Livlig och givande diskussion av folkförsörjningsfrågor.
På onsdagskvällen hade representanter för ff-myndigheterna, affärsidkarna och olika slag av föreningar och sammanslutningar i Nykarleby stad och landskommun kallats till rådplägning och diskussion av folkförsörjningsfrågor i Nykarleby samskola. Ändamålet med sammankomsten var dels att av folkförsörjningsministeriets tjänstemän och representanter få en sakkunnig och vederhäftig inblick i läget på folkförsörjningsfronten, vilka åtgärder som vidtagits och vilka svårigheter man har att bemästra, samt dels att låta allmänheten fritt uttala sig om missförhållanden, brister och önskemål.
Ett 50 tal personer — producenter, konsumenter, affärsmän och husmödrar från staden och landskommunen — hade infunnit sig. Med omisskännligt intresse tog man del av upplysningarna, varpå följde en närmare tre timmars diskussion, varunder det sannerligen inte var något fel på lusten att debattera. Dylika informationstillfällen ha under mer än ett års tid anordnats på olika orter i vårt land. De ha varit på allt sätt givande, och ff-myndigheterna måste få en stor poäng för detta goda uppslag. Också här ansåg man idén vara ypperlig, varför man beslöt att bilda ett s. k. välfärdsutskott och kom överens om att också framdeles samlas till dylika diskussionstillfällen. Följande möte kommer således att hållas i december och till detta kommer en vidare allmänhet att inbjudas.
Som officiella representanter för ff-ministeriet hade infunnit sig landskapssekreteraren i svenska Österbotten rektorn för Korsholms jordbruksskolor, agronom O. Eklund, och den finska landskapssekreteraren, redaktör Vald. Rantoja från Ilmola. Sedan insp. Bergstén på de lokala ff -nämndernas vägnar hälsat gäster och deltagare välkomna och redogjort för ändamålet med mötet, överlämnades ordet åt agr. Eklund, som i ett sakrikt och väldisponerat anförande gav en bild av folkförsörjningsläget samt svårigheter och bemödanden för att trygga tillgången på alla reglementering underkastade produkter och förnödenheter.
Efter föredraget utsågs insp. Bergstén till ordförande under den kommande diskussionen, medan agronom Eklund skulle föra protokoll. Han lovade dessutom att med ledning av protokollet till ff-ministeriet framföra de viktigaste synpunkterna under diskussionen. Man får därför hoppas, att dessa och de uttalade önskemålen skola bli föremål för omprövning och att nödvändiga justeringar och åtgärder i mån av möjligheter skola komma att vidtagas.
Att här ingående redogöra för diskussionen och de därunder med temperament och humor gjorda uttalandena låter sig tyvärr inte göra. Här ges blott några provbitar på vad som avhandlades. Den otillfredsställande folkförsörjningen intresserade avgjort mest. Det framgick, att inte allt gjorts för tillförseln av fisk. Mycket klandrades, att stadens enda fiskdistributör inte självständigt får anskaffa fisk hos nejdens fiskare, utan är beroende av storuppköpare med i monopol i Jakobstad, i vars intresse det inte alls ligger att förse Nykarleby med fisk. Trots allt har den största delen av fisken sålts vid sidan om dessa alla uppköpare och distributörer. Det framgick, att intet finnes som hindrar, att konsumenter i stadens närhet också tilldelas fiskkort.
Vad köttilldelningen beträffar så har man rätt att på orten inköpa allt det kött, vartill korten berättiga. Rad. Rantoja framhöll, att man bland finska producenter i landskapet är mycket missnöjd med de petiga bestämmelserna om vägningsintyg över slaktade djur. Man förenade sig med de finska producenterna i uttalandet att en uppmjukning av dessa bestämmelser borde fås till stånd. Detta var också fallet i fråga om dem, som levererat mjölk över minimigränsen. Sådana borde få kompensation t. ex. i form av nedsättning i köttleveranserna.
Åsikten att Nykarleby och omnejd skall anses vara självförsörjande i fråga om brödsäd ogillade man. Konsumenterna här skulle då bli utan t. ex. vetemjöl och havregryn. Ingen är heller nöjd med oskrätt och osiktat kornmjöl. En rättelse i dessa frågor torde vara möjlig.
För våra västfinska småfårs vidkommande borde leveransskyldigheten sänkas, annars blir en allmän nedslaktning följden. Ehuru ullpriset nyligen höjts, ansågs det fortfarande vara för lågt. Det betonades dock, att jämförelser med priserna på den okontrollerade marknaden inte kunna göras här lika litet som om andra produkter.
Slutligen gav man sitt fulla erkännande åt vederbörande för de många justeringar och rättelser, som då och då företagits. Att så är fallet är glädjande. Den goda viljan har således inte saknats, och detta är ägnat att stärka förtroendet hos såväl producenter som konsumenter för dem, som övervaka, leda och ha till uppgift att på bästa sätt lägga försörjningsproblemen till rätta. |
