex. bakterieangripet slaktavfall, som därmed blir fullt användbart som foderråvara.

Filterexperiment
på elak lukt

Att en destruktionsanläggning har en obehaglig lukt med sig vet man redan i Nykarleby. På Destros anläggning skall man emellertid försöka få bort den olägenheten genom att installera filter. Faller det försöket väl ut blir det sannolikt aktuellt att kräva samma utrustning av andra destruktionsanläggningar, berättar Stig-Erik Dahlfors, som är kontrollant på bygget.

Oy Destro AB:s upptagningsområde är ganska stort och sträcker sig från Smedsby i Söder, till Kållby, Nykarleby, Terjärv och Purmo.

Delägare i anläggningen är tre foderkök i Nykarleby, nämligen Nyko frys, Farmarnas foderkök, Vexala frys, samt Smedsby frys, Terjärv frys, Torp Frys och Central frys. Anläggningen, som ligger strax norr om Nyko frys, har en byggnadsyta på ca 913 m² och en volym på ca 6.960 m³ i två byggnadskroppar. Huvudentreprenör är Evijärven Rakennus Oy och byggnadselementen har levererats av OMP-Yhtymä i Uleåborg.

Här blir räv och mink
foder för räv och mink

ETT FÖRETAG i Nykarleby som fått börja sin verksamhet lite i skymundan är Ab Nykarleby Minkfood Oy. Företaget startade sin verksamhet under namnet Destro, men det namnet var redan upptaget av en firma i Helsingfors. Minkfood ägs av sex fryserier och det företaget sysslar med att destruera mink- och rävkroppar.

Dylika destruktionsanläggningar finns vid de flesta större pälsdjursfarmer eller foderkök och Minkfood ägs också av ett antal fryserier och är beläget intill Nyko Frys vid gamla riksåttan. [Fascinerande att det namnet användes närmare 15 år efter att riksåttan byggdes.] När företaget bildades för ett par år sedan fanns sju fryserier med i bilden, men Farmarnas foderkök i Munsala hoppade av sen en fusion med Monäs Frys blev aktuell för deras del.

De sex fryserierna som blev kvar är Smedsby frys, Vexala frys, Nyko Frys, Central frys i Lillby, Torp Frys i Kållby och Terjärv frys. Att Minkfood placerades i Nykarleby, var med tanke på ägarna, helt naturligt, Nykarleby låg i centrum.

I den stora cisternen till vänster kokas djurkropparna och massan hälls sedan i den framförliggande baljan, berättar VD Ralf Hästbacka. Där stiger fettet till ytan och tappas bort, medan köttet antingen åker iväg till fryserierna eller går ut via syrasättning, om en längre förvaring är nödvändig.

— Vi sysslar med att destruera mink- och rävkroppar och slaktavfall, berättar företagets VD Ralf Hästbacka. Det här betyder att vi genom kokning avskiljer fettet från djurkropparna. Köttet, eller proteinet, går sedan tillbaka till fryserierna för foderframställningen och fettet tar en firma i Riihimäki hand om. Där renas fettet och används vid kreatursfodertillverkning.

Företaget framställer också syrakonserverad strömming, eller kalapops, som är den vanliga benämningen på produkten.

Och produktionen har kommit igång riktigt fint, säger Hästbacka. Från november senaste år till mars i år, under högsäsongen alltså, destruerades ca 2,6 miljoner kg djurkroppar.

Trots den stora produktionen har företaget rätt få anställda. Under högsäsongen mellan 8—10 och under mellansäsongen 2 personer, inklusive VD:n.

Företaget har verkat sedan den 20 november 1979.

Här blir kropparna föda
för en ny djurgeneration

VD Ralf Hästbacka vid Nykarleby Minkfood berättar att man som en biprodukt vid kokningen av mink- och rävkropparna får ett fett av väldigt god kvalitet.

TRE MILJONER kilo mink- och rävkroppar har denna säsong gått genom Nykarleby Minkfoods destruktionsanläggningar. Efter pälsningen omvandlas djurkropparna till föda för den nya generationen av pälsdjur.

I ANLÄGGNINGEN malas djurkropparna, kokas upp till 118 grader och syrasätts. Därefter går den klara produkten ut till fryserierna och deras lager för nedfrysning.

SÄSONGSTOPPEN för destruktionsföretag infaller i samband med pälsningssäsongen, det vill säga november—januari. Då utökas företagets två anställda med åtta man.

— Viktigast är hur snabbt kropparna behandlas. Snabbare behandling ger bättre resultat. Kropparna borde inte få ligga längre än en vecka innan de går genom destruktionsprocessen, berättar företagets VD Ralf Hästbacka.

Företaget omsatte senaste år fyra miljoner mark. Till farmarna betalar företaget 50 penni per kilo.

— Farmarna tycker ofta att kropparna skulle vara värda mer. Men jag tycker man närmast borde se oss som en social inrättning och i stället tänka på vilka problem de skulle ha att bli av med kropparna ifall vi inte fanns till, konstaterar Hästbacka.

Företaget sysslar inte enbart med att omvandla kroppar till föda. Under lågsäsongen brukar man ta emot strömmingspartier och syrasätta dem så att de går att spara upp till ett år.

En annan verksamhetsform är att man kokar upp partier av till exempel slaktavfall, där man misstänker salmonella.

— Det har visat sig att just då smeten håller på att kallna, har bakterierna lättast att föröka sig. Utan syrasättning kan det därför bildas miljontals bakterier i smeten över en natt, berättar Hästbacka.

Nykarleby Minkfood ägs av sex fryserier som också tar hand om största delen av den slutliga produkten och fryser ner den för kommande behov. Leverantörerna är i stort sett fryseriernas kunder, men också en del farmare utanför kundkretsen levererar eller använder sig av destruktionsanläggningens tjänster.

— Det finns större farmare som kokar sin egen mat. För deras räkning tar vi hand om kropparna mot en avgift, berättar Hästbacka.

Utvecklingen inom destruktionsområdet har gått fort. Ännu för några år sedan var kropparna ett stort problem. Bland annat grävde farmarna ner kropparna eller brände upp dem. Idag torde det inte finnas någon som inte tar tillvara kropparna.

Nykarleby Minkfood har en av nejdens modernaste anläggningar inom destruktionen. Sedan säsongsstarten 1979 har företaget gått igenom en del igångkörningsproblem och ännu återstår en del ändringsarbeten. Kapaciteten har stigit kraftigt i och med att anläggningen förbättrats.

— Numera kör vi igenom två miljoner kilo på två veckor mot 2,5 miljoner kilo på fyra månader då vi staratde verksamheten, berättar Hästbacka.

— På sensommaren och hösten försökte vi oss på att koka potatis till foder. Felet var bara att det fanns så litet potatis att nästan allt gick till matpotatis. Under år med stort potatisöverskott kan potatisen få en större betydelse för pälsdjursnäringen uppskattar Hästbacka.

Processen i destruktionsanläggningen går till så att kropparna mals sönder med ben och allt. I malet tillstånd förs kropparna över till 2.500 kilos kokare där de upphettas till 118 grader.

— För att få bort alla bakterier borde temperaturen gå upp till 175 grader, men då förstörs proteinet, berättar Hästbacka. 118 grader kan närmast betraktas som en kompromiss där endast en del godartade bakterier blir kvar. Salmonellan, till exempel, försvinner helt vid 90 grader.

Vid uppvärmningen minskar bakterierna från ca en miljon per gram till 10—30 000 på motsvarande mängd.

Att man på ett effektivt sätt tar bort bakterierna betyder också att man måste vara mycket försiktiga så att samma bakterier inte återfås till den desinfekterade massan. Det här har gjort att man indelat företaget i en ”smutsig” och en ”ren” avdelning. Dessa avdelningar måste sedan ha så litet att göra med varandra som möjligt. Vilket bland annat har lett till att vardera sidorna har sina egna sociala utrymmen, så att arbetarna inte skall komma i kontakt md varandra.

Nykarleby renar
själv djurfetterna

SENAST I OKTOBER SKALL Ab Nykarleby Minkfood Oy själv rena det fett som fås ur mink- och rävkroppar. Den fettreningsanläggning som företaget skall uppföra väntas vara klart att tas i bruk då.

ANLÄGGNINGEN som kostar 2,5 miljoner mark är den första fettreningsanläggningen inom pälsnäringen.

I MINK- och rävmaten ingår fetter cirka 1 eller 1,5 %. De fetter som används är antingen animaliska fetter som då främst fåtts från mink- och rävkroppar eller växtfett som fås från soja.

Fettreningsanläggningen skall byggas bredvid Nykarleby Minkfoods nuvarande anläggning. — Arbetet påbörjas så fort tjälen gått ur jorden, säger Minkfoods styrelseordförande Jan Fors och VD Ralf Hästbacka. I bakgrunden området där anläggningen skall uppföras.

Världsmarknadspriset på soja är väldigt instabilt. Senaste år slog skörden fel och priset på soja steg med 80—90 %. Priset på renat fett är ca 40—50% billigare än sojaoljan. Därför är det lönande att satsa på att rena fett från djurkroppar.

Det är inget nytt påhitt att ta vara på fettet från kroppar. Hittills har man anlitat tre reningsanläggningar som finns i Finland, Rafex i Riihimäki, Rasvatuote i Vichtis eller den kemisk-tekniska anläggningen i Raisio. Eftersom de alla finns i södra Finland har transportkostnaderna höjt på priset avsevärt. Man räknar att transportera till södra Finland och tillbaka kostar 18 p/kg.

— Vi kan erbjuda ett lägre pris än andra reningsanläggningar. Det borde göra innehavarna av destruktionsanläggningarna i Österbotten intresserade. Kapaciteten räcker till åt andra än våra ägare, berättar styrelseordförande Jan Fors. Nykarleby Minkfood ägs av Nyko Frys, Vexala Frys, Smedsby Frys, Torp Frys, Centralfrys och Terjärv Frys.

Fettreningsanläggningen kan rena ca 80 ton fett per dygn. Den kommer att bereda en eller två nya arbetsplatser.

— Det renade fettet har nog kommit för att stanna, säger Fors. Det är en bra fettsyrasammansättning och priset är ju konkurrenskraftig med sojan. I synnerhet när man inte behöver köra ner till södra Finland.

— Vi tycker att det är ett lyckat investeringsbeslut, säger Minkfoods VD Ralf Hästbacka. Fastän destruktionsanläggningarna som vi räknat med eventuellt skulle anlita våra tjänster inte gör det, klarar vi själva av amorteringarna.

— Vi skall bygga en ny hall på 100 m², 90 procent av investeringskostnaden består av själva maskineriet. Vi behöver ett lager för eget bruk på 750 m² så vi måste bygga en silo på 250 m³ till. Beställningen på maskineriet är redan gjord och arbetet påbörjas i april—maj, berättar Hästbacka.

— Allra först kokas kropparna i destruktionsanläggningen. Därefter hälls massan i en bassäng där den får stå cirka en timme. Då stiger fettet upp till ytan och det tas tillvara, berättar Fors. Det är där som reningen måste ske. Eftersom fettet skall lagras ett halvt år innan det används härsknar det om det inte renas.

Reningsprocessen är ganska invecklad. Där ingår centrifugskeden så att proteiner, vatten och fasta partiklar försvinner. Det är ungefär samma principer som i mejerier. Fettet är då tekniskt rent och de fasta partiklarna är lika med noll.

— Vi kommer inte att försöka konkurrera med de tre reningsanläggningarna i södra Finland, säger Hästbacka. Vi håller oss till pälsdjursnäringen och betjänar den. Vi har kalkylerat att detta investeringsobjekt kommer att ge ren vinst för näringen. Dessutom kan importen av soja och minska. Importen av soja var 2,3 miljoner kg för näringen 1983. Priset är nu över 4 mk/kg.

AB NYKARLEBY MINKFOOD OY grundades år 1979 av Vexala Frys Ab, Nyko Frys Ab, Smedsby Frys Ab, Terjärv Frys Ab, Central Frys Ab, Torp Frys Ab [Kållby] samt Farmarnas Foderkök Ab [Monäs].

Styrelseordförande är Jan Fors och medlemmar Leif Häggblom, Herbert Rabb Helge Snellman, Per-Erik Ede och Greger Sandvik. Verkställande direktör är sedan år 1980 Ralf Hästbacka. Nykarleby Minkfood har 3 anställda. Byggnaderna är uppförda år 1979 omfattande 302 m² produktionsareal, 379 m² lagerareal samt 107 m² kontors- och sociala utrymmen.

Produktion: Destruktion av pälsdjurskroppar och slaktavfall samt tillverkning av fiskensilage.

Omsättning år 1983 ca 4 mmk.

Marknadsföringsområde är svenska Österbotten.

Ny typ av svinfoder
tillverkas i Nkby

Slaktavfallet kan nu utnyttjas i svinfodret. F.d. Nykarleby Minkfood, numera Feora får nu ta tillvara proteinet i slaktavfallet som ingrediens i svinfodret.

Slaktavfallet kan ersätta det proteinkoncentrat som svinfarmarna lägger i fodret. Enligt Feoras styrelseordförande Jan Fors är det både ett billigare och bättre alternativ.

— Vi är den första anläggningen som fått tillstånd att använda slaktavfallet, säger Fors. Tillståndet som Jord- och skogsbruksministeriet gett ställer stora krav på anläggningen. Den viktigaste delen består i att hålla den rena och smutsiga sidan av hanteringen isär.

Feoras idé bygger på att svinfarmarna själva har potatis och säd som kan användas som delar i svinfodret. Det farmarna saknar är proteiner som man hittills köpt som proteinkoncentrat.

Fors medger att det på sistone gått inflation på svinfoderstillverkare i Österbotten. Men Feoras produktion är så pass avvikande att han räknar med att det finns en marknad för fodret. Kärnan i det hela är slaktavfallet, eller slaktbiprodukterna som man numera hellre talar om.

Det som skiljer Feoras blötfoder för svin är att övrigas foder bygger på proteinkoncentrat.

Slaktbiprodukterna mals först. Därefter steriliseras det under hög temperatur. Den datorövervakade processen garanterar en jämn kvalitet. Därefter konserveraras det med hjälp av mjölksyrebakterier.

— Genom att använda mjölksyrebakterier får man en hållbarhet på flera veckor, säger vd Peter Björkskog. Det betyder att vi når en kundkrets på geografiskt långa håll. Vi kommer till en början att rikta oss till farmare i länet, men senare hela landet.

Några större investeringar kräver den nya produktionen inte. Man avser att anställa ytterligare fyra personer mot de två som hittills arbetat på heltid. Produktionen kommer att ske hela året om.

Det här betyder samtidigt att företagets traditionella verksamhet destruktion av mink- och rävkroppar flyttas bort från anläggningen.

— Det går inte att koka minkkroppar i samma anläggning, säger Björkskog.

Enligt Fors välkomnas Feoras nya produktion av slakterierna som fått allt större problem med att avsätta slaktavfallet i och med nedgången i pälsdjursnäringen.

— Vi har samarbetat med det svenska företaget Biofoder som lyckats bra med sitt foder, säger Fors. I Sverige har man konstaterat att konserveringen har en positiv effekt på svinen. Svinen har mindre sjukdomar.

På sikt planerar Feora att också inleda produktion av allfoder för svin. I så fall krävs en ny anläggning. Moderbolaget Nyko (som äger Feora till 56 procent) har redan en använd anläggning hos ett annat av sina dotterbolag, Centralfrys. Fors säger också att allfodret är ett alternativ för Centralfrys.

Feora har redan nu flera svinfarmare som väntar på den första foderleveransen. Den väntas komma om två veckor. Av svinfarmarna krävs att man har en fodersilo dit fodret kan levereras.

Svinfodret upptar enbart kokningslinjen av Feoras anläggning. Reningsanläggningen står i och med produktionsomläggningen oanvänd.

Konstellationen bakom den förra destruktionsanläggningen Nykarleby Minkfood blir nu intressant. Svinfodersproducenten Feora ägs nämligen till 22 procent av Fryshuset (fd Smedsby Frys) som är hyresvärd för Österbottens Kött som tillverkar svinfoder. Övriga ägare är Torp Frys 11 procent och Terjärv Frys 11 procent.

Nyko Frys blir störst i världen

Feora köper resten av Farm Frys

Feora Ab köper konkursdrabbade Farm Frys anläggningar i Nykarleby. Köpeavtalet undertecknas på måndag efter att de två största inteckningsinnehavarna, Sparbanken i Finland och Föreningsbanken gett klartecken för köpet.

Feora Ab är ett branschföretag som sysslar med destruktion av foder. Bolaget ingår i Nyko Frys gruppen och har sin huvudanläggning alldeles intill Nyko Frys, ett stenkast från de anläggningar som nu köps av Farm Frys konkursförvaltning.

Sysslomannen, advokat Leif Eklund, bekräftar för JT att affären kommer att genomföras på måndag.

— Parterna har enats och meningen är att köpeavtalet skall undertecknas på måndag, säger Eklund.

Eklund betonar också att köpeavtalet kommer att underställas ett borgenärssammanträde som sammankallas till den 16 april.

Enligt Eklund har förhandlingarna varit långa och intensiva. Men så handlar det också om en anläggning som betecknats som världens största foderkök.

Många inhemska och även utländska intressenter har funnits med i bilden, bland annat ryska och baltiska intressen, men förhandlingarna har inte gett resultat förrän nu.

Tidigare, i januari 1992, har två fryslager i norra delen av Farm Frys anläggningar sålts till Nyko Frys. Men nu handlar det om huvudparten av anläggningarna, det egentliga foderköket, torrfoderanläggningen samt frysutrymmena i den södra delen av området.

Priset som Feora betalar är en affärshemlighet, det samma gäller priset som Nyko Frys betalade i den tidigare affären.

Men någon lönsam affär för Farm Frys finansiärer, Föreningsbanken och Sparbanken i Finland, handlar det knappast om. Däremot kan det på goda grunder antas att affären är förmånlig för köparen Feora.

Farm Frys och
Furbig Såldes

Det gick enligt ritningarna vid fredagens borgenärssammanträden. Farm Frys anläggninagr i Nykarleby såldes till Feora, ett bolag inom Nyko Frys-familjen.

— — —

Priserna i de båda affärerna är hemliga.

Farm Frys saga all

Nu tar Lillebror över

• Den stora neonskylten som förr kunde ses ända till Kuddnäs ligger kullslängd i gräset. [T.o.m. till Topeliusparken tycker jag mig minnas.]
• Maskineriet som förr stod för världens största tillverkningskapacitet av pälsdjursfoder demonteras och säljs.
• I verkställande direktörens forna arbetsrum har en grupp elever vid yrkesträningsskolan sångstund.

Peter Björkskog.

I detta nådens år 1993, mindre än tio år sedan Farm Frys förgäves försökte komma över aktier i Nyko, är rollerna ombytta. Idag är det lillebror Nyko som rår över Farm Frys.

Den sanningen har ändå en modifikation. För huvudbyggnaden och kontoret ägs egentligen av Feora. Feora i sin tur ägs av Nyko till 78 procent. Resten äger Terjärv Frys och Torp Frys.

I april i år köpte Feora anläggningen av konkursboet. På området finns också en lagerbyggnad som Nyko köpt tidigare.

— Vi köpte anläggningen främst som lager, säger Peter Björkskog som är vd för både Nyko och Feora. För Feora är också destruktionsanläggningen intressant. Dessutom var vi intresserade av maskinparken.

Hur mycket Feora betalade för anläggningen vill Björkskog inte uppge. Men han säger i varje fall att anläggningen varit en bra investering.

Nyko har själv ingen användning för anläggningens produktionslinje. Foderköket fortsätter sin verksamhet vid Jakobstadsvägen. Några av Farm Frys produktionsmaskiner har Nyko ändå köpt.

— Det finns efterfrågan på foderköksmaskiner i Finland just nu. Foderköken har behov av att förnya sin maskinpark. Vi har inte sålt några maskiner utomlands.

Nyko har dragit stor nytta av Farm Frys anläggningen. Tack vare den har man kunnat öka sin produktion. Idag producerar Nyko mer mera pälsdjursfoder än någonsin. Nyko är nu uppe i 250 ton per dygn och 40 miljoner kg per år. Men ändå är det långt till den produktion som Nyko Frys stod för som mest, d.v.s. 450 ton per dygn.

— Nyko kan ännu öka sin produktionskapacitet. Jag tippar att vi kan öka produktionen med 50 procent ännu.

I produktionshallen gapar hålen efter sålda maskiner.

Tillstånd för
svinfoder

Företaget Feora sysslar egentligen med destruktion. Att Farm Frys
hade egen destruktionsanläggning passar företaget bra. I synnerhet som Feora fått sitt omdebatterade tillstånd att tillverka svinfoder av slaktbiprodukter.

— Tillståndet saknar praktisk betydelse för tillfället, säger Björkskog. Det söktes när det fanns överskott på slaktbiprodukter. Nu tar pälsdjursnäringen hand om det.

Yrkesträningsskolan

Farm Frys är en enorm anläggning. Inte att undra på att stora delar av den står oanvända. Det är främst kontoret och lagerutrymmena som är i användning.

— För de övriga utrymmena söker vi hela tiden hyresgäster. Men hittills har vi ingen produktion av något slag här.

Man kan ju räkna den kunskapsförmedling som försiggår i det forna kontoret till produktion. Kontoret har nämligen hyrts av Yrkesträningsskolan under den tid Östervall saneras och byggs till.

— Vi har flyttat så gott som alla verksamhet hit under byggnadstiden, säger rektor Sixten Snellman. Boendeträningen är den enda som sker i radhuset vid Östervall.

Byggnadsarbetena beräknas pågå till januari.

— Kontoret är en fin fastighet som lämpar sig bra för kursverksamhet, säger Björkskog.

Det håller Snellman med om. Men för Yrkesträningsskolans 24 elever plus tio lärare och assistenter är det ganska tråkigt.

— Det går tillfälligt. Om vi var här länge ligger det nära till hands att vi flyttar ut i foderköket, skämtar han.

Sångstunden.

Lagren

Fryslagren är fyllda till 100 procent. Feora hyr främst till Nyko men också andra foderkök har lager i Nykarleby. Fryslagerkapciteten är fyra miljoner kg. I Nykos eget lager på amma tomt ryms dessutom tio miljoner kg.

Samtliga spannmålssilon och lagren för flytande råvara har man också användning för.

Men det finns ändå lika mycket tomma som använda utrymmen kvar i anläggningen.

— Produktionsutrymmena lämpar sig för en industri, säger Björkskog. Här finns lediga verksstadsutrymmen, bilhallar, tvätthallar och annat.

Reningsanläggningen är fortfarande intakt. För den finns inga omedelbara planer.

— En möjlighet är att ansluta Feora och Nyko till den. Nyko har visserligen ett eget reningsverk, men det renar inte lika långt som det i Farm Frys.

Leif Ojalammi lyfter ut en fiskpall ur det fulla fryslagret.

”Nu måste stanken bort”

Nu skall det bli slut på den obehagliga stanken av kokt kött från destruktionsanläggningen Feora i Nykarleby.

Ab Feora, som bland annat destruerar mink- och rävkroppar, fick för cirka en vecka sedan nytt miljötillstånd. Men Västra Finlands Miljöcentral kräver att företaget installerar fungerande system som eliminerar de illaluktande ångorna som ibland strömmar från företaget.

Vid Nyko Frys, som äger Feora, är man redan i full gång ned att vidta åtgärder för att få bort den obehagliga lukten. VD Peter Björkskog lovar att biofilter skal monteras före oktober.

— Vi är medvetna om problemet och kommer att åtgärda det inom kort. Det finns fungerande teknik med biofilter, men ännu vet vi inte vilken metod vi skall välja.

De som kör förbi Feora utanför Nykarleby behöver inte längre rynka på näsan över den obehagliga lukten. Från och med i höst skall ett biofilter se till att lukten försvinner.

Stanken snart som bortblåst

Nykarleby. Miljöcentralen kräver att Feora eliminerar lukten av kokt kött

Västra Finlands Miljöcentral kräver att Ab Feora i Nykarleby eliminerar den obehagliga lukten vid destruktionsanläggningen intill Jakobstadsvägen.

Företaget planerar redan nu att montera ett biofilter som tar bort stanken.

Miljöcentralen ställde sina krav i samband med att ett nytt miljötillstånd beviljades för en dryg vecka sedan.

Orsaken till att Miljöcentralen blandar sig i Feoras verksamhet är en ny lag som kräver att bland andra tillverkarna av pälsdjursfoder måste ansöka om nytt miljötillstånd.

Enligt Miljöcentralen har Feoras verksamhet gett upphov till stora olägenheter bland annat i form av illaluktande ångor och detta har utgjort en negativ trivselfaktor i området. Invånarna i Nykarleby har en längre tid besvärats av den obehagliga lukten av kokta mink- och rävkroppar. Ibland har lukten av kokt kött spritt sig ända till Nykarleby centrum.

Därför lyfter Miljöcentralen nu sitt pekfinger och kräver att företaget vidtar åtgärder så att det blir ett slut på de stinkande ångorna som kommer i samband med att pälsdjurskroppar destrueras.

Skall vara klart till hösten

Enligt Miljöcentralen skall luktolägenheterna minimeras före kommande produktionsperiod. Det betyder att lukten skall vara borta från och med i höst. Destruktionen pågår i huvudsak under månaderna november, december och januari.

— Vi känner mycket väl till problemet och har en längre tid planerat att vidta åtgärder får att få bort lukten, säger VD Peter Björkskog på Nyko Frys som är ägare till Feora.

— Men det är inte så enkelt. Det finns flera olika tekniska lösningar. Men ännu har vi inte bestämt oss för vilken metod vi skall välja. Antagligen blir det någon form av biofilter som renar ångorna så att lukten försvinner. Inom oktober månas skall vi ha reningen igång, lovar Björkskog.

Vidare kräver Miljöcentralen att området där man uppbevarar pälsdjurskropparna skall saneras och förbättra. Området bör helt och hållet anslutas till reningsverket.

Nyko Frys har redan en tunnelkompostering som tar hand om de små mängder avfall som kommer från Feora. Skadedjur får heller inte komma åt de pälsdjurskroppar som lagras på området.

Vidare anser Miljöcentralen att det är viktigt att djurkroppar som transporteras till anläggningen inte får falla på vägen. Avfallslasterna skall dessutom vara täckta. [Tycker mig minnas rågade flak med kroppar som transporterades genom staden.]

Pälskadaver
nöt för EU

Pälsfarmarna kan få problem att bli av med 25 miljoner kilo räv- och minkkadaver i året ifall EU stoppar användningen av kropparna som tillskott i pälsdjursfodret.

EU-kommissionen har nämligen skrivit en ny lag som sätter stopp för foderblandningar som gör att djur kan äta delar av sin egen art. Därför kan lagen också hindra användningen av pälsdjurskroppar i rävfodret.

Men inom pälsnäringen har man goda förhoppningar om att få ett undantag från lagen. EU:s vetenskapliga veterinärmedicinska kommitté skall nämligen titta närmare på pälsnäringens krav. Svar väntas i början av nästa år.

Om EU säger nej får pälsfarmarna problem. I dag finns det ingen industri som har kapacitet att koka berget av kroppar till mjöl.

Dessutom kommer foderpriset att skjuta i höjden eftersom kropparna måste ersättas med dyrt importerat protein.

Vid Feora i Nykarleby kokas årligen 10 miljoner kg mink- och rävkroppar som blandas i rävfoder som en viktig proteinkälla.

EU-lag kan chockhöja foderpris

Foderpriset i höjden om EU stoppar användning av mink- och rävkroppar • Finland begär undantag

Den sista april nästa år [2003] träder en ny EU-lag i kraft som förbjuder användningen av sådant djurfoder som leder till kannibalism. Det här kan ställa till problem för pälsdjursnäringen som idag blandar kokta mink- och rävkroppar i fodret.

Det kommer alltså att bli förbjudet att låta djur äta köttmjöl som innehåller delar av samma art. Om pälsnäringen faller inom samma ramar får farmarna problem med det årliga berget på 25 miljoner kg mink- och rävkroppar.

Men inom pälsnäringen hyser man nu förhoppningar om att få undantag från EU-kommissionens beslut.

Enligt farmarnas verksamhetsledare Gustav Smulter har Finland begärt undantag för pälsnäringens del.

Men eftersom kommissionen inte anser sig ha kunskap att självmant besluta om specialbestämmelser för pälsnäringen har den begärt att EU:S vetenskapliga kommitté för veterinärmedicinska frågor skall undersöka saken. Deras svar väntas i början av nästa år, säger Smulter.

Så värst goda erfarenheter av vetenskapliga kommittéer i EU har farmarna inte. Just nu lobbar man i korridorerna för att inte få problem med kroppsberget. Men ifall det inte går att göra ett undantag kommer Finland, enligt Smulter, att kräva en övergångsperiod eftersom det idag inte finns kapacitet att årligen koka 25 miljoner kilo pälsdjurskroppar till köttmjöl. Behandlingen försvåras av att kropparna kommer under en mycket kort tidsperiod.

Det var i samband med uppkomsten av galna kosjukan som den nya lagen kom på tapeten. Men Gustav Smulter anser att det är fel att ta med pälsfodret i samma lag, eftersom galna kosjukan aldrig har konstaterats hos räv.

Pälsdjuren befinner sig dessutom i slutet av produktionskedjan och når heller aldrig till människornas bord.

Fiskodlarna har också problem med den nya lagen eftersom det kan bli förbjudet att utfodra fisk med fisk. Fiskodlarna har därför också för sin del begärt ett undantag.

Enligt Leif Finne, verksamhetsledare för Svenska Österbottens pälsdjursodlare, måste kropparna tas tillvara på ett vettigt sätt oberoende av vilket beslut som EU hittar på.

— Farmarna kan heller inte göra det ensamma. Insamlandet av kropparna måste ske centralt. Och den stora frågan blir då om det går att skapa tillräckligt med kapacitet som kan ta hand om den stora kroppsmassan, säger han.

VD Peter Björkskog på Nyko Frys i Nykarleby berättar att dotterbolaget Feora Ab årligen kokar 10 miljoner kg mink- och rävkroppar. Ingenting används åt minkarna utan allt blandas i rävfodret som värdefullt proteintillskott. Problem väntar han ifall EU inte går farmarna till mötes.

Visserligen kunde foderköken krypa runt lagen och ge minkkroppar åt rävarna och vice versa. Men inget foderkök vill använda kropparna i minkfodret.

Ifall pälsnäringen inte får något gehör i EU befarar Björkskog att foderpriset kommer att stiga katastrofalt.

— Först kommer det att kosta pengar att bli av med kropparna och dessutom kommer foderpriset att stiga i och med att vi måste ersätta kropparna med mycket dyrt importerat proteinfoder.

Mikael Lassén, foderexpert och forskare i pälsdjursfoder i Danmark, tror inte att man på vetenskapliga grunder kan sätta stopp för ett undantag i lagen för pälsnäringens del.

Men om den vetenskapliga kommittén i EU börjar ta etiska saker i beaktande kan pälsdjurens hamna under samma lag som kor och grisar.

— I punkt 4 artikel 22 i kommissionens beslut står det om undantaget för pälsdjurens del. Men det är en sak som man funderar på ännu, säger Lassén som är uppvuxen i Monäs.

— I Danmark använder vi inga pälsdjurskroppar i fodret. Men frågan är trots allt intressant för oss i och med att konkurrensen på fodermarknaden blir hårdare då Finland måste ersätta kropparna med import.

Lassén uppger att kropparna från de över 12 miljoner minkarna i Danmark blir till mjöl. Först gick köttmjölet som foder till övrig djurproduktion, men numera bränns allt.

Lassén tror att kraven skärps även om de finländska farmarna inte berörs av den kommande lagen om kannibalism.

Kraven kan säkert bli hårdare, åtminstone för destruktionsanläggningarna som inte får koka annat material till foder för pälsnäringen.

Mink får inte längre
användas i rävfoder

Minkkadavren måste förintas • Olöst fråga i Finland

Det är inte längre möjligt att använda minkkadaver i rävfoder.
     Från och med i maj i år måste minkkadavren förintas.
     Hur det i Finland skall gå till är ännu ett frågetecken.

Man har hos ett fåtal minkar runtom i världen hittat en hjärnsjukdom som liknar BSE. Därför måste minkkadavren från och med i år förintas.

Hur det i praktiken skall gå till är ännu oklart för Finlands del.

— Det är en fråga som vi som bäst håller på att utreda, säger Peter Björkskog, vd för Nyko Frys och för destruktionsanläggningen Feora, där man gjort foderråvara av 500 ton minkkadaver årligen

De kadaver som finns i fryslager från i fjol får ännu användas, men sedan är det stopp. Både Björkskog och Ilpo Pölönen, forskningsdirektör på Finlands Pälsdjursuppfödares förbund, anser att förbränning skulle vara det bästa sättet att bli kvitt minkkadavren.

–  Vi kommer att ersätta det proteinrika fodret från minkkadavren med motsvarande mängd slaktbiprodukter, säger Björkskog.

Några större bekymmer blir det inte för foderköken att ersätta minkkadavren med slaktbiprodukter. Däremot hamnar minkfarmarna på extra avgifter för att bli kvitt problemavfallet, säger fryseridirektör Peter Björkskog och produktionschef Lars-Erik Nyman.

Minkkadaver förbjudet i rävfoder

Från viktig proteinkälla till tre miljoner kilo problemavfall Rävfarmningen berörs inte

Från och med i maj i år är det förbjudet att återanvända minkkroppar som foderråvara i rävfoder.
     Den nya lagen betyder att de finska minkfarmarna i december står med tre miljoner kilo problemavfall, som måste destrueras.

Att man fattat beslut om att förbjuda minkkadaver i rävfoder grundar sig på att det hos minkar konstaterats fall av en hjärnsjukdom som liknar BSE.

– Man har genom åren kunnat diagnostisera ett trettiotal minkar runtom i världen med den speciella hjärnsjukdomen. För Finlands del har ett enda fall konstaterats på 60-talet, säger forskningsdirektör Ilpo Pölönen på Finlands Pälsdjursuppfödares förbund.

Risken för att sjukdomen fortsättningsvis skulle förekomma hos de finska minkarna är således mycket liten.

– Men eftersom det ändå finns en risk, även om den är liten, så borde minkkadavren analyseras innan de används i fodret och en sådan process är otänkbar, säger Pölönen.

Eftersom minkkadavren inte utgör mer än tre miljoner kilogram årligen, fann pälsnäringen det för gott att svälja beslutet om ett totalförbud för minkkroppar i rävfodret.

 Det var delvis vårt eget val, säger Ilpo Pölönen.

Farmarna betalar

Rävkadaver får fortsättningsvis användas till nytt rävfoder.

Där handlar det också om betydligt större mängder, eller 30 miljoner kilogram årligen.

– Att bli kvitt minkkadavren handlar i dag om en teknisk fråga. Det blir också en kostnadsfråga för minkfarmarna, säger Ulf Enroth, ordförande för Finlands Pälsdjursuppfödares förbund.

Tidigare har det inte kostat minkfarmarna en cent att bli kvitt sina minkkadaver.

– Den servicen har foderköken bjudit på. I gengäld har foderköken fått en värdefull och proteinrik råvara till rävfodret, säger Ulf Enroth.

Minkkadavren har endast använts till rävfoder och inte alls till det foder som ges åt minkarna.

För Ulf Enroth kom förbudet mot minkar som foderråvara inte som någon större överraskning.

– Inte om man ser till vilka bestämmelser som gjorts när det gäller till exempel odlad fisk, som inte heller får utfodras med annan än odlad fisk, men dock med fiskmjöl som tillverkats av vild fisk.

Lagstiftarna
skrämdes av BSE

När det gäller rävar som råvara i rävfoder stannar återanvändningen helt och hållet inom kedjan och det finns inga möjligheter att något går vidare till människan eller andra djur.

Att man tvingat korna att äta djurkadaver, med BSE som följd, gör att lagstiftarna i sin iver över att rätta till tidigare gjorda misstag också drar alla andra djurarter över samma kam.

– Man går från den ena ytterligheten till den andra, säger Enroth.

Räven är i naturtillstånd en kadaverätare och ett naturens renhållningsverk och några bekymmer att få ett undantag för rävkadavren var det inte.

Själv ser Enroth inte heller någon större dramatik i förbudet mot minkkadaver.

– Nu vet vi att minkkropparna måste omhändertas och förintas och vår uppgift är att rätta oss därefter, säger han.

På vilket sätt förintelsen i Finland skall ske vet man ännu inte.

– Det råder också olika lagstiftning ifråga om destruktion i olika länder.

I exempelvis Sverige bränns minkkropparna i stora värmekraftverk. En del av de svenska minkkadavren forslas också vidare till destruktionsanläggningar.

– Jag har förstått att svenskarna betalar kring 1,50 kronor per destruerad mink, vilket för vår del skulle handla om en kostnad på mellan 15 och 20 cent per mink, räknar Ulf Enroth.

Enligt Ulf Enroth är det i Finland ännu möjligt att bränna kadavren som sådana.

– Det finns destruktionsanläggningar i både Kaustby och Honkajoki och närmast handlar det för oss om att utreda olika lösningsmodeller för hur minkkropparna skall förstöras.

Det bästa alternativet, enligt forskningsdirektör Ilpo Pölönen, är om minkkadavren kan förstöras och brännas i värmekraftverk

Kadaver ersätts med slaktbiprodukter

Peter Björkskog, vd för Nyko Frys i Nykarleby, ser inte förbudet på minkkadaver som någon större förlust för foderkökens del.

– För oss är minkkadavrens andel av foderråvarorna marginell och vi kommer att ersätta dem med motsvarande mängd slaktbiprodukter, säger Björkskog.

För Nykos del handlar det om ett par hundratusen kilo på årsnivå.

– Hade samma beslut drabbat användning av rävkadaver, hade det varit minst sagt bekymmersamt, säger Björkskog.

Värst drabbar beslutet enskilda minkfarmare, som nu måste börja betala för att få minkkadavren förintade. Tidigare har foderköken stått för servicen att forsla bort manskropparna.

– Allra minst tål skinnpriserna av i dag några extra pålagor, säger Björkskog.

Beslutet är ännu så pass färskt att man på Nyko Frys inte känner till på vilka sätt det i Finland är möjligt att förstöra minkkadavren.

– Från Feoras sida har vi bland annat undersökt möjligheten att göra köttmjöl som bränns. Men det handlar, enligt Björkskog, om en mycket dyr och oändamålsenlig process.

– Vi inväntar direktiv för hur vi skall gå tillväga.

Fin rävolja exporteras till Norge

Perfekt som biodiesel säger Peter Björkskog • Fettet förr ett problem

På Feora i Nykarleby framställs biobränsle av rävfett. Efterfrågan på den fina oljan är god och bäst betalar norrmännen.

Om aldrig rävolja, så i alla fall oljeproducenter är Boris Forsman och Peter Björkskog på Feora, där miljövänlig råolja utvinns ur det rävfett som blir över då rävkropparna kokas.
Foto: Johan Sandberg

Sedan fem år tillbaka har man på destruktionsanläggningen Feora i Nykarleby gjort olja av rävfett. Fettet, som tidigare mer eller mindre var ett problem som det var svårt att hitta avsättning för har plötsligt blivit en efterfrågad vara och lukrativ business.

Sedan tre år tillbaka har rävoljan helt och hållet ersatt tjockoljan i den oljeanläggning som förser både Nyko- och Feorakomplexet med värme.

Med oljan framställer vi den ånga som används i våra kokningsprocesser, säger Peter Björkskog, vd för Nyko Frys och Feora.

Lukrativ exportvara från Nykarleby

I fjol exporterades omkring två miljoner kilo rävolja till Norge från Feora i Nykarleby. Oljan används som biobränsle och enligt Peter Björkskog handlar det om en mycket miljövänlig olja.

Bara för några år sedan utgjorde den stora mängden rävfett i det närmaste ett problem som det inte fanns någon större efterfrågan på och som det heller inte betalades mycket för.

Idag har rävfettet och rävoljan som utvinns ur fettet blivit en lukrativ business för Feora. Bäst betalar för tillfället norrmännen för rävoljan från Nykarleby. Förhandlingar pågår också med inhemska energiproducenter.

Oljan som utvinns ur rävfettet består till 99,9 procent av ren och framför allt miljövänlig och luktfri olja. Produktionschef Boris Forsman och vd Peter Björkskog vet att olja går att lagras i åratal trots att den inte innehåller några kemikalier eller tillsatsämnen.
Foto: Johan Sandberg

Endast en del av rävfettet används som energitillskott i rävfodret.

Det finns mycket fett på en rävkropp, minst 20 procent. Det mesta av fettet blir så att säga över efter att rävkropparna kokats för att bli rävfoder på nytt.

För fem år sedan började man på Feora i Nykarleby bygga upp en process där olja utvinns ur rävfettet. En viktig del i den processen är en fettreningsanläggning.

– Ju renare produkt desto högre pris får du, säger Björkskog.

I fettreninsganläggningen tar man bort alla fasta partiklar, proteiner och vatten.

– Det handlar om 99,9 procent rent fett, som går att lagra i åratal utan några tillsatser eller kemikalier.

Sedan tre år tillbaka drivs också de egna värmeanläggningarna med rävolja.

Det handlar om en halv miljon kilogram rävolja som ersatt en motsvarande mängd tjockolja för att driva både Feora- och Nykoanläggningen.

– Förutom värme så framställer vi också den ånga som används i våra kokningsprocesser, säger Peter Björkskog.

– Förutom rävoljan håller nere våra egna energikostnader, så är den också miljövänlig att bränna, tillägger han.

Koldioxid och vatten utgör de enda resterna efter förbränningen.

– Oljan sotar inte och det finns heller inget svavel efter att den bränts, säger Björkskog.

Som bäst pågår också försök att driva dieselmotorer med rävolja och resultaten är goda.

Björkskog räknar med att det finns tre miljoner kilo olja i lager i Nykarleby.
Foto: Johan Sandberg

Några bekymmer att hitta avsättning för oljan finns således inte. Redan i fjol köpte norrmännen omkring två miljoner kilogram rävolja från Nykarleby.

– De norska långtradare som kör hit fiskbiprodukter tar med sig rävolja på returresan till Norge.

Vad norrmännen betalar för biobränslet från Nykarleby vill Björkskog inte säga.

– Priset på rävoljan följer oljepriset. Ju dyrare oljan blir desto mera får vi också för rävoljan, säger han.

Idag räknar Björkskog att det finns tre miljoner kilo olja i lager i Nykarleby. Den som betalar bäst får köpa oljan.

Så länge efterfrågan på biodiesel bara stiger finns inga planer på att själv börja producera värmeenergi vid Nyko i exempelvis ett fjärrvärmeverk. Däremot finns ett intresse att få en större mängd rävkroppar till Fora.

– Det finns kapacitet att ta emot betydligt större mängder än idag, säger Björkskog.

De farmare som idag levererar rävkroppar till Feora får ingen betalning för kropparna.

– Vi betalar för transporten och för behandlingen och farmarna i sin tur blir kvitt rävkropparna utan extra kostnader.

I dagsläget är det enligt Björkskog inte aktuellt att börja betala för rävkropparna även om oljan håller på att utvecklas till en bra affär för Feora och dess delägare.

Feora ägs till 78 procent av Nyko frys medan Torp frys och Terjärv frys har 11 procent vardera.

– Nyko är ett farmarägt bolag. Gör vi bra business på rävoljan kan vi i gengäld hålla ett förmånligt pris på pälsdjursfodret, säger Björkskog.

Rävfett blir bio-
diesel i Nykarleby

Från och med nästa vår produceras biodiesel i Nykarleby. Det är Nyko Frys dotterbolag Ab Feora Oy som skall förädla fett från rävar och slaktdjur till biodiesel.

Produktionen skall motsvara den mängd som krävs för att värma upp minst 200 egnahemshus.

- Vi har möjlighet att producera allt mellan 1,5 till 3 miljoner liter biodiesel, beroende på efterfrågan förstås. Mängden motsvarar det som behövs för uppvärmning av 200-300 egnahemshus, säger vd för Ab Feora Oy, Peter Björkskog.

I första hand marknadsför man sig för pälsfarmare och jordbrukare med sina maskiner. Sedan kommer husuppvärmning och bilbränsle i fråga. Någon större försäljning av bränsle till bilar blir det ändå inte till en början.

Stor investering

Feora har sedan tidigare en fettreningsanläggning då man tagit till vara råfettet och satt det i pälsdjursfodret. Nu skall man köpa specialmaskiner som avlägsnar glycerolet och fukten ur fettet. Det handlar om en investeringen på flera hundra tusen euro.

- Vi finansierar maskinerna själva, men hoppas också på bidrag av staten.

Björkskog räknar med ett konkurrenskraftigt pris på biobränslet.

- Jag kan inte säga vad priset blir i det här skedet, men vi räknar med att vi skall kunna vara ett alternativ till den vanliga bensinen [= dieseln]. Speciellt då priserna verkar gå uppåt hela tiden.

Miljövänligare alternativ

Biodiesel från djurfett är ett miljövänligt bränsle och också mindre skadligt för människan.

- Ta till exempel pälsfarmarna som kör med sina utfodringstruckar inomhus i flera timmar och andas in dieselångorna. I det här bränslet finns inga svavelföreningar.

För att starta en industriell anläggning kring biodieseln, krävs att Feora utökar personalen med några fler anställda. Trots investeringarna och mera löneutgifter, räknar man ändå med att redovisa ett plusresultat redan år 2010.

Nu ska rävfett driva truckar

Peter Björkskog som är vd på landets största foderkök Nyko Frys vet både vad som går in i pälsdjuren och vad man kan få ut av dem. Under högsäsongen på hösten rullar 450 ton mink-och pälsmat ut i tankbilar från anläggningen i Nykarleby - varje dag.

Nu vill Björkskog bidra till att få en räcka andra fordon att rulla. Genom att förlänga processen i dotterbolaget Feoras destruktionsanläggning hoppas företaget redan i höst kunna sälja biodiesel, främst för arbetsmaskiner och för uppvärmning av egnahemshus.

– Kör man farmernas utfodringstruckar med biobränsle blir avgaserna hälsosammare, utan svavel.

Nackdelen är att biobränslet inte klarar låga temperaturer. När det går under +5 grader blir molekylkedjorna så långa att de stockar bränslefiltret.

– Man kan alltid blanda det med vanligt bränsle. Och för uppvärmning av egnahemshus är det här inget problem.

Feora har redan i dag en steriliseringsapparatur. För att orsaka fällningen tillsätts metanol i den gulaktiga olja som i dag produceras. Slutresultatet är en nästan genomsynlig doftlös vätska. Biprodukten glycerin hoppas Björkskog att ska gå att använda i biogasreaktorer i framtiden.

– Det ska inte vara något problem att bli av med den.

Pälsnäringen avvaktar

För att kunna producera ett bränsle som uppfyller EU:s normer räknar Björkskog med en investering på hundratusentals euro.

– Började man från noll skulle det inte finnas någon lönsamhet.

Lönsamhetskalkylerna har fått sig en törn på grund av de fallande oljepriserna. Men Feoras bränsle är enligt Björkskog fortfarande konkurrenskraftigt.

– Dagens energipriser är tillfälliga. Det är önsketänkande att de skulle ligga på den här nivån.

En annan osäkerhetsfaktor är volymerna inom pälsdjursbranschen. Går de ner blir mängden råmaterial mindre. För rävfarmarna har de senaste sex sju åren varit tuffa. Men deras situation är inte avgörande för Feoras planer. En minskad pälsproduktion betyder däremot en intensivare jakt på mer biprodukter från livsmedelsindustrin och fiskodlingar.

Djurfett är billigt men utbudet begränsat, konstaterar direktör Simo Honkanen på Neste Oil.

– Fett från djur står bara för några procent av råmaterialet för vår biodiesel trots att vi köper allt vi får tag i. Det är förmånligare än växtfett eftersom det handlar om avfall.

Neste Oil köper sitt djurfett från destruktionsanläggningen i Honkajoki.

Peter Björkskog är inte orolig för att det ska uppstå konkurrens om de stora livsmedelskoncernernas slaktbiprodukter. Foderproduktionen garanterar ett bra kontaktnät.

Han kan på rak arm inte säga om man kunde göra något ännu värdefullare av själva pälsdjuren. Japanerna har importerat finskt minkfett för kosmetikaprodukter men det handlar om ytterst små mängder.

Minkkroppar används
på nytt i rävfoder

Årets minkkroppar redan destruerade och frysta för att blandas i höstens rävfoder.

Nu är det på nytt lagligt att göra minkkroppar till rävfoder.

NYKARLEBY

Minkfarmarna har den största nyttan av den nya förordningen, säger Peter Björkskog på Nyko Frys. Foto: Arkiv

En ny statlig förordning som trätt i kraft i år gör det möjligt att ta till vara även minkkroppar inom foderindustrin. Minkkropparna får dock uteslutande användas i foder till rävar och sjubbar, inte till minkfoder.

Under en räcka av år har minkkropparna förts till en slutlig destruktion i Honkajoki – en process som minkfarmarna själva bekostat för att bli kvitt minkkropparna efter pälsningen.

Nu bjuder i stället foderköken på frakten av minkkropparna från farmerna till foderköken. Foderköken slipper i sin tur importera motsvarande proteinvaror, som exempelvis slaktbiprodukter.

– Det är minkfarmarna som har den största nyttan av den nya förordningen, säger Peter Björkskog, vd för Nyko frys i Nykarleby.

I Finland handlar det om knappt tre miljoner minkkroppar som från och med i år kan användas till foder i stället för att destrueras. På Feora, Nyko Frys dotterbolag i Nykarleby har en miljon kilogram minkkroppar redan destruerats, eller värmts upp till 133 grader och under 20 minuter för att sedan fryslagras till hösten, då man blandar kropparna i rävfodret.

En miljon kilo kan tyckas vara en stor mängd.

- Vi räknar i år med att producera 100 miljoner kilogram pälsdjursfoder. Sett ur den synvinkeln utgör minkkropparna endast en procent av den totala fodermängden, säger Peter Björkskog.

Också om den nya förordningen gäller från och med i år fick foderköken ta till vara alla minkkroppar från årets pälsning.

– Eftersom alla var medvetna om den nya förordningen gav myndigheterna grönt för att handla därefter redan i samband med pälsningen. Dock fick det inte göras foder av minkkropparna förrän i år, säger Björkskog.

Kjell Kronqvist är minkfarmare i Nykarleby som redan levererat sina minkkroppar till foderköket.

– Några stora summor kostade det inte att bli kvitt kropparna till Honkajoki, säger Kronqvist.

Den största vinsten som Kronqvist ser är att foderköken kontinuerligt kör bort kropparna och därmed förebyggs också smittoriskerna bättre än tidigare.

Den nya förordningen ger därtill miljövinster och i synnerhet när det gäller transporter.

– Vägen till foderköket är kort. Foderköket slipper också frakta motsvarande långväga råvaror, säger Kronqvist.

Plus att minkkropparna utgör en ypperlig proteinråvara för rävfodret, enligt både Kronqvist och Björkskog.

Producent av biobränsle
vill in i fiskeribranschen

Nykarlebyföretaget Feora erbjuder sin biodiesel till yrkesfiskare. Testen inleds de närmaste veckorna. Bland yrkesfiskarna finns en viss skepsis mot biodieseln som kräver en ren tank och inte tål minusgrader.

Biodieseln används redan till uppvärmning av hus och inom transportbranschen. På Österbottens Fiskarförbund vill man med biodieseln förbättra fiskerinäringens miljöimage.

Peter Björkskog på Ab Feora Oy bredvid en tankbil fylld med biodiesel i fiskehamnen i Vexala. Feora deltar i projektet ”Biobränsle för fiskerinäringen” och hoppas naturligtvis på att så många yrkesfiskare som möjligt ska börja använda biodiesel och att ägare till fritidsbåtar också hakar på.
Foto: Eva-Stina Kjellman

NYKARLEBY

Sanna-Sofia Skog från Yrkeshögskolan Novia är projektets huvudforskare och säger att biodieseln har klara fördelar när det gäller effekt på miljö och hälsa. Foto: Eva-Stina Kjellman

Projektet ”Biobränsle för fiskerinäringen” startades för ett år sedan och i projektet som leds av Yrkeshögskolan Novia deltar Ab Feora Oy, Österbottens Fiskarförbund och Larsmo kommun.

Målet är att utreda möjligheterna för användningen av biobränslen, främst biodiesel, inom fiskerinäringen samt att utreda vilka miljö- och hälsoeffekter ett byte till biodiesel har.

Peter Björkskog är vd på Ab Feora Oy, dotterbolag till Nyko Frys. Feoras biodiesel används i nuläget bland annat till husuppvärmning, långtradare, truckar och traktorer. Nu vill man också ta sig in i fiskeribranschen.

– Vår biodiesel tillverkas av animaliska biprodukter. Vi använder inga råvaror som används till livsmedel, som till exempel raps.

Feora har kapacitet att producera 1 500 ton biodiesel i året. I dagsläget går det mesta åt till industrins behov och till uppvärmning av fastigheter.

På Österbottens Fiskarförbund har man som långsiktigt mål att alla kustfiskare ska börja använda biodiesel, som är skonsammare mot vattenmiljön än vanlig diesel.

– Det är en del av vår strävan att visa att vi har en ansvarsfull verksamhet. I bästa fall kan fiskaren använda biprodukten från sin fångst till att tillverka bränsle, säger verksamhetsledaren Guy Svanbäck.

Biodieseln är 15 cent billigare per liter än vanlig diesel och enligt Feoras tester ökar inte bränsleförbrukningen när man går över till biodiesel.

Enligt den forskning på området som projektforskare Sanna-Sofia Skog på Novia gått igenom medför dock användning av biodiesel en ökad bränsleförbrukning. Sommarens tester får utvisa om bränsleförbrukningen ökar eller inte.

I projektet deltar två till tre yrkesfiskare. En av dem är Paul Holm från Vexala, yrkesfiskare sedan åttiotalet. Han tankade sin båt med biodiesel redan förra sommaren.

– Jag har inte märkt om förbrukningen har ökat eller inte. Det ska jag hålla koll på i år, säger Holm där han sitter i sinn fiskebåt i hamnen i Vexala.

Holm var tvungen att byta bränslefilter ett par gånger efter att ha tankat båten med biodiesel.

Det verkar som att fiskarna är skeptiska till biodieseln och jag tror att det beror på att de får höra att de måste byta bränslefilter. Men det ska påpekas att jag tvingats byta filter många gånger även med vanlig brännolja.

Biodieseln är ingen vän av kyla. En av få nackdelar enligt Peter Björkskog.

- Vintertid måste biodieseln blandas ut med vanlig diesel, annars stelnar bränslet och fastnar i bränslefiltret.

Ett av målen med testen med yrkesfiskarna är just att undersöka biodieselns köldegenskaper. För Paul Holm stannade båten vid några minusgrader.

– Då blandade jag ut med brännolja och körde ända tills det var tio minusgrader utomhus. Men vid det laget fanns det nog inte så mycket biodiesel kvar i tanken.

Larsmo kommun deltar i projektet genom att sedan en vecka tanka taxibåten MS Wilma, som trafikerar till och från Köpmanholmen, med biodiesel.