Den tidlösa, sommarklädda ”Ayla” är en representant för det säljägarfolk som för ca 7000 år sedan befolkade våra kuster och här förde sitt strävsamma liv. Jag gjorde henne för att tillsammans med tre andra statyer representerande Finlands föristida människor samt de första efteristida, gjutas i brons för att placeras på vardera sidan om ingången till det kommande Istidsmuseet i Sibbo. ”Aylas” enda kläder är ett halsband av varghörntänder och framför henne ligger älghuvudklubban från Vittis som anger tiden.

När ”Ayla” skulle sändas till gjuteriet i Estland erbjöd jag Nykarleby ett exemplar av konstverket gratis förutom att staden själv fick bekosta gjutningskostnaderna. Jag bad om bindande svar inom två månader, men först efter nio månader fick jag ett mycket kort och officiellt avböjande svar!

Jag tycker att ”Ayla” skulle ha gjort sig bra och varit en prydnad för staden där hon skulle ha suttit och tittat ut över älven. Att jag gjorde erbjudandet åt Nykarleby kommer sig av att jag är utgången från orten och har gjort internationell karriär som skulptör, konservator och museiman. Jag tyckte att det därför skulle ha varit trevligt att lämna ett spår efter mig på orten. ”Ingen är profet o.s.v. ...” ”Ayla” får pryda Sibbo i stället.

Eirik Granqvist, skapare av evolutionsmuseet Préhistorama som nu är en känd fransk bildningsinstitution. Museet finns sedan 10 år i Rousson, Provence.
Foto: Marko Jantunen.



Ateljén i Gumbostrand.
Foto: Marko Jantunen.

Epilog

Hej!

Jag kom att tänka på att Ayla och hennes väninna neandertalkvinnan Selma
med baby sist och slutligen hamnade på Nanoq museet i Fäboda där de nu finns gjutna i brons. När Helsingfors inkorporerade Östersundom i Sibbo så tröttnade finansiären John Hartwall eftersom Istidsmuseet skulle byggas där vilket inte mera kunde ske efter inkorporeringen. En del andra platser tänktes på men utan entusiasm mera från Hartwalls sida. Han erbjöd då allt material som i övrigt förfärdigats likt mammutarna och annat åt Hfors universitet och allt hamnade sedan på Naturhistoriska Museet (tidigare Zoologiska Museet) men de båda bronsdamerna blev ”överlopps”. Hartwall som hade betalat min lön när de gjordes samt bekostat bronsgjutningarna som gjordes i Estland donerade då statyerna åt mig tillbaka på villkoret att jag skulle hitta dem en värdig plats.

Eirik Granqvist och hustru Danielle Jeanne Julie, född Massay, en vinodlardotter från Centralfrankrike med Ayla och hennes väninna neandertalkvinnan Selma. Förstoring.

En kvart timme senare så var det redan klart att de donerades till Nanoq. Där står de nu och har verkligen fått en värdig plats. Jag är för övrigt den enda till ursprunget finländska skulptör som har fått en bronsstaty beställd av franska staten. Det är Mme Pataud som sitter på platsen för sin grav i Dordogne där hon jordades för 22 000 år sedan efter att ha dött i sviterna efter en barnafödsel. I Menton finns 14 ”gubbar” gjorda av mig. Jag har hört rykte om att en som besökt dem nyligen tänker sända Dig bilder.

Hälsar Eirik Granqvist. He va jo handee som sprang me fjärillippon vi Kyrkby skolan så va sku han vara ti räkn me?

Eirik Granqvist har som konservator med sina kunskaper nu nått mycket högt!

Jag fick den 10/11 en e-post från det kinesiska Ministeriet för Vetenskap och Teknologi i vilken de tackade mig för den ”underbara undervisning” som jag gav under de sammanlagt två år som jag i detta 1,4 miljarder folkrika land undervisade i taxidermi och hur man bygger och inreder naturhistoriska utställningar. Detta som rekommenderad av UNESO och den museala underorganisationen ICOM.

När jag gav mina kurser i Kina så tillfrågades jag om jag vore villig att eventuellt också leda byggandet av ett naturhistoriskt museum i Lhasa i Tibet där det överhuvudtaget ännu inte då alls fanns något naturhistoriskt museum. Tyvärr uppstod fördröjningar med projektet och jag fick ett par år till på nacken samt diverse hälsoproblem. Nu har mina studerande i ”andra led” fått uppdraget..

Beviset på hur högt jag kommit i världen i min yrkeskarriär syns på denna bild som togs på 4 200 meters höjd i Tibet 2010. Jag sitter på en jakoxe i Tibet på väg över bergspasset till sjön Kuku Nor, ett verkligt innanhav som ligger på 3 200 meters höjd. Sjön har mycket gåtfullt en enda fiskart som där dock förekommer rikligt i det salta vattnet. Det är en sillsläkting Förstoring.