Vandringar i naturen.
6. Luftspeglingar eller Hägringar.
En ibland luftens märkvärdigaste företeelser är luftspeglingen, hvilken understundom också vid våra österbottniska kuster blifvit observerad. En ö eller holme t. ex., som under vanliga förhållanden är knappt markbar för ögat, kan vid ett sådant tillfälle synas såsom höjd i luften.
Dessa luftspeglingar äro understundom verkligt underbara. I Italien visa de sig förnämligast i Messinas sund och kallas der Fata Morgana, ett namn som vittnar att lägre folkklassen anser företeelsen såsom trolleri af en fee. När man från Reggios kust ser öfver sundet till Sicilien, tror man sig stundom se städer, torn, slott, skogar, sköna palatser med regelbundna pelargångar, långa alléer af träd, ängar med boskapshjordar eller hela skaror af fotgångare och ridande, ehuru intet sådant kan finnas på hafvet.
En vid oldenburgska stranden af Nordsjön bosatt naturforskare beskrifver en der ofta förekommande hägring. I luftens vanliga tillstånd sågos byar, kyrktorn och träd med sina vanliga, riktiga former; men man såg då ganska få föremål, som lågo längre in i landet, ty i detta flacka land bortskymmas de aflägsna föremålen af de närmaste. Klara vår- och sommaraftnar, då, efter en varm dag, fullkomligt lugn rådde, visade sig dessa bekanta föremål på helt annat sätt. Husen vid stranden syntes sammantryckta, ofta så låga, att man knappast kunde igenkänna dem; men hela det bakom liggande landet var upphöjdt med sina byar, träd och torn, som hade man sett hela slätten från en höjd, och den ena byn syntes bakom den andra.
Luftspeglingar förekomma ofta i Afrikas sandöknar. Den resande, som är nära att dö af törst, ser framför sig en luftspegling af ett stort vatten och han gläds redan öfver att han skall finna en svalkande dryck; men snart finner han att det endast var en synvilla, och då blifver törsten dubbelt plågsam, då han finner sitt hopp gäckadt.
Dessa luftspeglingar härleda sig, som man lätt kan finna, af ljusstrålarnes brytning, då de gå genom olika täta luftlager. Om man sticker en käpp snedt ned i vattnet, så att en del är ned i vattnet och en annan del öfver vattenytan, så synes käppen vara afbruten i vattenytan, derföre att ljusstrålarne som gå genom vattnet brytas så att käppen synes vara i vattnet der han i verkligheten icke är. På samma sätt är det, då luften under den lugna aftonen är fyld med vattendunster och ljusstrålarne från föremålet gå genom dessa vattendunster, så brytas dessa strålar så, att föremålet synes vara på annat ställe än der det i verkligheten är, d. v. s. högre upp i luften.
Man kan genom ett mycket enkelt experiment öfvertyga sig om att ett föremål synes vara på annat ställe än der det verkligen är, då man ser det genom vatten. Man tager ett tefat och lägger på botten i tefatet en slant och ställer sig så långt borta att kanten af tefatet bortskymmer slanten så att den icke synes. Står man nu orörligt qvar på samma ställe och låter en annan person fylla vatten i tefatet, så blifver slanten synlig öfver kanten, oaktadt både slanten och ögat äro qvar på samma ställe som förut. Det är strålbrytningen genom vattnet, som gör att slanten tycks ligga högre upp än der den verkligen tigger. På samma sätt är det med strålbrytningen genom de med vattengaser fylda luftlagren.
|