Prevex-produkter

Stefan Nyman, VD på Prevex från 1980 till 2004, har mycket intressant att berätta om olika produkter genom tiderna.

Berättelserna går som
följetong
från december 2024.

Golvbrunnar

Golvbrunnar var en viktig och bärande produkt på 70-talet och i början av 80-talet. Att Prevex kom in på golvbrunnar är en lång historia.

Prevex hade som granne ett fiskfryseri på västra sidan om Åminnevägen. Idag är det verkstad och en lägenhet mot öster. Fryseriet förestods av Torsten Sundell bodde i lägenheten i fryseriet och var bror till Glass-Sundell från Jeppo, farbror till Karl Gustav och bröderna som fortsatte glasstillverkningen.

Man hade källare i alla hus på den tiden och Torsten hade haft problem med att källaren främst på våren svämmades över och vatten kom ofta in via golvbrunnen. Han fick idén att man skulle förse golvbrunnar med bakslagsventil och tog kontakt med Prevex och diskuterade sin idé, troligen med Gösta Lillvik och Sven Josef Nyman. Gemensamt planerades golvbrunnen och Torsten beställde formarna. Det var säkert ett stort och kostsamt projekt för honom. Bakslaget bestod av en boll som trycktes mot en mjuk tätning då vattnet tryckte på bakifrån, och fungerade enligt planerna. Totalt behövdes 6 formar. Det tillverkades brunnar både med utlopp i botten och i sidan. Formarna beställdes från Vörå Form grundat av Per-Ole Jåfs och blev klara i slutet på 60-talet. Golvbrunnarnas yttre skal var helgjutet och troligen den första plastgolvbrunnen i Finland.

Golvbrunnarna fick namnet Torsun, som kommer från de första bokstäverna i Sundells namn. Jag känner inte till om han försökte sälja brunnarna själv till att börja med, men efter en tid tog Prevex hand om försäljningen och köpte även formarna av Sundell.

Efter köpet av formarna eller verktygen, som vi säger, fick vi mycket skäll av bröderna Sundell. De tyckte att vi betalat alltför lite för formarna, mycket mindre än han köpt dem för, vilket vi också gjorde. Vi visste vad efterfrågan var och betalade därefter.

Tyvärr blev Torsun-brunnarna en förlustaffär både för Sundell och Prevex. Det såldes kanske några tusen brunnar under åren. Orsaken var troligen att man började använda plastmatta i bastur och tvättrum och brunnarna saknade klämring, som man fäste plastmattan med. Källare byggdes inte mer i husen. Dock var Torsun-brunnen början till den försäljningsframgång av golvbrunnar som skulle starta på 70-talet.

Detalj ur produktblad för TORSUN-golvbrunn.
Hela produktbladet tryckt vid Jakobstads Tryckeri och Tidnings AB 1975.

Stig Forsman, som var Jakobstadsbo från början, hade arbetat på Högfors bruk, som tillverkade brunnar av gjutjärn. Han flyttade senare till Sverige och hade kontakt med Sjöbo bruk som hade börjat tillverka brunnar i plast. Stommen på dessa var tillverkade i två delar och ihopsvetsade i mitten. Stig var bekant med Pelle Holmqvist och besökte kanske Prevex. Han såg att vi kunde tillverka brunnsstommen i en del, vilket var en stor fördel både kvalitetsmässigt och kostnadsmässigt. Han såg sin chans och slog till.

Johny Hansell anställdes som konstruktör lite efter jag började på Prevex 1970. Han var ingenjör från Vasa, och hemma från Nedervetil. De bodde i Nykarleby på Topeliusespanaden, tills de byggde hus i Karby på frun Christine Hellmans mark. Han blev senare produktionschef och var  delaktig i produktutvecklingen. Han arbetade på Prevex till pensioneringen. Det är han som till stor del står bakom vattenlåset som dagens lås grundar sej på och Prevex lever på. Jag kommer att berätta om vattenlåset också.

Detalj ur produktblad för JAFO-golvbrunnar.
P/50 med förhöjningsring till vänster och PEH/50 till höger.
Hela produktbladet.

Efter diskussioner med Johnny Hansell och Gösta Lillvik beställde Forsman formar till den senaste modellen av golvbrunnar. Han sa upp sin tjänst i Sverige och bildade bolaget Jafo. Namnet kommer från hans son Jan Forsman, som arbetade hele sitt verksamma liv i bolaget. Efter att produktionen kommit igång gjordes ett avtal med Jafo att vi säljer brunnarna i Finland. Förhållandet mellan Jafo och Prevex var mera som kompanjoner än som kund och leverantör.

Brunnarna blev en försäljningsframgång både i Sverige och Finland. Jag minns att partiaffärerna beställde satser på 300 stycken per gång. Priset var bra. Vi sålde lite billigare än gjutjärnsbrunnar. Samarbetet med Jafo fortsatte under hela 1900-talet och in på 2000-talet. Jafo sålde även våra vattenlås till partiaffärer i Sverige. Tyvärr fick vi inte vara ensamma på marknaden, utan flera plasttillverkare, främst i Sydösterbotten, började tillverka brunnar i olika modeller och priset blev pressat och försäljningen minskade radikalt under 80-talet. I Sverige hölls prisläget på en bra nivå med endast de två tillverkarna Jafo och Sjöbo. Försäljningen till Jafo fortsatte ända till 2000-talet. En av de nya tillverkarna var Muovi Serres i Kauhajoki, som tillverkade Vieser-brunnarna. De är marknadsledare i dag. Jafo Ab uppköptes av sin större konkurrent Sjöbo Bruk i bruk i början av 2000-talet. Formarna ägdes av Jafo och de flyttades till Sverige i samband med köpet.

Därmed var golvbrunnarnas saga inom Prevex all, men de var en viktig produkt inom företaget på 70-och 80-talet. Genom att ha flera VVS-produkter att erbjuda partiaffärerna; vattenlås, golvbrunnar, ventiler o.s.v., så stärkte de varandra. Vi hade vakuumventiler som luftar avloppsrören i 3 olika storlekar.

Yxskaft

En liten men intressant produkt var yxskaft, som vi gjorde som beställningsarbete till Purmo Produkt i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Yxskaftet gjordes i samma form som träskaftet, nämligen lite S-format. För att få stabilitet i skaftet sattes ett aluminiumrör in i formen och plasten sprutades runt röret.  Tyvärr trycktes aluminiumröret ihop av det stora trycket och höga värmen. Då kom man på att man fyller röret med sand, som tar emot trycket, vilket lyckades. Efter sprutningen tömdes röret på sanden så att yxan inte skulle bli för tung. Att göra skaftet av endast plast var inte möjligt för man skulle inte få plasten att stelna utan och det skulle bli insjunkningar.

Fiskars köpte Purmo Produkt på 70-talet och vi levererade även några hundra skaft åt dem. Man kan kanske säga att Purmo-/Prevex-skaftet  var början till Fiskars-yxan. Fiskars gör ju idag yxor med ett rakt skaft så att man kan dra ut kärnan efter sprutningen. Med nya starkare glasfiber och talkfyllda råmaterial får man tillräcklig styrka i skaftet. De här materialen fanns inte på 70-talet.


Detta är ett exempel på det pionjärarbete, som gjordes under plastens unga år, man måste prova sej fram. Jag har i min ägo två Prevex-yxor.
Förstoring.

Vattenlås

Jaro-vattenlåset

I slutet av 1960-talet kontaktade Sven Josef Nyman och Pelle Holmqvist Jaro och föreslog att Prevex skulle börja tillverka vattenlås åt Jaro, som då tillverkade diskbänkar. Jaro eller Jakobstads Rostfria grundades 1949 av Alex Sundqvist och Karl och Anders Villman. Anders hade varit i Amerika och svetsat ångpannor av rostfri plåt. De var alla Purmobor, som många andra företagare i Jakobstadsnejden. Villmans och Sven Josef var släkt så vi besökte dem ofta i deras hem i Kyrkostrand. De kom överens om att Prevex skulle starta tillverkningen av vattenlås och Jaro skulle sälja dem tillsammans med diskbänkarna. Det var en stor satsning av Prevex för det fordrades över tio formar. På 1960- och början av 70-talet följde inte vattenlåset med diskbänken utan man sålde det skilt via partiaffärer.

Det första vattenlåset, som kallades Jaro-låset, var en kopia av gjutjärnslåset. Det blev klart ungefär 1968 och låset började säljas av Jaro. Tyvärr började det droppa in reklamationer efter en tid. Skarven var gjord med muttrar och koniska tätningar och började läcka. Det var i de flesta fall fel på monteringen. Om man monterade tätningen fel eller inte skruvade fast muttern ordentligt så började det läcka.

Johny Hansell hade börjat på Prevex 1971 som konstruktör. En av hans första uppgifter var att försöka eliminera vattenlåsreklamationerna. Han kom på idén att ersätta de koniska tätningarna och muttern med o-ringar. O-ringar var billiga och samtidigt fick man fördelen med att kopplingarna blev teleskopiska. Genom användningen av o-ringar minskade reklamationerna nästan helt. Det enkla är ofta det briljanta. I samma veva började vi montera ihop låset färdigt så det blev enklare för kunden.

Jaros diskbänksförsäljning minskade radikalt i mitten av 1970-talet. De hade troligen inte tillräckligt effektiv produktion så de förlorade marknadsandelar åt Stala och Hackman. Diskbänkstillverkningen upphörde så småningom helt. Fördelen med att Jaro sålde vattenlåsen fanns därför inte mer, utan Prevex började sälja låsen själv under den senare häften av 1970-talet. Jag minns då Sven Josef ringde och meddelade direktör Kurtén att Prevex börjar sälja dem själv. Det osade ordentligt på linjen och Sven Josef fick nog höra vad han var värd.

Reklamblad för Jaro-vattenlås.
Förstoring.

Det utrymmesbesparande vattenlåset

På 1970-talet fanns ett konkurrerande vattenlås på marknaden, som gjordes av All Plast i Lahtistrakten. Låset var samma modell som Jaro låset. All Plast utvecklade senare ett utrymmesbesparande vattenlås som senare började säljas av Uponor. Vi beslöt att även vi bör tillverka ett utrymmesbesparande lås. Troligen 1977 eller 78 var det klart. Det var teleskopiskt med o-ringar, färdigt hopmonterat och utrymmesbesparande. Detta lås var även med böjligt rör, vilket gjorde att låset var enklare att montera. Prevex var först, åtminstone i Norden, om inte i Europa, på böjligt rör i vattenlås.

Vi började sälja låset, som mottogs väl av kunderna. Efter att vi sålt låset en tid fick vi ett brev från en advokatbyrå, som meddelade att vi gör patentintrång eftersom All Plast har patent på utrymmesbesparande vattenlås. De krävde att vi skulle upphöra med försäljningen. Nu var goda råd dyra. Jag kom ihåg att Pelle Holmqvist hade hittat en artikel i en tysk tidning där det fanns en artikel om ett företag som gjort ett utrymmesbesparande lås innan All Plast hade fått sitt patent. Jag fick i uppdrag att besvara deras brev om patentintrång till Centralhandelskammarens expertdomstol, vilket jag gjorde. Efter några månader fick vi svaret att de anser att vi inte kan anklagas för intrång. Utan artikeln i den tyska tidningen kan man fråga sej hur det skulle ha gått med Prevex vattenlås

Pelle Holmqvist dog 1980 och Sven Josef Nyman gick i pension samma år. Bjarne Holmqvist tog över som styrelseordförande och jag som VD.

Faktablad för Vexloc-vattenlåset.
Förstoring.

I slutet 70-talet blev diskbänkarna mer specifika. Diskbänkstillverkarna började sälja vattenlåsen med bänkarna. Det var nu viktigt att få in vattenlåsen hos tillverkarna. De inhemska tillverkarna var Stala och Hackman, senare Franke. Det föll nu på Bjarne och mej att sälja in vattenlåsen till dem. Efter flera besök och prisförhandlingar lyckades vi få båda som kunder, vilket var en stor lättnad.

Därefter började vi bearbeta den svenska marknaden. Det fanns tre diskbordstillverkare; Ramnäs, Ifö och Intra. Intra var ett norskt företag med huvudkontor i Trondheim, men hade tillverkningen av standardbänkar i Mölntorp, Sverige. Med Ramnäs, senare Franke, lyckades vi med försäljningen genom att vi levererade delarna och den lokala idrottsklubben monterade ihop låsen. De ville sponsorera klubben. Detta system var förstås inte hållbart i längden och vi började rätt snabbt leverera hopmonterade lås.

Intra var lite knepigare, men efter långa förhandlingar fick vi även dem som kund. Ifö i Bromölla, som då ägdes av Wärtsilä, hade vi långtgående underhandlingar med. Vi hade kommit så långt i förhandlingarna att priset var godkänt och det fattades bara att skaka hand. Då frågade inköpschefen Danielsson av oss om även Intra var vår kund. Vi hade fått Intra som kund lite tidigare och jag måste ju säga som det var. Inköpschefen ringde ett samtal, troligen till chefen, och berättade att även Intra var vår kund och därmed blev det stopp. De ville inte ha samma vattenlås som sin konkurrent så Ifö lyckades vi inte få. Hade vi fått dem skulle vi haft alla diskbordstillverkare i Finland och Sverige som kund.

Det utrymmesbesparande låset förbättrades under 80-talet. Vi började tillverka vattenlås med korgventiler, enligt kundernas önskemål. Samtidigt gjordes låsen teleskopiska i höjdläge, så att de passade till diskhoar i olika nivåer. Det så kallade Vexloc-låset föddes. Även det konstruerades av Johny Hansell.

Faktablad för det utrymmesbesparande vattenlåset.
Förstoring.

Styrox

eller

Köpet av AB Jakolon OY

Prevex hade efter branden i Jeppo 28.12.1956 flyttat till andra våningen i Willmans verkstad på Nålön i början av 1957. Farm-Frys, senare Nyko-Frys finns nu på samma plats. Produktionen kom snabbt igång i början 1957, mycket på grund av Jeppoböndernas hjälpsamhet, vilket pappa var evigt tacksam för.

Efter startsvårigheterna i Jeppo började produktionen fungera bra och efter ett år blev Willmans vind för liten. Prevex köpte då Övergaards snickeri på Kampen och betalning skedde genom aktier i Prevex. Matserveringen Campen finns nu i delen som var snickeri.

Prevex köper AB Jakolon OY 1959. Jakolon var beläget i Jakobstad och grundat av Jakobsson, därav troligen namnet. Jakolon tillverkade EPS-produkter (Expanderad polystyren med handelsnamnet Styrox i Finland), främst blomkrukor, flöten för vilka största kunden var Olofsson i Mariehamn och skyltdockor. Bolaget var tillsammans med Artekno i Tammerfors de första tillverkarna av EPS-produkter i Finland. Att aktieägarna i Prevex vågade köpa Jakolon endast ca 2 år efter branden och flytten från Jeppo visar på framtidstro och riskbenägenhet hos aktieägarna. Bland grundarna var endast Manne Bergman och Sven Josef kvar, Åkerman och Norrback hade hoppat av. Nya aktieägare var Verner Nyström, Per Erik Holmqvist och Majlis Övergaard. Öjvind Övergaard blev senare avdelningschef på Jakolon-avdelningen.

Förutom det stora flötutbudet finns här också vettar/lockfåglar och en båtboj. Metkorkar tillverkade vi också som beställningsarbete, beställaren målade. Bojen som finns på broschyren kom med köpet. Vi tillverkade själva en annan modell, som var större i diameter, och tunnare. Gunnar Sund hade en vette i sin trädgårdsdamm.
Förstoring.

På samma område fanns en annan fristående hall, den med flat tak. Till denna hall flyttade Jakolon-avdelningen. Efter att produktionen kommit igång och efterfrågan på blomkrukor sköt i höjden byggdes 1962 rörhallen (snickeriet) ihop med styroxhallen.

Styrox-produkter tillverkas på följande sätt. Råmaterialet som man köper ser ut som finsocker. Med ånga förexpanderar man materialet till olika vikter, 30, 40, 50 gr/l. På detta sätt får man olika hårdhet och vikt. Det förexpanderade polytyrenet fylls i en form. Formen sätts i en autoklav som sedan fylls med ånga. Materialet expanderar och svetsas ihop till en produkt. Därefter kyls formen med vatten.

Blomkrukor

Som tidigare nämnts ökade försäljningen av blomkrukor explosionsartat början av 60-talet. Krukorna såldes över hela Finland. Sortimentet utökades efterhand med flera olika modeller. Vi hade väl ca 30 olika modeller. Först tillverkades blomkrukorna vita med svarta prickar senare gjordes gröna och svarta krukor. Tillverkningen skedde dygnet runt i trekift. Vid mitten på 60-talet hade Prevex över 100 anställda. Även extruderavdelningen producerade i tre skift med 5–6 personer per skift. Säsong för blomkrukor var ju våren. Det tillverkades hela året och styroxkrukorna var skrymmande produkter. Vi hade hyrt hela gamla samskolan som lager. Många unga pojkar arbetade då i skiftesarbete och på kvällarna och nätterna samlades ungdomar på Prevex. Det gick så långt att vi måste ordna med ”poliser” på kvällarna och nätterna för att hålla utomstående borta från Prevex. Jag minns att bland andra Ingmar Nylund och Åke Karlsson, som arbetade på verkstaden började mot extra betalt att arbeta på kväll och natt och med jämna mellanrum granska så att inga utomstående fanns i hallarna. Vid mitten av 60-talet köptes EPS automatmaskiner, som utvecklats i Tyskland. Stor del av produkterna började tillverkas i maskin och inte som handarbete.

Blomkrukor.
Förstoring.

EPS är ju isolerande och har en dämpande effekt och efterhand utökades sortimentet med förpackningar, bland annat glassförpackningar, gevärsförpackningar till Tikkakoski och sondförpackningar till Vaisala. Grundaren hette Väisälä, därav namnet på företaget som fortfarande är verksamt.

Sidan 42 ur en Jakolon-katalog med EPS-förpackningar för bland andra Vaisala.
Förstoring.

Sidan 42 ur en Jakolon-katalog med EPS-förpackningar för glass.
Förstoring.

En stor produkt var kylboxar, där vi använda alla Prevex tillverkningsmetoder, boxen från EPS-avdelningen, bärremmen från extruderingen och fästet från sprutgjuteavdelningen.

Kylboxar. Alf Nikonen har kvar ett par.
Förstoring.

Siporex-hallen

Framtiden såg ljus ut för EPS-avdelningen och 1969 beslöts att bygga en ny hall. Det var troligen den största enskilda investeringen i Prevex historia. Den byggdes av Siporex-element med lagerdel och produktionshall. Hjälp med planeringen togs från tyska ingenjörer. Det byggdes ett skilt pannrum för ångpannan. Ångpannan och rördragningar för ånga och kylvatten samt utsug av fukten var stora utgiftsposter. I slutet av 1969 flyttade produktionen till den nya hallen. Samtidigt installerades två nya maskiner.

Vodkaförpackningar

Finlandia-flaska.   Förstoring.

Vi hade fått en stor order från Alko, förpackningar för Finlandia-vodka. Jag känner inte till om beslutet om att bygga en ny hall gjordes före vi fick Vodka-beställningen eller efter. Beställaren trodde på miljoner förpackningar. Stor del av försäljningen skedde på flygplatser och båtar så det var en fördel att flaskan var skyddad av en förpackning. För tillverkningen av förpackningarna för enliters flaskor beställdes en specialbyggd Lendle-maskin. Alf Nikonen minns att den producerade 24 förpackningshalvor per gång eller 12 färdiga förpackningar. Den här maskinen installerades i den nya hallen Produktionen kom igång, och vi började leverera. Vi levererade kanske några hundratusen, varefter Alko meddelade att försäljningen av Finlandia Vodkan inte har gått som beräknat och att de kommer att lämna bort styroxförpackningen. Glasflaskan var gjord av Tapio Virkkalas isglas, som var säkert dyrare än en vanlig flaska. Att täcka in Virkkalas isglas i en förpackning var kanske inte så klyftigt. Förhoppningarna om en stor produkt grusades därmed och det blev en förlustaffär.

Redan i slutet av 60-talet märktes det att Styrox-blomkrukornas livscykel var på nedgång och minskade år från år på 70-talet. För att kompensera bortfallet av blomkrukorna måste vi hitta nya produkter och kunder. De viktigaste produkterna på 70-talet var kylväskor som såldes stora mängder, vi gjorde även kylväskor med plastfilm på insidan och färgad folie på utsidan (se bild). Den blev tyvärr för dyr och sålde dåligt. En annan produkt som utvecklades var en halv lastpall 60 x 80 cm. Vi gjorde även ett balkongväxthus ca 50 x 100 cm, med styroxlåda med stolpar av rör, sprutade vinklar och plastfilmshuva, allt egen tillverkning. Det blev inte nån stor produkt. Idag skulle den sälja, vi var före vår tid. Vi kunde tyvärr inte helt kompensera bortfallet av blomkrukor.

Ökad konkurrens

Som tidigare nämnts började vi tillverka förpackningar redan på 60-talet. Förpackningar gjordes ju då främst av kartong och papper. De stora kartongförpackningstillverkarna märkte att vi kommit in på deras område. I början av 70-talet grundade både Serlachius Tako i Tammerfors och Yhtyneet Paperitehtaat i Valkeakoski varsin EPS-förpackningsfabrik. Styrox är ju ofta tillägg till kartong och de hade ju från tidigare kontakter till förpackningsanvändare och det blev därmed svårare att få nya förpackningskunder. Vår formtillverkningsteknik var tyvärr inte heller konkurrenskraftig utan formarna blev för dyra. Under 80-talet gick Jakolon-avdelningen på minus och 1985 såldes avdelningen till Tako i Tammerfors.

Under hela Prevex tidigare historia har det funnits produkter och produktgrupper som har uppehållit lönsamheten. Under 60-talet var det EPS-avdelningen tillsammans med extruderingen. Detta bidrog till att Prevex 1965 kunde köpa sprutgjuteföretaget ALVI av Gösta Lillvik, som också blev aktieägare i Prevex.

xxx

xxx


xxx
Förstoring.