Törnrosa
segrade i Jakobstad.
Vår amatörteater uppförde i söndags sagospelet Törnrosa i Jakobstad. Om framförandet skrives i ortstidningen:
»Prinsessan Törnrosa» lade i söndags Jakobstad för sina små sidenskor. Brandkårshusets festsal var till sista platsen fylld av en mycket ungdomlig och livligt intresserad publik. På slaget 4 gick ridån upp för Z. Topelius’ vackra sagostycke Prinsessan Törnrosa. Det var Nykarleby Teater och dess mångkunnige dirigent, Josef Herler, som gjorde grannstaden den äran. Skådespelarena, 45 till antalet, voro de flesta mycket unga amatörer, som första gången försökte sin lycka på scenens tiljor.
Som den konstnär herr Herler är, hade han givit stycket en sagolik ut styrsel, både i fråga om dräkter och kulisser. Det var en glittrande prakt, som fröjdade ögat och sent skall glömmas av den hänförda publiken.
Som »kapellmästare » fungerade själva lektor Castrén och sångerskan Örn Stark hade inövat sångerna. De små dansarna, isynnerhet fjärilsdansen med Melartins musik, voro förtjusande och dräkterna originella och näpna.
Av den oreda, som lätt vill inställa sig på en scen med en mängd mycket unga artister, visste man ingenting. Allt gick med beundransvärd precision utan att klicka och rollerna kunde man som rinnande vatten. Den söta féen Ljusöga t. ex. läste metertal med topeliansk vers med ett bedårande småleende på läpparna och utan att snubbla på en versrad. Den kungliga familjen var ståtlig och förnäm, hovfolket praktfullt, köksmästaren flegmatisk och munskänken överdådig. Féen Mörköga var övertygande, Sam samma tjuvpojke som förr och prins Florestan stiligare än någonsin. Gamla Susanna måste få en särskild eloge för fin mask och diskret spel. Sagokungen i skimrande prakt dirigerade elegant den storartade uppvaktningen vid Törnrosas förlovningsfest.
För öppen ridå föllo ofta uppskattande applåder och efter de många ridåfallen applåderades kraftigt. Åt dirigenten, herr Herler, överräcktes blommor. Det var med få ord en sagolikt vacker prestation och uppskattningen var stor och hjärtlig. Många av de små skådespelarna voro verkliga hjärt-knipare. Under ett par lyckliga timmar fick det unga Jakobstad vistas i en skimrande och förtrollad sagovärld, en sagostund, som vi hjärtligt tacka Nykarleby Teater för.
Ingen kan skriva sagopjäser som farbror Topelius, och ingen kan styra ut dem och inöva dem som farbror Herler. Det voro vi alla ense om.
|
