”hooston o siton”

Runt om i stadens omgivningar fanns förr små odlingsplatser, man kan kalla dem ”plättar”, där folk hade plats för odling av potatis, lök, morötter, ”kessuna” [bondtobak], kanske litet korn eller havre eller bete för kon. Ofta var dessa odlingar omgärdade av stenrislor, alltså stengärdesgårdar, eller traditionella av kluvet granvirke.

Mellan Frillan och Källbacken på västra sidan och Sunds bäcken på östra sidan där nu bland annat stadens lager finns, fanns ganska många sådana ”plättar” som staden arrenderade ut för en viss tid, några år åt gången. Här hade, i mitten av föregående sekel, Björklund, Liljeström, Lippjärv-Kalle, Lövgren och Kalle Rönn sina arrenden. Namnen på dessa arrendeplättar var ganska obegripliga för den oinvigde, t.ex. Dubbellindan, Bäcksängen, Ekströms gälon, Kärrängen, Kristinelund o.s.v.

Vid en arrendeauktion i början av senaste sekel samlades arrendespekulanterna vid rådhuset för budgivning på arrenden som gått ut. Närvarande var även en gumma som i tiden vistats i USA. När auktionen framskred kom utropet ”Houston”, som enligt vissa uppgiftslämnare kanske fått sitt namn efter staden Houston i Texas, USA. Gumman var kanske i sina tankar och inte så närvarande, för när sedan den bredvid liggande ”Siton” utropades, vaknade gumman till liv och ropade: ”Stop, Stop, hooston o siton ha ja haft heila live och he ska ja ha änno!”

De närvarande brast ut i skratt och gumman fick sitt hooston o siton, för ingen ville väl beröva henne dem.

Till saken hör att ”siton” eventuellt kan härledas till staden Seattle på västkusten, och vara ett bevis på hur engelska namn och uttryck, genom hemvändande emigranter, fick sitt speciella uttal på österbottniska folkmål.

Att lokalisera hooston och siton idag är så gott som omöjligt, men enligt Hugo Liljeström skulle de ha varit belägna bredvid varandra, nordost ned mot Sunds bäcken från hans egen arrendeplats, den s.k. ”Hugos lindon”.