KAPELLET
eller
jordfästningshuset

SERVICEHUSET

I den kostnadsberäkning för den nya begravningsplatsen, som uppgjordes 1830, ingick förutom byggandet av muren även uppförande av ett jordfästningshus. Det kostsamma och omfattande arbetet med muren gjorde dock att byggandet av jordfästningshuset måste skjutas på framtiden.

Först den 7 augusti 1887 tas frågan om ett jordfästningshus upp på nytt i församlingen, då det i kyrkorådets föredragningslista i paragraf 3 anges: ”Byggande av ett jordfästningshus å stadens graf gård, invigande af landsförsamlingens nya graf gård och upphörande att mera begagna den gamla.”

Vid mötet tillkännages nu ”att i den fond som upprättats för byggande av stadens jordfästningshus, stiger beloppet till l 000 mk, och därför bör arbetet med att uppföra jordfästningshuset utföras inkommande vår”.

Vid följande möte i september beslutar kyrkorådet att nödvändiga förberedelser för bygget skall ske redan innevarande höst, samt att en kommitté på fyra personer utses som skall uppgöra ritning till ifrågavarande byggnad och vars storlek föreslås bli 4 famnar i kvadrat. Kostnadsförslag bör inlämnas till kyrkostämman inom november månad.

Till kommittémedlemmar utsågs lektor Gustaf Hedström, konsulerna Carl Nylund och Petter. Aug. Lybeck samt kyrkoherde Johansson.



Gustaf Hedström


På kyrkorådets förslag antogs med tillägg och särskilt bestämmande att ”huset skall få perttak och fot av kilad sten.”

Vid kommitténs möte den 10 november 1887 antogs och godkändes enhälligt en ritning, som lektor Gustaf Hedström uppgjort, dock med ändringen att ”stenfoten skall göras högre än ritningen för att under golvet få rum för sand som behövs vid jordfästningarna, samt att sagda hus uppförs mitt på begravningsplanen vid gränsen till landsförsamlingens nya gravgård.”

Jordfästningshuset görs 4 famnar i fyrkant och 6½ aln högt med stående brädfodring invändigt och såsom vanlig paneling.

”De inre och yttre väggarna bör hyflas och målas med oljefärg, utvändigt med grå färg och dragning åt brunt, knutar, fönster och dörrar mörkare, invändigt hel grått, taket nästan vitt. Stenfoten 2 varv 3 qvarter hög av kilad sten, inalles 32 famnar. I stenfoten görs en dörr med lås”

I den omfattande och noggrant specificerade materialbeskrivningen nämns särskilt 8 fönster med bågar och foderbräden samt en spegeldörr med lås och regler.

Kyrkostämman omfattar kommitténs förslag med endast en ändring, nämligen att jordfästningshuset bör uppföras närmare vägen än förslaget.

Till att noggrannare utse och bestämma stället valdes förra kommittén och därtill kantor Nessler, fiskare Boman, smeden Karlsson och målare Öhrling samt orgelnisten Gästrin.

Arbetet fortgick sedan planenligt, förutom att kyrkostämman ansåg att trappan till jordfästningshuset tycktes bli alltför brant och att i stället för trappa skulle göras en sluttande uppgång, som på sidorna skulle göras av sten, fyllas med mull och lera, samt överst förses med betäckning av mindre stenar. Byggnadskommittén skall se till att den inte blir för brantsluttande.

Sjötullvaktmästare Engström, som antagits till byggnadsentreprenör, är i april 1889 så gott som klar med husets uppförande, men anhåller nu om förhöjning på lön för byggandet, emedan det åtgått mera virke än kostnadsförslaget och dessutom har trappan måst göras annorlunda och dyrare än kostnadsförslaget.

Kyrkostämman kunde inte omedelbart besluta om Engströms begäran utan skulle kommittén undersöka och pröva ärendet.

Den 17 april 1889 hålls syn på jordfästningshuset och kommittén kan nu tillstyrka, ”att det åtgått mycket mera virke än i kostnadsförslaget upptagits och att trappan, som gjorts annorlunda än i kostnadsförslaget blivit mycket dyrare, samt att entreprenören, trots att han egenmäktigt och utan att tillfråga kyrkostämman, nu med förbehåll att allt som ännu är halvfärdigt fullbordas och att trappan görs väl och allt blir färdigt till förstkommande Johannedag, erhåller en lön på 1300 mk, sedan allt blivit färdigt och byggnadskommittén det vid särskild syn gillat.”

Drygt hundra år senare, år 1997 beslutar församlingen att renovera kapellet och uppföra ett servicehus vid begravningsplanens västra sida mot älven.

Åminnevägen flyttas av staden ett stycke österut för att ge rum för snedparkering och en gångbana. Kapellet, som förses med en förgård, skall efter renoveringen kunna användas för mindre jordfästningar ute vid begravningsplatsen.


Kapellet efter renovering.
[Kapellet efter renovering. De nya räckena ser inte så spänstiga ut. Förstoring
Foto: F. L. den 15 oktober 2004.]


De gamla brunnarna på begravningsplan har tidigare fått vika för ett vattenledningssystem. I servicehuset inryms sociala och sanitära utrymmen och det gamla likhuset, ”förrådet” kallat, renoveras ävenså. I budgeten för 1998, när arbetena påbörjas, har för kapellets renovering upptagits 177.000 mk, för likhusets/förrådets 96.000 mk och för byggande av servicehuset 253.000 mk.

I samband med renovering av kapellet utlyses en tävling bland eleverna på formgivningslinjen i Konstskolan i Nykarleby om något slag av altarkonst till kapellet.

Minna Östmans vinnande förslag, en niodelad rya vävs sedan upp av Anna Lisa Klemets. Mönstret i de små ryorna, som ryan uppbyggs av, består av ögat som symboliserar Guds allseende öga, korset som står för tron, försoningen och uppståndelsen, ankaret för hoppet, och hjärtat som tecken på Guds kärlek. Fisken är symbol för kristenheten. Solen symboliserar ljuset, Guds ljus och trädet på den stora ryan är livets träd som strävar uppåt. Rutmönstret i hela ryan går igen i ryggstödet på stolarna i kapellet.


Lars Pensar, mars 2008.


Läs mer:
Gravgården i kapitlet Fakta.
(Inf. 2008-03-3, rev. 2008-03-13.)