Syskonen Mathesius
Georg (Göran) Nilsson Mathesius föddes den 11 April 1732 i Pyhäjoki socken i norra Österbotten, där hans far, Nils Gabrielsson Mathesius, var kyrkoherde. Fadern var gift två gånger. Det första äktenskapet, som han hade ingått med sin företrädares dotter Anna Portinus, välsignades med 16 barn, varav fem blev vid liv. Det andra äktenskapet, med bondedottern Maria Niskanen, välsignades med fem barn, varav tre blev vid liv. Georg hörde till den senare kullen. Fadern var 55 år när Georg föddes, modern 32 år. Georg var bara knappt åtta år när fadern dog år 1740. Fem år senare gifte modern om sig med kapellanen i Siikajoki, Mathias Salmelin. Georgs äldsta broder, Gabriel, studerade i Uppsala, blev först professor i grekiska och sedan professor i teologi. Han var tre gånger rektor för Uppsala Universitet och slutligen blev han också domprost i Uppsala ärkestift. Han tillhörde mösspartiet och tog aktivt del i tidens partistrider. Han fungerade också som inspektor för den österbottniska nationen vid Uppsala Universitet. Brodern Johan studerade i Uppsala, blev amanuens vid Kungliga biblioteket i Stockholm samt finsk translator vid kanslikollegiet, där han bl.a. översatte de kungliga förordningarna till finska. Han blev senare länssekreterare i Österbotten, och slutligen ställföreträdande landshövding över Österbotten. Brodern Pehr Niclas studerade i Uppsala och i Åbo. Hans omfattande avhandling pro gradu, Dissertatio geographica de Ostrobotnia (1734) [Nykarleby socken översatt till finska], är känd som den första beskrivningen av Österbotten. Vid faderns död utsågs han till nådårspredikant och år 1742 fick han fullmakt på kyrkoherdetjänsten i Pyhäjoki. År 1763 blev han kontraktsprost i Uleåborgs prosteri. Han var en av mössornas mest framstående riksdagsmän och deltog i riksdagarna åren 1755, 1760 och 1765. Han lär dessutom ha varit skicklig i läkekonsten. Systern Anna Margareta gifte sig med Gustav Juslenius, kyrkoherde i Kronoby. Brodern Abraham var länsman i Pyhäjoki. Brodern Mathias studerade i Åbo och Uppsala. I Uppsala fungerade han också som den österbottniska nationens kurator. Han disputerade för magister men avbröt sina studier och dog som köpman i Kristinestad. Brodern Aron studerade i Uppsala, prästvigdes i Åbo år 1767, blev pastorsadjunkt i Svenska församlingen i London och senare missionär i London. På grund av psykiska problem återvände han till Sverige, där han först arbetade som privatlärare och hjälppräst och senare som kyrkoherde i Fågelås och Hjo församlingar.
Georg Mathesius´ studieår
Georg Mathesius var den nästyngste i familjen. Antagligen fick han enligt tidens sed sin första undervisning i hemmet av fadern och sedan av någon av de äldre bröderna. Senare skickades han till Uleåborgs trivialskola, och efter att ha genomgått denna begav han sig som sjuttonåring till Uppsala för att avlägga studentexamen. På 1730- och 1740-talen var det vanligt att finska ämbetsmän skickade sina söner till Uppsala för att studera. Tre av Georgs äldre bröder hade tidigare studerat i Uppsala och den äldste, Gabriel, var teologieprofessor där. Georg inskrevs vid Uppsala universitet den 17 oktober 1749. Troligen inskrevs hans broder Mathias också samtidigt. I Uppsala kom bröderna Mathesius i kontakt med en annan österbottnisk brödraskara, nämligen bröderna Samuel, Anders och Jacob Chydenius, kyrkoherdesöner från Gamla Carleby. Under sin studietid i Uppsala ägnade Georg Mathesius sig åt nationalekonomien, som just då tilldrog sig stor uppmärksamhet. Åtta år före Mathesius´ ankomst till Uppsala hade där upprättats en professur i ”oekonomien”, som var den andra lärostolen i detta ämne i Europa. Studierna i detta ämne fick en avgörande betydelse på Mathesius´ senare skriftställarverksamhet. Även om Mathesius troligen redan från början av sina studier hade siktet inställt på att bli präst, var det nog de ekonomiska frågorna som han ägnade sig mest åt i Uppsala. I mars 1750 höll Mathias Mathesius ett föredrag med rubriken Tankar om huruvida en prästman bör och kan slå sig på hushållning, och i maj samma år ett annat med rubriken Hushålls Råd för Österbotten. Även brodern Georg höll vid samma tid ett föredrag med rubriken: Om Laxfänget uti Pyhäjoki och Siikajoki socknar. Mot slutet av sommaren år 1752 återvände bröderna Mathesius till Finland. Det är möjligt att pengarna tog slut. Georg fick då anställning som informator hos kyrkoherden i Kronoby, Gustav Juslenius. Denne hade efter sin prästvigning 1735 förordnats till pastorsadjunkt i Pyhäjoki, där Georg Mathesius´ far, Nils Mathesius, var kyrkoherde. Där hade han samma år gift sig med kyrkoherdens dotter, Anna Margareta (Georgs syster). År 1738 tillträdde Juslenius kyrkoherdetjänsten i Kronoby. En av Mathesius´ elever i Kronoby var Henrik Gabriel Porthan, som vistades i sin morbroder kyrkoherdens familj. Efter två års undervisning inskrevs läraren och eleven samtidigt vid Åbo Akademi den 7 november 1754. Här fortsatte Mathesius sina ekonomiska studier. Detta var numera möjligt vid denna högskola sedan också vårt land fått en lärostol i ”oekonomi”, vars första innehavare var den bemärkte vetenskapsmannen Pehr Kalm, som blev Mathesius´ lärare. År 1755 avlade Mathesius sitt exercitio-prov som respondent på den av professor Kalm utgivna avhandlingen De utilitate matheseos in oekonomia (Nyttan av matematiken inom ekonomivetenskapen). På sommaren 1757 promoverades Mathesius till magister vid Akademien den 3 augusti 1757 med sin lärare, professor Kalm, som promotor. Hans avhandling De benedictioni divina Iscmaeli data (Ismaels gudomliga välsignelse) är dedicerad till hans bröder, professorn i Uppsala Gabriel Mathesius och landssekreteraren i Österbotten Johan Mathesius. Han prästvigdes samma år och efter några år som adjunkt (hjälppräst) åt sin svåger i Kronoby blev han kapellan i Terjärv år 1760.
Mathesius´ familj
Georg Mathesius hade nu fått sin första ordinarie tjänst och bosatte sig i Terjärv prästgård (den gamla prästgården) tillsammans med sin hustru, Catarina Matilda Brunell (född 5 juni 1738, död 15 augusti 1813, vigda 23 augusti 1759), dotter till Kronofogden i Korsholms Norra Fögderi Lars Brunell och hans hustru Brita Catharina Arnkihl, som var bosatta i Kronoby. De fick två barn: Lars, som föddes den 14 juli 1760 och senare blev kaplan i Pedersöre och Nils, som föddes den 23 januari 1772 och senare blev kaplan i Nykarleby. Georg Mathesius´ mor, Maria Salmelin flyttade till Terjärv prästgård efter det att hon för andra gången blivit änka år 1764. Hon dog här den 28 september 1776 och jordfästes av sonen. Under tiden i Solf (1781–1795) vistades Georgs brorsdotter Hedvig i familjen.
Mathesius som präst
Terjärv kapellförsamling var ganska liten när Mathesius tillträdde tjänsten. År 1760 fanns det 329 mantalsskrivna personer i Terjärv. Enligt Hugo Lagström upptogs i mantalslängderna endast de personer som erlade mantalspengar och de utgjorde i allmänhet 30–40 % av hela befolkningen. Detta skulle betyda att den sammanlagda folkmängden i Terjärv kapellförsamling skulle ha uppgått till ca 1000 personer. Inkomsterna var således små och arbetsbördan måttlig. Det finns mycket knapphändiga uppgifter om Mathesius´ prästverksamhet. En del av hans predikningar finns fortfarande bevarade i Finska Kyrkohistoriska Sällskapets samlingar. Mathesius´ levnadstecknare A. R. Cederberg skriver att Mathesius predikade med en poetisk hänförelse som knappast lämnade åhörarna oberörda. Man kom ihåg predikans ord ännu när man lämnade kyrkan. Han lyfte ofta fram Gamla testamentets berättelser och lärdomar. När Konung Adolf Fredrik dog år 1771 lyfte Mathesius i sin predikan fram Job och menade att den olycka som drabbade Job nu på sätt och vis hade drabbat hela Swea land och rike. Alla hade orsak att klä sig i sorgedräkt. Ända från tronen till torparens låga koja hördes gråt och klagan. ”Kronan har fallit från vårt huvud, men den har inte helt tagits ifrån oss: den har fallit från faderns huvud till sonens huvud. Ja, måtte Herren giva konung Gustav Davids verkliga gudsfruktan, Salomos vishet och Simsons mod.” Utan tvivel berörde Matheius också ekonomiska frågor i sina predikningar och han gav ofta åhörarna råd för det praktiska livet. Intresset för ekonomiska frågor hade spridit sig till varje område och tankekrets och det var naturligt att Mathesius, som själv hade studerat nationalekonomi, skulle ge sina åhörare goda råd. Han kommenterade också gärna tidens politiska stormar i sina predikningar.
Under Mathesius´ tid i Terjärv byggdes den nuvarande kyrkan (1774–1775). I en år 1738 påbörjad ”kyrkobok” har under år 1775 införts en beskrivning av händelserna: Sedan Församlingens Ledamöter kommit öfverens at bygga en ny Kyrka, i stället för den förra, som var ganska trång, och kunde ej inrymma flera än vid pass 400 Personer, företogs i Herrans namn detta arbetet den 25 aprill förledit år efter förut skedt laga syn och votering, hvilket alt med mera flera deröfver författade skrifter nogare utreda. Allra först börjades med Klåckstapelens flyttning, som var fastbunden med den gamla Kyrkan. Byggmästaren Matts Lill-Honga ifrån Gamla Carleby, lät rulla Klåckstapelen til det rum der den nu står. I 4 dagars tid påstod detta arbetet. Efter några veckors förlopp blef Kyrkan så färdig, at der kunde beqvämligen hållas Gudstjenst, hvilket skedde för första gången Dominica Trinitatis. (Trefaldighetssöndagen, den 29 april) I början af October månad slöts med byggnaden. Innevarande år, i Aprill blef Kyrkan hvitlimmad och på vederbörliga ställen med grundfärgen struken. Nu gjordes ock altartaflan, som blifvit skänkt af några gudälskande vänner. Den 2 Julii, som var Dom.(inica) III (tertia) post Trinitatis (3:e söndagen efter Trefaldighet) blef denna nya kyrka högtidligen invigd, af Kyrkoherden i Gamla Carleby, Herr Magister Anders Chydenius, och enligt Församlingens åstundan, kallad, såsom den förra Kyrkan: Vår Frälsares Jesu Kristi Kyrka. Predikan af Församlingens Capellan, Magr. Georg Mathesius. Ifrån den första stund, då Kyrkobyggnaden företogs, och sedan alt hvad dertil hörer, har Gud besynnerligt hulpit alla, som haft dervid något att göra. Arbetet har gådt fort och lyckosamligen! Herrans namn vare evinnerligen ärat. Samma Herrans nåd vare än framdeles, som härtils, med och öfver alla dem som i Vår Frälsares Jesu Kristi Kyrka in och utgå; til senaste tider! Beskrivningen har sannolikt författats av Georg Mathesius.
Tillsammans med brodern Pehr Niclas Mathesius i Pyhäjoki, Anders Chydenius i Nedervetil samt Jacob Chydenius i Gamla Carleby arbetade Georg Mathesius för vaccinationens genomförande. I början av 1760-talet då en smittkoppsepidemi hotade kallade Mathesius provincialläkaren till Terjärv för att vaccinera. Mathesius reste själv omkring för att förbereda och förmana folket. I Finland hade allmogens barn aldrig tidigare vaccinerats. Det var därför ofta svårt att få bönderna att godta denna verksamhet eftersom den ansågs som ”ett ingrepp i vår Herres styrelse”. Prästerna försökte skingra misstankarna, vädja till föräldrarnas samvete och även – med kännedom om österbottningarnas ekonomiska sinnelag – påpeka att ett barns begravning kostade 5–6 gånger mera än vaccinationen. Det var oftast det sistnämnda argumentet som övertygade. Mathesius verkade 21 år som kapellan i Terjärv. År 1781 blev han kapellan i Solf. Också här fick han vara med om att bygga en ny kyrka. Den invigdes på Trefaldighetssöndagen år 1786 och fick namnet: Heliga Trefaldighetskyrkan. År 1793 valdes Mathesius till kyrkoherde i Nykarleby.
Mathesius som skald
När Porthan år 1766 publicerade sin avhandling De poesi Fennica skrev Mathesius en lyckönskningsdikt till honom där han uttrycker sin förtjusning över sin före detta elevs verk. Det verkar som om denna dikt var tänkt som inledningsdikt till ett större verk. Överskriften till dikten lyder nämligen: I. N. I. Imitationes Runarum Fennicarum. G. M. (I Jesu Namn. Finländska dikter redigerade av Georg Mathesius). Vi känner dock inte till att han skulle ha fullföljt denna sin plan. År 1773 gav Mathesius ut skriften Samtal mellan en präst och en Bonde om indragna helgdagar. (Tryckt i Åbo 1773). I början av året hade en kunglig förordning angående en minskning av helgdagarnas antal retat upp den konservativa allmogen, speciellt i Österbotten. Mathesius försökte genom sin skrift lugna allmogen och få dem att förstå att det nog fanns en orsak till att minska på de från den katolska tiden övertagna helgdagarna. Samtalet slutar också med att bonden medger att det nog finns alldeles tillräckligt med helgdagar om man bara använder dem på rätt sätt. År 1789 skrev Mathesius boken: En Lärares christeliga anmärkningar öfver en Tros Bekännelse, den han infordrat och hvilken honom blifvit lemnad af en hans åhörare. (Trycktes i Wasa 1790). I förordet säger Mathesius att boken är skriven till sådana egenrättfärdiga, som är övertygade om sin egen godhet och utan att veta om det vandrar mot förtappelsen. Boken är tillägnad dessa människor som Mathesius säger sig ha funnit många av både i sin egen församling (Solf) och i andra församlingar. Redan under tiden i Terjärv påbörjade Mathesius sitt största litterära verk: Biblisk Manna-Spegel. Det var ett diktverk med undervisande dikter, som med hjälp av de Bibliska bilderna och händelserna skulle visa läsaren på den rätta vägen genom livet. Mathesius låter de olika personerna själva berätta om sina öden och erfarenheter och på basen av dessa ger de sedan goda råd i synnerhet åt ”mannakönet”. Så låter han t.ex. Noa, med sina mindre angenäma erfarenheter av rusdryckernas fördärvlighet, säga: O leda fylleri, som kommit så i modet! Du kjusar själ och kropp, förgiftar hela blodet. Til dåre och till narr, gör du den bästa man, til ful och mer än stygg, du skönhet skapa kan. (Flera exempel finns i Släkt och Hävd nr 18.) Verkets namn lyder i sin helhet: I. J. N. Försök till Biblisk Manna-Spegel, Uti hvilken de märkwärdigare män Af Gamla Testamentet Föreställas Beskrivande deras lefnadslopp med deraf flytande Lärdom, Förmaning, Warning och Tröst isynnerhet för Mannakönet af Georg Mathesius. Idén var inte Mathesius´ egen. Den svenska prästen och skalden Olof Kolmodin hade åren 1732–1733 publicerat verket: Biblisk Qwinno Spegel, ett verk på nästan 700 sidor med 50 bibliska kvinnors berättelser. Mathesius´ Manna-Spegel blev med åren ett väldigt verk omfattande 32 berättelser på ca 20 000 versrader. Den torde ha blivit färdig i det skick den nu finns bevarad först i slutet av 1780-talet, då Mathesius redan vistades i Solf. År 1892 beslöt Svenska litteratursällskapet att ge ut verket i tryck, men avsikten förverkligades inte. Nils Hedlund menar att Mathesius som diktare inte var något snille. Han behärskar formen men det han skriver får en torr och resonerande ton över sig. Något större konstnärligt värde kan man knappast tillmäta Mathesius´ dikter, men som kuriositeter saknar de icke sitt intresse.
Mathesius som nationalekonom
Om Mathesius inte rönte så stor framgång som skald, så rönte han dock hans ekonomiska författarskap större framgång. Av allt att döma skötte Mathesius sitt eget jordbruk med stor flit och omsorg. På prästbolets åkrar utförde han många experiment rörande jordbruket. Men han nöjde sig inte med detta utan ville också sprida sin kunskap vidare. Vid denna tid var 75–80 % av befolkningen i Sverige-Finland verksamma inom jordbruket. Produktiviteten var låg p.g.a. outvecklad teknik. Många led nöd. År 1739 grundades Svenska Vetenskapsakademin. Dess huvudmålsättning var att förbättra lantbruket. År 1777 hade Den Svenska Vetenskapsakademin utlyst en ekonomisk frågetävling. Frågan som skulle besvaras löd: Om bästa sättet at skilja axen ifrån halmen på åkren. Svaren skulle inlämnas före årsslutet 1778 och det bästa svaret skulle belönas med ett pris på 40 silverdaler. Inom utsatt tid inkom tre svar, varav det ena var författat av Georg Mathesius. En av deltagarna anhöll om två års tilläggstid för att kunna ge ett fullständigt svar på frågan. Akademin gick med på detta men beslöt samtidigt att belöna de två redan inkomna svaren med varsin silvermedalj. Deras skrivelser skulle också utges i tryck. Mathesius´ skrivelse hade rubriken: Svar på Kongl. Wetenskaps Academiens fråga, om sädesaxen kunna med någon fördel strax skäras från halmen och hemföras för at torkas under tak? Och huru det beqvämligast kan ske. Mathesius kompletterade senare sin skrivelse med mera information och vetenskapsakademin ansåg den så värdefull att de på våren 1781 beslöt att tilldela honom priset på 40 silverdaler. Den kompletterade skriften utgavs också år 1783 under namnet: Nytt swar på frågan om sädesaxen kunna med någon fördel för Landtmannen wid sielfwa skörden ute på åkren strax skäras ifrån halmen och hemföras för at torkas under tak? Och huru det bäst kan ske. I ett brev till Akademins sekreterare Pehr Wilhelm Wargentin skriver Mathesius vid samma tid om Terjärv: Vid många tjänsteresor bland mina kära Ordets åhörare har jag i alla möjliga situationer skaffat mig kännedom om deras ekonomiska förhållanden och där jag har kunnat har jag bistått med nödvändiga råd. Denna bondeby är en av de minsta i riket, men likväl finns här många, vilka möjligen skulle förtjäna höga myndigheters benägna uppmärksamhet. Allmogen arbetar i allmänhet med största intresse och en del synnerligen förståndigt. De tillgodogöra sig ekonomiska böcker, vilka jag lånar dem, och verkställa det som på denna ort är lämpligast . Wargentin uppmanade Mathesius att fortsätta med sina ekonomiska experiment och skicka resultaten vidare till Akademin. Korrespondensen fortsatte också. På 1780-talet, efter det att Mathesius hade flyttat till Solf, deltog han i en ny frågetävling anordnad av Svenska Patriotiska sällskapet. Hans skrivelse bar namnet: Swar uppå Kongl. Patriotiska sällskapets fråga: Huru böra Sädestorkningshus, särdeles för Allmogens och mindre förmögna Landthushållares behov, beqvämligast och med minsta kostnad anläggas. Skrivelsen belönades med silvermedalj. Sällskapet beslöt också att den förtjänstfulla uppsatsen skulle tryckas på deras bekostnad. Av skrivelsen framgår att Mathesius endast godkände rior med ugn. Alla andra metoder såsom torkning på hässja eller kall ria utdömde han helt, likaså torkning i badstugor, pörten och smedjor, vilket vid denna tid torde ha förekommit rätt allmänt.
I många stycken var Mathesius en föregångsman på det ekonomiska området. Han framställde bl.a. förslag om uppgörande av ekonomiska tabeller, dels länsvis och dels omfattande hela riket. Redan år 1792 hade Mathesius tillsänt Vetenskapsakademin en modellstatistik över Solf församling. Ur statistiken framgår uppgifter om byar, hemmansnummer och gårdar, mantalsskrivna personer, invånarantal, åkrar och ängar, kreatur, byggnader, torpare, nybyggare, soldattorp m.m. Året därpå skriver Mathesius: Nyttan skulle tyckas blifva ganska stor, om dylika Tabeller öfwer alt upprättades, och åtminstone hvart Femte år ingåfvos. At wärkställa det wore lätt, antingen genom Prästerskapet eller genom Sokneskrifvare och dylika ämbetsmän, alt som Höga Öfverheten täckes i nåd anbefalla. Ingen konst och ingen möda at upsätta Tabeller, när man han formulairet för sig. Den kände nationalekonomen Johan Fischerström lade stort värde vid Mathesius´ förslag och uppmanade Vetenskapsakademin att föra ärendet vidare till Tabellverket för att de skulle kunna vidta nödvändiga åtgärder. Han rekommenderade också Vetenskapsakademin att skicka ett tackbrev till prosten Mathesius, vilket de också gjorde. I brevet meddelas att Vetenskapsakademin godkänt tabellerna och sänt dem vidare till både ekonomi- och tabellkommissionen. En del av Mathesius´ förslag genomfördes faktiskt i början av 1800-talet, men det skulle räcka ännu ett halvt sekel innan man i Sverige beslöt att börja publicera någon jordbruksstatistik av det slag som Mathesius på sin tid hade planerat. I Finland dröjde det ända till år 1910 innan man började uppgöra statistik i modern bemärkelse över jordbruket och dess grenar. För sina ekonomiska arbeten erhöll Mathesius tre större silvermedaljer och penningpris av Vetenskapsakademin. Kungliga Patriotiska sällskapet tilldelade honom även en mindre silvermedalj.
Mathesius´ sista år
År 1793 valdes Georg Mathesius till kyrkoherde i Nykarleby. Han tillträdde tjänsten den 1 maj 1795. Han var då 63 år gammal. Det verkar som om någon av de andra sökande till tjänsten försökt komma över den med ohederliga metoder. Han skriver i ett brev år 1793: Hade jag welat bruka den beklageligen nog allmänna praxis at köpa, muta, tigga, baktala sina competitorer m.m. så hade wäl ock jag redan för wisst 30 år sedan kunnat wara både Probst och Kyrkoherde, men Gud har gedt mig den nåden hafwa en styggelse til sådana inträden i Herrans församling. Därföre är jag än kapellan wid mitt 62 ålders år, nögd med den lott min Himmelska Fader, med ett rent och obefläckat samwete mig gifwit. (22/7 1793) År 1807 beviljades Georg Mathesius prosttitel. År 1808 nådde kriget Nykarleby. I Fänrik Ståls sägner skriver J. L. Runeberg i dikten Döbeln vid Jutas om prosten som sitter vid von Döbelns sjuksäng i Nykarleby: Herr prosten talte: ” Döbeln är en hedning, förtappad är han evigt, om han dör. Jag kommer, varnar, bjuder tröst och ledning, och han, han ligger tyst en stund och hör; då reser han sig plötsligt upp i sängen: `Driv ut prelaten´ ropar han åt drängen, `och akta dig om han släpps in härnäst!´ Är det ett språk av en, som nalkas döden? Dock, han må svara själv för sina öden, jag har gjort nog som människa och präst.” Så talte vid sitt middagsbord, det rika, herr prosten, där han satt i all sin ståt, han talte så och drog en suck tillika och skar en bit av steken än och åt. Men på sin bädd låg Döbeln, tärd av plågor, hans barm sågs kämpa, ögat brann i lågor, och feberflammor färgade hans hy. I sträcktåg nyss hans skaror norrut ilat, på tvenne dygn, de sista, icke vilat; själv var han kommen till Nykarleby. En gammal tradition berättar att den prost som här omnämns skulle ha varit Georg Mathesius. OM Döbeln verkligen låg i sjuksäng i Nykarleby och OM han där besöktes av en prost, så är det ju mycket troligt att den prosten var Georg Mathesius. Men det finns en hel del som tyder på att Döbeln inte alls låg i sjuksäng i Nykarleby vid detta tillfälle. Döbeln själv skriver ingenting om detta i sin dagbok. Däremot skriver han att han 6 dagar efter slaget vid Jutas reste som sjuk till Gamla Carleby (19.9.1809). Lars Pensar menar att Döbeln inte alls legat i någon sjuksäng i Nykarleby. Han menar att Runeberg här använt sig av den konstnärliga frihet som en författare får ta sig för att få en dramatisk inledning på dikten. Alltså lägger han Döbeln i sjuksängen och låter den godmodige gudsmannen Georg Mathesius, kyrkoherde i Nykarleby vid aktuell tidpunkt, bli den erbarmlige prelaten. Och när sedan den första delen av Fänrik Ståls sägner utkommer år 1848, får stadsborna av Runeberg reda på att von Döbeln legat sjuk i Nykarleby och då gäller det förstås för dem att ta reda på var möjligen den dramatiska händelsen ägt rum. Förslagen är flera och minnet grumligt. Ännu idag finns många förslag. Inte heller Bengt Kummel, som år 1998 gav ut en biografi om Döbeln, nämner något om att Döbeln skulle ha legat sjuk i Nykarleby. Han skriver att Döbeln låg sjuk i Vasa från den 25 augusti till den 10 september, återtog befälet den 12 september på kvällen, red in i Nykarleby för att få medicin den 13 september (febersjuk), kämpade vid Jutas den 13 september och intog sjuksängen i Gamlakarleby. Erik Birck menar att det kan röra sig om en sammanblandning av två olika tillfällen: Döbeln har av allt att döma legat sjuk i Nykarleby vid midsommartid 1808 efter det att ryssarna varit där och bränt bron. Oberoende av hur saken ligger till så får vi konstatera att Runeberg i sin dikt inte ger en rättvis bild av Georg Mathesius, som var känd som en synnerligen älskvärd och from person.
År 1810 blev Mathesius´ son, Nils, kapellan i Nykarleby. Troligen överlämnade kyrkoherden nu skötseln av församlingen till honom. Sina sista år levde Georg Mathesius i stillhet i det lugna Nykarleby. År 1813 dog hans fru, Catharina. Tre år senare, den 12 juli 1816, insomnade Georg Mathesius. Han var då 84 år gammal. Makarna begrovs i Nykarleby på den gamla begravningsplatsen. Ingen vet idag var deras gravar finns, eftersom den gamla begravningsplatsen övergavs och lämnades åt sitt öde när den nya begravningsplatsen anlades i början av 1830-talet. På den gamla gravgårdens plats finns idag bl.a. ämbetshuset och biblioteket. Minnet av Georg Mathesius hålls ännu levande i Nykarleby genom att en av stadens gator bär hans namn: Mathesiusgatan. Och ute på Långörn kan man fortfarande se grunden av Georg Mathesius´ sommarstuga, den första stugan som byggdes på holmen. Georg Mathesius och hans syskon var de sista som förde namnet Mathesius vidare i Finland. Georgs sonson, Lorenzo Nilsson Mathesius, var den sista finländska Mathesiern. Han dog den 9 januari 1894. Släkten Mathesius hade då funnits i Finland i åtta generationer.
Källor och litteratur:
|