Kl. 10 f.m. Ett system har spelat ut. Ett nytt tar vid. Nyfikna och törstiga kanta gatorna. Dörrarna slås upp. En smula generade träda kunderna fram. Man är litet ovan. Det är också 18 år sen senast. En Munsala-bonde når först fram, tätt följd av en törstig handelsresande från Jakobstad. Kommersen kommer igång. Den ena kunden avlöser den andra, både kvinnor och män. Lite osäkerhet råder, prisen, märkena, — men det klarar sig.
Kl. 12 på dagen. En bonde har fått sin törst släckt. Hästen har blivit olydig. Stryk! En grupp i gathörnet. — Ett antal skolgossar sitta uppklivna på skranket utanför butiken, ivrigt diskuterande prisen på olika sorter. Några leka ”fyllhundar” på planen. — Var det ändå ett misstag också detta med placeringen? Har vederbörande tänkt på att butiken befinner sig alldeles under ögonen för en stor skara skolbarn? Åskådningsundervisning! Mången blir tveksam. Den nya tiden!
Lite senare: En gumma, böjd och grå, kommer in i butiken. Handelsmannen är visst en annan i dag. Men hon dristar ändå fråga: ”Får jag ½ kilo kaffe?” Det är ju Kisors butik, som hon snart i 50 år vant sig vid att besöka. ”Nej, vi har endast på flaskor numera!” — Handelsmannen var ju ej Axel Kisor.
Kl. 3 e.m. Dörrarna slås igen. ”Spritbilarna” rullar hem. — Direktören räknar dagens skörd. Fyratusentvåhundraåttionio (4 289) mk.
Kl. 10 e.m. Lugn i staden. Knackkorvsmånglaren klagar över dålig marknad. — Stjärnljus. — Några rusiga sova sin tunga sömn.
Gå vi mot verklig folknykterhet?
Hoppoms !
X-et |