Eftersom Liljedahls affärshus byggdes på en gammal begravningsplats kom en del ben fram i dagen vid schaktningsarbetena 1958. En del fördes till vigd jord på gamla delen av begravningsplatsen, men en del slank förmodligen med till andra ställen där jordmassorna tippades, som t.ex. vid ”råskgräven” vid Kovjokivägen, numera en del av ryttarklubbens område.

(Inf. 2005-06-19.)

*     *     *

Det var en del incidenter när jordmassorna från Liljedahls bygge skulle placeras. Man fick beställa jord till fyllning på gårdsplaner o.s.v. Doktor Sourander beställde till den nyinköpta gården, lasset kom och besiktigades gårdsplanen av hustrun Majlis, som såg vad hon såg och for ut i förebråelser över likdelar som ströddes ut, varpå chauffören (Erik Ahlström?) som kört dit det svarade att ”vi tänkt doktorn sku behöv na reservdelar”. Till Kyrkoby skola hade även Thure Granqvist beställt fyllnadsjord och förfasade sig över mängden av små ben som lyste vita i den svarta myllan. Det blev uppenbart att benmaterialet måste omhändertas på ett värdigare sätt varför en dumpgrop på begravningsplan grävdes och försågs sen med minnesvården av rödgranit.

När grävarbeten gjordes runt klockstapeln, tror det var i början på 70-talet, för att nedlägga en kopparvajer för åskledare samt dränera och stabilisera grunden, kom hela skallar och mänskokroppens stora ben i dagen. Eirik Granqvist, som råkade vara hemma från Frankrike, hoppade ned i grävschaktet och plockade upp en skalle med tydliga deformationer och påstod att den kom från en syfilisdrabbad person. Alltnog, benen denna gång fördes till begravningsplan och fick plats bakom muren där stenen sen kom. Nu har jag för mig att ben senare funna jordades vartefter på samma plats som de från klockstapelgrävningen.
Ingen av nuvarande tjänsteinnehavare vet dess mer, men förra kyrkvärden Nylund var ju i tjänst då.

Läs mer:
Gamla begravningsplatsen av Einar Hedström.
Minnesplattan i staden över begravningsplatsen.
Gravgården i kapitlet Fakta.
(Inf. 2005-06-19, rev. 2015-10-14.)