Socknen, kyrkan och prästerna
förr i världen.

II

(Anteckningar ur handlingar rörande Nykarleby och Munsala socknar.)

Av  H u g o  S v e d b e r g.

 

Monå, Hirvlax och Kantlax byar, som förledne höstar tagit 40 st. socknen tillhöriga timmerstockar till fähusbyggnaden, lovar dem in natura med det första betala och förskaffa takved samt näver medmera, som till bemälte fähus förfärdigande ännu fordras.

Över- och Ytterjeppo-borna lovar jämväl förskaffa 20 st. bräder som betalning för de bräder de till dörrar, fönsterkarmar och foderningar m. m. till låns tagit. Vuokoski-borna lovar fullgöra sina arbeten på stallbyggnaden.

En anteckning från 1728 (N. T. [Nykarleby ting]) meddelar, att största delen av Munsalakapellbor genom handelsmannen Daniel Kempe i Nykarleby beställt en klocka, som han i Stockholm »nästlidne sommar för 559 daler kmt köpt och lyckligen hemfört.»


Ett ständigt bekymmer vållade prästutskylderna.

Av gammalt betalades de in natura var av otroligt många slag, var olika allt efter landsdelen och gav anledning till upprepade klagomål både från prästerskapet och allmoge. Nya förordningar från både kungar o. biskopar vållade också tydligen oklarhet angående utskylderna. Från Gustav Vasas tid hade kronan andel i kyrkotiondet. När såsom ofta skedde, tiondet bestämdes på platsen, så att t.ex. skylarna på åkern uppräknades av uppbördsmannen, och den otröskade säden fördes tilll prästgården, förstår vi, att det kunde vara många om och men, innan alla 10—20 tal olika naturautskylder inlevererats till prästerskapet och kronan.

(Ursprungligen bestod prästerskapets inkomster av frivilliga gåvor. Enligt Sven Baelters »Kyrcko Ceremonierna» (1762) skulle Pipin den lille i Frankrike varit den förste konung, som (år 764) med offentlig lag stadfäst prästerskapets inkomst.)

*

År 1578 anför kyrkoherden i Pederöre Erikus Johannis, att bl. a. Mickel Nilsson i Munsala är så slätt utarmad, att han ej kan utgöra någon kost (?) gärd varken år 1758 eller -59. Från Vörå anföres samma om bl. a. Jöns Olofson i Hirvlax.

N. T. 1651. »Herr Knut kaplan här i socknen» besvärade sig över att Henrik Matson i »Pensala marken» förhåller honom hans kaplansrättigheter. Henrik dömes att betala »efter gamla sedvänjor och den ordning här i landet är.»

N. T. 1654. Sacellanen (kaplanen) Canutus Carlman får givarnas bekräftelse på att fadern, »salig Jacobu Carlmanno» av Munsala- och Monå-borna fått till evärdl. Boviken och Klubbkärret.

N. T. 1664. Rådman Klowensick uppmanar socknen att fullgöra i smör eller pengar den tunna smör socknen enligt »obligation» av den 1/3 1663 förärat Hans Högvördighet biskopen vid senaste visitationen.

Vid tinget samma år i november fick allmogen påstöt att de skulle »utan genägelse och förvänden undskyllan erlägga och betala den rättighet de sina själasörjare, så kyrkoherdar som kaplaner efter Kungl. Mt:s nådiga ordningar och sedermera åtskilliga dem emellan utgångna domar godvilleligen efterkomma, så framt de vilja undfly därpå följande böter.»

Vid tinget 1665 anmäler rådmannen, »att han ej kan bliva mäktigt det tidigare avdömda till biskopen beviljade smöret.» Hänvisades till execution.

Anders Erson i Vexala förpliktigas vid N. T. 1666 utbetala till kyrkoherden tionde av 4 rävar, som han undandolt senaste året.

Kapellanerna framför klagomål över icke inlevererade rättigheter. Allmogen får ånyo tillsägelse att betala utskylderna till kyrkoherden.

Vid N. T. 1668 beklagar kaplanerna allmogens motvillighet att leverera sina utskylder. Henrik Månson Vackuren har ej det ringaste betalt på 11 års tid.

Vid samma tillfälle beviljar rätten organisten Nils Ferling ordinarie lön, av moderkyrkan av var rök 8 öre kmt, av kapellborna 4 öre kmt, att uppbäras och inlevereras av nattbordsmännen (uppbördsmän).

Det är troligen 1668 års nya stadganden, som åsyftas, när vid detta ting kyrkoherden Nicolaus Ringius beklagar sig över att han ej får sina inkomster, emedan i församlingen »de sinsemellan så tvistiga äro», så att den ena säger sig »vilja utgöra efter gamla goda plägseder», som de är bäst vana vid, »somliga egenrådige säga sig vilja strikte hålla vid den nyss publicerade ordning», varigenom »Pastori på sistone ingendera delen åtnjuter.» Han vill nu veta, vad allmogen egentligen skall bestämma sig för. Allmogen svarar, att »de vilja vänta tills deras och Landsens utskickade herredagsman kommer med svar på deras ansökningar.»

1669 (N. T. i febr.) klagar kaplanerna »som förr», att soldathustrurna och husfolket är motvilliga med rättigheterna och i synnerhet »vilja absentera» (avlägsna sig) när de påkallas för dagsverken. Beslutes nytt förordnande om effektivare utsökning genom nämndemän, sexmän och gevaldigern (poliskonstapel).

På kyrkoherdens förfrågan om sättet för utlagorna svarar allmogen, att den vill »skjuta detta till Landshövdingens ankomst.»

I oktober (N. T.) påstår Ringius, att han fått veta, att allmogen för landshövdingen »angivit kyrkoherden, att han 4 gånger om året reser gård från gård hos allmogen och tvingar mera av dem, än de äro pliktiga kyrkoherden utgöra; såsom i ost, kött, skinkor, dagsverken, 2 eller i stället 20 öre kmt, lysningspengar 1 riksdaler, och då han reser skall tillredas för honom såsom till gästabud». Kyrkoherden vill, att allmogen skall uppleta åt honom »banemannen», som sagt detta, »men ingen framkom, som kyrkoherden vill stå till fota», trots att »pastor med gode skäl beviste allmogen för Landshövdingen härföre hava klagat».

Ringius framhåller »den oriktighet, och vilja han i sina rättigheters uppbärande till datum måst tåla» och uppfordrar allmogen att »äntligt besluta om de ämna följa den gamla sedvänjan eller den nya ordningen i utlagorna». Allmogen svarar, att den inte kan gå ifrån den gamla goda sedvanan och »pastoris rättigheter» mera än andra församlingar i landet, men skall denna fullgöra.

Ännu år 1670 är 6 av borgmästaren namngivna bönder i socknen i rest för den tunna smör, som beviljades biskopen (Johan Terserus) 1/3 1663.

År 1673 besvärar sig k:herden särskilt över Vuoskoskis- och Vackur-bornas försumlighet med utskylderna. 1674 påstår han, att Erik Hinderson och »hans intressenter» i söderbyarna »disputera» mot kyrkoherdens rättigheter, »som de en gång efter gamla vanan samtyckt honom erlägga». Han hänvisar till tingsbevis av 1669, biskopsvisitationsakt av 1670 och attest av 1674. »Pålades allmogen att följa dem och kyrkoherden tillfredsställa».

Vid oktobertinget framgår att Jeppo- och Haraldsbor icke betalar »rätta tionde av fiskafänge, som de genom Guds välsignelse kunna om höstetiden uti forsarna bliva begåvade med. Ej heller sköter söderbyggarna sina utlagor trots kyrkoherdens besvär vid sista vinterting. Likaså är söderbyggarna och andra i socknen borta, när de kallats till dagsverken att bärga prästgårdens ängar, så ock i skördetiden på åkern »och infinna sig ej den dag de blivit tillstämda, utan när det dem synes och behagar, kyrkoherden till största nackdel och skada». Vid 40 Mks vite ålägges nu allmogen att »alla skyldigheter uppfylla, sig själva till nytta och beröm, samt den försumlige för alla år, som försummats.

 

Hugo Svedberg, Österbottniska Posten nr 12/1941.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Början: Del 1.
Fortsättning: Del 3.
Fler artiklar ur Österbottniska Posten
(Inf. 2005-09-17/HK.)


På kopian fanns även:

     Vid rådhusrättens senaste sammanträde dömdes fyra personer för fylleri, till böter varierande mellan 150—200 mk, tre därjämte för ofog och en person enbart för ofog.

     Det av Nykarleby samskolas syförening utlottade täcket vanns av fru Ella Jernström på lotten n:o 139.

     Hemmansköp. Herr Helge Blomström, Kållby, har av bonden Leonard Björkqvist tillhandlat sig 115 ha av Nygårds skattehemman nr 1 i Markby för ett pris av 180,000 mk. Åbyggnaderna på hemmanet medföljde köpet, och tillträdet sker den instundande april.