Fyrskeppet
Nr 10 Helsingkallan

Inledning

Helsingkallan är ett grundområde i Kvarken ca 35 km västnordväst om Nykarleby stad. Det består av två grund med en sammanlagd utbredning om ca 2x2 kilometer med minimidjupet ca 1 meter och mellan dem finns en ca 11 meter djup ränna. Väster om det vid 63° 36' 37'' N och 21° 49' 14'' E (1928: 63° 36' 45'' N och 21° 49' 10) låg fyrskeppet Nr 10 Helsingkallan 1886–1932.

Fyrskeppet byggdes 1885 på Sandvikens varv i Helsingfors. År 1933 ersattes hon av en lysboj och omdöptes till Reservimajakka I. 1945 ersatte hon sitt identiska systerfartyg Snipan som hade sjunkit i en snöstorm i december 1944 på väg till dockning. Hon omdöptes då till Snipan och avvecklades slutligen 1960 efter att Utgrynnans fyr stod klar. Hon såldes till en privatperson som byggde om henne till en trålare. Senare byggdes hon om till fritidsbåt. I dag är hon vrak.

Från wikiwand.

Mickelsörarna i nedre vänstra hörnet och Nykarleby stad
markerad med röd rektangel i högerkant. Från Google maps.

Men långt innan fyrskeppet kom på plats var grundet välbesökt av strömmingsfiskare och säljägare. En tragisk händelse utspelade sig 1680 när många säljägare, antalet varierar i källorna, från Nykarleby- och Vöråtrakten omkom vid säljakt. Men ibland slutade tillbuden lyckligt.

Sökte vidare efter material om Helsingkallan och hittade ”Den olycksbådande handsken och det hemlighetsfulla väsendets varning” i Finlands svenska folkdiktning 7 och där fanns många varianter på temat omkomna säljägare.

Helsingkallan från ett högre perspektiv, 700 km.
Från NASA Goddard Space Flight Center, tageo.com.

Helsingkallan

Henrik Dumell

Helsingkallan är ett grundområde i Kvarken, som bildades under istiden. Området ligger i riktning NV–SO så som isen rörde sig och består av två grund med en utbredning om ca 2 x 2 km med minidjupet ca 1 m. Mellan grunden finns en 11 m djup ränna. Från Kallan syns inget fastland, till Vexala är avståndet ungefär 24 km eller ca 12 sjömil. På vintern då drivisen drev av och an bildades kallan, då isen strandade på grundet och byggde upp högre och högre vallar.

Beroende på hur isvintern var kunde källan bli 20–30 meter hög och var en syn som forntidens säljägare kunde orientera sig efter. På 1500–1600-talet fanns en sälart (grönlandssälen), som stannat kvar efter istiden inne i Östersjön och dess vikar. Sälarna var så orädda att jägarna kunde smyga sig på dem och klubba både dem och kutarna, som inte kunde simma de tre första veckorna. De var ett lätt byte innan bössorna kom. Denna sälart blev dock utrotad. Säljägarna kom från Karleby i norr till Vasa och Maxmo i söder. En sägen berättar om en stor olycka ca år 1680 som drabbade säljägare från Vörå, som hade sökt skydd inne i kallan. Under en stormig natt kom ismassorna i rörelse och krossade dem. Den tragedin efterlämnade ca femtio änkor och vöråbornas säljakt kring Helsingkallan upphörde.

Under långa tider har strömmingsfisket varit livligt vid Helsingkallan och lockat fiskare från hela Nykarlebynejden med omgivningar. På sensommaren då vattnet blev för varmt nära land, sökte sig skötfiskarna till grundet då strömmingen lekte. Innan motorerna kom var färden ditut mödosam och strapatsrik. Om det var lämplig vind, seglade man, annars måste man ro. Att ro från Stubben till Kallan tog minst två timmar. På kvällen lades skötarna ut, båtarna ankrades och besättningen lade sig att sova en stund. Sömnen blev inte lång, redan vid gryningen skulle skötarna upp. Ibland kunde stormar komma överraskande och då gällde det att snabbt bärga vad som bärgas kunde och bege sig hemåt. På den tiden fanns inga väderleksrapporter utan man fick ty sig till gamla tecken, som förebådade sämre väder (skåda ti väders). Vexala-fiskarna upphörde med skötfisket i början av 1900-talet då storryssjan blev allmän. De sista skötfiskarna från Vexala på Helsingkallan var Adonika och Jakob Andersson från Grundö. Efter att de råkat ut för en svår storm och kom hem med livet i behåll, beslöt de att avsluta fisket på Helsingkallan. De övriga sjöbyarna fortsatte, då motorerna kom på 1920- och 30-talet. Under krigstiden då det var brist på bränsle började monäsborna köra på gengas. Färden fram och tillbaka till Källan klarades av på en stor säck splint eller kol.

För att underlätta för sjöfarten placerades fyrskeppet Helsingkallan år 1885 norr om grundet. Det hade en besättning på 7–8 man som höll vakt dygnet runt. Bland besättningsmän som jag känner till kan nämnas Herman Rönnlund från Vörå, som gifte sig med Amanda Fogelström från Vattungen och Gustav Sandström från Nykarleby. Ättlingar till dessa lever fortfarande kvar i nejden. Fyrskeppet hade ingen motor utom de tre sista åren, då en encylindrig tändkulemotor installerades. På vintrarna bevarades skeppet i Vasa. Efter att fyrskeppet togs bort 1933, placerades en lys- och ljudboj på stället. Ljudet från bojen hördes ända till Vexala. Efter en storm slet den sig lös och kom i land på Jöussun. Den ersattes sedan med en ny lysboj utan ljud. Bojen drogs vintertid upp på slip in i bojhuset, som fortfarande står kvar på Roparsand på Helsings hemmans marker.

Varifrån kommer namnet Helsingkallan? Min teori är att ejderns ungtuppar, som förr i tiden kallades helsingar och inte deltog i häckningen, låg och vilade på källan om våren.

Namnet

Varifrån Helsing kommer vet jag inte och då ej heller om det har någon koppling till Munsalanamnet Helsing, men enligt SAOB är kall (i vissa trakter, i synnerhet i norra Sverige och i Finland, bygdemålsfärgat) vall eller bank o.d. av upptornade isflak, i synnerhet invid stranden.

Henrik Dumells teori.

På http://www.bergo.nu/ är förklaringen: ”En kall utgörs av tusentals isflak, som stött på grund. Efterföljande isflak glider ovanpå de grundstötta tills formliga isberg bildats. Höjder på upp till tjugo meter har uppmätts.”

I april 2017 bildades över en natt en ca 8 meter hög kall, som lockade tusentals människor till Lochteå. Bilden från artikeln på yle.fi redigerad med en kurva som vid högsta punkten symboliserar en 20 meter hög kall.

SVENSK BYGD I ÖSTERBOTTEN

NU OCH FORDOM

EN NAMNUNDERSÖKNING

AV

T. E. KARSTEN

I

NATURNAMN

HELSINGFORS 1921

[Det är få styckesindelningar och texten blir lätt svårläst, så styckebrytningar är insatta här och var. Det finns mängder med förkortningar och även sådana gör texten svårläst, så därför är de utskrivna, men några har jag gått bet på (t.ex. svm.). Några förkortningar har jag låtit vara kvar:

Kap. V.

Öar, holmar och grund.

— — —

14. Kalle.

Rietz s. 303 anför från Sverge, Södermanland ordet kall eller kalla m. 'kulle, förhöjning, upphöjning på is, mark eller vid sjö och ström', från Finland kalla m. 

1) 'på stränderna hopad is och snö' (Nyland, Ingå);

2) 'en ur havet uppstående kal klippa, som utgör en uppehållsort för fiskare' (Kvarkens öar), och han jämför  bl. a. finskans kalla, 'cumulus glaciei ruptæ', 'länge Spalte im Meereise' samt. fi. kallio 'klippa, hälleberg'; dessutom följande komposita: is-kall m. 'den sluttande något upphöjda delen av isen, som bildar sig när själva ismassan på sjöar spruckit och sjunkit undan' (Södermanland), is-kallar m. pl. (Finland, Ingå), land-kalle, -a, m.

1) 'åbacke, hög kant invid å eller sjö (Södermanland och Nyland);

2) 'vall, fast mark utmed sank äng' (Södermanland);

3) 'då under sträng vinter sjöbottnen vid stränderna är genomfrusen eller tjälad, kallas han kalla eller land-kalla (Nyland, Ingå); snö-kallar m. pl. 'på stränderna hopad snö' (Nyland, Ingå).

Baltisk-finländska belägg för ordet äro samlade hos Vendell, Ordbok s. 417: kalle svm. (kalla Nyland, Egentliga Finland, Föglö, Åland, Replot i Österbotten, kall Estland, s. Vasa län, och s. v.) med betydelserna 'isbank, hopad massa av is invid stranden, vall av snö eller  is', is-kalle svm. 'samling av upptornad is, i synnerhet långs stränderna' 1), land-kalle svm.

1) Enligt broschyren „Österbottens svenska kommuner" s. 54 är iskalla ett ställe där isen tornat sig upp i höga murar och bildar liksom stugor utan tak”.

1) 'isbank eller snövall vid strand';

2) 'hög strand vid å eller sjö', snö-kalle plurale tantum [ord som endast finns i pluralis, t.ex. kläder] snö-kallar 'på stränderna hopad snö'. Om ett på detta substantiv bildat adjektivet *kallot se ovan under Kallotbäck. Hit höra även svenska dialekter i Österbotten (Replot) källe (källa) svm. 'isvall vid havsstrand' (Vendell s. 523) samt förleden i det av Nordlinder, Svenska landsmål VI. 3:21 från Norrbotten meddelade skärnamnet Kall-gröten. Jämför fiskeplatsen Kalle vid Lofotenöarna (Rygh, NG. Indl. s. 16 n. 2).

Gentemot Vendell, som i Östsvenska monografier s. 112 härleder de östsvenska dialektorden från finskans kalla 'lång reva i isen, råk; isrygg över en ränna; isgata', framhåller Saxén i Svenska landsmål XI. 3, s. 134 möjligheten av samband med svenska adjektivet kall, fornvästnordiska kaldi, m. eller kaldi m. eller kalda f. 'kall källa, bäck', särskilt med hänsyn till svenska dialekter i Österbotten (Korsnäs) kalla m. 'tjäle i jorden'. Ett omedelbart samband är emellertid omöjligt.

Dialektordet kalla svm. i Korsnäs skulle i så fall lyda *kalda: jämför det från samma dialekt antecknade kalla, *kalda (uttalas kaldo) svf. 'hög steril ö eller  holme'. På längre håll torde orden dock vara etymologiskt besläktade.

I betydelsen 'isbank, vall av is eller snö' ställer sig ordet osökt till indogermanska roten gel- i lat. gelidus 'iskall, mycket kall', fornslaviska -zledica 'glanskis', golatu 'is', lillryska ozeleda 'regn med snö, is på träden', polska zlods 'snöregn, glanskis' och (med avljud) latinets glacies 'is', varom se t. ex. Walde, Lat. Et. Wb.2

Å germansk botten höra hit — utom starka verbet kalan 'frysa' med dess nominala och verbala avledningar — norska dialekter kal n. 'surt, el lidt raaddent Ved inde i en Stamme', kale m.

1) 'Gjæring, sur eller halvraadden Tilstand av Vedet i et, Træ';

2) 'Iis i Træets Ved', kalla f. 'Dødved i Løvtræer; det; er altid skjørere end det øvrige Ved og løser sig undertiden ud'.

I dessa fall är det fråga om 'raaddenhed eller sprække i træ fremkaldt, af frost' (Falk-Torp, Ordbog s. v. Kal), jämför norska dialektiska kalen;

1) 'forfrossen';

2) 'lidt raadden om Trae'.

Det i svenska dialekter kalla 'isbank' och kalla 'tjäle i jorden' (Österbotten, Korsnäs) uppträdande långa l-ljudet är således uppvisat även å norsk botten, i kalla 'Dødved', om detta hör samman med de förstnämnda orden.

Av vilket etymologiskt ursprung detta -ll-är, synes mig osäkert.

I betraktande av finskans kalla 'isråk, isrygg över en ränna, isgata', vilket påtagligen är ett lån av svenska dialektiska is-kalla (se ovan), kan svenska is-kall ej återgå på ordet kalv i betydelsen 'unge' och den därav härledda betydelsen 'mindre holme vid sidan av en större', såsom Falk-Torp, Ordbog 1:347 (s. v. Kalv) antaga.

Finskans kalla 'isgata' är emellertid ovedersägligen besläktat, med finskans kalto, genitiv kallon 'crusta glaciei in viis', 'Eisrindo eller  Kruste' och dess sidoform kallo i sammansättningen jää-kallo 'crusta glaciei vere vias tegens', vilken senare form uppkommit antingen genom utjämning inom det finska paradigmet (nominativ singularis kalto ~ genitiv singularis kallon) eller i analogisk anslutning till finskans kallo 'skalle'.

Sagda finska form kalto kan motsvara ett urnordiskt svagt maskulint *kalÞo-n, vilket å svensk botten gåve det ifrågavarande svenska dial. kalla svm.; angående samnordiska assimilationen lp > ll s. Noreen, Aschw. Grammatik § 236.

Enligt min mening skulle germanska adjektivet kalða- 'kall' och det här diskuterade svaga maskulinet svenska dial. kalla (= urnord. *kalÞon-, *kalÞan-), vilket senare ord dels betecknar 'tjäle', d. ä. 'frost, frusen mark' (i Österbotten, Korsnäs), dels 'is- eller snöanhopning' m. m., således stå till varandra i s. k. grammatiskt växelförhållande; jämför t. ex. fornvästnordiska grannr 'tynd, smækker m. m.' (stf. *graÞa-) och svaga maskulina fornvästnordiska grandi 'Sandbanke', fornvästnordiska ballr 'farlig, skadlig' (< *balÞa-, jämför gotiskans bal Þaba adverb) och baldinn 'övermodig, trodsig', vilket senare ord förutsätter ett grundord *balð-.

Den finländska användningen av ordet kalla för att beteckna 'en ur havet uppstående kal klippa som besökes av fiskare' (se ovan) syftar ursprungligen på de ismassor, som vårtid pläga anhopa sig kring sådana havsklippor. Att ordets grundbetydelse är denna belyses bl. a. av nedan återgivna folktradition från Vörå i Österbotten, meddelad här i den folkligt trogna avfattning, den fått i häradsdomaren Mårten Lassus „Utdrag ur de gamles berättelser” av år 1852 (Inl. s. 42). I en avdelning med rubriken „Skäl fiske” heter det här:

„I forntiden hafva i denna Wörå socken idkas Skäl Fångst af betydlighet, tills de skjälfångarene under en sådan resa hade lägrat sig vid Hellsingkallen, bland der då wordne ihopskjutna ismassor, hvarjemte en såkallad fählskeppare 1) skall hafva under någon natt derstädes i drömmen sett, huru de blivit utaf en stor Oxe svåra stångade, hvaraf han anade någon olykka: sedan han uppvaknat, så rådde han de andra att flytta derifrån, på de varningar sattes ej något afseende, förutan Han Skepparen med sitt manskap begaf sig genast bor ifrån detta ställe, och när som de kommo ett litet stycke derifrån, hade olyckligtvis de ismassorne nedramlat, hvaraf de qvar(b)lefna deraf blefvo alldeles krossade och drunknade; de redan på flygten stadde bergade med stor möda lifvet för de ifrån hafsbottnen med hiskelig fart uppskjutande ismassorne — — — —”.

1) Ordet fähl- avser det dialektiska fäl = 'färd' med syftning på själfångstfärder.

Ett viktigt stöd för här givna tydning av dialektordet kalla 'havsklippa' finner jag i användningen av adjektivet kall i skärnamn: dels i det enkla Kaldan, fiskeplats, holme i Närpes skärgård (Österbotten) 1), dels i de sammansatta namnen Kallgrundsfaret, Kallskär, Kallholm (se ovan) och Kallraden (nedan).

1) En annan namnbildning av svenska adjektivet kall (kald) föreligger i de åländska Lill- och Stor-Kalden, vattendrag i Finnström socken.

Från Österbotten har jag antecknat ett osammansatt Kallan i Munsala skärgård samt följande sammansatta namn:

a) Namnen syfta på naturbeskaffenhet:

Gaddkallen (uttalas gaddkallan), det västligaste grundet i Bergö skärgård: jämför Gaddören och Gaddgrundet ovan.

Gnydingkallen (uttalas gnydingkallan) i Replot skärgård: om förra leden se nedan.

Harlingkallen (uttalas Harrlingkallan), fiskeplats ute i havsbandet i Replot skärgård: om förleden se nedan.

Hällkallen (uttalas hällkallan) Björkö skärgård., v. och Valsörarne: jämför Hällören ovan.

Hälsingkallen (uttalas hälsingkallan), klippa långt ute i havet i Mickelsöre skärgård (se ovan): jämför Hälsingbäcken, -ön, -holmen, -grund, -grynnan ovan.

Lillkallen (uttalas lillkallan) Replot skärgård.

Storkalle (uttalas storkall) Sideby, Bergö Valsörarna, med Storkallegrund i Sideby.

h) Namnen ange läge:

Mellankallen (uttalas millankallan) Björkö skärgård. v. och Valsörarna.

Norrkalle (uttalas nårrkall) och Söderkalle (uttalas södärkall) Bergö skärgård: beträffande senare ledens form jämför Storkalle ovan samt t. ex. Abborflad och Strandflad i Replot (se s. 212).

Ulko-kalla, finska = 'Ytterkalle' i Brahestads skärgård.

c) Ett personnamn ingår:

Robertskallan v. och Valsörarna.

d) Djurnamn ingå i:

Hylki-kalla, finska = 'Själkallen' i Brahestads skärgård.

Älgkallen (uttalas älikallan), fiskeläge i havsbandet i Replot skärgård.

e) Ett sekundärnamn:

Knöppelgrundkallan i Närpes skärgård; se ovan. s. 384.

f) Oklart till sin förra led:

Ivenkallan i Oravais skärgård. (Hedbergs samlingar).

[Ska vara Ivankallan. Enl. en artikel om skräckfilmsinspelning är ursprunget: ”Det finns en lokal skröna i grunden, om ett ryskt skepp som förliste under Stora ofreden och om spöken därifrån, säger Alfred Backa.”]

— — —

Besättning

En ytterst bristfällig besättningsförteckning baserad på namn jag råkat stöta på i notiserna. Centrerat årtal avser ett årtal då personen arbetade på fyrskeppet.

Kursivt årtal = första förekomst, men kan ha blivit anställd tidigare.

Namn

Befattning

Period

Anmärkning

Isac Victor Fagerholm

Kapten

189?–1894

Medalj 1890.

Karl Emil Wahlberg

      ”

1894–1908

Frans Gustaf Hägglund

      ”

Dog 1910.

Karl  Evert Mattsson

Fyrskeppare

1921–1926

Pension.

Julius Henriksson

Skeppare

1926–

Förordnad.

F. W. Heltonen

Fyrskeppare

1932

Utnämnd.

Karl Emil Wahlberg

Styrman

1886–1892

Kapten 1888.

Johan Emil Holstius

      ”    ?

1895–1899

Enl. minnesruna.

Johan Mikaelsson Österlund

      ”

Dog 1908.

K. G. Rosenberg

      ”

–1924

Till Storkallegrund.

J. Örn

Maskinmästare och yngre fyrvakt

–1923

Avsked.

J. O. Revall

Maskinmästare

1923–

Förordnad.

Johan Emil Holstius

Äldre fyrvaktare?

1895–1899

Enl. kungörelse.

Selin

Maskinist

1912

Kvarstannad.

J. Broman

Matros

1906

Fick medalj.

Kampanjer

Ibland sägs i artiklarna när fyrskeppet intagit sin station, ibland när hon begynt lysningen och ibland både och. Det tidigaste datumet är angivet här. Den längsta kampanjen genomfördes 1913. Den nästlängsta var 1929. I ett reportage i Suomen Kuvalehti från Äransgrund kan man få en uppfattning om det dagliga livet.

Sammanfattning av nedantående

År

Utsatt

Intaget

Vinter-
hamn

Anmärkning

1886

9/7

15/11

Nykarleby

1887

9/5

28/10

      ”

1888

15/6

29/10

      ”

1889

12/6

27/10

      ”

1890

7/5

10/11

      ”

In: Saturnus.

1891

27/5

1/11

      ”

1892

4/6

26/10

      ”

1893

16/6

10/11

      ”

1894

5/5

21-28/11

Nystad

1895

e. 3/5

3/11

Nykarleby

1896

30/5

11/11

Brändö

1897

25/5

26/11

      ”

1898

1/6

28/10

      ”

Ut: Saturnus. Reserv för snipan i juni.

1899

e. 13/5

2/11

      ”

1900

sl. /6

18/11

1901

23/6

20/11

Brändö

”Remonterats vid Vulcans värkstad”.

1902

14/6

27/11

1903

9/6

13/11

1904

26/5

11/11

1905

19/6

14/11

1906

15/7

14/11

Kortaste kampanjen; knappt fyra månader.

1907

6/6

f. 30/11

Brändö

1908

14/6

9/11

      ”

1909

14/6

15/11

1910

24/6

7/11

1911

5/6

6/11

Brändö

Drygt sex månader.

1912

30/6

14/10

      ”

Så sent utsatt p.g.a. ”förryskningseländet”.
Så tidigt intaget p.g.a. ankarförlust.

1913

16/5

24/11

Brändö

Längsta kampanjen.

1914

16/5

1915

19/7

På Storkallegrund i början av säsongen.

1916

1917

1918

Brändö

1919

7/11

1920

10/6

3/11

1921

b. /11

1922

6/6

9/11

1923

29/6

28/11

Brändö

1924

19/6

4/12

1925

10/11

1926

10/6

1/12

1927

9/6

15/11

Brändö

1928

30/6

e. 15/11

1929

24/5

28/11

1930

22/5

f. 9/12

1931

28/5-6/6

1/11

1932

f. 22/11

Några drag ur fyrskeppet
Helsingkallans historia

Ett grund mitt i öppna havet är en stor fara för sjöfarten, men trots att det var så långt från land, var det utmärkt med remmare. I maj 1882 kungjorde Öfverstyrelsen för lots- och båkinrättningen: ”Detta grund, hvilket förut varit utmärkt med en hvit flaggremmare, skall framdeles betecknas genom inalles tre enahanda märken.”

Förbättringen var ett försök att stävja de många sjöolyckorna.

I januari 1884 meddelades att senaten beslutit att ett fyrfartyg skulle byggas och utsättas 1885. Skeppsbefälhafvareföreningen i Vasa ansåg dock att behovet var större vid Nahkiainen utanför Pyhäjoki.

Hösten 1885 hade fyrskeppet förfärdigats, men eftersom fyrskepp inte ligger ute under vintern där isen lägger sig, upptogs det på slip.

Den 6 juli 1886 kungjorde Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen att ”ett nyligen bygdt fyrfartyg blifvit utsatt” och följande vecka att ”lysningen begynt”. Första kampanjen upphörde den 15 november och det maskinlösa fartyget bogserades till vinterhamn vid Andrasjön.

Helsingkallan med ”land i sikte”.
Förstoring. Riksarkivet.

Ännu i mars 1887 vidhöll Skeppsbefälhafvareföreningen att Helsingkallan skulle utsättas vid Nahkiainen, men i april var provianteringen igång för en ny kampanj på gamla stället och den 9 maj bogserades hon dit. I mitten på juni förflyttades hon 325 meter p.g.a. bottenförhållanden. Andra kampanjen upphörde den 28 oktober.

I november 1888 beslöt senaten att överföra Helsingkallan från Uleåborgs lotsfördelning till dito Vasa.

I oktober 1892 trodde man att ”kettingar troligen sprungit och nu var på drift”, men det var falskalarm. Däremot förlorade man ankarena 1912, utan att det först noterades.

Helsingkallan i dimma år 1894.
Förstoring. Lots- och fyrverkets arkiv, Riksarkivet.
(Inf. 2022-02-28.)

År 1895 planerades för ”mistsiren för komprimerad luft med petroleummotor som drifkraft”.

Helsingkallan vikarierade Snipan i början av säsongen 1896, till månadsskiftet maj/juni. Vikariat förekom då och då och vid sådana tillfällen målades det vikarierade fartygets namn på skeppet.

Kampanjen 1897 gick inte så smidigt. Först fördröjdes utsättningen på grund av ett ”isbärg” och storm till den 25 maj. Den 22 juli bogserades hon till Åbo för en bottenreparation, men den gick relativt snabbt och redan den 31 bogserades hon mot grundet. Den 4 augusti var hon på sin station igen. Under frånvaron hann det dock bli ett olyckstillbud.

Utsättningen 1898 skedde i normal ordning, men redan den 19 juni bogserades hon till Snipans plats, men var tillbaka på sin station omkring den 8 juli.

Qvarken (Snipan) vikarierades åter år 1900.

Så fortsätter under åren rapporterna i dagstidningarna om utsättning, intagning, remonter, bogseringar, anbud för proviantering och vikariat. Qvarken (Snipan) och Nya Äransgrund vikarierade Helsingkallan och Helsingkallan vikarierade Qvarken (Snipan) och Storkallegrund. Ibland stod grundet tomt planerat och ibland, t.ex. 1905, stod det tomt trots goda föresatser.

”För anskaffande af reservankarkettingar” anslogs medel 1906.

I juni 1908 meddelades att man fått en motorbåt utan motor.

En från fartyget utslängd flaskpost återfanns 1911.

Förryskningen av lotsverket 1912 ledde till att många slutade och odågor tillträdde tjänsterna.

Under förbudstiden rör sig spritkryssare i trakten; ett exempel från 1922 och ett exempel från 1925.

Trådlös förbindelse till skeppet diskuterades 1926. Även indragning av lotsstationer, personal och utbyte av Helsingkallan var på tapeten. Fyrskeppsnamn förfinskades.

Helsingkallan var utan maskin, gammalmodigt och förläggningsorten farlig på grund av närbelägna grund. Däför föreslogs 1928 att det skulle bli ambulerande logementsfartyg vid sjömätningar och krigsbytet Äransgrund, då stationerat i Finska viken, skulle ersätta.

En av de längsta kampanjerna hade skeppet 1929 och besättningen fick en present av spritsmugglare.

Hösten 1932 konstaterades att fyrskeppet var så gammalt, 47 år, och i så dåligt skick att det ej var värt att repareras. I stället skulle det ersättas med en ”lys- och visselboj”.

Fakta om den lys- och ljudboj som utsattes i maj 1933.

Hösten 1934 var lysbojen på drift.

Bojkättingen och ankaret förlorades 1936.

Ett norskt fartyg gick gå på grund i maj 1937 innan man hunnit lägga ut lysbojen. I augusti var skeppet stationerat vid territorialgränsen i Finska viken och med vid ett estniskt statsbesök.

En fast fyr på Helsingkallan planerades 1949.

I skrivande stund går ej Nationalbibliotekets digitala samlingar längre en till och med detta år, så den sista notisen blir nu en om att bojen tagits upp för vintern.

Enligt en loggbok jag hittade tycks det fortfarande 2022 finnas ”N-märket lysbojen Helsingkallan N 63 36,682 E 21 49,058.

Vi tar de dåliga nyheterna först och sen kan vi se tillbaka på historien. Början av en artikel bakom betalmur i Österbottens Tidning den 11 januari 2020:

Ett fyrskepp så in i vassen –
Här ligger Helsingkallan idag

Fyrskeppet Helsingkallan så som hon såg ut hösten 2019 i Rimito.
Förstoring.
Foto: Stefan Holmström

Fritidsbåt, härbärge för missbrukare. Fyrskeppet Helsingkallan som låg utanför Nykarleby har haft rätt skiftande öden. Nu är hon vrak i Rimito. [En annan Nykarlebykoppling till Rimito är Nyko Frys fryseri där.]

Mer än så blev det inte, men här finns en film på youtube.

Artiklar och notiser

Förklaringar   

• Högerställd rubrik avser text i Nationalbibliotekets digitala samlingar som inte införts här, men som jag ansett vara av intresse.
• Datum avser tidningens utgivningsdatum.
• Det är åtskilliga sidor (ca 1400) som dyker upp när man söker Helsingkallan i Nationalbibliotekets digitala samlingar. Ofta publicerades samma artikel eller notis i många olika tidningar, ibland något redigerad.
• Från de första åren är notiser om utsättning och intagning med. En hel del fiske-, säljakts- och spritsmugglings- med flera artiklar där Helsingkallan nämns är inte medtagna.
• Cirka 150 notiser och artiklar finns med här.

Officiela och legala kungörelser (Remmare)

26/5

1862

Officiela och legala kungörelser (Vattendjup)

14/6

”

Korrespondens från Munsala (Skötfisket)

8/8

1866

Ute och hemma (Bergad ur sjönöd)

2/9

1871

Ett besök i skärgården

9/8

1874

Korrespondens från Österbotten

21/9

1880

Lotsväsendet och sjöolyckorna vid Vasa läns kuster Guvernörens årsberättelser

23/6

1882

Nya fyrar

23/1

1884

Beträffande „Helsingkallans fyrskepp”

20/1

1885

Vasa skeppsbefälhafvareförenings diskusssion

23/1

”

Nya fyrfartyg

18/2

”

Nahkiainen contra Helsingkallan

26/2

”

Fisket

15/10

”

Österbottniska hafsfisket och fiskarenes lif

24/10

”

Vid Helsingfors skeppsdocka

5/11

”

De båda nya fyrfartygen

5/11

”

Officiela och legala kungörelser

8/7

1886

Officiela och legala kungörelser (Lysning å fyrfartyg begynt)

16/7

”

Officiela och legala kungörelser (Fyrfartyg intaget)

19/11

”

Fyrfartyget från Helsingkallan

20/11

”

Vid skeppsbefälhafvareföreningens sammanträde

4/4

1887

Korrespondens till Å. T. (Islossning och Helsingkallan)

30/4

”

Fyrfartyget Helsingkallan utbogserades

12/5

”

Lotsverket (Helsingkallan flyttad)

15/6

”

Skeppsbrott

13/7

”

Notiser för sjöfarande (Helsingkallan intaget)

31/10

”

Vårtecken i Nykarleby  (Helsingkallan renoveras)

21/4

1888

Officiela och legala kungörelser (Helsingkallan utlagd)

20/6

”

Officiela och legala kungörelser  (Helsingkallan intagen)

1/11

”

Reduktionen af lotsfördelningarnas och lotsbetjeningens antal

14/11

”

Kungörelse entreprenad auktion

20/2

1889

Korrespondens om säljakt

4/6

”

17/5

1890

Medaljutdelning

14/4

”

Helsingkallan på drift – trodde man

7/10

1892

Isen i Bottenhafvet

16/10

1893

Dödsfall (Kapten Fagerholm)

30/4

1894

Ny befälhafvare på Helsingkallan (K. Vahlberg)

28/5

”

Helsingkallan intas på slip

20/10

”

Helsingkallan inbogserad till Nystad

5/11

”

Omändringar på Helsingkallan

1/1

1895

Helsingkallan på slipen i Nystad

11/1

”

Anslag för remont

27/1

”

Befrielse från erläggande af tull- och sjöfartsavgifter

28/2

”

Tillskottsstatsregleringen

29/5

”

Personalförändringar

19/11

”

18/12

Helsingkallan temporärt på Snipans plats

5/5

1896

Helsingkallan förs till sin vanliga plats

27/5

”

I natten. Skizz för Sv. Ö. af R. M.

8/12

”

Entreprenadauktion

23/3

1897

Utrustningsarbeten

24/4

”

Fyrskeppet „Helsingkallan” är t. v. hindradt att intaga sin plats

21/5

”

Fyrfartygen, utbogsering

25/5

”

Fyrfartygen, utbogsering

27/5

”

Helsingkallan ska tas in

12/7

”

Helsingkallan bortfördes

23/7

”

Helsingkallan inbogserad till Åbo

25/7

”

Helsingkallan bogserad till sin stationsort

1/8

”

Hvad är orsaken till att fyrfartyget  „Helsingkallan” intagits?

2/8

”

Oolk: Helsingkallan utsatt

16/8

”

Helsingkallan besiktigad och upplagd

26/11

”

I Vasa öfvervinfra i år följande fartyg:

6/1

1898

Fyrskepp i Brändö hamn

18/5

”

Oolk: Inspektion och flytt till Snipans plats

8/6

”

Helsingkallan flyttad till Snipans plats

21/6

”

Helsingkallan tillbaka på sin plats

8/7

”

Helsingkallan och Snipan

10/7

”

Helsingkallan i beskrivning av Finlands fyrskepp på franska

1899

Helsingkallan till slip i Åbo

31/5

”

Johan Emil Holstius förflyttad till Enskär

6/6

”

Sälskyttarna från Björkö

16/6

”

Helsingkallans kommande flytt till Snipans plats

21/5

1900

Oolk: Uppskjutning av Helsingkallans utsättning

7/6

”

Beviljade medel för remont af fyrfartyget Helsingkallan

15/10

”

Våra lotsångare

16/5

1901

Lotschefsfartyget Eläköön beökte Åbo

20/6

”

I grefvens tid – Isproblem vid inbogsering

24/11

”

Nya Äransgrund ska stationeras vid Helsingkallan

6/5

1903

Hos Österbottniska säljägare

9/6

”

Nya Äransgrund ersätter Helsingkallan

5/7

”

11/10

1/1

2/4

Medalj till sjökaptenen F. G. Höglund

2/5

”

Helsingkallan ska utsättas på Storkallegrunds station

24/5

”

Grundet Helsingkallan utan fyrfartyg

8/7

”

Oolk: Helsingkallan intagit sin station

22/7

”

Beviljade medel

9/2

1906

Medalj tilldelad J. Broman

15/4

”

Ny inredning och nytt däck

6/2

1907

Flaskposter

1908

Helsingkallan utsatt

18/6

”

Dödsfall – Karl Emil Wahlberg

3/1

1909

Dödsfall – Frans Gustaf Hägglund

12/1

1910

Flaskposter

23/8

1911

Anhållan om tillfällig ny lönestat för lotsverket

17/11

”

Lotsverkets förryskning

22/3

1912

14/5

Våra nödlotsar – Kapten Salomonsson

27/4

”

Förryskningseländet vid lotsverket

8/6

”

Helsingkallan förlorat ankarena

17/10

”

Helsingkallan kvarligger i Brändö sund

29/10

”

Medel beviljade för ankaren

22/11

”

Småbetraktelser – Om de kaspiska lotsarna

24/11

”

Beviljat avsked – Verner Hugo Franzén

30/9

1920

Svergestrafiken

25/10

1921

Den mångomtalade spritkryssaren

16/6

1922

Maskinist anställes

11/4

1923

Beviljats ansökt avsked – J. Örn

2/6

”

Maskinmästare anställd – J. O. Revall

21/10

”

Maskinmästare och yngre fyrvaktare anställd – J. O. Rivall

8/12

”

För det nödlidande Tyskland

9/12

”

Kapten K. G. Rosenberg förflyttad

9/4

1924

Flaskpost funnen

21/8

”

Dödsfall – Johan Emil Holstius

1/4

1925

Årsreparation

19/4

”

Tysk spritflotta i Bottenhavet

10/10

”

Helsingkallan intagen

12/11

”

Trafiken i de norra hamnarna avslutas snart

14/11

”

Radiotelegrafen i Vasa

13/4

1926

Nytt fyrskepp för Bottniska viken

27/4

”

Helsingkallan utsatt

30/5

”

Pension – Fyrskepparen Karl Evert Mattsson

7/10

”

Ur dagboken – Om förfinskning av fartygsnamn

17/10

”

Aga ljus

18/2

1927

Helsingkallan ersätts med Äransgrund?

1/5

1928

Vikarierande styrman anställes

13/9

”

Från utkiken – Helsingkallan

1/4

1929

Fyrfartygen intagas

3/12

”

Tack för god vakt!

11/1

”

Majakkalaiva Äransgrund

Fyrskeppare utnämnd – F. W. Heltonen

30/3

1932

Helsingkallan ur bruk – I stället en lys- och visselboj

22/12

”

Fyrfartyget Helsingkallan slut

”    

”

Helsingkallans fyrskepp har slutlikviderat

8/1

1933

Den lys- och ljudboj som utsättes

6/5

”

Ombyggnad av ledfyrar

2/12

”

Helsingkallans lysboj på drift i höststormen

6/11

”

Helsingkallans lysboj på drift

9/11

”

I västerled

14/6

1936

Förlorat – bojkätting och ankare

21/7

”

Norsk ångare på grund vid Jakobstad

28/5

1937

Första haveriet för säsongen i Bottenhavet

”   

”

Roald Jarls grundstötning i Kvarken – Sjöförklaringen

1/6

”

En sensationell grundstötning

5/6

”

Lotsarnas fosterländska kamp för 25 år sedan

” 

”

Roald Jarls grundstötning

8/6

”

Riigivanem Päts besök

31/8

Äventyrlig färd över packis från Helsingkallan till Mickelsörarna

13/4

1938

Sälskyttarnas vedervärdigheter

19/4

”

Fast fyr i stället för lysboj vid Helsingkallan?

22/7

1949

Helsingkallans lysboj har hämtats till Jakobstad

”   

”

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härigenom meddeladt, att följande inom de till Uleåborgs lotsfördelning hörande farvatten belägna undervattensgrund skola till sjöfartens betryggande i denna trakt vid seglationens början i år betecknas på nedanföre beskrifna sätt, nemligen:

1:o Pohjanpilti grund. Vid detta af stenbotten bestående undervattensgrund, som ligger inom lotsningsområdet under Socklothällans lotsplats, utsattes, förutom den derstädes härförinnan underhållna hvita flaggremmare, ytterligare en remmare med hvit flagg. Medelvattenståndet å grundet är nitton fot.

2:o Helsingkallan, som hör till omförmälde lotsområde, består likaledes af stenbotten med medelvattenstånd af sexton fot [korrigerat i nästa kungörelse]. Detta grund, hvilket förut varit utmärkt med en hvit flaggremmare, skall framdeles betecknas genom inalles tre enahanda märken.

— — —

Helsingfors, å Öfverstyrelsen för lots- och båkinrättningen, den 26 maj 1862.

(1290)

Sekreterare Wideman.

Officiela och legala kungörelser

Såsom tillägg till den af lots- och båköfverstyrelsen under den 16 sistlidne maj utfärdade och i landets allmänna tidning intagne underrättelse för sjöfarande om läget och beskaffenheten af åtskillige undervattensgrund inom Uleåborgs lotsfördelning varder härigenom meddeladt, att djupet å de grundaste ställen af ifrågavarande undervattensgrund utgör:

1:o å Pohjanpilti grund aderton fot;

2:o å Helsingkallan sex fot;

— — —

Helsingfors, å Öfverstyrelsen för lots- ocb båkinrättningen, den 3 juni 1862.

(1397)

Bokhållare Åkerman

Korrespondens från Munsala

Munsala 3 Augusti

— — —

Skötfisket är emellertid förenadt med icke ringa fara, isynnerhet sedan nätterna blifva mörka. Det allmännast besökta utgrund uti Qvarken är „Helsingkallan”, ett tre mil från närmaste land liggande undervattensgrund. På dagen ro fiskarene dit ut med sina sköt och sedan dessa äro utlagda ankrar man till natten den lilla skötbåten, som liknar en spåna på det väldiga Bottenhafvet. Är man nybegynnare uti dessa vådliga färder, så är det icke att tänka på sömn, emedan man vet sig vara uti en liten båt som erbjuder föga säkerhet på hafvet i händelse en storm uppvexte; men de gamla fiskarene taga lugnt sin lur, hvilket dock icke hindrar dem att vakna, vid de första symptomerna till en storm. Inträffar en sådan, så kunde man tycka att det första vore att berga sitt lif, d. v. s. söka land; men fiskaren har sin dyrbaraste egendom, strömmingssköten, uti hafvet, och dessa skola också om möjligt bergas. Understundom, så klart storm inträffar under hösten, sedan nätterna redan blifvit mörka, måste fiskarena lämna de kära fiskeredskaperna, spänna sitt segel och låta båten gå för förlig vind, utan att den vid rodret sittande fiskaren ens vet i mörkret hvilken kurs han håller och följaktligen icke känner hvar han hoppas att finna land.

— — —

Ute och hemma.

I n n e h å l l:  Från Frankrike, Guldvaskningen i Lappmarken. En meteor. Koleran i H:fors. Eldsvåda Kristinestad. Drunknad, Bergad ur sjönöd, Skördeunderrättelser.

Munsala, den 28 Augusti.

— — —

Natten emot den 22 dennes räddades trenne fiskare, tillhörande denna församling, ur en ögonskenlig [uppenbar] lifsfara. De voro stadda på strömmingsfiske å ett undervattens grund — Helsingkallan — som ligger långt ut i Qvarken, omkring 3 mil från närmaste skär. De hade sin båt lastad med 8 à 9 tunnor strömming och en mängd fiskeredskap. Emot morgonen nämnde natt uppstod så stark blåst, att båten fylldes med vatten, så att den sjönk. Lyckligtvis befann sig en annan båt i närheten ankrad, och fiskarene på sistnämnde båt, som sofvo i båten väcktes af nödropet och lyckades rädda de skeppsbrutna. Fisken och en del af redskapen gingo förlorade. Äfven båten, som sednare kantrade, dref ut till sjön, utan att den kunde bergas af de andra till hands varande fiskarebåtarnes besättningar. De trenne fiskare, som räddade de förolyckade voro hemma från Vörå socken och af dessa skall den ena — en torpare Erik Nylund från Kaitsor by — förut ha räddat fem personer ur sjönöd, vid tre särskilda tillfällen under åren 1855, 1856 och 1861. Då det vid tillfällen, sådana, som dessa, så synnerligt mycket beror på rådighet, själsnärvaro och sjelfuppoffring, synes en man, som nu vid fyra särskilda tillfällen ådagalagt dessa egenskaper, vara förtjent af någon uppmuntran.

— — —

— Lotsväsendet och sjöolyckorna vid Vasa läns kuster. Under de 8 veckor, som förflutit sedan sjöfartens öppnande i år, hafva enligt uppgift 8 större och mindre sjöskador drabbat de handelsfartyg, som haft att passera de klippuppfyllda farlederna vid Vasa läns kuster. Antalet är möjligen ännu större, och fortgår det i den vägen på samma sätt som härtills, så skall det väl äfven i år blifva fallet, att  h a l f v a  antalet af  a l l a  de fartyg, som förolyckas vid hela Finlands 150 mil långa kust, skola räknas på sträckan mellan Sideby udde och Ohtakari utanför Lohteå. Så har förhållandet ofta varit, och stundom hafva de här inträffade fartygsstrandningarna och haverierna uppgått till mer än  5 0  %  af alla som under loppet af ett år blifvit annoterade i det finska lotsverkets annaler. Vi påminna exempelvis om år 1879, som dock icke lär varit ett af de olyckligaste i detta afseende. Enligt lotsöfverstyrelsens den 21 maj 1880 afgifna berättelse för föregående år, inträffade då inalles 50 (femtio) „strandnings händelser och haverier” vid landets kuster och af dem belöpte sig 26 (tjugusex) på Vasa lotsfördelning!

Vi omnämna detta icke allenast med anledning af de många helt nyligen här timade grundstötningarna, skeppsbrotten och andra sorgliga „budskap från sjön”, utan framförallt med anledning af det märkvärdiga utlåtande chefen för landets lotsstyrelse amiral Eriksson afgifvit öfver det af en komite utarbetade „Förslag rörande uppförande af nya fyrbåtar och andra säkerhets anstalter m. m. för sjöfartens betryggande vid Finlands kuster”, hvilket, jemte hr amiralens utlåtande deröfver, blifvit befordradt till trycket och utdeladt till särskilda „personer, föreningar och myndigheter, hvilka önska afgifva yttranden eller anmärkningar öfver de i ärendet uppgjorda förslagen”. Innan vi gå att meddela våra läsare en liten öfversigt af dessa förslag, särskildt såvidt de röra förhållandena vid Vasa läns kuster, vilja vi fästa uppmärksamheten vid, att de anmärkningar, hvartill desamma tunna föranleda, böra före den 1 oktober detta är insändas antingen direkte till finansexpeditionen i k. Senaten eller ock till länets guvernör.

— — —

7:o) Komitén föreslår ett fyrfartygs placerande vid Helsingkallan nära Michelsörarne samt lotsars anställning till erforderligt antal å fyrfartyget för lotsning till Vasa skärgård, Oravais, Nykarleby och Jakobstad.

— Lotsdirektören yttrar: „För min del vill jag icke underskatta nyttan af Komiténs framställning om behofvet af ifrågavarande fyrfartyg, i händelse landets styrelse anser sig böra, oaktadt den obetydliga sjöfarten i denna trakt, uppfylla allas önskningar. Härvid tror jag mig likväl pligtig upplysa, att å fartyget måste särskildt anställas fullt duglige väl aflönade lotsar, att det i svårt väder emellertid blifver för dem lifsfara, ja till och med omöjligt att i båt utkomma från fyrfartyget, för att lemna behöfvande fartyg lotsbiträde, samt att det ovilkorligen måste anskaffas andra lämpliga större farkoster, å hvilka lotsarne, efter förrättad lotsning, kunna till fyrfartyget återkomma”.

Åbo  och Hemlandet.

Guvernörens årsberättelser. Kejserliga senaten har underrättat vederbörande guvernörer derom att de berättelser, desse, enligt k. kungörelsen af den 16 januari 1877, ega till senaten afgifva „om länens tillstånd och förvaltning”, framdeles torde komma att till tryck befordras för att sedan hållas för allmänheten tillgängliga. —

— Skeppsbefälhafvareföreningens i Åbo utlåtande öfver förslaget till nya fyrbåkar m. m. säkerhetsanstalter till sjöfartens betryggande vid Finlands kuster. — (Forts. fr. föreg. n:r).„

— — —

41:o Vidkommande punkten 41 ville föreningen hafva framhållit följande. Kusten från Norrskär till Tankar bildar en stor och farlig vik, der med pålandsvindar fartyg hafva svårt att reda sig. Enda säkerheten ligger i att hafva en tillgänglig hamn i lä. På ifrågakomne sträcka finnes visserligen flere kända inlopp, men intet af dem är så lätt att anlöpa som just ankarplatsen vid Hellgrund. Mänskligt vore dock att under alla förhållanden våga sig hit ned i lä uti förlitan att få sigte på en med blott 5 minuters synvidd utrustad fyrlampa, helst hvarken Tankars eller Helsingkallans fyrsken nå hit. Derföre äro ovilkorligen Soklothällan platsen för en fyr med femton minuters lysvidd, hvilken fyr då också tjenar ej blott till ledning vid Jakobstads och Stubbens angörande utan äfven till varning när Helsingkallans fyrskepp ej funnes på sin plats; och är olika fyrsektioner att rekommendera. För vägledning till och utmärkandet af ankarplatsen vid Hellgrund borde på Torsö norra udde en fyrlanterna med sektioner anbringas.

— — —

— Nya fyrar. Senaten skall hafva bestämt att af tillärnade fyrbyggnader under år 1885 skola bringas till stånd fyrbåken å Tankar samt fyrfartygen vid Relanders grund och Helsingkallan samt under år 1886 fyrbåkarne å Kasastorbådan, Jussarö och Digskär. Lotsöfverstyrelsen skall hafva fått i uppdrag att gå i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag till dessa arbeten.

Under innevarande år 1884 komma, såsom förut nämnts, att uppföras fyrbåkarne på Märket (i Ålandshaf), Valsöarne (i närheten af Vasa) och Strömingsbådan (hörande till det farliga Vargögaddar), äfvensom fyrfartygen å Verkkomatala (utanför Björkö sund) och Mäylö (i nordligaste delen af Bottniska viken. (H. D.)

Handel och sjöfart

——

Notiser för sjöfarande.

— — —

— Beträffande „Helsingkallans fyrskepp” utanför Nykarleby, som varit påtänkt att under instundande seglationsår utläggas, beslöt skeppsbefälhafvareföreningen i Vasa vid möte d. 15 d:s i skrifvelse till lotsstyrelsen uttala den åsigt, att det samma, sedan fyrarne på Tankar och Valsöarne kommit till stånd, kunde t. v. undvaras. Deremot var föreningens mening att fyrskepp närmast vore behöfligt invid „Nahkiainen” [= nejonöga] grund utanför Pyhäjoki, som är både farligare och svårare att passera. (W. T.)

— Vasa skeppsbefälhafvareförening slutförde vid möte i går aftons diskussionen angående de redan af oss tidigare påpekade inom föreningen väckta önskningsmål beträffande fyrar och sjömärken  längs våra kuster. Och stannade föreningen därvid vid följ. beslut, hvilka skulle lotsöfverstyrelsen i skrifvelse snarast meddelas.

— — —

7:o  Soklot hällans båk:  horisontala bälten;

8:o   Torngrund:  en spirkase [samma som spirbåk] för att utmärka södra inloppet till Nykarleby genom Hummelskärssund;

— — —

Vid motiveringen af den under mom 4:o uttalade önskningen om fyrskepp på Nahkiainen skulle framhållas hurusom detta grund enligt föreningens enhälliga tanke är för den allmänna seglatsen vida farligare än Helsingkallan, hvilket senare är afsedt att under nästkommande sommar med fyrskepp betecknas, och att då därjämte grannskapet af Helsingkallan kommer att belysas af Valsöarnes och Tankar fyrar det vore föreningens åsikt att det för Helsingkallan afsedda fyrskeppet borde, genast vid dess färdigblifvande, å Nahkiainen utsättas, intill dess eget fyrskepp för sistnämde grund blifver anskaffadt.

— Nya fyrfartyg. Senaten skall hafva beslutit att till högsta ort hemställa om byggandet af två nya fyrfartyg, hvilka komme att placeras, det ena å Helanders grund utanför Raumo och det andra vid Helsingkallan norr om Michelsöarne, icke långt från Jakobstad och Nykarleby. Kostnaderna för fartygen hafva beräknats uppgå till 199,000 mark, ber. H. D. [Helsingfors Dagblab.]

— Nahkiainen contra Helsingkallan. Angående anskaffande af tvänne nya fyrskepp, det ena för Helanders grund utanför Raumo, det andra för Helsingkallan utanför Vasa norra farled, har, såsom förut meddelats, lotsstyrelsen gjort framställning hos senaten. Såsom bekant, har skeppsbefälhafvareföreningen i Vasa funnit sig föranledd att framhålla, huruledes det för skeppsfarten är af större betydenhet att Nahkiainens grund i närheten af Brahestad företrädesvis blefve försedt med fyrbelysning och att med placerande af ett fyrskepp vid Helsingkallan tillsvidare kunde anstå. Denna Vasa förenings åsigt är värd största beaktande, och vi anse, att några skäl, som skulle tala deremot, svårligen äro tänkbara, då man känner, att medan närheten af den afsides belägna Helsingkallan med det snaraste blir belyst af fyrarne på Tankar, Valsöarne och Hellgrund, det farliga Nahkiainens grund är beläget i en mycket trafikerad led aflägset från belysningsområden af några fyrar.

— Fisket under sommaren har varit omvexlande. Strömmingsfisket har öfverhufvudtaget vid vår kust varit föga lönande, om man undantager en och annan större fångst på utgrunden. Sikfisket har deremot varit mycket gifvande, särskildt vid Vexala bys yttre fiskeställen i trakten af Laxön, der man i allmänhet erhållit en ganska god, understundom riklig fångst.

Då erfarenheten tycks bekräfta, att strömmingen minskar vid landfiskeställen och att den som vill fiska detta sista slag är anvisad till utgrunden, af hvilka Helsingkallan är det förnämsta, så är det en för våra fiskare glädjande omständighet, att till nämnde utgrund kommer att förläggas ett fyrskepp. Fisket på Helsingkallan, ett flera mil från närmaste land beläget undervattens grund, är ofta nog förenadt med lifsfara, äfvensom man ofta haft svårigheter att hitta reda på detta endast med remmare utmärkta grund. Sedan ett fyrskepp förankras på stället ha fiskarena lätt att få reda på grundet och äfven kunna de söka sin räddning ombord på detsamma, när de under de mörka höstsommarnätterna öfverfallas af en plötslig storm, der de ligga ankrade vid grundet.

— Från qvasimarknaden i vår stad kunde åtskilliga sorgliga taflor vara att framhålla som bevis på det sorgliga lif, som vid dessa marknader förs af en stor del marknadsbesökande, men då Ö. P:s red. är bosatt så långt från skadeplatsen för dessa mörka folklifstaflor gå vi dem, för närvarande åtminstone, förbi. Vi torde nog fä anledning att framdeles återkomma till desamma.

Österbottniska hafsfisket och fiskarenes lif. Strömmingsfisket invid våra bygder har under sommaren gifvit dåligt resultat. Strömmingen drager sig, vill det synas, allt mera och mera från kusten och de några, rikligare fiskafängen man haft har varit på utgrunden, miltals från kusten i Bottenhafvet. Särskildt är »Helsingkallan» ett tre mil från de yttersta skären beläget undervattensgrund numera ett af de bästa fiskeriställen, men det är understundom förenadt med lifsfara att under sensommaren företaga fiskerifärder till Helsingkallan.

Fisket på detta utgrund tillgår sålunda, att vederbörande fiskare på dagen segla ut från sitt fiskarläger för att på aftonen uppnå Helsingkallan. Man seglar till en början efter landmärken och sedan efter kompass, och då man uppnår de trakter af hafvet der man tror sig hafva »kallan» gäller det att hålla god utkik öfver de remmare som lotsverket der anbringat; ty genom strömsättning, felaktig kurs eller andra omständigheter kan man segla förbi remmarne, så man icke får reda på det sökta grundet.

Uppnår man dock lyckligen stället, återstår att lägga ut fiskegarnen — strömmingsskötarna — och sedan detta är gjort ankrar man båten i närheten på något af hällans grund, »tjällar» densamma, d. v. s. drager seglen öfver båten som tak och så lägga fiskarene sig ned för att sofva oskuldens sömn under det provisionella tältet i den gungande båten. Det händer dock ofta nog att sömnen plötsligt afbrytes om en storm uppstår under nattens lopp. Hinner man rädda fiskegarnen är det godt och väl, men det händer att man får lof att lemna dem i sticket och länsa undan vinden med fulla segel och sålunda taga land hvar man kan.

Att så sällan menniskolif spillas vid dessa äfventyrliga fiskerifärder torde man till hufvudsaklig del få tillskrifva fiskarenas goda skötbåtar och vana att sköta dem och seglen; men äfven torde våra fiskares kloka beräkningar på den stundande väderleken i väsendtlig mån bidraga till det lyckliga resultatet; ty de begifva sig aldrig ut till dessa aflägsna grund, om de af en eller annan meteorologisk observation ana att en storm är i annalkande, och den erfarenhet de under ett långt lif tillbringadt på hafvet under aktgifvande på väderleken vunnit, är icke att förakta.

En lycklig omständighet för våra fiskare på Helsingkallan är att ett fyrfartyg nu kommer att förläggas derstädes; ty derigenom ha de icke allenast lättare att hitta reda på grundet, utan de kunna också i nödfall finna en räddning ombord på fyrfartyget, då de alltför hastigt öfveraskas af stormen.

Sikfisket vid vår kust har under sistlidne sommar lemnat bättre resultat än strömmingsfisket. Särskildt hafva de sikfiskare som hafva sina fiskeställen vid Vexala öns yttersta fiskeställen — Laxön, m. fl. erhållit en mer än riklig skörd från hafvet. Också lax har man fiskat mer än under de föregående åren. Skada att jernvägen under sommaren icke var trafikabel till våra orter, så att hufvudstaden kunnat erhålla försändningar af den feta Österbottniska storsiken, hvilken är att nära nog jemföras med laxen, ehuru den står i mycket billigare pris.

— Vid Helsingfors skeppsdocka, der arbetet fortgår med största liflighet, har under de senaste tiderna förfärdigats tvenne fyrfartyg, bestämda att stationeras på Helsingkallan och Andersgrund i Bottniska viken. Dessa fartyg, som bära de nämnda grundens namn, komma att för vintern upptagas på slip, hvarefter de vid första öppet vatten afgå till sina respektiva destinationsorter. För att undergå reparation kommer det af kapten v. Schantz nyligen inropade franska skeppet Annette att inom kort intagas i torrdockan, hvarefter det troligen ännu denna höst kommer att göra sin första resa under finsk flagg.

— De båda nya fyrfartygen, „Helsingkallan” och „Relanders grund”, som bygts å Sandvikens skeppsdocka i Helsingfors, ha numera utskjutits och äro äfven hvad beträffar inredning ock utrustning i det närmaste färdiga. De torde dock icke, såsom afsedt var, mer under denna höst komma att afgå till sina resp. grundställen.

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härigenom meddeladt, att inom Bottniska viken för utmärkande af grundet Helsingkallan inom området under Stubbens lotsplats i Uleåborgs lotsfördelning ett nyligen bygdt fyrfartyg blifvit utsatt. Fyren, om hvars tändande skall särskildt framdeles kungöras, kommer att lysa med stadigt hvitt sken, som vid ögats höjd tio fot öfver vattenytan synas på nio mil.

Lysningsapparaten består af tre lampor och upphissas å förmasten.

Fyrfartyget, som är utlagdt på 13 famnars djup, är af jern, försedt med två mäster och rödmåladt med ordet »Helsingkallan» i hvita bokstäfver på hvardera sidan.

Om dagen, då fartyget står på sitt ställe, hissas i aktern hvit flagg med blått upprättstående kors och svart kompas i öfra hörnet samt å aktermasten fyrfartygsflagg, gul med blått vertikalt kors, och på förmasten rödt klot.

Fyrfartyget utsättes på sitt ställe vid sjöfartens öppnande och intages efter dess slut, såframt is eller andra omständigheter icke föranleda till fartygets tidigare intagande.

I mist och tjocka klämtas å fartyget i klocka.

Om fartyget är, till följd af svårt väder eller för annan orsak, tvunget att öfvergifva stationen, tändes icke fyren och hissas ej gula flaggan.

Fartyget är utlagdt i NO 16° på nordvestra sidan af den vid ifrågavarande grund underhållna sydliga flaggremmare på ett afstånd af 438 famnar, samt från Ritgrunds känningsbåk i SV 37° omkring 14 mil och Stubbens känningsbåk i SO 60° 10 3/4 mil.

Fartygets läge: nordl. latid. 63° 36 37'' och longit. 21° 49 14'' O från Greenwich.

Bäringarne äro angifna rättvisande. Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 6 Juli 1886.

3012(3-2)

Wilh. Wideman.

Officiela och legala kungörelser

— — —

Såsom tilägg till Öfverstyrelsens kungörelse af den 6 innevarande Juli varder till underrättelse för sjöfarande härigenom meddeladt, att lysningen å fyrfartyget Helsingkallan i Bottniska viken begynts den 9 i denna månad. Helsingfors, Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 12 Juli 1886.

— — —

 O. Gadd.

3132(3-l)

Wilh. Wideman.

Officiela och legala kungörelser

— — —

Till underrättelse för sjöfarande varder härigenom kungjordt, att inom Bottniska viken fyrfartyget Helsingkallan den 15 innevarande November intagits från sin station. Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 17 November 1886.

— — —

4862(3—1)

L. S.
Knut Sundman.

— Fyrfartyget från Helsingkallan kom in den 15 för att lägga upp i Nykarleby.

— Vid skeppsbefälhafvareföreningens sammanträde i går upptogs främst till diskussion kapten Hellgrens redan vid tvenne föregående sammanträden förevordna förslag om förtjenstsafgiftens till sjömanshus anskaffande för sjöfarande.

— — —

Till diskussion upptogs härå skeppsbefälhafvareföreningens i Uleåborg förslag om placerande af ett fyrskepp å Nahkiainen grund utanför Pyhäjoki. Föreningen ansåg nu för sin del fyrskepp på nämnda grund vara af behofvet påkalladt. Skulle dock ett nytt fyrskepp för ändamålet icke snart erhållas beslöts hemställa huruvida icke fyrskeppet på Helsingkallan, såsom numera, sedan fyr å Valsöarna erhållits, ej så oundgängligen nödvändig, kunde flyttas till Nahkiainen grund tills ett nytt fyrskepp hunne anskaffas.

— — —

Korrespondens till Å. T.

Nykarleby, den 26 april 1887.

— — —

Någon storartad islossning hafva vi ej fått bevittna i år. Åisen har så småningom ”ruttnat”  bort, och först i dag — troligen till följd af gårdagens regn — komma de s. k. ”Lappo- och Kuortanegubbarne” nedtumlande för forsen, medförande ved, gärdsel och timmer, hvilket de i förbifarten röfvat med sig här och där ifrån åstränderna. Isen i vår yttre hamn ligger fortfarande kvar, enligt uppgift ända till Hällan, 1½ mil från hamnen; men torde ej vara särdeles stark mera, då det här i vinterhamn liggande fyrskeppet Helsingkallan redan genom isen förflyttat sig från sitt vinterläger till ångbåtsbryggan, där det nu värkställer sin proviantering, för att — så fort sig göra låter — intaga sin station, grundet med samma namn.

— — —

— Fyrfartyget Helsingkallan utbogserades den 9 dennes till sin plats å grundet Helsingkallan.

Lotsverket. Till följd af lotsöfverstyrelsens derom vidtagna åtgärd, har fyrfartyget Helsingkallan i Bottniska viken blifvit flyttadt 180 famnar i NV 15„, rättvisande, från dess förra ställe, emedan närbelägna grund och hafsbottnet visat sig medföra våda för fartygets bibehållande på det förut bestämda stället.

— Skeppsbrott. Det af oss i föreg. nummer omnämda af ångfart. Sundsvall i Kvarken påträffade kantrade fartyget, flöt i söndags 6 m. n. l. [?] om Helsingkallan. Ångfartyget Fennia, kapten L. Favorin, passerade stället och försökte taga vraket i släp, men måste afstå från det lönlösa arbetet. Fartyget synes vara ett nytt s. k. ”klipper”-skepp kopparfast och koppradt, flytande med kölen ung. 10 fot öfver vatten. Alla segel äro angjorda. Antagligen har fartyget kantrat vid någon häftig by och hela dess besättning funnit sin graf i vågorna.

Den 16 februari frågade jag Sjöhistoriska museet/Statens maritima och transporthistoriska museer vad kopparfast och koppradt samt m. n. l. betyder. Antog att koppradt var förhydning och m. n. l. förkortning för mil nautisk längdmått. Den 27 september fick jag svar av Hans-Lennart Ohlsson, sakkunnig:

Att fartyget är kopparfast brukar tyda på att bordläggningen är spikad med kopparspik/kopparbult. Att den sen är kopprad betyder mycket riktigt att den är förhydrad med kopparplåtar.

Gällande förkortningen har jag inget bättre förslag än det du kommer med, det kan mycket väl vara fel i ursprungstexten också.
(Inf. 2022-09-30.)

Notiser för sjöfarande

— Fyrfartyget Helsingkallan i Bottniska viken har den 28 innevarande oktober blifvit intaget från stationen och upphört med lysningen.
C. C. Enberg.

Åbo Tidning, 31 oktober 1887, nr 296, s. 4. [Andra spalten.]
Nationalbibliotekets digitala samlingar.

— Vårtecken i Nykarleby. Staren har ändtligen anländt och observerades första gången d 14:de; äfven skall lärkan låtit höra sig.

— Å fartyget Helsingkallan har renoveringsarbetet för sommaren påbegynts.

Officiela och legala kungörelser

— — —

Till underrättelse för sjöfarande varder härigenom kungjordt, att inom Bottniska viken fyrfartyget Helsingkallan den 15 innevarande Juni intagit sin station. Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 18 Juni 1888.

— — —
 

2635(3—1)

A. F. von Christierson.

Officiela och legala kungörelser

— — —

Till underrättelse för sjöfarande varder härmed kungjordt att i Bottniska viken fyrfartyget „Helsingkallan” intagits från sin station den 29 innevarande Oktober. Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 30 Oktober 1888.

— — —

4209(3—1)

A. F. A. von Christierson

— Reduktionen af lotsfördelningarnas och lotsbetjeningens antal. Enligt den nya aflönings- och utgiftsstat för lotsverket, som utfärdades genom kungörelse af den 3 maj innevarande år, skulle en minskning i lotsbetjeningens och lotsfördelningarnas antal åvägabringas.

— — —

Vidare har senaten på lotsöfverstyrelsens framställning förordnat: att det under Stubbens lotsplats i Uleåborgs lotsfördelning hittills hänförda vid grundet Helsingkallan stationerade fyrfartyget af samma namn samt de vid samma grund underhållna tre remmaremärkena, hvilka äro närmare belägna till Vasa än till Uleåborg, skola öfverföras till Ritgrunds närbelägna lotsplats inom Vasa lotsfördelning.

— — —

Qvarken (Snipan). Förstoring. Notera mistluren vid vänstra livbåten och dykdalben i högerkant.
Riksarkivet, beskuren.

— Från Replot skrifver vår korresp. den 2 dennes:

T v å  b å t l a g  s ä l s k y t t a r  från vår kommun återvände från fångsternas i går. Det ena laget utgjordes af 7 man och det andra af 5. Hvardera båtlaget hade erhållit 67 stycken sälar. Deras fångststation lär ha varit Helsingkallan, som ligger omkring fyra sjömil norr om Ritgrunds lotsplats. De berättade att en stor mängd drifis ännu finnes i hafvet norrom Kvarken.

Johannes Wäst.

Medaljer. Samma   dag   har  H a n s  M a j e s t ä t  K e j s a r e n  i  Nåder behagat hugna:

— — —

…; med silfvermedalj med påskrift „för nit” att bäras om halsen vid S:t Annae ordens band: … befälhafvaren å Helsingkallan fyrskepp Karl Victor Fagerholm, …

— — —

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härmed kungjordt, att i Bottniska viken tändes Marjaniemi fyr den 7 innevarande Maj och fyrfartyget Helsingkallan utsattes på sin station samt begynte lysningen den 10 dennes.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 12 Maj 1890.

A. F. K. De Geer.

2207(3-3)

A. von Christierson.

Från grannstäderna.

(Af   W. T:s   korresp.)

Nykarleby, den 3 okt.

— — —

Skonaren Chatarina, hemma från Königsberg, och lastad med korn för bryggerierna i Gamlakarleby, Jakobstad och Nykarleby, inlopp sistlidne fredag på aftonen till Gamlakarleby.

Några fiskare från Monäs, som sett fartyget, påstodo att det var fyrskeppet „Helsingkallan” hvars kettingar troligen sprungit och nu var på drift. Man steg upp i kyrktornet och kikade, och såg — ingenting. Så telefonerades hit och dit. Ja, det sades att man fått reda på saken uti Vasa, därifrån ångf. Villmanstrand skulle hafva varit ute för att bärga.

Vår ångslup „Tärnan” var också ut till Hällans båk för att lämna assistens! Men så var det bara den tyska kornskutan och fyrskeppet ligger där det ligger. Mycket väsen för ingenting! S—

Isen i Bottenhafvet

— — —

Lotsångaren „Jupiter” hvilken måndags vecka sedan afgick från Åbo på väg till Vasa och Nykarleby, för att utbogsera fyrskeppen „Qvarken (Snipan)” och „Helsingkallan”, tog inre farleden, men, hunnen till Raumo yttre hamn, fick han ligga där för isblockad i tre och ett halft dygn, och först i tisdags anlände hit.

— — —

— Dödsfall.

— — —

Onsdagen den 25 dennes afled i svår sjukdom kaptenen å fyrskeppet Helsingkallan I. V. [Isac Victor] Fagerholm. Kapten Fagerholm var född i Kristinestad den 31 januari 1851. I sina unga år seglade han länge på utländska vatten, tils han tröttnade vid dessa färder och sökte sig till lotsvärket för åtskilliga år sedan. Han skildras som en stilla och vänfast person. En ålderstigen moder och en gift syster och hennes man sörja närmast den aflidne. — Ö. P.

— Till befälhafvare på fyrfartyget Helsingkallan är utnämd kapten K. Vahlberg från Nykarleby. — Ö. P.

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härigenom kungjordt, att fyrfartygen Nahkiainen och Helsingkallan i Bottniska viken komma, till följd af erforderlig reparation å slip, att intagas i slutet af innevarande Oktober eller i första dagarne af nästföljande November månad.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen i Finland, den 16 Oktober 1894.

5421(3—2)

K. Samsonoff.

— „Fyrfartyget Helsingkallan”, hvars station är utanför Nykarleby intogs i förra veckan och inbogserades hit och förankrades på Kråkfjärden. I går fördes fartyget, af lotsångaren Willmanstrand till Åbo för att upptagas på slip.

Från hemlandet.
——

— — —

— Fyrfartyget Helsingkallan inbogserades i går till Nystad af lotsångaren Valvoja. Såsom förut omnämnts, har äfven fyrskeppet Nahkiainen inhämtats dit, och meningen torde vara, att jämväl förlägga fyrfartyget Relandersgrund därstädes i vinterkvarter.

Årsrevy
—

— — —

Taipaleenluoto och Helsingkallans fyrfartyg skola undergå omändringar, i hvilken är föreslagen att ingå hvar sin mistsiren för komprimerad luft med petroleummotor som drifkraft.

— — —

Bref från Nystad.

— — —

På slipen äro f. n. upptagna fyrfartygen Storkallegrund, Helsingkallan och Nahkiainen, hvilka utrustas för kampen mot storm och sjö. Snart kommer barken Muisto likaledes att upptagas i och för undergående af remont. Den mellan Åbo gående ångbåten Toimi förlänges med 15 fot, och en mindre ångare är under byggnad.

— — —

Nystads varv 1895. Barken Muisto på slip för reparation. Tre fyrskepp förtöjda vid kaj: Helsingkallan, Storkallegrund och Nahkiainen. Till vänster är troligen räddningsbåten Hero. Förstoring.
Från Finna.fi, Nystads museum.

— Anslag för remont. För remont af fyrfartygen Helsingkallan, Storkallegrund och Nahkiainen, hvilka ligga i Nystad för att upptagas å slipen därstädes, har regeringen anslagit en summa af 47.000 mk. — U. K. San. [Uudenkaupungin Sanomat.]

— Lotsöfverstyrelsens hemställan om befrielse från erläggande af tull- och sjöfartsavgifter för en elektrisk antändningsapparat med erforderliga tillbehör samt 1,000 st. bomullskrutbomber och 300 st. bomullskrutraketter jämte därtill hörande metallhylsa, hvilka lotsöfverstyrelsen låtit från England införskrifva för anställande af elektrisk skottsignalering å Hangö båkland, har af senaten bifallits, i likhet med samma öfverstyrelses anhållan om befrielse från erläggande af tull- och sjöfartsafgifter för särskilda för fyrfartygen Taipalenluoto och Helsingkallan afsedda apparater och tillbehör, hvilka äro bestälda dels från London dels från Tyskland.

Tillskottsstatsregleringen.

— — —

anställande å fyrfartyget Helsingkallan af en maskinist med 1,200 mark i aflöning samt anslag med 1,800 mark för underhåll af fyrfartygets mistsiren;

— — —

Fyrfartygen. K. senaten har förordnat att den nuvarande, med arvode förenade äldre fyrvaktarebefattningen å fyrfartyget Helsingkallan skall indragas samt å fartyget anställas en maskinist med årlig lön af 1,200 mk; hvarjämte senaten beviljat ett anslag af ända till 1,800 mk för mistsirenenens å berörda fartyg årliga underhåll.

Handel och sjöfart.

— — —

Fyrskeppen. Fyrfartyget Storkallegrund förankrades den 1 maj på sin stationsort utanför södra Björkö.

Emedan Snipan för närvarande är intagen på slipen i Nystad för erhållande af ny mistsignalapparat, kommer Helsingkallan, så snart Nykarleby hamn blir öppen, att först flyttas på Snipans plats och ligga der, tills det sistnämnda fyrskeppet åter kan intaga sin plats. (V. Nyh.)

Medaljer.

Hans Majestät Kejsaren har denne dag behagat i Nåder hugna med:

— — —

silfvermedalj med påskrift „för nit” att bäras på bröstet i S:t Anne ordens band:

— — —

Fyrskepparene å fyrfartygen: „Helsingkallan” Karl Wahlberg,

— — —

— Fyrfartygen. Fyrskeppet „Qvarken (Snipan)” inbogserades hit i går af lotsångaren „Villmanstrand” från Nystad, där fartyget under vintern undergått en omständlig restauration. Vid ankomsten till våra näjder företogs ideliga profvvisslingar med snipans nya mistsiren, hvilka oroande ljud i det härligaste solskensväder på dessa farvatten måste anses högeligen störa den frid och stämning, som öfveralt var rådande i anledning af gårdagens betydelse.

Efter att hafva intagit proviant härstädes, utföres „Snipan” till sin vanliga stationsort i Kvarken, därifrån det vikarierande fyrskeppet „Helsingkallan” omedelbart afgår till sin plats utanför Nykarleby.

Qvarken (Snipan) i hamn. Förstoring. Riksarkivet, beskuren.
Kolorering: Peter Gullback 2022-03-22.

I natten.

Skizz för Sv. Ö. af R. M.
——

Augustinatten var mörk och blåsig. Tunga, rägnfulla skyar summo fram öfver himlen. I väster glödde en blodröd rand efter den nedsjunkna solen. Och en och annan af de höga, ojämna vågorna afspeglade den mörka purpurn uti sitt vatten.

Mickelsöarnas skärgård låg mörk och hemlighetsfull ute i hafvet. Vågorna, som välte höga däromkring, bröto i rasande bränningar mot dess klippskär och stränder. Och mellan topparna blinkade ljuset från Helsingkallans fyrskepp nu och då fram.

Helt nära i norr kämpade en skuta i den höga sjögången. Den låg hårdt öfver och hade seglen djupt refvade; ty nordosten tog hårdt i och hotade med storm för natten.

— — —

— Entreprenadauktion. Vid i lördags å landskontoret i länet förrättad entreprenadauktion, hvarvid utbjöds leveransen till de i vinterkvarter invid staden förlagda fyrfartygen Qvarken (Snipan) och Helsingkallan af proviant och skeppsmaterialer m. m. gjordes lägsta och äfvenledes godkända anbudet å leveransen till det förra fartyget af handlanden A. Lax med 2,910 mk å provianten och 365 mk å skeppsmaterialerna m. m. samt till det senare af kapten Karl Liljeqvist med 2,823 mk å provianten och 373 mk 80 pi å skeppsmaterialerna m. m. Kostnadsförslagen å förenämda leveranser sluta sig tör Qvarken (Snipan) å 2,912 mk 86 pi och 368 mk 90 pi samt för Helsingkallan å 2.823 mk och 373 mk 80 pi.

— Utrustningsarbeten ha vidtagit på en del af i hamnen upplagda fartyg. Sålunda skrapas och målas „Tärnan”, som förutom annat förses med ny aktermast. Fyrfartygen „Snipan” och „Helsingkallan” i ordningställas i Brändö sund, för att vid första öppet vatten vara färdiga att bogseras ut till resp. förankringsplatser, där de ha att vägleda sjöfarande bland kvarkens klippor och grund.

— Fyrskeppet „Helsingkallan” är t. v. hindradt att intaga sin plats i hafvet, emedan ännu de sista dagarna ett väldigt isbärg legat på själfva Helsingkallans grund, hvarförutom mycken is drifver i sjön. I måndag skall emellertid ett försök göras att utföra fartyget till grundet.

— Fyrfartygen. I går kl. 11 f. m. skulle lotschefen Bruun fara ut med lotsångaren „Jupiter” för att transportera fyrskeppet „Helsingkallan” till dess stationsplats, men med anledning af den då rådande hårda stormen måste färden uppskjutas tils i dag eller morgon eller intill dess ett omslag i vindförhållandena inträder.

För den händelse att fartyget „Nahkiainen” hvars stationsplats är belägen utanför Brahestad, icke kan utsättas under de närmaste dagarna, hvarom gjorts telegrafisk förfrågan, ärnar kapten Bruun under denna vecka göra en inspektionsresa söderut med lotsångaren „Jupiter”.

Enligt de senaste uppgifterna torde man kunna hoppas att isen i de norra delarna af Bottniska viken under de närmaste dagarna skall skingra sig, så att alla fyrskepp med det första kunna stationeras ut på sina resp. platser.

— Fyrfartygen. Fyrfartyget „Helsingkallan” blef i förgår genom härvarande chefskap utbogseradt och utankradt på sin gamla plats Helsingkallans grund utanför Nykarleby. Alla remmare i farvattnen däromkring voro utsatta. Smärre isflakor till ett fåtal hade observerats, föröfrigt var hafvet isfritt. Telegram om fartygets utsättande har afsändts till Helsingfors och Stockholm.

Handel och sjöfart.
—

— Fyrfartyget „Helsingkallan utbogserades i onsdags f. m. af lotsångaren „Jupiter” från Brändö sund ut till sin stationsort utanför Nykarleby. (W. T.)

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härigenom kungjordt, att fyrfartyget Helsingkallan, i Bottniska Viken, af förekommen anledning intages från sin station den 22 innevarande Juli och åter utsättes i början af nästkommande Augusti månad.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 9 Juli 1897.

F. W. Selin

3366(3—1)

K. Samsonoff.

Fyrskeppet „Helsingkallan” bortfördes i natt vid dagbräckningen från sin plats af ångaren „Jupiter” för att transporteras till Åbo och där undergå en reparation i bottnen, hvilken torde taga 10 à 12 dagar i anspråk, hvarpå fartyget utsättes ånyo.

— Fyrfartyget ”Helsingkallan”, som är stationeradt i Bottniska viken utanför Nykarleby, inbogserades hit i går på aftonen af lotsångaren Jupiter. Fartyget upptogs på skeppsvarfvets slip för rengöring och målning af dess botten.

Fyrskeppet Helsingkallan har i går morgse efter slutförd målning bogserats af lotsångaren Jupiter till sin stationsort utan för Nykarleby.

— Hvad är orsaken till att fyrfartyget  „Helsingkallan” intagits från sin stationsort ute i Bottniska viken midt under pågående seglation skrifver N. P, och fortsätter: Vi föranledas att göra denna fråga med anledning däraf att en ångare, som för närvarande lastar props i Gamlakarleby i följd af denna omständighet höll på att köra rakt på grundet. Kaptenen, som är utlänning och kommer från utländsk hamn, hade icke reda på att fyrskeppet var borttaget, och har en ren tillfällighet att tacka för, att han icke styrde på grundet. Om en olycka hade skett, hvem hade i så fall kommit att bära ansvaret?

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härmed kungjordt att fyrfartyget Helsingkallan, som undergått nödig reparation, blifvit den 4 innevarande Augusti åter utsatt på sin station i Bottniska viken.

Helsingfors, i Öfverstvrelsen för lots- och båkinrättningen, den 12 Augusti 1897

F. W. Selin

3822(3—3)

J. E. Olofsson

— Fyrfartygen „Snipan” och „Helsingkallan” besiktigades i går af lotschefen, kaptenen E. Bruun och rådmannen F. Strömsten samt skulle från och med i dag uppläggas i vinterhamn.

Fyrskeppet „Helsingkallans” manskap reste i går till sina resp. hem i Nykarlebytrakten.

Fyrfartyget „Storkallegrund” har, enligt till lotschefen härstädes anländt telegram, i går ingått i vinterhamn till Kaskö.

— I Vasa öfvervintra i år följande fartyg: Vid ångbåtsbron ligger Vasakustångbåtsbolags ångare Kemi. Nära invid är förankrad Östmans ifrån Kalajoki skuta Toivo. Under elektricitetsverket ligger Öhrnbergs i Brändö galeas Ture. I Brändö sund finnes firman Cairenius & C:o tillhöriga barken »Susanna», som icke kunnat utgå med den hafrelast den intagit. Där finnas äfven fyrfartygen Helsingkallan och Qvarken (Snipan). Och vid Smulterö holme är upplagd den i höstas som haverist inhämtade Lavansaari galeasen Aurinko. Å samma holme äro dessutom uppdragna tvänne tullvärkets patrullkuttrar.

— Fyrskeppen. „Kvarken” (Snipan), „Helsingkallan” och „Storkallegrund ligga för närvarande i Brändö hamn och vänta på lägligt tillfälle att komma ut till deras resp. stationsorter. Sedan Brändö mekaniska värkstad hunnit förse „Storkallegrund” med nya tuber [rör i ångpannan] och lotsångaren „Villmanstrand”, som inväntas, hitanländt, komma samtliga dessa fyrfartyg att utbogseras till sina stationsplatser.

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härmed kungjordt, att fyrfartyget Helsingkallan utlades på sin station i Bottniska Viken den 1 Juni, men att det midsommartiden till omkring två veckors tid kommer att intagas från sin station för att undergå nödig remont.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 2 Juni 1898.

G. Enqvist
t. f.

2675(3—3)

K. Samsonoff.

— Lotsväsendet. Chefen för lotsvärket A. N. J. Sjöman anlände med lotsångaren „Eläköön” natten mot lördagen till orten, efter att hafva inspekterat fyrfartygen i norra delen af Vasa lotsfördelning, och afreste åter kl. 12-tiden natten mot måndagen söderut. Lotsångaren „Villmanstrand”, som besökt stadens hamn, har natten mot gårdagen förflyttat fyrskeppet „Helsingkallan” till fyrfartyget „Snipans” plats. „Snipan” åter fördes till Åbo för att upptagas på Crichtons varf, där densamma kommer att undergå sedvanlig rengöring och upputsning.

— Fyrskeppen. Fyrskeppet „Kvarken” (Snipan), hvilket numera undergått remont å varf i Åbo, väntas när som hälst åter till sin plats i Kvarken. Såsnart sagda fyrfartyg anländt återgår „Helsingkallan”, hvilken „vikarierat” för det förstsagda, till sin egen station. Det är äfven af nöden att „Helsingkallan” snart aflöses, emedan det redan börjar bli ganska skumt vid midnattstid.

— Vasa Nyheter har intagit vår artikel angående fyrfartyget Snipans intagande samt tillägger för egen del följande: ”Åbo Underrättelser hafva stödt dessa betraktelser på det faktum att fyrskeppet „Qvarken (= Snipan)” vid grundstötningen låg i Åbo. Men det hade varit väl, om tidningen äfven erinrat sig vår notis för den 21 sistlidne juni, hvari meddelades, att under den tid, „Snipan” komme att vara borta från sin plats för att i Åbo undergå remont, fyrskeppet Helsingkallan (hvilket till det yttre i allo liknar „Snipan” och för tillfället också försetts med detta fyrskepps namn), intagit grundet Qvarken (= Snipan).

Pilotages, phares et services hydrographique.

Pour marquer les bas-fonds situés dans les passes à la lisière des côtes, à proximité desquelles un phare stable manquerait de terre ferme, ou du moins ne pourrait être établi qu'avec de grandes dépenses, on a ancré des bateaux-phares sur le côté du bas-fond qui regarde la passe. La Finlande possède 9 de ces bateaux; les détails qui les concernent sont indiqués dans le tableau ci-dessus.

[I korthet: För att utmärka grund har Finland dessa fyrfartyg. Vad året 1867 avser förstår jag inte.]

Fyrskeppets namn

Enhet

Helsingkallan

Djupgående

Engelska fot

4

Byggnadsår

1885
1867

Totallängd

Engelska fot

84,7

Totalbredd

Engelska fot

21,3

Djupgående

Engelska fot

6,6

Deplacement

Ton

150

Signaltyp

Luftsirén

Pris 1885
1867

Mark och penni
            ”

97 955,67
72 437,67

Ljusets räckvidd

Nautiska mil

6

Typ av ljus

Fast vitt

I funktion 1894

Nätter

174

— Murtaja har af alt att döma haft ett urstyft arbete med att forcera Bottnens is — åtminstone utanför Vasa, där motsatta vindar hopat packisband af t. o. m. för en isbrytare respektingifvande mäktighet. Eter att efter ett styft arbete ha prässat sig fram genom den svåra packisen utanför Korsörs lotsplats, syntes Murtaja i onsdags vid gryningen i närheten af Sommarö, där tydligen åter betydande svårigheter mötte. Under dagens lopp syntes isbrytaren dock alt mer närma sig, och inemot kl. 10 passerades Storhästen. De värsta motigheterna voro härmed öfver.

I staden hade isbrytarens ankomst själffallet lagt beslag på allas uppmärksamhet.

Telefonen till brandtornet ringde oupphörligt, och en talrik folkström rann för jämnan å Vasklotpiren till — och åter. Myndigheterna funno sig föranlåtna att stäfja folkflödet i kyrktornets trappor, och de telefonihjälpanade tornväktarne läto omsider budkafvel gå, att de hade för afsikt att hissa flagg å tornets tinnar då Murtaja omsider hunnit Storhästen.

Hälgdagakvällen visade Vasa mot vanligheten relativt folktoma gator, alt hvad lif och anda hade sökte sig till fots, med häst och per bicykel bort till piren, för att mot den uppnå horisonten se en svag rök stiga och ett lågt skrof småningom stå fram och afteckna sig alt tydligare. — V. N.

I går meddelas från Vasa: Murtaja förtöjde vid Wasklot pir kl. 5 i dag på morgonen. Umler de tre sista dygnen hade den genomgått 28 till 30 tums is, framskridande en knapp fartygslängd hvarje ansats. Murtaja afgår i morgon till Jakobstad.

Murtaja torde efter att i Vasa hafva kompletterat kolförrådet afgå till Raumo för att inassistera två af Vasa-Nordsjöbolagets och en af F. Å. Aktiebolagets ångare, hvilken sedan i förgår ligga i isen utanför nämda stad. Såvida en möjlighet finnes, skall Murtaja från Vasa bogsera till Åbo fyrfartyget Helsingkallan.

— Isförhållandena i Kvarken. Vår korresp. i Replot har af fyrmästaren å Valsöarne fått mottaga följande upplysningar, angående de i Kvarken nu rådande isförhållandena. Meddelandet är senast dateradt den 23 dennes:

På grund af bristande kommunikation emellan Valsöarne och Björkö by hafva meddelanden härifrån ej kunnat inflyta på trenne veckor. Nu är båtfarleden öppen sedan den 18 maj, men är densamma mycket växlande. Värme ha vi ej fått njuta af här ännu, ty endast ett par nätter under denna månad har temperaturen stigit öfver 0 grader. Snön ligger i nära 2 alns [1,2 m] höga drifvor mellan träden och längs stränderna. Vikarna rundtomkring denna ögrupp äro belagda med fast is.

Hafvet här utanför är fullt af stora drifisfält mellan Holmön vid svenska sidan och NV öfver från Valsöarne. Dessa drifisfält äro därtill af mycket grof och bruten beskaffenhet, enligt „fälmännens” utsaga ända till 60 cm. kärnis, hvilket äfven jag kunnat öfvertyga mig om. Hvarje gång NNO vind blåst, har det endast varit en mindre del drifis, som gått söderut genom Kvarken, utan har isen stannat af emot Snipans grund och Hällkallan. Således har norra delen af Kvarken stängts af med is. Nu synes endast å få ställen öppet vatten NNO öfver.

För öfrigt synes i sistantydda riktning så långt man med kikaren ifrån fyrtornet kan se endast oöfverskådliga ismassor. Mot Ritgrund och Helsingkallans grund står isen fortfarande fast. Det kommer antagligen att räcka långt in i juni månad, innan dessa väldiga ismassor taga slut. — Hafsvattnet håller sig ovanligt lågt.

— Fyrskeppen. Lotsångaren „Jupiter” afgick härifrån i går medförande fyrskeppet „Helsingkallan” i släptåg till Åbo, där nämda fyrskepp kommer att upptagas på slipen.

Mariehamn och Åland.

— Till fyrmästare vid Lågskärs fyrbåk är utnämd äldre fyrvaktaren på fyrfartyget Helsingkallan, Johan Emil Holstius, och till fyrmästare vid Nystads (Enskärs) fyrbåk äldre fyrvaktaren vid Herrö fyr, Karl Alfred Karlsson.

Äldre fyrvaktaren vid Skälskärs fyr, F. F. A. Grönlund är transporterad till enahanda befattning vid Herrö fyr.

— Sälskyttarna från Björkö hafva nu alla hemkommit, och några hafva ånyo rest ut. Omkring 230 dödade sälar hafva denna vår hittils släpats till Björkö. Icke alt för stora strapatser ha skyttarna denna vår haft ute i isen och har det därför äfven lyckats ganska bra för de flesta som varit ute. 9 man från Björkö hafva beständigt sedan slutet på april legat på Fläsket och Valsöarna och därikring idkat sälskytte med god framgång. Endast 5 man hafva varit i s. k. „vinterfälan” och hafva dessa icke varit längre än till Helsingkallan hvilket är ungefär 6 mil från Björkö. Denna resa anses kort ty somliga vårar bruka skyttarna resa inemot Uleåborg och t. o. m. ännu längre norrut, men nästan hvarje vår då icke altför mycket is finnes till Kalajoki. För sådana resor åtgå mycket proviant hvarföre dessa ställa sig dyrare än fallet varit i år. Af alt att döma kan säljakten i vinter anses så lyckad som ej på länge inträffat. — Vbl.

Handel och sjöfart.

— Fyrfartygen. Storkallegrunds fyrskepp, som inkom till Wasa i måndags på aftonen, emedan detsamma då ännu icke riskerade kvarstanna på sin station i följd af den svåra drifisen, skulle i lördags utgå för att intaga sin vaktpost.

Fyrfartyget „Qvarken (Snipan)” kommer att med det första bogseras till Åbo för bottenmålning, under hvilken tid fyrfartyget „Helsingkallan” intager Snipans station. Under den tid detta vikariat pågår är Helsingkallans namn förbytt till „Qvarken (Snipan)”.

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härmed kungjordt, att fyrfartygen Helsingkallan och Nahkiainen, tillfölje af vidtagna remontarbeten, icke komma att intaga sina stationer i Bottniska viken förrän i slutet af Juni månad, samt att fyrfartyget Snipan intagit sin station i norra Kvarken och begynt lysningen den 3 dennes.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 7 Juni 1900.

3127(3—2) 

Hj. von Bonsdorff.

— Fyrfartygen. Ett anslag om fmk 1,271: 65 häri ersättning beviljats lotsstyrelsen, som förskottsvis utöfver stat utbetaldt nämda summa för remont af fyrfartyget „Helsingkallan”.

— Våra lotsångare. Villmanstrand anlände hit i går på morgonen från Helsingfors, där ångaren öfver vintern varit upptagen på slipen. Efter några timmars uppehåll afgick ångaren härifrån till de österbottniska farvattnen för att hitbogsera fyrfartyget Helsingkallan, som vid härvarande skeppsvarf skall undergå nödig remont.

Lotsångaren Trall, som i förgår anlände hit från Mariehamn, där den varit engagerad för att under vintern underhålla kommunikationen mellan fasta Åland och Bogskärs, Märkets m. fl. fyrar, kvarlåg här ännu under gårdagen, inväntande order.

Åbo stad så län.

— Lotschefsfartyget Eläköön med lotsdirektören, general N. Sjöman ombord besökte orten i går på f. m. General S. besigtigade härunder fyrfartyget Helsingkallan, som remonterats vid Vulcans värkstad, samt inspekterade Beckholmens lotsstation äfvensom gjorde ett besök å Köpmansgrunds ledfyr, hvarest snarligen en välbehöflig, omfattande remont af fyrvaktarebostaden kommer att vidtaga, sedan anslag för ändamålet numera beviljats. Eläköön afgick åter middagstiden till Helsingfors.

— „I grefvens tid”. Lotsångaren Walwoja, som redan i förra lördags afgick härifrån för att inbogsera fyrfartyget Helsingkallan, hade turen att i onsdags komna genom inloppet vid Storhästen innan packisbandet ännu bildats. Vid Fjällskär kvarlämnades emellertid Helsingkallan, medan Walwoja gick in till Brändö för att kola [fylla på kol] och i fredags, sedan expeditionen tagit en hel vecka, inkommo ändtligen hvardera fartygen välbehållna till Brändö sund.

— Fyrfartygen. Nya Äransgrund afgår i dag på morgonen till Björkö, där det stationeras för en tid. Sedan tjänstgöringen vid Björkö upphört, återvänder fyrfartyget hit för att upptagas på skeppsvarfvets slip i och för bottenmålning. Senare på sommaren torde Nya Äransgrund stationeras vid Helsingkallan.

Hos
Österbottniska
säljägare.

— — —

— Nå tro hvad du vill, men sant är det.

— Bruka svenskarna också vara ute i «fälan»? frågade jag, utan att låtsas höra betoningen på hvad, som liknade en förebråelse för fritänkeri.

— Nog «pyta» de efter sälar också, men inte resa de i «lång-fälan» som vi, svarade skepparen.

— Reser man i «lång-fälan» långs med hela kusten i Finland? (Underförstådt den kuststräcka, dessa sälskyttar känna till).

— Nej, det är bara ifrån Bergö och Replot församlingar, som man far i «lång-fälan» och något enstaka båtlag från andra socknar och byar. Förut var det vanligt att resa från alla socknar i Vasa trakten, men sedan det omkom så mycket sälskyttar ifrån Vörå vid Helsingkallan, så har sälskyttet upphört. I «kort-fälan» ligga sälskyttarna här och där, liksom de göra här i skärgården, och på Karlön och utanför Kokkola träffar man ofta finnar.

— Ni nämnde om Vöråbor, som omkommit vid Helsingkallan. Är det längesedan och huru gick det till?

— När det har varit vet jag inte, men längesedan är det. De lågo flera båtar vid kallan och en qväll hittade en ung man, som var skeppare, en vante ett stycke ifrån båtarna och frågade efter egaren till densamma. Alla skrattade emellertid åt vanten och gjorde narr åt honom. Då man gått till kojs, väcktes den unge skepparen af en röst, som sade:

«Statt upp du unger man, som vanten bar.

Det susar i tall
och brakar i kall',
ni kommer int' heim all'.»

Genast sprang han upp och hörde huru stormen hven. I största hast kom hans båt ifrån kallan, men han och hans kamrater hade icke ens tid att väcka de andra, som en kort stund efteråt bröto ned i isen och omkommo. Den natten blef det 60 enkor i Wörå *).

— — —

*) Enligt traditionen i Wörå föll en röd handske från himmelen, då sälskyttarna supit sig fulla och till den, som tog handsken, ropade en stämma, som öfverröstade stormen: ”Du unge man, som handsken tog, tag ditt fäste och far med frid”. Då han kommit ett bösshåll ifrån kallan, störtade isen öfver de andra. 50 män omkommo. Detta skall hafva inträffat 1680.

— Fyrfartygen. Äransgrunds nya fyrfartyg, som varit upptaget å Helsingfors skeppsvarvs slip för att målas, utlöpte därifrån i onsdags. Fartyget, som f. n. skyltar med namnet Helsingkallan, skall för en tid stationeras vid grundet med nämda namn, medan fyrfartyget Helsingkallan intages för undergående af målning. — (Hbl)

De hydrografiska undersökningarna. Vid Finska Vetenskapssocietetens sammanträde i går redogjorde prof. Th. Homén för de hydrografiska undersökningar i norra Östersjön äfvensom Bottniska och Finska vikarna under åren 1898—1903.

Med understöd af allmänna medel gjordes under tiden från augusti 1898 till februari 1902 under vetenskapssocietetens och närmast dess meteorologiska utskotts öfverinseende hydrografiska undersökningar i ofvannämnda vattnen. Dessa expeditioner leddes af prof. Th. Homén och skedde vanligen samtidigt med dylika från Sverige till södra Östersjön. På våren 1902 anslöt sig Finland definitivt till den vid särskilda kongresser stadkomna internationella utforskningen af de nordeuropeiska hafven och inrättades härstädes då en hydrografiskbiologisk kommission, som under vetenskapssocietetens öfverinseende skulle bestämma om de finska undersökningarna i öfverensstämmelse med det internationella programmet.

Observationsresultaten från de sedan 1902 verkställda expeditionerna publiceras efter hand i den internationella bulletinen. Det äldre materialet åter har på kommissionens byrå, underkastats en ganska arbetsdryg ombearbetning för att blifva fullt jämförbart med det nyare, där t. ex. saltanalyserna verkstälts enligt alldeles nya af dr Knudsen utarbetade metoder. Reduceringen från klar till total salthalt har sålunda måst helt och hållet omgöras, och vidare angifves numera salthalten pro mille (massa) i st. f. såsom förut pro liter. Detta vidlyftiga arbete med tyåtföljande grafiska framställningar och verkställda gasanalyser slutfördes under denna vinter.

Det ganska omfattande arbete, som af prof. Homén anmäldes vid societetens möte, innehåller sålunda dels en publikation af det äldre observationsmaterialet från åren 1898—1901 samt dels en bearbetning och sammanställning af alla finska observationsresultat (dels äfven svenska) under hela observationstiden 1898—1903.

Hydrografiska och isobservationer. Iakttagelserna vid de 6 stationer, som af meteorologiska anstalten på Finska Vetenskapssocietetens initiativ inrättats speciellt för hydrografiska och isobservationer, hafva nu fortgått sedan år 1900. Det härunder insamlade materialet har sedan senaste höst undersökts å meteorologiska anstalten af mag. Hugo Karsten och föreligger numera i tryckfärdigt skick. Isobservationerna ha behandlats för sig, likaså de hydrografiska observationerna, de förra t. o. m. 1901—1905, de senare t. o. m. året 1903.

Redan förrän anstaltens stationer (Bogskär, Utö, Hangö, Porkala och Gråhara fyrar samt Äransgrund fyrbåk) begynte sina observationer, hade vid Söderskär, Gråhara, Porkala och Jussarö sedan vintern 1897—98 på föranstaltande af Helsingfors stad isobservationer blifvit anställda. I sin bearbetning har mag. Karsten medtagit dessa observationer, hvarför numera föreligger en framställning af isförhållandena för en följd af 5 vintrar. Framställningen är dels beskrifvande men även tabellformler har blifvit anlitad. För hvarje isperiod har särskildt behandlats den fasta isens utsträckning, den fasta isens tjocklek, drifis och packisband samt öppna rännor.

I afsevärd grad ha iakttagelserna kompletterats genom de iakttagelser, som Finska Ångfartygsbolagets turbåtar anställt såväl på sträckan Hangö—Stockholm som på sträckan Hangö—Köpenhamn. Arbetet afslutas med en kort statistik öfver de olika årens istid och isens tjocklek.

De rent hydrografiska iakttagelserna ha fortgått vid samma stationer som isobservationerna och omfattat mätningar af ytvattnets temperatur, i allmänhet blott en gång i dygnet, vidare ytströmmens riktning, där denna kunnat bestämmas, och hafvets tillstånd tre gånger om dagen, d. v. s. en uppskattning af vågrörelsens intensitet.

Slutligen omfatta observationerna äfven vattnets temperatur på olika djup vid hvar tionde meter, 3 gånger i månaden. Materialet har vunnit en synnerligen värdefull komplettering genom iakttagelser, som enligt samma program som det för ofvannämda 6 stationer fastställda blifvit utförda från år 1900 å fyrskeppen Plevna, Nahkiainen, Helsingkallan, Snipan, Storkallegrund, Relandersgrund, Verkkkomatala, Taipaleenluoto och vidare tidtals under lotsverkets sjömätningsexpeditioner. Fyrskeppens observationer, som utförts på lotsdirektörens general Sjömans initiativ och med lotsstyrelsens materiel, ha omfattat endast tiden för sommarseglationen.

Medaljer

Med påskrift ”för nit” att bäras på bröstet: 1) Guldmedalj i S.t Anne ordens band:

— — —

Styrmannen å fartyget ”Helsingkallan”, sjökaptenen F. G. Höglund, ...

— — —

— Fyrfartygen. Lotsstyrelsen tillkännagifver, att fyrfartyget Helsingkallan vid navigationens början kommer att utsättas å Storkallegrunds station i Bottniska viken, till dess detta senare fyrfartyg blir färdigt. Något fyrfartyg kommer i följd häraf icke att utsättas på Helsingkallans station förrän i medlet af juni månad.

Grundet Helsingkallan utanför Nykarleby är för närvarande utan fyrfartyg, emedan detta undergår remont. Det reservfyrfartyg, som brukar vikariera, då de ordinarie fyrfartygen äro hindrade att vara på sin post, är för närvarande stationeradt i Helsingfors för krigets i Ostasien skull. (Vbl.)

Officiela och legala kungörelser

Till underrättelse för sjöfarande varder härmed kungjordt, att fyrskeppet Helsingkallan intagit sin station i Bottniska viken den 19 dennes.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 20 Juli 1905.

3866(3—2)

V. W. Sirén,
t. f.      

— Fyrfartygen. För reparation af särskilda fyrfartyg har senaten beviljat: för fyrfartyget Nahkiainen 6,400 mk, för fartyget Gamla Äransgrund 1,000 mk, för fartyget Helsingkallan 3,000 mk samt för ny ångpanna till sagda fyrfartyg 2,000 mk, för fartyget Kvarken (Snipan) 2,800 mk.

För anskaffande af reservankarkettingar till samtliga fyrfartyg har senaten anslagit 6,302 mk.

Medaljer

— — —

Silvermedalj med påskrift ”för nit” att bäras på bröstet:

— — —

Vid Stanislaiordens band:

— — —

Matrosen å fyrfartyget ”Helsingkallan” J. Broman.

— — —

Aktiebolaget Metvikens Mekaniska Verkstad.

Följande större arbeten hafva under året utförts

— — —

Ny inredning och nytt däck å fyrfartyget Helsingkallan.

— — —

STUDIEMATERIAL.   METODER.    KRITIK

— — —

D. Flaskposter

Sedan år 1900, ungefär samtidigt som observationen av strömriktningen på finska fyrskepp började, har flaskposter slängts ut från dessa fartyg två gånger i månaden på lotsinrättningens anmodan och även efter kraftigare stormar. Dessa flaskor var tömda vanliga läskflaskor, som var och en innehöll en blankett på sex olika språk (ryska, svenska, finska, lettiska, tyska, engelska) med frågor om fyndplatsen, fyndtiden och upphittaren. Detta skulle skickas fraktfritt till lotskontoret i Helsingfors. [Översättning.]

Sjöfart och Handel

— Fyrfartyget Helsingkallan intog i söndags sin station utanför Nykarleby och begynte lysningen. Fartyget ditbogserades av Valvoja.

Helsingkallan har i år för sin kommunikation med land erhållit en motorbåt, vars skrov utförts å Backmanska båtvarvet på Smulterö. Motorn är dock ännu icke insatt. Skrovets pris var 700 mark.

Dödsfall

Den 30 december afled i Vasa plötsligt i hjärnslag sjökaptenen Karl Emil Wahlberg i en ålder af 62 år. Den aflidne var född i Nykarleby. Han for tidigt till sjöss och aflade styrmans- och kaptensexamina samt befor därefter världshafven tills han för 25 år sedan blef fyrmästare på Yttergrunds fyr och två år därefter styrman på fyrfartyget Helsingkallan, hvilken befattning han innehade i sju år då han blef kapten på samma fartyg. Denna post har han innehaft till sin nu inträffade död. Hans tjänstgöring på Helsingkallan varade i 23 år. Kapten Wahlberg efterlämnar änka och två söner.

Dödsfall. Den 7 januari avled härstädes efter ett längre lidande sjökaptenen Frans Gustaf Hägglund i en ålder av 63 år. Den avlidne har bl. a., under några år varit anställd som vågmästare vid stadens packhus och städse gjort sig känd som en stillsam och sympatisk person. Som befälhavare har han även tjänstgjort å fyrskeppet Helsingkallan och ångfartyget Näcken. Hägglund sörjes närmast av maka och dotter.

Flaskposter. Allt emellanåt påträffas af öbefolkningen i denna skärgård samt isynnerhet af Björkö fiskare s. k. flaskposter, d. v. s. tryckta meddelanden, inneslutna uti väl igenkorkade flaskor, hvilka hufvudsakligast för hydrografiska eller meteorologiska ändamål utkastats i hafvet. Sålunda hittades den 12 dennes vid Stutskat i Lappöran en dylik flaskpost, som lotsstyrelsen genom betjäningen å fyrskeppet Helsingkallan utkastat den 24 augusti i fjol.

Anhållan om tillfällig ny lönestat för lotsverket.

Man begär 113,000 mark.

— — —

Då den lön som enligt den nuvarande staten är förenad med styrmansposterna på fyrfartygen Verkkomatala, Taipaleenluoto, Kvarken (Snipan) och Helsingkallan är 200 mk. mindre än på övriga fyrfartyg och detta icke synes vara förenligt med rätt och billighet föreslår lotsdirektören att nämnda styrmäns löner måtte höjas med 200 mk.

I skrivelsens slut föreslår lotsdirektören att anslaget för lotslärlingarnas undervisning i ryska måtte höjas. Den tid för nämnda kurser, varvid undervisning lämnas i navigeringens första grunder samt fronttjänst och som utgör 3 ½ månad, har icke visat sig tillräcklig. För att kurserna måtte medföra den nytta man bör vänta av dem och då lotsdirektören erfarit att man bland lotsarna önskar en grundligare undervisning i ryska, föreslår lotsdirektören att tiden för kurserna måtte förlängas till 5 ½ månader och därför beviljas ett tillskottsanslag på 4.000 mk. [Detta var under förryskningsperioden.]

Lotsverkets förryskning.

(Per telefon från F. N. B.)

Af lotsfördelningscheferna är det numera endast löjtnant E. R. M. Winter (Päijäne lotsfördelning) som icke inlämnat afskedsansökan.

Af officerare vid lotsverket kvarstå utom löjtnant Winter endast underlöjtnanterna Ekebom, Jokinen, Kihlström och Blåfield samt kapten Liljeberg, chef för sjömätningsexpeditionen i de tavastländska vattnen. Kapten L. har en längre tid lidit af sjuklighet.

Löjtnanterna Ekebom och Blåfield vistas sedan några dagar i Petersburg, där de aflagt besök i den hydrografiska öfverstyrelsen. De återvända antagligen den 31 dennes.

Afskedsansökningar ha inlämnats af styrmännen Eklund (fyrskeppet Qvarken) Bruuns (Storkallegrund) och Söderholm (Helsingkallan) samt af äldre lotsen i Sideby Appel och yngre fyrvakten å Strömsbåda fyr Mattsson.

Våra nödlotsar.

Kapten Salomonsson.

Nyutnämnde befälhafvaren å lotsångaren Saturnus, kapten Salomonsson, har många och lysande meriter. Då han för ett par år sedan tjänstgjorde som styrman å fyrfartyget Helsingkallan, tömde han helt ogeneradt kaptenens spritförråd. Till slut fann sig kaptenen tvungen att sätta sitt spritförråd under sigill. En gång, när kaptenen återvände från en permissionsresa, upptäckte han, att en af karafferna läckt nästan tom. Anande oråd, undersökte han karaffen närmare och fann, att titulus S. med någon borr eller annat hvasst instrument borrat hål i karaffens botten och sedan läskat sig. Ja, det gick till slut så långt, att samme S., då ingen annan utväg stod till buds, släckte sin törst genom att tömma spritkompassen, hvilken han sedan fyllde med vatten för att dölja manipulationen. Men då kompassen vid pejlingar visade galet, .kom han fast äfven för detta tilltag. Bland öfriga meriter må nämnas, att han i tiden på Central-hotellet i Wasa „bytte” sig till en annans mössa, hvilken bedrift han fick försona med böter. Det ofvan uppräknade må vara nog — som inledning.

Sjöman.

Förryskningseländet vid lotsverket. Sex till lotsverket hörande fartyg ännu i vinterkvarter. I Pohjal. skrives: I dag den 5 juni ligga fortfarande i vinterkvarter i förväntan på det som komma skall, d. v. s. utlotsning till respektive sommarstationer, lots- och fyrfartygen Nahkiainen, Helsingkallan, Qvarken (Snipan) och Storkallegrund. Lotsångarena Valvoja och Jupiter ligga även i Vasa bland denna „lysande” samling, men de invänta manskap — från öster.

HELSINGKALLAN FÖRLORAT ANKARENA.

I tisdags på morgonen inbogserades till Brändö sund af en lotsångare Helsingkallans fyrskepp, som under den svåra stormen förlorade båda sina ankaren. Att fartyget icke förut observerat förlusten är märkligt, men kan sannolikt förklaras af det efter stormen rådande jämförelsevis vackra vädret och att de svåra kättingarna, hvilka under stormen naturligtvis blifvit stuckna till hela sin längd fastnat mellan stenar. En af Helsingkallans lifbåtar hade under stormen slagit loss och har numera påträffats ilandfluten på Berggrund midt emot Grönvik på Replotfjärden.

Fyrfartyget Helsingkallan, som den 14 dennes intogs från sin station efter att ha förlorat sina ankaren, kvarligger allt fortfarande i Brändö sund och det ser ut som om Helsingkallans grund ute i öppna hafvet utanför Nykarleby skulle komma att under årets för sjöfarten farligaste tid ligga outmärkt till ett lömskt försåt för den lifliga trafiken i dessa trakter.

— Fyrfartygen. Senaten har beviljat lotsstyrelsen ett anslag af 8000 mark för anskaffande af tvenne nya ankare till fyrfartyget „Helsingkallan” samt ankare och kätting til fyrfartyget „Storbrotten”.

H. Den olycksbådande handsken och det hemlighetsfulla väsendets varning (samt varianter).

(Obestämda väsen, landrådet, sjörådet).

30. Den olycksbådande handsken som hittas av fälmän.

Replot

Det går en allmän sägen bland fälmännen [säljägare], att om de på sina resor bland isen hitta en handske, kommer någon stor olycka att ske för alla utom för den som tager vara på handsken. Denna tro är inrotad hos fälmännen. Följande hände sig en vår, berättas det. Fyratio båtar voro lägrade på ett stort packisband, vilket var fem famnar högt [9 m] ovan vattnet. Båtarna hade sälskyttarna dragit upp på läsidan, där de lägrat sig. Några av de unga funno på isen en handske, som alla började leka med, kastande den från den ena till den andra. En av skyttarna tog emellertid handsken och stoppade den i sin ficka, och därmed var leken slut. På natten hörde den som tagit handsken en röst som sade: ”Statt upp du unge man, statt upp och hugg länkfästet av; det brusar i kall och brakar i tall.” Mannen hoppade genast i båten, och med detsamma ramlade hela isbärget, förande båten långt ut till sjöss. Alla de övriga, inemot tvåhundra man, begrovos under isen. Detta påstås ha passerat för kanske hundra år sedan, men sägnen har gått från led till led och lär vara sann. Jag har själv hört den av en man, som ingalunda är synnerligt skämtsam. Händelsen skall ha tilldragit sig vid Rödkallan utanför inloppet till Luleå (Replot: Hembygden 17).

Vid Rödkallan i Kvarken uppehöllo sig en vårvinter för länge sedan flere båtlag från Vörå för att fånga säl. En dag spelade fångstmannen kort och njöto flitigt av starka drycker. Plötsligt kastades en röd handske upp på isen. Männen började gyckla med den och läto den under skämtfulla utrop gå från den ena till den andra. När den kom till en ung man, sade denne åt sina kamrater, att de skulle sluta med gycklet. Han stoppade ett mynt i handsken och lade den försiktigt på isen. Om natten hörde han en röst som ropade:

”Det susar i tall
och brakar i kall,
statt upp du ungersven,
som lade slanten i handsken!”

Den unge mannen sprang upp och väckte sitt båtlag. I största hast kapade de förtöjningen och lade ut från iskallen. Efter en liten stund hördes ett väldigt brak, och det var kallen som ramlade över de övriga båtarna, begravande dem med man och allt. Det berättas att genom denna olycka icke mindre än femtio hustrur i Vörå blevo änkor. Sedan den dagen foro Vöråborna aldrig mer i fälan (Replot: 215).

Sju sälbåtslag, trettiofem man, de flesta från Närpes, voro en gång lägrade kring en kalla (klippa) på isen, då en handske hittades, vilken männen började kasta på varandra. Den antogs ha tillhört en omkommen yrkeskamrat. En ung skeppare avhöll sig från leken, som han ej tyckte om. Han tog till sist handsken, lade en penning i den, högg ett hål i isen och sänkte ned den. Följande natt väcktes den unge mannen av en röst som sade:

”Det knakar i tall
och brakar i kall.
De komma ej hem med livet all.”

Rösten uppmanade honom att begiva sig bort, och hans båtlag följde tillsägelsen. De övriga omkommo, då isen kring klippan ramlade och begrov dem (Replot: 62; Hembygden 17).

Korsnäs

Några sälskyttar hittade en röd vante på en iskalla och begynte kasta den av och an från båt till båt. Den yngsta skepparen tog vara på vanten. Under natten väcktes han, fick tillsägelse att begiva sig bort och följde uppmaningen. Hans båtlag ensamt blev räddat, då kallan bröt ned (Korsnäs: 212).

Malaks

Ett antal fälbåtar låg en gång vid Helsingkallan, och en ung skeppare hittade därunder en handske, som ingen av skyttarna ägde. De andra skämtade om handsken och spelade till och med kort om den, ehuru upphittaren varnade dem. Under natten hörde upphittaren en röst som uppmanade honom att begiva sig bort. Han skyndade därifrån med sina kamrater, och under natten bröt kallan ned i en storm, och alla skyttar som stannat kvar omkommo (Malaks: 212).

Vörå

Ett jaktlag hade en gång sökt skydd i en iskalla (ställe där isen tornat sig upp i höga murar och bildat liksom stugor utan tak), och karlarna söpo sig fulla och förde syndigt tal. Då föll en röd handske från himmeln. En skeppare tog upp den under de andras skratt. Då hördes en stämma över stormen säga: ”Du unge man som handsken tog tag ditt fäste och far med frid!” Skepparen avlägsnade sig med sitt manskap, och strax därpå störtade isen över de kvarblivna (Vörå: Österbottens sv. kommuner).

Korsnäs

Några sälskyttar sovo på en kallgård ute i sjön, och därunder stack en hand upp ur en klov. Skyttarna gjorde narr av den och sköto till måls på den utom en som satte en vant på handen. Om kvällen då de andra lagt sig varnades mannen av en röst, som benämnde honom ”du unge skeppare som mig vanten gav”. Det skulle bli oväder, och han skulle bege sig bort. Då rösten hördes andra gången, begav han sig av med sitt manskap; de andra båtlagen omkommo. Fälbåtar lågo på Karlö sjökalla utanför Uleåborg (enligt en annan uppgift vid Helsingkallan utanför Nykarleby), och männen började supa och spela kort. En hand stack upp på kallan. En av männen satte en handske på den och begav sig genast därifrån med sina följeslagare. Det var det enda båtlaget som blev räddat. Alla andra omkommo då kallan bröt ned (Korsnäs: 212).

Kvevlaks

I Nagu foro flere båtar i sälis, och en av karlarna hade bara en piga med sig i båten. Medan mannen satt och värmde sig vid en uppgjord eld, svedde han sin päls, som snörpte ihop. ”Va ska ja me den här, jag ska kasta den oppåt land åt landrådet,” tänkte han och gjorde så. Han väcktes om natten av någon som sade: ”Opp, gubbe, du som pälsen gav, i natt skjuter bådar all” (isen skjuter över alla bådar). Rådet väckte honom tre gånger med samma ord. Då bröto gubben och pigan upp. Alla andra blevo borta; endast en arm hittades. Efter den händelsen fick bådan heta Skadaharun (Kvevlaks: 217).

Snappertuna

För längesedan foro åtta bönder till Skadahara (Nothamn) på sälfångst. Under natten sade sjörådet åt en av dem: ”Hör ni, far, ni som skinnpälsen har, stig upp och för edra båtar i lä för land. I natt skjuter isen över bådar all, i morgon gnyar det i varje tall.” Mannen åtlydde befallningen och blev allena räddad (Snappertuna: 282).

— Fyrfartygen. Sjöfartsstyrelsen har den 24 augusti 1920 beviljat maskinmästaren och yngre fyrvaktaren å fyrfartyget Helsingkallan Verner Hugo Franzén ansökt avsked.

Svergestrafiken sjunger på sista versen sedan höststormarna tagit itu med allvar skrives fr. Nykarleby. Flere än en motorbåt, som sökt sticka till havs, har nödgats vända tillbaka. Sålunda hände sig inte bättre än att en motorbåt, lastad med fjorton nötkreaturskroppar, vid försök till överfart till Sverge, fyra särskilda gånger på grund av storm och hög sjögång, nödgades återvända till staden. En gång var man ute ända till Helsingkallan men måste vända. Att köttet inte blivit bättre under de många försöksfärderna är klart; och har man sedan försökt sälja den illa medfarna varan till underpris åt ortsbor. — Ö. P.

— Den mångomtalade spritkryssaren, vilken nyligen opererade Vasa-vattnen och härifrån avgick norrut, enligt uppgift till vattnen omkring Helsingkallan, lär senaste vecka ha observerats även i havet utanför Jakobstad, kryssande i olika riktningar, meddelar Ped.

— Lotsverket. På indragningsstat* uppförda förra fyrmästaren å Yttergrunds fyr Klas Erik Kjellberg har beviljats ansökt avsked. Å fyrfartyget Helsingkallan anställde maskinmästaren och yngre fyrvakten J. Örn har beviljats ansökt avsked, och har i hans ställe till maskinmästare och yngre fyrvakt förordnats Johan Arvid Mattas.

* I statsbudget och statsfinanser, ämbete, tjänst eller lön som föreslogs bli indragen.

Förvaltningshistorisk ordbok.

Lediga platser.

Maskinist

till fyrfartyget Helsingkallan. Anmälan till Lotskontoret eller befälhavaren. 3250

— Lotsverket. Till lediga fyrmästarbefattningen på Valsörarna har transporterats fyrmästaren på Norrskär K. F. Farm samt till fyrmästare på Norrskär förordnats t. f. fyrmästaren på Valsörarna sjökaptenen K. A. Grönqvist.

Till maskinmästare å fyrfartyget Helsingkallan har förordnats maskinisten J. O. Revall.

Vasa lotsfördelning.

Fyrmästaren Karl Fredrik Färm å Norrskärs fyr har utnämnts och transporterats till fyrmästare å Valsörarnas fyr. Sjökaptenen Karl Albert Grönqvist har förordnats till t. f. fymästare å Norrskärs fyr. Jakko Oskar Rivall har utnämnts till maskinmästare och yngre fyrvaktare å fyrfartyget Helsingkallan.

För det nödlidande Tyskland. Sedan senaste redovisning har jag för vidare befordran till Hildesheim mottagit från personalen å fyrfartygen Snipan, Storkallegrund och Helsingkallan, samt lotsångaren Mareograf 177 mk., från en okänd person i Evijärvi 20 mk, fr. martor i Malax 45 mk, martor i Karperö 38 mk, martor i Höstves 40 mk samt martor i Vörå (Mäkipä) 30 mk. Det blir mycken julfröjd åt tyska barn.

Lots- och fyrverket. Sjöfartsstyrelsen har den 4 mars beviljat fyrskepparen å fyrfartyget Storkallegrund J. E. Lundström ansökt avsked med författningsenlig pension.

Lotslärlingen K. G. Appelö har den 4 mars förordnats till lots å Högklubbs lotsplats. Lotslärlingen L. V. Vesterholm har för ordnats till biträdande lots å Sälgrunds lotsplats. Tjänstförrättande yngre fyrvaktaren E. A. Söderlund har förordnats till ordinarie yngre fyrvakt å Strömmingsbådan den 26 mars.

Styrmannen å fyrfartyget Helsingkallan kapten K. G. Rosenberg har utnämnts till fyrskeppare å Storkallegrund den 1 april och befälhavaren å lotsinspektionsångaren Villmanstrand J. E. Ekblom till t. f. befälhavare å Mareograf.

För vind och våg. Den 12 oktober 1923 kastade besättningen på fyrskeppet Helsingkallan en flaskpost i havet med anhållan, att den event. upphittaren skalle insända fyndet till Vasabladet. Budskapet i fråga har för några dagar sedan påträffats vid Tolvmansgrundet i Larsmo skärgård och även kommit adressaten tillhanda.

Helsingkallan, fyrskepp (byggdt 1886) i norra Kvarken utanför Nykarleby, n. om  grundet H. (Finland), har fast hvitt sken, 215 hlj [hefnerljus]. Lysvidd 9,5 min. Mistsignalering.  
O. B-n.

Dödsfall. Söndagen den 29 mars avled i Mariehamn i den höga åldern av 77 år sjökaptenen, f. fyrmästaren å Lågskär Johan Emil Holstius. Kapten Holstius var Kristinestadsbo och gick vid 17 års ålder till sjöss samt seglade på avlägsna farvatten. Den avlidne tog kaptensexamen i Vasa och förde därefter Kristinestadsfartygen ”Ida” och ”Karolina”. Så inträdde kapten Holstius i lotsverkets tjänst och tjänstgjorde först som styrman å fyrskeppet ”Helsingkallan”. Denna tjänstgöring räckte i fem år, varefter han utnämndes till fyrmästare å Lågskär. Här tjänstgjorde kapten Holstius i femton år eller till 1914, då han tog avsked. Med fyrmästare Holstius har gått ur tiden en redlig man av gamla stammen, en plikttrogen tjänsteman, en human människa och en sympatisk personlighet. Han sörjes vid sitt frånfälle närmast av efterlämnad maka, född Julander.

— Fyrfartygen. Snipan, Storkallegrund och Helsingkallan samt inspektionsfartyget Mareograf undergå f. n. årsreparation å Metvikens mekaniska verkstads slip, varefter de snarast möjligt utföras till sina förläggningsplatser.

Tysk spritflotta i Bottenhavet.

Finland skall lyckliggöras med 385,000 liter.

Från Örnsköldsvik meddelas i måndags till Sv. Dbl.: En hel tysk spritflottilj ligger för närvarande vid Helsingkallan mellan Holmön och finska landet. Enligt uppgift ha båtarna sammanlagt 385,000 liter sprit ombord. Tydligen är det närmast Finland, som skall lyckliggöras, ty båtarna ligga närmast det finska landet. De tre ångarna heta John Brinckmann, Thorn och Siegfrid. Ett fjärde fartyg, „Seeschwalbe”, har inkommit till Umeå för att proviantera. Ångaren blev emellertid här beslagtagen av tullmyndigheterna. „Seeschwalbe” har visserligen för närvarande icke någon sprit ombord, men tullförvaltningen stöder sig på ett prejudikat från Göta hovrätt. Enligt detta blev en båt, som i provianteringssyfte upprätthöll förbindelsen mellan en spritsmugglingsflottilj ute vid Grisebådarna och Strömstad, förklarad förbruten.

Vid förhör med kaptenen och besättningen ha dessa öppenhjärtigt erkänt, att båten sysslat med spritsmuggling. Den hade för några dagar sedan anlänt från Tyskland, närmare bestämt Danzig, med 16,390 liter sprit jämte 50 lådor konjak. Lasten hade lossats till motorbåtar, som mött i farvattnen 6 à 7 sjömil från svenska kusten i närheten av Helsingkallan, alltså mitt ute i Kvarken, mellan Holmön och finska fastlandet. Kaptenen uppgav vidare, att man i smugglarlägret nogsamt aktgivit på att lagen om tolvmilsgränsen är ämnad att träda i kraft först i nästa månad och att man nu utnyttjar möjligheten att ha fritt svängrum i Bottenhavet till det yttersta. Vi ha sökt efterforska, huruvida de omtalade spritfartygen varit synliga i vattnen utanför Jakobstad. På Messkär lotsplats visste man dock intet om dem. De ha icke varit synliga här.

Länet och staden.

— Fyrskeppen. Mareograf införde på tisdagen till Vasa fyrskeppet Helsingkallan, som icke har egen maskin. Fyrfartygen Snipan och Storkallegrund, som ha egna maskiner, stanna på sina förankringsplatser så länge sjöfarten på Vasa upprätthålles, varpå de inkomma till Vasa.

HEMLANDET.

Trafiken i de norra hamnarna avslutas snart.

Fyrskeppen Plewna och Nahkiainen redan intagna.

Emedan en sträng köld inträffat och hamnarna i nordliga delen av Bottniska viken isbelagts, ha fyrskeppen Plewna utanför Kemi och Nahkiainen utanför Brahestad intagits för vintern. Båda fyrskeppen ha anlänt till Brahestad. Även fyrskeppet Helsingkallan norr om Stubbens lotsplats mellan Nykarleby och Jakobstad har intagits för vintern eller kommer endera dagen att intagas.

Vasa handelskammare har hos sjöfartsstyrelsen telegrafiskt anhållit, att fyrskeppet Snipan finge ligga ute på sin station så länge trafiken norr om Norra Kvarken fortfar och att Helsingkallan finge förbli på sin station så länge isbrytaren Voima befinner sig i Vasa.

Sjöfartsstyrelsen torde härpå ha svarat, att det ankommer å lotsfördelningschefen i Vasa att avgöra när isförhållandena föranleda fyrfartygens intagande. Lotsfördelningschefen kan nämligen bättre än sjöfartsstyrelsen bedöma isförhållandena uppe i Bottniska viken. Beträffande fyrskeppen Snipan och Helsingkallan bör bemärkas, att de numera äro gamla och ej byggda för att ligga ute i is eller att forcera is. Detta är väl orsaken till, att fyrfartyget Helsingkallan ej kan kvarhållas å sin station utan måste intagas.

Från Kristinestad har meddelande ingått, att tvenne fartyg, som lastat i hamnen, frusit in och ej kunnat utlöpa. Man har därför anhållit om, att lotsångaren Mareograf, som ligger i Vasa, skulle beordras till Kristinestad för att assistera. Då Mareograf emellertid ej är lämplig som isbrytare, torde måhända den starkt byggda tullångaren Aura, som även befinner sig i Bottniska viken, få order att hjälpa fartygen i Kristinestad.

Av alla tecken att döma, sjunger sjöfarten i hamnarna vid norra delen av Bottniska viken på sista versen. Isbrytaren Sampo bar fått order att begynna sin utrustning för vinterkampanjen. Så snart den är klar och dess hjälp erfordras, skall Sampo avgå till Viborg för att bistå sjöfarten på Trångsund och de andra hamnarna i Finska vikens östra del.

Plevna.
Förstoring. Riksarkivet.

Radiotelegrafen i Vasa.

Radiostationen borde flyttas från Sandviken.

Telegrafstyrelsen begär anslag för en ny station i Storviken.

Som bekant har den av ryssarna i tiden uppförda trådlösa telegrafstationen i Sandviken numera övertagits av telegrafstyrelsen och ställts till den allmänna trafikens tjänst, efter all tidigare ha använts uteslutande för militära ändamål.

Vasa radio har hittills förfogat över en 2 kw gnistavsändningsmaskin. I dagarna får stationen till sitt förfogande en ny maskin, en 1 kw rörsändningsmaskin. som helt och hållet tillverkats i Finland. Denna nya maskin, till vilken även hör trådlös telefon, har omkr. 10 gånger större effektivitet än den förra och kommer bl. a. att medföra den för radiolyssnare särdeles välkomna fördelen, att de av stationen förorsakade störningarna i rundradiotrafiken komma att bortfalla.

Emellertid är Vasa radios främsta önskemål för tillfället att bliva flyttad från den, lindrigt sagt, olämpliga platsen i Sandviken. Här störes dess verksamhet av många olika inflytelser. Då t. ex. röntgenapparaten, å kommunala, sjukhuset är i verksamhet, ar det nästan omöjligt att höra telegram å radiostationen. Likaså störa alla de dammsugare, cirkelsågar, tryckpressar och andra med elektrisk kraft drivna maskiner och apparater som finnas i staden. Telegrafstyrelsen har därför även projekterat en flyttning av radiostationen vid Storviken 1½—2 km. utanför staden, där den skulle kunna arbeta ostörd.

— — —

Vad i övrigt telegraf förbindelserna i Vasa och Österbotten vidkommer, erinrar föreståndaren för Wasa radio Väinö Aaltonen i en intervju om vikten av att trådlös förbindelse snarast möjligt skulle fås med Replot vars telefonkabel fortfarande är söndrig och obrukbar, Rönnskär samt fyrskeppen Storkallegrund, Snipan och Helsingkallan. Vad trådlös förbindelse mellan dessa platser och fyrskepp med fastlandet skulle betyda för sjöfarten, har många gånger förut framhållits och ligger i öppen dag. Denna trådlösa förbindelse borde även utsträckas till fyrskeppen utanför Uleåborg Plevna och Nahkiainen. Utom förbindelsens stora betydelse vid inträffade sjöolyckor, då hjälp omedelbart kunde påkallas genom Vasa radio, vore den även ett viktigt led i den väderleksrapportering, som Wasa radio detta är i och med seglationens början kommer att förmedla två gånger om dagen direkt från Meteorologiska centralanstalten i Helsingfors.

— — —

Nytt fyrskepp för Bottniska viken. Sjöfartsstyrelsen har till statsrådet inlämnat sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat för 1927.

I detsamma föreslås avsevärda inskränkningar — om sammanlagt 589,300 mk — i avlöningsutgifterna för lotsfördelningarna. Redan under detta år ha delvis indragits, men till största delen föreslås att indragas under nästa år 6 lotsstationer, 18 lotstjänster, 9 biträdande lotstjänster, 3 lotslärlingsbefattningar, 1 fyrmästartjänst och 4 fyrvaktstjänster.

För att trygga sjöfarten i Bottniska vikens norra del och särskilt utanför Vasa föreslås byggande av ett nytt fyrskepp i stället för Snipan, vilket, såsom utrustat med maskin, skulle förflyttas till Helsingkallans plats. Sistnämnda fyrskepp åter, som ej har maskin och är det minsta av fyrskeppen, skulle avlägsnas och användas som logementsfartyg. För det nya fyrskeppet föreslås ett anslag om 4,2 miljon mark.

Fyrfartygen. I går kl. 11 f. in. avgingo fyrskeppen Snipan och Storkallegrund till sina förläggningsplatser i Bottniska viken. Fyrfartyget Helsingkallan, som icke har egen maskin, kan tills vidare icke utläggas på grund av risken frän eventuell drivis.

Vasa lotsfördelning. Yttergrunds fyr; äldre fyrvaktaren Karl August Sjöström har beviljats ansökt avsked mod pension.

Helsingkallan: fyrskepparen Karl Evert Mattsson har beviljats ansökt avsked med pension samt t. f. fyrskepparen å Reserv I Julius Henriksson förordnats att jämte egen tjänst, tillsvidare bestrida fyrskepparbefattningen å Helsingkallan.

Ur dagboken.

Efter många dagars födslovånda har handelsministern Kalle Reinikka nu äntligen kläckt den nya bragd, som finska folket så otåligt väntat på. Men nog måste man säga, att resultatet var magert.

Efter att ha undersökt alla möjligheter att skära nya lagrar inom sitt verk har ministern stannat vid att förfinska namnen på ett par lotsångare o. ett par fyrskepp. Fanns det verkligen inga större uppgifter nu för tillfället? Schade, schade! Namnförfinskning är annars en mycket knepig och delikat uppgift, så man kan förstå, att ministern behövt åtskilliga dagar för att få ägget färdigt. Jag undrar just vad finnarna säga om det.

Lotsångaren Trall i Uleåborg måtte ha varit en svår nöt, eftersom ministern måste göra en kringgående rörelse och kristna den till Oulu. På finska borde väl trall heta Rallattaja, om man inte rentav ville sätta tralldrill, vilket bleve Liverrys. Det namnet skulle ha sett fint ut i tryck.

Lika slö var omdöpningen av Mareograf i Vasa till Vaasa med två a. Ministern visste naturligtvis icke vad Mareograf betyder på svenska, så han kunde inte översätta det. Namnet kommer från det latinska substantivet mare, som betyder hav, och grekiska verbet grafein, som betyder rista, rita, skriva. Mareograf skulle alltså på finska bli Merenpiirtäjä, ett namn som borde ha smekt varje santfinskt öra genom sina två i och två ä. Varför dög inte det?

Lotsångaren Jupiter i Åbo hade gärna kunnat bibehålla sitt namn, ty det är icke alls svenskt, utan namnet på de gamla romarnas förnämsta gud, och hans gudamakt sträckte sig till alla livets områden, så nog hade han kunnat duga som beskyddare av Åbo lotsfördelning. Då ministern inte fann någon bättre förfinskning av lotsångaren Kompass än Kompassi, så hade väl Kurssi kunnat duga för Kurs. Men då Kurs engång blev Suunta, borde Kompass ha blivit Suunnannäyttäjä ett långt och vackert finskt namn, som skulle ha fyllt finska sjöfarandes bröst med våldsam glädje. Och stackars fyrskeppet Relandersgrund, som blev Relanderinmatala. Vad är det för en finska? Skall man nödvändigt våldföra sig på presidentens namn, så borde det åtminstone ha blivit Relanterinmatala med t i tredje stavelsen. Så mycket borde Reinikka begripa.

Äransgrund var så svårt, att det vågade han sig inte alls på. Den ordagranna översättningen bleve ju också något konstig: Onkos’ hänen matala? med stort frågetecken efter.

Vore jag finne, skulle jag vara mycket missnöjd med Reinikkas filologiska bragd. Den är så misslyckad som möjligt.

Och varför stannade ministern på halva vägen? Var det endast en liten provkollektion han sände ut för granskning, eller orkade han inte mera? I Vasa lotsfördelning hade han haft ännu många trevliga uppgifter att slösa sin filologiska intelligens på. Här finnas flera fyrskepp, som fortfarande bära svenska namn. T. ex. Storkallegrund. Huru skön bleve icke dess finska dräkt: Iso-Kallenmatala. Och Helsingkallan. Det borde nödvändigt ändras till Helvetin-Kalle. Värre är det med Snipan. Enligt Cannelin, som kan finska, borde översättningen bli Soutuvene. Men det betyder oftast roddbåt, och det vore ju en skymf att kalla ett fyrskepp till en roddbåt. Men man kunde gripa till köksfinska och kalla det Niipani, det skulle se ganska vackert ut.

Kanske det var klokast att Reinikka inte gick vidare. Det skulle bli bara svårigheter. Lotsplatserna ha så krångliga namn. Norrskär, Ritgrund och vad de heta. Och lotsnamnen sedan, som naturligtvis också borde förfinskas: Björkas, Sid, Back, Nyback, Söderholm och vad de heta. Det bleve grå hår för ministern att förvandla dem till finska. Så nog var det klokast att retirera i god ordning efter det första utfallet.

Finskhetens väg i detta land är lång och besvärlig. Till den 20 oktober skulle Reinikka i varje fall inte hinna fram till målet, så att bäst att resignera. Man skall lämna några möjligheter kvar åt sin efterträdare också, annars blir han inte gammal i gula borgen. Vem det nu sedan blir. I varje fall kan Reinikka med ära draga sig tillbaka till bankkontoret och limonadfabriken. Han har gjort mera än många handelsministrar före honom. Finlandssvenskarna skola särskilt hålla honom i gott minne.

Gråhara borde få starkare fyr.

— — —

att Helsingkallans fyrskepp förses med Aga ljus med blink eller blixt.

— — —

Sjöfartsstyrelsens extraordinarie
budgetsförslag för år 1929.

— — —

Äransgrund borde ersättas med ett nytt fyrfartyg à 6 miljoner.

Fyrfartyget Äransgrund, vilket erhölls som krigsbyte, har visat sig vara alltför svagt för att hålla stånd mot isarna. För vintertrafikens skull måste fyrfartyget så länge som möjligt stanna på sin plats mitt emellan Helsingfors och Reval, varför det på denna plats förlagda fyrfartyget måste vara tillräckligt starkt för att kunna hålla stånd mot höstvinterns isar. På grund härav borde sålunda ett nytt tidsenligt fyrfartyg byggas för detta ändamål. Fyrfartyget Helsingkallan i Kvarken är utan maskin och gammalmodigt och dessutom är dess förläggningsort farlig på grund av närbelägna grund. Om under en storm ankarkättingen skulle brista kan fartyget driva upp på grundet och sjunka med man och allt, då det icke kan röra sig med egen kraft. Om man i stället för Äransgrund skulle få ett nytt fyrfartyg, så kunde Äransgrund få avlösa Helsingkallan, som sedan kunde användas som ambulerande logementsfartyg vid sjömätningar. Sjöfartsstyrelsen föreslår, att för byggandet av ett nytt fyrfartyg måtte beviljas 6,126,000 mk.

— — —

På grund av det ovan anförda har ett kostnadsförslag uppgjorts för en ny sjömätningsexpedition, varvid kalkylerna emellertid grunda sig på beräknade nuvarande pris. För ändamålet kunde till moderfartyg ombildas den nu alls icke använda inspektionsångaren Willmanstrand för 420,000 mk. Ytterligare borde till logementsfartyg inredas fyrfartyget Helsingkallan, som skulle förses bland annat med värmeanläggning och motorankarspel, vilket skulle draga en kostnad av 700,000 mk. För anskaffande av motorankarspel, inredning, mätnings- och andra tekniska apparater erfordras dessutom 1,239,000 mk. Grundläggningskostnaderna skulle sålunda inalles stiga till 2,359,000 mk.

Lediga platser.
—

Vikarierande
styrman

till kampanjens slut till fyrf. Helsingkallan. Understyrmansexamen erfordras. Anmälan till

Från utkiken.

— — —

Fyrfartyget Helsingkallan, som är byggt 1885, är redan så dåligt, att dess reparation ej mer lönar sig, i synnerhet då det saknar maskin. Stationerat i närheten av farliga grund, är det i fara att gå under med man och allt, om det skulle råka i drift. Därför bör Helsingkallan ersättas med Snipan, som har egen maskin, och på Snipans station placeras det större och starkare fyrfartyget Äransgrund, så snart det senare i sin tur ersatts med ett tidsenligt fartyg. Om man inom kort kan skrida till anskaffandet av det nya Äransgrund, i vilket fall ett färdigt skrov står till disposition, kommer det att kosta 5,850,000 mk, men i annat fall blir det avsevärt dyrare.

— — —

Fyrfartygen intagas. Den 22 nov. ingick »Plevna» till Uleåborg och »Nahkiainen» ingick den 28 till Brahestad. Den 29 inkom »Helsingkallan» till Vasa. Denna kampanj är en av de längsta som sistnämnda fartyg haft därute. Alla ombord föreföllo att vara vid allra bästa hälsa, ehuru de flesta av dem varit i land endast en gång under sommaren. En del klagade dock över sjuka öron och det är just icke att undra på när man vet vilket förfärligt oljud mistsirenen för. Sista dygnet hade den varit 28 tim. 15 min. i oavbruten verksamhet. Några »nyheter» visste de ej att berätta, utom det, att senaste tisdag var en hårtlastad spritbåt i fartygets närhet och tog därifrån kurs mot land. Dagen efter passerade den fartyget på utgående och föreföll då att ligga betydligt lättare. Flera sådana spritbåtar har under sommarens lopp varit synliga från fartyget.

— Fyrfartyget Helsingkallan har den 22 maj åter utlagts på sin station å 63° 36' 45" N 21° 49' 10" O och visar numera vitt klipp- och blixtsken var 20 sek. sålunda; klippsken 3,5 sek., Mörker 3,0 sek., blixtsken 0,5 sek, mörker 13,0 sek. Rött tvåmastat fyrfartyg med fyrlykta (toppkulan är borttagen) på förmasten, som är kortare, och Helsingkallan i vita bokstäver på båda sidorna.

Smånotiser.

Namnsdagar. I dag Osvald, i morgon Toini.

Tack för god vakt! Då fyrfartyget Helsingkallan återkom från sin förläggning, medförde det 2 st. 10 liters spritkanistrar, som omedelbart överlämnades åt tullen. Kanistrarna voro presenter från spritsmugglare, som på sitt sätt velat önska gott nytt år och tacka fyrfartyget för den goda hjälp det ofrivilligt lämnat även spritbåtarna i mörker och tjocka. Kanistrarna överlämnades sålunda att den ena fäst vid en stor träklabb och den andra innesluten i en packlåda kastades i havet nära fyrfartyget, varefter smugglarna gåvo tecken att man skulle fiska upp föremålen. Så gjorde man också. Men med den lojalitet, som endast personalen vid vårt lotsverk är mäktig, försmådde man den välmenade gåvan och bragte den vid första tillfälle i tullens händer.

Hur skulle man ha förklarat detta om kanistrarna upptäckts vid en oanmäld inspektion? Antar ”fyrvaktarna” hade legat pyrt till. Ibland är omständigheter inte vad de verkar vara. – Men nu slog det mig att man hade ju loggbok!

Sjöfartsväsendet. Sjökaptenen F. W. Heltonen har utnämnts till fyrskeppare å fyrfartyget Helsingkallan.

— — —

Helsingkallan ur bruk.
—

I stället en lys- och visselboj.

Det år 1885 byggda fyrfartyget Helsingkallan är numera så dåligt, att det sannolikt icke vidare nästa år kan utsättas på sin stationsort utan en genomgripande reparation. Enär det vore slöseri att på dess reparation offra ett större belopp, har man ansett det ändamålsenligare, att det försättes ur bruk och en ny lys- och visselboj anskaffas i dess ställe. Anskaffningskostnaderna för bojen ha beräknats stiga till 200,000 mk. Genom Helsingkallans indragning inbesparas avlöningsutgifterna för fartyget 124.000 mk, de årliga omkostnaderna 12,100 mk och de årliga reparationskostnaderna, högst 75,000 mk, eller sammanlagt c:a 211,140 mk.

Sjöfartsväsendet.

— — —

T. f. maskinmästaren å fyrfartyget Helsingkallan Lennart Sandqvists förordnande har återkallats på grund av befattningens indragning.

— — —

— Fyrfartyget Helsingkallan slut. Presidenten har i går förordnat, att samtliga tjänster och befattningar vid fyrskeppet Helsingkallan skola indragas fr. o. m. den 1 januari.

Helsingkallans
fyrskepp har
slutlikviderat.
—

Skall bli logements fartyg vid
sjömätningen.
—
Voima har lämnat Vasa för
säsongen.
—

Den milda väderleken har gjort, att den vanliga diskussionen om isbrytarnas vinterplacering i år helt och hållet bortfallit. Tidigare har man i kuststäderna vid Bottenhavet samt i Viborg ivrigt pläderat för den långa vintersjötrafiken och behovet av isbrytare för dess upprätthållande. Nu har trafiken sakta somnat av i dessa hamnar utan att isbrytarna haft något att göra.

Redan i november avstannade trafiken på de nordligaste hamnarna i Bottenhavet, trots att havet alltfort svallar fritt, och på torsdagen lämnade isbrytaren Voima Vasa i arbetslösheten tecken både såväl beträffande is som assistans. På grund av tjocka måste likväl isbrytaren kasta ankar vid Ensten i Vasa skärgård och invänta bättre väder för att därpå fortsätta till Raumo och där invänta det eventuella vinterarbetet.

På Viborg fortgår trafiken ännu lamt. De sista trälasterna skeppas ut och den 10 dennes inväntas till Trångsund säsongens sista ångare, en tysk, som skall lasta kopparkis från Outokumpu.

Endast tre fyrskepp ute.

I den mån vintersjötrafiken avstannat ha också fyrskeppen indragits, erfar Hufvudstadsbladet vid ett samtal med generaldirektören i sjöfartsstyrelsen I. Jokinen. I de norra vattnen ha fyrskeppen Plevna och Nahkiainen redan 1 november lämnat sina stationer. I Vasavattnen ha redan före jul Helsingkallan och senare Snipan i Kvarken indragits samt Storkallegrund mellan Kaskö och Vasa. Österut i Finska viken ha vi inga fyrskepp. Lysbojarna vid Edvardsgrund och Skarven ligga här fortfarande ute. De fyrskepp som ännu inte indragits äro Storbrotten i Ålands nordliga vatten samt Äransgrund och Kallbådan, vilka samtliga ännu äro behövliga för trafiken och i år haft en synnerligen lång arbetssäsong.

Helsingkallan ersättes med en ljus- och ljudboj.

Helsingkallan har med årets säsong utkämpat sin sista. Meningen är nämligen att i stället för det snart 40-åriga fyrskeppet utsätta en ljus- och ljudboj. Helsingkallans station, som hade sin stora mission under segelfartygens tid, har sedermera förlorat i betydelse långt öster om de nuvarande sjöstråkvägarna i Kvarken som den ligger. Meningen är att inrätta Helsingkallans fyrskepp till logementsfartyg och ställa detsamma i sjömätningens tjänst.

Som bekant förberedes för närvarande en vittgående omorganisation av sjömätningsväsendet i samband med lösandet av frågan om ålänningarnas värnplikt, och behöves vid realiserandet av föreliggande planer flera logementsfartyg för manskapet. Helsingkallan skulle för detta ändamål tagas i anspråk. Fartygets skrov är trots en mångårig kampanj i gott skick och behöver endast några nya plåtar för att bli fullt dugligt för sitt ändamål. Därtill komma givetvis inredningsarbetena.

Genom indragandet av Helsingkallans fyrskepp göres en direkt besparing, då kostnaderna för den planerade ljus- och ljudbojen vilka äro så gott som engångskostnader stiga till endast ett års budget för fyrskeppet, d. v. s. ett par hundratusen mark.

Farlederna i Bottniska viken. Den lys- och ljudboj, som utsättes på fyrfartyget Helsingkallans plats å 63° 36' 45'' N 21° 49' 10'' O, kommer att visa vitt blänk- och blixtsken var 20 sek. 2,0 sek. blänk, 3,0 sek. mörker, 0,5 sek. blixt, 14,5 sek. mörker).

— — —

Många önskemål i Vasa lotsfördelning.
—

Lotsfördelningschefen begär över 1,6 milj. mark för nästa år.
—

Chefen för Vasa lotsfördelning, kapten V. Lybeck har insänt förslag till utgiftsstat för lotsfördelningen för nästa år. Det slutar på något över 1,6 miljoner mark för idel nödvändiga reparations- och nybyggnadsarbeten.

— — —

Ledfyrarna i närheten av Stubbens lotsplats borde ombyggas för en kostnad av 210,000 mk, emedan Helsingkallans fyrskepp är alltför lågt. [Och en lysboj är ännu lägre.]

— — —

Helsingkallans lysboj på drift. Lysbojen vid Helsingkallan utanför Nykarleby har slitit sig lös från förankringen och befinner sig nu på drift norrut. Då den senast iakttogs, befann den sig redan 50 sjömil från förankringsplatsen. Sjöfartsstyrelsen har givit order om, att bojen skall efterspanas och återföras till förankringsplatsen. Bojen ersätter som bekant det fyrfartyg, som tidigare varit stationerat vid Helsingkallan.

          Helsingkallans

lysboj på drift

i höststormen.          

Inbärgad till Messkär.

Som känt indrogs Helsingkallans fyrskepp för något år sedan och ersattes med en ljud- och gas (lys) boj. I söndags siktade lotsarna på Messkär ett lysande föremål drivande i havet. Man begav sig ut för att undersöka föremålet, vilket befanns utgöra Helsingkallans ljud- och gasboj, som sannolikt under torsdagens hårda storm slitit loss sina förtöjningar och råkat på drift. Bojen inbärgades i går till Messkär för att överlämnas till vederbörande lotsfördelning.

I västerled.

En seglaranteckning, baserad på jakterna Saphos och Korsörens loggböcker från dessas resa Jakobstad—Örnsköldsvik—Jakobstad i juni. Färden företogs av nio till friskaran Jakobstads Sjöscouter hörande medlemmar.

— — —

Vid 6 glas böra vi enligt pejling vid samma tid av Stubben och Hällgrunds båk kunna sträcka till hemkustens sista förpost norr om Mickelsörarna, klockbojen Helsingkallan. Vakten har icke törnat om mer än en gång, förrän det klagande, utdragna ljud, som varnar oss för Helsingegrund höres. Styrstrecket ligger nu mitt för kompassens West, och nästa föremål som bör siktas genom kikarens linser, är det enda fyrskepp som ligger i vår kurs och det första stycke Sverige, vi skola möta, Östra Kvarken. Vid 3-tiden på morgonen närma vi oss det lilla, röda skeppet, vars fyrljus den uppgående solen redan släckt. Det ligger på klart vatten, men på ett ställe, där denna del av Kvarken är som smalast. På däck synes en ensam gestalt, som för sin vita mössa av och an till hälsning, liksom tackande för det korta avbrott han får genom oss i sin trista tillvaro.

— — —

Förlorat

1,000 MKS BELÖNING betalas åt den person, som finner förlorade bojkättingen och ankaret tillhörande Helsingkallans boj. Kättingen och ankaret torde ligga i närheten av den plats där Helsingkallans boj ligger, nordom Mickelsöarna.

9445 Lotsfördelningskontoret.

Norsk ångare

    på grund vid

             J a k o b s t a d.
—

Helsingkallans ljud- och lys-
boj varken hördes eller
syntes i stark tjocka i
går kväll.
—
Lasten måste lossas innan
haveristen fås av grundet.
—
(Från Hufvudstadsbladets
korrespondent.)

Jakobstad, torsdag.

Den norska ångaren Roald Jarl, på väg från Thamshavn till Jakobstad och Toppila med svavellast grundstötte i dag på kvällen i tät dimma nära Helsingkallan. Båten körde med full fart upp på grundet och blev sittande, varvid förpiken och tanken 1 och 2 slogo läck.

Om olyckan anmäldes till stuverifirman i Jakobstad som genast vidtog anstalter för båtens undsättning. Härifrån sändes två bogserbåtar med hjälpmanskap och lossningsattiraljer till olycksplatsen. På natten anlände till platsen svenska bärgningsångaren Helios, men haveristen sitter så hårt på grundet att man icke kan få den loss innan man lossat en del av lasten.

I pråmar har man redan lossat 350 ton av lasten, som införts till Jakobstad. Lossningen fortsättes med största skyndsamhet och beräknas vara klar fredag på dagen, då man skall ha 600 ton lossade, vilket torde förslå för båtens lösgörande från grundet.

På torsdagen anlände ytterligare från Sundsvall svenska bärgningsångaren, Poseidon. Vackert väder råder, så bärgningsarbetet erbjuder inga svårigheter. Efter losstagningen skall ångaren föras in till Jakobstad.

Orsaken till olyckan måste anses vara, att fyrskeppet Helsingkallan har indragits och ersatts med en ljud- och lysboj, som vid grundstötningstillfället varken hördes eller syntes, varför ångaren råkade ur kurs i den rådande tjockan. Fartyget tillhör rederiet Nordenfjeldske och lastar något över 2,000 ton.

Första haveriet för
säsongen i Botten-
havet
—

Norsk ångare har grundstött
utanför Ritgrund.
—

Onsdag kväll gick norska ångaren Roald Jarl, hemmahörande i Trondheim, på grund strax norr om Ritgrund utanför Vasa [Här blev det fel]. Grundstötningen inträffade på den plats där Helsingkallans lysboj hade bort ligga ångaren hade oturen att komma en dag för tidigt ty lysbojen fördes i går till platsen. Roald Jarl var på väg norrut med last av 2,000 ton svavel för Jakobstad och Toppila. Vid grundstötningen fick den läcka i förpiken och i bottentankarna, men lasten är oskadad. Onsdag kväll kom bärgningsångaren Helios från Vasa och i går kväll anlände Poseidon från Sundsvall. Under gårdagen lossades från haveristen i mindre farkoster flera hundra ton av lasten och resten blir antagligen lossad i dag, varefter de två bärgningsfartygen hoppas kunna klara haveristen av grundet i dag på eftermiddagen, om vädret håller sig vackert. Skulle storm blåsa upp blir situationen värre, ty haveristens läge är alldeles oskyddat.

Roald Jarls

grundstötning

i Kvarken.

Sjöförklaringen.

Sjöförklaring avgavs i går inför rådhusrätten i Jakobstad av befälhavaren på norska ångaren Roald Jarl, vilken i onsdags på aftonen grundstötte vid Helsingkallan och tidigt fredag morgon löstogs från grundat och inassisterades till Jakobstad.

I fullt sjöfärdigt skick avgick ångaren den 19 maj från Thamshavn i Norge med svavellast till Jakobstad och Uleåborg. Onsdagen den 26 maj rådde från kl. 0 till 3 på morgonen variabel vind med tjocka, senare mulet men siktbart väder. Kl. 14,35 passerades östra Kvarkans fyrskepp tätt om babord och kursen sattes N 73,0 för att klara Helsingkallans boj. Kl. 16,45 fick man syn på en mörk prick vid horisonten c. 2 ½ str. på styrbords bog. Man antog, att det var Helsingkallans boj. Pricken försvann åter ur sikte, emedan det låg grått dis över land. Kaptenen förändrade kursen 6 grader åt N i syfte att få Helsingkallans boj i 4 str. Kl. 17,30 fick man åter syn på vad man trodde var Helsingkallans boj, men nu visade det sig, att det var Stubbens båk, som siktats. Styrmannen pejlade denna i Rv. S. 59 och loggen avlästes. Pejlingen visade litet österom bojen. Innan man visste ordet av stötte fartyget mycket hårt på och blev omedelbart därefter sittande på grund.

Maskinen stoppades genast. Då fartyget stod fast och sjön var smul [inte mycket mer än en krusning enl. NE], ville man undersöka läget innan något annat företogs. Fartyget stod mycket hårt på, helt midskepps och höjde sig ungefär 1 ½ fot över normalt. Lastrum och tankar pejlades. Förpiken n:o 1 och 2:dra tanken läckte starkt, men lastrummen voro täta.

Då ingenting annat stod att göra bemannades babords livbåt med förste styrmannen och 4 man, som rodde i land för att uppnå telefonförbindelse och varsko agenten samt bärgningsbåt. Fartyget stod på grund på Helsingkallan. Ingen boj eller något seglingsmärke var utsatt.

Torsdagen den 27 var vädret fortfarande lugnt och siktbart. Kl. 2 kom bärgningsångaren Helios till strandningsstället. Det beslöts att lossa upp lasten från rummet n:o 2. Kl. 14 anlände 20 man samt läktare [lastpråmar] från Jakobstad och lossningen begynte. Dykare tätade läckan i förpiken och tanken, så man kunde börja pumpa dem läns.

Fredagen den 28 fortsattes lossningen hela natten. Vinden var nordlig och friskare, luften mulen. Kl. 4,20 på morgonen gled ångaren av grundet. Ångaren förtöjdes med babords ankare och 30 fmn. ketting. Lossningen upphörde efter det 500 ton av lasten lossats Under assistans av bärgningsångaren fortsattes resan till Jakobstad, där den förtöjde vid kajen kl. 13,40. Kapten Ö. Heröjs sjöförklaring bestyrktes av ångarens förste styrman Pedersen, andre maskinisten O. Stensholm och matrosen M. Morland. Som orsak till olyckan uppgives, att Helsingkallans grund inte var på något sätt utmärkt vare sig med boj eller ens med remmare. Enligt styrmannens vittnesmål kan dessutom strömsättning i någon mån hava medverkat.

Som känt placerades först efter det grundstötningen redan inträffat torsdagen den 27 maj en remmare på grundet.

Lasten upplossas i Jakobstad.

Roald Jarls hela svavellast upplossas som bäst i Jakobstad. Lossningen beräknas vara slutförd i kväll eller i morgon. Först därefter kan utlåtande avgivas därom, huruvida fartyget efter provisorisk tätning kan fortsätta resan till Uleåborg för intagande därstädes av trälast på England eller om ångaren omedelbart måste intagas i docka.

                   En sensationell

grundstötning.                   

När fyrskeppet Helsingkallan i Kvarken för några år sedan indrogs, stötte åtgärden på opposition i sjöfarts- och trafikantkretsar. Sjöfartsmyndigheterna visade sig tyvärr obevekliga. Det blev som de bestämt. Intet nytt fyrfartyg utplacerades vid det farliga grundet. I stället utmärktes platsen med en ljus-och lysboj, vars effektivitet särskilt i dis och dimma är ringa i förhållande till en kraftig fyr med mistsignalering. Nödtorftigt kan bojen likväl fylla sin uppgift under förutsättning, att den verkligen finnes på platsen. Men när den utan föregången varning är borta, då blir dess mission tvärtom av negativ art, såsom det senaste haveriet vid Helsingkallan utvisar. Den sensationella grundstötningen kan gott betecknas som en ren skandal för vårt lotsverk.

Den 6 maj öppnade isbrytaren Voima sjöfarten på Jakobstad. Ungefär samtidigt inleddes årets sjöfartssäsong även på Yxpila. Hamnarna längre norrut följde i ordningen någon vecka senare. Isförhållandena i Bottenviken artade sig denna vår synnerligen gynnsamma och beredde inte nämnvärt förfång. Den 26 maj på aftonen tornade norska ångaren Roald Jarl, destinerad i svavellast till Jakobstad och Uleåborg, i vackert väder och klar sikt med full fart på grund vid Helsingkallan, som alltså ännu mer an tre veckor, sedan årets sjöfart på Jakobstad öppnats, inte ens var utmärkt med remmare, ännu mindre med någon ljus- eller ljudboj. Den norske kaptenen och hans besättning intygade på ed, att orsaken till grundstötningen låg att söka i frånvaron av varje sjömärke på olycksplatsen.

Då sjöfarten redan varit öppen närmare en månad kunde ingen ombord tänka sig, att bojen ännu inte utlagts, desto mindre som haveristen var av främmande nationalitet och kom från utländsk hamn. Medan Roald Jarl torsdagen den 27 maj ännu låg kvar på grundet utplacerades omsider en remmare på stället, vilket ju ganska starkt påminner om gumman, som glömde att sätta jäst i degen och försökte reparera misstaget med att kasta jästen efter brödet in i bakugnen.

En kväll innevarande vecka hörde vi i radio, att även den berömda ljus- och ljudbojen utsatts.

Det blev brådska av, då underrättelsen om grundstötningen hunnit mogna. Först nu i början av juni är således leden klar så långt den med nuvarande anordningar kan bli det. Det är överflödigt att här betona de ifrågavarande vattnens utomordentliga vikt för den livliga trafiken på våra norr om Kvarken belägna hamnar. Därom måste sjöfartsmyndigheterna vara medvetna. Ej heller må man lägga sten på börda genom att hänvisa till den uppfattning speciellt utländska sjöfarande och trafikanter genom händelser som denna få våra sjöfartsmyndigheters eventuella förträfflighet, fast man såsom sig bör i vårt land förefaller synnerligen mån om sitt anseende i utlandets ögon.

Men vad som med eftertryck bör framhållas är, att i framtiden dylik försumlighet icke upprepas, att man nere i huvudstaden omsider lär sig att fästa samma vikt vid trafikens krav på ordning och säkerhet här uppe i landets nordliga delar som längre söderut. Detta gäller i lika höga grad kommunikationerna både till sjöss och lands. Här får inte längre mätas med olika måttstock i söder och norr. Likvärdighet, om vi få be.

Lotsarnas fosterländska kamp för 25 år sedan.

Bild från Brändö sund den 6 juni 1912
Förstoring.

med Qvarken (Snipan), Sextant, Nahkiainen, Helsingkallan, Jupiter, bärgningsångaren Mercus från Stockholm, Valvoja, Saturnus och Storkallegrund, alla i overksamhet på grund av våra lagtrogna lotsars avgång med anledning av förryskningen. Chefsfartyget Eläköön var förhalat till en annan plats. Flaggskruden var hissad med anledning av kejsarinnans 40-årsdag. Allmänna meningen var: det kaspiska lotsverkets hjälplöshet. (Foto Br. A.)

I Vasabladet för den 8 juni 1912 ingår en så lydande notis:

Sextant, som under den senaste tiden spökat i farvattnen på hinsidan Bottenhavet, har numera anlänt till Vasa och visat sig vara icke den ryska, som man i Sverge synes antagit, utan den finländska Sextant om man mera över huvud kan göra någon åtskillnad mellan ryskt och finländskt, då det gäller lotsverket och dess båtar.

Apropå lotsverkets båtar, så ha vi en vacker samling av fyrfartyg och andra galejor ännu liggande i vinterkvarter i Brändö sund. Utrustningen för sommarkampanjen har visserligen pågått redan en längre tid, men det vill ej bli färdigt. Det har varit mera skralt med både befäl och besättning och varför skulle man egentligen göra sig någon brådska? Stenarna och grunden springa nog ej sin väg, och den som kommer någon gång, kommer ej för sent.

Vid befälhavarnas avgång från lotsverkets båtar ansågo även maskinisterna det vara sin plikt att avgå. Så avgingo maskinisterna å Valvoja och Jupiter jämte hela den övriga maskinpersonalen. På fyrfartygen Storkallegrund, Helsingkallan och Snipan ha däremot maskinisterna Sjöblad, Selin och Sjögren stannat kvar.

Enligt en tillfällig meddelar har numera till första maskinist å Valvoja antagits en viss G. Sacklén, tidigare enligt uppgift anställd som verkmästare å Lehtoniemi verkstad. Andra maskinist å samma ångare är E. Ojala, tidigare anställd å anställd å olika platser, bl. a. som eldare och smörjare å en av Nordsjöbolagets ångare. Till lotsångaren Jupiter har åter anställts en maskinist Berggren, tidigare anställd å Juselius skjortfabrik i Åbo.

Vasabladet 11 juni 1912:

I går på morgonen infann sig ett antal av de i Brändö förlagda nya lotsarna ombord å Sextant i syfte att fä följa med denna ut till skärgården, troligen för att taga lotsstationerna där i besittning. Då manskapet å Sextant hörde, varom det var fråga, beslöto de lämna fartyget och avlägsnade sig också med undantag för några man, vilka tagit hyra på sådana villkor, att de icke omedelbart kunde bli fria.

Båten är tills vidare och intill dess ny besättning kan anskaffas urståndsatt att avgå härifrån.

Vasabladet 13 juni 1912:

En förvånansvärd egenmäktighet har härvarande lotschef lagt i dagen genom att förbjuda tillträde till »lotsverkets förtöjningsplatser». Dessa förtöjningsplatser (kajerna i Brändö sund) äro dels stadens, dels enskilda personers tillhörigheter, och det skulle mycket förvåna oss, om det omotiverade förbudet utfärdats med hamnmyndigheternas och de enskilda kajägarnas goda minne. Lotschefens åtgärd har väckt berättigad harm och förtrytelse, i främsta rummet bland brändöborna, som förbudet närmast berör. Det är att hoppas, att vederbörande kajägare icke skola låta lotschefen godtyckligt tillvälla sig deras rättigheter.

Vasabladet 15 juni 1912 under rubriken Bravo!:

Svenska bogserångaren Bravo, som föres av en f. d. styrman å Sundsvall vid namn Lundberg, tidigare även befälhavare å Gustaf Adolf, gör för närvarande det ryska lotsverket värdefulla tjänster genom flitig in- och utlotsning av fartyg i vårt hamnområde. Sålunda lotsade Bravo för ett par dagar sedan ut till Rönnskär nederländska ångaren Nederland och hämtade på återvägen in en dansk skonare. Även under gårdagen var Bravo ivrigt sysselsatt.

Bravo synes, såvitt man kan finna, icke ha någon annan mission här än att på detta ogenerade sätt bistå ryska lotsverket, som för egen del är fullkomligt urståndsatt att fylla de förpliktelser det i oträngt mål åtagit sig. Åter ett bevis på tjänstvilligt hantlangarskap från rikssvensk sida!

— — —

Den från Sextant avgående besättningen har anhållits och de senaste dagarna suttit i förvar å härvarande polishäkte. Vederbörande ha hotat de anhållna med åtal för olydnad mot chefskapet, men tillika antytt, att de skulle undgå straffpåföljd, om de vore villiga att återgå till fartyget. Ännu i går på aftonen sutto männen emellertid i polisens förvar, vadan det ser ut som om de ej ville giva med sig. De senaste dagarna har det i ortstidningarna annonserats efter ny besättning på Sextant.

— — —

Gendarmer ha de senaste dagarna uppenbarat sig å orten, bland dem en gammal känd figur från de bobrikovska åren vid namn Savtjik, som väl med nöje är beredd att återupptaga sin av storstrejken 1905 avbrutna kampanj härstädes.

Roald Jarls grundstötning.

Som känt törnade den 26 maj på aftonen den norska ångaren Roald Jarl, destinerad i svavellast till Jakobstad och Uleåborg, i vackert väder och klar sikt med full fart på grund vid Helsingkallan i Kvarken. Grundet var icke utmärkt med remmare eller ljus- eller ljudboj och den norska kaptenen och hans besättning har på ed intygat att orsaken till grundstötningen låg att söka i frånvaron av varje sjömärke på platsen.

Enligt Jakobstads Tidning skyndade man sig även från vederbörandes sida att gottgöra sitt misstag och medan Roald Jarl torsdagen den 27 maj ännu låg kvar på grundet, utplacerades omsider en remmare på stället. En kväll senaste vecka kungjordes även i radio att ljus- och ljudbojen utplacerats, varför det synbarligen blivit brådska av, då underrättelsen om grundstötningen ingått.

Först nu, i början av juni, är således leden klar, så långt den med de nuvarande anordningarna kan bli det.

Hufvudstadsbladet har, för att närmare få saken utredd, vänt sig till generaldirektör I. Jokinen i sjöfartsstyrelsen, vilken även bekräftar att remmare ännu icke voro utsatta då grundstötningen ägde rum. Remmarna kunna icke utläggas förrän havet är isfritt, framhåller generaldirektör Jokinen. Då ljud- och lysbojarna äro dyrbara, brukar man icke heller sätta dem i sjön förrän varje fara för drivis är förbi. Han uttalar även sin förvåning över grundstötningen, då från Roald Jarls kommandobrygga såväl Valsörarnas fyr som Stubbens båk vid tillfället borde varit fullt synliga och möjliggjorde en säker landpejling. För övrigt går huvudfarleden ett ganska långt stycke från Helsingkallan.

Riigivanem Päts
besök.

[En sista hälsning från Helsingkallan.]

REVAL. 30 aug, (F.N.B.) Riigivanem Päts avreste jämte svit härifrån i dag kl. 10.30 med isbrytaren Tasuja till Helsingfors.

”Ilmarinen” mötte vid Helsingkallan

Estlands president Konstantin Päts anlände till Helsingfors kl. 16. Han åtföljes av lantbruksmmistern K. Selter, Finlands sändebud i Reval P. J. Hynninen, sin äldre adjutant överste Grabbi och yngre adjutant kapten Teder.

Vid territorialgränsen vid fyrfartyget Helsingkallan mötte pansarfartyget Ilmarinen med chefen för kustflottan kommendör Rahola ombord. Generaldirektören i sjöfartsstyrelsen Jokinen gick ombord på Tasuja och vid Gråhara kom Estlands sändebud Rebane ombord ävensom landshövding Helenius, som attacherats hos president Päts, och president Kallios äldre adjutant överste Paasonen. Tasuja och Ilmarinen fortsatte sedan sida vid sida och ankrade på Kronbergsfjärden.

— — —

Äventyrlig färd över packis från
Helsingkallan till Mickelsörarna.

Ett fälbåtlag från Harrström i Korsnäs anlände den 11 dennes till Petsmo efter en 6 veckors äventyrlig jaktfärd i Bottniska viken. Båtlaget, som bestod av Lennart Häggblom, Imanuel Häggblom, Lennart Åkerman och Gabriel Jungars, hade för två veckor sedan fastnat i drivisen vid Ulkokalla utanför Brahestad och drev småningom ned mot Helsingkallan, där båten natten till den 8 dennes skruvades sönder av isen. I närheten av Helsingkallan hade även fyra andra fälbåtar sönderskruvats, nämligen två estländare, två sastmolabåtar och en från Sideby något som redan tidigare omförmälts i offentligheten.

Korsnäsfälmännen hade skjutit 36 sälar, men lyckades bärga endast 5, då motorbåten gick under. Med en julle togo sig fälmännen fram till Mickelsörarna över packisen. Det blev en mödosam färd, som räckte över 15 timmar. Efter en kort vila fortsatte männen till fastlandet och anlände såsom nämnts till Petsmo på måndagen.

Korsnäsfälmännen värdera förlusten av motorbåten och jaktbytet till c:a 20,000 mk. De berättade vidare, att sälskyttet i år varit förenat med stora svårigheter på grund av den långvariga nordanstormen. Vädret har annars varit ytterst ombytligt. En dag uppmättes sålunda minus 11 grader, men följande dag visade termometern plus 22 grader i solen. Nordanvinden skruvade upp isen ända till 16 tum [låter inte så mycket] och det var mycket svårt att forcera de skarpa isvallarna. Sälskyttarna voro också fullständigt utmattade efter den mödosamma färden till Mickelsörarna.

SÄLSKYTTARNAS VEDERVÄRDIGHETER.

Vid Helsingkallans ljusboj i Vasa skärgård har enligt sälskyttarnas berättelser fem sälfångstbåtar förolyckats, varigenom skador till ett sammanlagt belopp av omkr. 100.000 mk åsamkats ägarna. Den 11 dennes hade till Petsmo norrom Vasa efter en 15-timmars besvärlig färd anlänt ett sälfångstbåtlag, vars fångstbåt hade vid Helsingkallan gått under med 36 dödade sälar ombord. Fångstmännen hade ingen annan utväg än att söka med deras jämförelsevis lilla roddbåt uppnå bebodd ort. Distansen från Helsingkallan till Petsmo uppgör över 5 mil, för det mesta öppen sjö. Enbart detta ena båtlags lidna skador stiga till omkr. 20.000 mk. Samtidigt förlorade vid Helsingkallan fyra andra båtlag sina båtar och skjutna sälar. Av dessa voro två estländska och två från Sastmola (Merikarvia). Dessa båtlags besättningar räddade sig med knapp nöd i land.

— Förhållandena i Vasa lotsfördelning är föremål för uppmärksamhet inom handels- och industriministeriet och sjöfartsstyrelsen, där man uppgjort vissa planer på nödvändiga förbättringar och moderniseringar i sjöfartens intresse. Enligt vad vi erfarit planerar man bl. a. att bygga en fast fyr på Snipans grund i Kvarken, varefter det gamla fyrskeppet skulle indragas. Vidare planeras fasta fyrar i stället för lysbojarna vid norra Gloppstenen och Helsingkallan samt norr om Mickelsörarna. En ny styrtavla uppföres som bäst på Hansnässkatan nära Kristinestad, och för övrigt upptager sommarens program diverse reparationer på lots- och fyrstationerna samt nymålning av alla fyrar i lotsfördelningen.

— Helsingkallans lysboj har hämtats till Jakobstad. Enligt uppgift från lotsfördelningen i Vasa kommer fyrfartygen Snipan o. Storkallegrund att kvarstå på sina poster så länge sjöfarten på de norra hamnarna ännu pågår. Däremot har Helsingkallans lysboj redan avlägsnats och hämtats in till Jakobstad. Gloppets lysboj har blivit förd till Vasa. I stället för Sisu har till Yxpila anlänt isbrytaren Perämeri. Endast om Perämeri ej förmår lämna nödig assistens åt de tre fartyg, som f. n. befinner sig i Yxpila, kommer Sisu att beordras dit. Perämeri skall också vid tillfälle assistera in fyrfartyget Nahkiainen till Brahestad.

Bildförteckning