Vid tre tillfällen inträffade von Döbeln i Nykarleby året 1808.
Första gången var den 27 mars då den större kontingenten av den retirerande armén, som via Björneborg tågat norrut, sammanstrålade i staden med en mindre avdelning som från Tammerfors gått norrut genom Parkano och Ilmola. Marschen hade varit hård, 200 km på 6 dagar ”så blodet stod om fötterna på de arma soldaterna” stod det i en rapport som skrevs när kontingenten som Döbeln åtföljde, nått Vörå.
Det andra besöket i Nykarleby inleddes med en svettig marsch midsommarnatten den 24 juni, genom obanad skogsterräng och med svärmar av myggor i den varma morgongryningen. Försöket att inringa de ryska trupperna i staden, slutade för Döbelns del med ett ofrivilligt kallbad i älven och ombyte till torra kläder i södra tullhuset. Då var början till en envis förkylning redan lagd.
Men sjuk var han inte ännu, deltog säkert i det uppsluppna firandet tillsammans med stadsborna. Den ryska ockupationen var slut och dessutom var det midsommar.
Några dar senare, den 28 juli, anländer excellensen Klingspor med högkvarteret som förläggs i staden. Bron är reparerad till farbart skick, hos borgarfamiljerna inkvarteras officerarna medan soldaternas ”bivuaker” finns på ängsmarken där i dag idrottsplanerna är belägna.
Döbeln föredrar att upprätta sitt eget högkvarter på Forsbacka, där man slagit en bro över älven till Mickelstorp. Den 2 juli rider han till Kauhava för att med kosacköversten Kulneff diskutera fångutväxling, och den 11 juli tågar Döbeln med sina björneborgare till Överjeppo för att sedan, den 14 juli, besegra ryssarna i slaget vid Lappo.
Ingen tid för någon sjuksäng ännu.
Döbelns tredje Nykarlebybesök går däremot i sjukdomens tecken. Ansträngande marscher och stridshandlingar i Lappfjärds-Sidebytrakten har tagit sin tribut och följderna av kallbadet i älven visar sig. Den 26 augusti reser Döbeln till sjukhus i Vasa och överlåter sitt befäl. Om han ligger i nuvarande Korsholms kyrka, då hovrättshus inrett till sjukhus, vet man inte säkert. Där fanns sjukhuset i alla fall.
Den 11 september översänds drygt 1300 sjuklingar från Vasa till Umeå, men Döbeln föredrar att söka sig norrut till sina trupper. Under resan får han någonstans reda på att ryska trupper hotar Nykarleby och det viktiga vägskälet vid Juthas.
I sin anteckningsbok, som Döbeln förde under hela år 1808 skriver han:
|
— Sept. den 11. Til Wörå
— Sept. den 12. Til Muntsala genom Soronais (Fck den febersjuke Döbeln Oravais att bli Soronais i anteckningsboken?) |
Nu återtar Döbeln befälet över sina björneborgare!
Om liggande i en bondkärra eller buren i en hängmatta så kommer han fram och antecknar i sin dagbok:
|
—Till Nycarleby, Juutas, Forsbacka kl. 5 om aftonen attaquerades jag af Ryska generalen Koschakoff med 3 B:r Canoner, kl. 6 var fienden slagen, förfölgd ¼ mil — hela natten har en trupp, som 15 dygn marscherat, sidsta dagen 6 ½ mil, modigt slagit fienden tillbaka, men fatiguer [trött] hindrat jämte natten att förfölja. Hela natten under gevär. Fienden brände en by. En rysk kapten Rubekov blesserad togs till fånga. |
|