Ditt och datt
Det stilla livet i den lilla staden går verkligen lugnt framåt nu i högsommaren. T. o. m. bovar och rackare ha tagit sig ledigt, så att inte polisen behöver anstränga sig i sommarvärmen. Det enda i den vägen som vi kunnat upptäcka under veckan, var en minst sagt överförfriskad person av det slag, som skämttecknarna bruka kalla enkla turister. Men också han var mycket stillsam, han låg nämligen i gräset vid trottoarkanten och sov den berusades sunda sömn.
Himlen har i stället varit något mera högljudd än vanligt, kanske beroende på, att den blivit uppretad över alla beskyllningar om spökraketer. Den har några gånger avbröstat sitt tunga artilleri, utan att dock önska åstadkomma direkt skadegörelse. Varningen höll på att bli av allvarligare art härom dagen vid den s. k. Skatan mittemot Åminne. Ett åsknedslag satte i gång en god början till skogseld, men denna släcktes i sin linda av tillskyndande. Som vanligt har åskan gått förbi själva staden och med den också det synnerligen behövliga regnet. I måndags t. ex. väntade vi stadsbor förgäves på en liten extra tilldelning väta efter söndagens och nattens mycket försiktiga inledning. Men ingenting kom. I stället hade det regnat bl. a. i Sorvist som om skyarna varit öppnade. På tisdagseftermiddagen skockade sig molnen igen och det såg redan ut som regnet skulle komma. Tyvärr hade några promenerande gått ut iförda överrockar och paraplyer och det räckte till för att göra vädrets makter onådiga. Egentligen är det kanske orätt att klanka på vädret. Det är solsken och sommarvind och knappt mera än två veckor sedan den senaste rotblötan. Det har varit ett idealiskt höbärgningsväder och ett lika idealiskt semesterväder, men potatis- och rotfruktslanden äro inte lika belåtna med klimatet. Och människan, som är den ombytligaste av alla varelser, är sällan nöjd.
*
Den i början omskrivna stillheten i staden existerar i alla fall mera på ytan. I själva verket sker det rätt mycket av större betydelse för stadens liv just nu. Detta skeende befinner sig visserligen i ett sådant utvecklingsstadium, att man ingenting vinner på allt för öppen offentlighet ännu, men några saker skola vi ändå gå in på. Järnvägsfrågan t. ex. har ingalunda dött bort, som man hör en och annan påstå. Tvärtom bearbetas projektet som bäst på högre ort och man kan med säkerhet i framtiden vänta ett avgörande, ehuru det icke är bestämt i vilken riktning detta kommer att utfalla. Den segslitna läkarfrågan håller på att avföras från dagordningen. Den av kommunerna tillsatta kommittén har gjort sitt val och sänt handlingarna till medicinalstyrelsen, där valet väntar på stadfästelse. Om allt går som kommittén hoppas, skall den nya distriktsläkaren snarligen tillträda sin befattning.
Värre är det med en annan, minst lika svårlöst gåta, nämligen hyresfrågan. Till alla de många som köa för att få tak över huvudet, sällar sig nu också läkaren och med honom veterinären. Hyresnämndens arbete är ingen sinekur och medlemmarnas ersättning för osparad möda består i skällor. Detta har resulterat i att hyresnämnden fått mer än nog av en dylik nedsvärtning anhållit om befrielse från sitt uppdrag, knappast löser hyresproblemen.
Stadsstyrelsen, som icke vill lägga sten på hyresnämndens börda, föreslår att några av medlemmarna befrias från den tråkiga sysslan och hoppas att få nya i stället. Men också dessa nya få kämpa med precis samma svårigheter som de gamla. Rumsbristen är alltjämt lika skriande och hyresvärdarna kunna inte med nuvarande bestämmelser vänta att deras gårdar skola bli mera räntabla. Obalanserade människor komma att utösa sina vredes skålar över de nya medlemmarna likasåväl som över de gamla, tills även de få nog. Och så börjar ringdansen igen.
*
Nybyggnadsverksamheten kunde råda bot på rumseländet, men det är mycket, mycket lättare sagt än gjort att bygga nu. Först och främst är det så gott som omöjligt att uppbringa byggnadsmaterial, och så blir byggandet alldeles ohyggligt dyrt. T. o m. om man bygger helt „legalt” torde en liten gård på tre rum och kök bli på ungefär en halv miljon. Utan att räkna skatter, underhåll och amorteringar med ge endast räntorna på denna summa en månadshyra på 2 500: I verkligheten blir den hyra, som måste beräknas naturligtvis mycket högre.
Rötmånaden har börjat och tvåbenta kalvar kunna väntas när som helst. Men jätteägget behöva vi inte vänta på. En höna, som tydligen kan läsa almanackan, passade på att redan den 23 således första dagen värpa ett rötmånadsägg på 130 gr. Den hedervärda hönan bor i Markby hos nämndeman Erik vilken vi gratulera till ett så klokt och duktigt husdjur. Med risk att den visa hönan skall läsa också dessa rader, våga vi knappt skriva, att det präktiga ägget med god smak förtärts av
Effe. |
Skatan från Kartplatsen. 