|
Söndagskvällens venetianska afton i Topeliparken blev i dubbel bemärkelse en strålande tillställning. I det härligaste höstkvällsväder lyste otaliga röda tulpaner längs parkens gångar, än flera eldar fladdrade på alla grund och stenar ute i älven, strålkastare speglade sig i vågorna och ”gondoler” med svängande lyktor gled romantiskt ute på älven. Allmänheten hyser en fast och sen många år välgrundad tilltro till Josefs smak, lust och arbetsförmåga då det gäller att arrangera förlustelser, som slår an. Därför fylldes parken och stränderna redan före den utsatta tiden av en månghövdad skara åskådare, som ingalunda blev besvikna. Ljusen i höstmörkret tindrade i allas ögon, både stora och små, lika vackert som de mångfärgade fönstren i Kristliga Folkhögskolans internatsbyggnad. I folkvimlet rörde sig exotiska zigenerskor säljande gotter och snask och i brokiga lyktors sken frestade kaffeborden med starkt och gott kaffe. Smäktande musik tonade ut från en riktigt njutbar högtalare som Birger Höglund konstfärdigt riggat i ordning och musiken avlöstes snart av toner från seminariets välsjungande kör. Senare samlades Nykarleby Manskör och lät stämmornas välljud sväva ut över parken, bl.a. hjälpta av pålitliga forna solisten Stig M. Ingo. Andra trubadurer var ytterligare Georg Tarvos med serenader till luta och Oskar Sund som gondolier. Stämningen förhöjdes vidare av raketer som ovan älven med sina lysande stjärnor tävlade med norrskenet. Scouterna förtjänar ett särskilt omnämnande. Mitt emot parken på andra sidan älven brann deras jättestora scoutlilja bildad av otaliga facklor och nedanför hade scouterna sitt lägerbål, där de både hejade och sjöng. Hela festen blev mycket lyckad och blev, skall vi hoppas, en lysande inledning till många kommande fester i museiföreningens regi. Den ekonomiska behållningen bör även ha blivit tillfredsställande. |
| |