Nykarleby leksaksfabrik

När den smalspåriga järnvägen mellan Kovjoki och Andrasjön på grund av olönsamhet lades ned och såldes 1916 till Aleko Lilius, blev personalen vid järnvägen förstås uppsagd. Där fanns bl.a. konduktören Joel Ahlström, lokföraren Widell och kontoristen-stationsinspektören Ellen Nylund.
     Medan Joel Ahlström, först med häst senare med buss, upptog landsvägstrafik mellan Kovjoki och Nykarleby, — startar Widell i det tomma lokstallet vid ”Gamla station”, som området senare börjar kallas, en leksaksfabrik.

Joel Ahlström vid sin ”isvoschik” med vilken posttrafiken till Kovjoki utfördes.
Johnny Ahlström tillhandahöll.
(Inf. 2008-03-07.)


     Genom tidningsannons får skoleleven August Ekman, boende i gården på Mathesiusgatan 10, arbete i fabriken somrarna 1916 och 1917.
     Av krysslimmat faner (plywood), då en rätt ny produkt, sågas med en trampdriven lövsåg delar ut för leksaksmontering.
     Man satte samman bl.a. docksängar, dockvagnar och en papegoja som med en plåtbit i fötterna balanserade i en ursågad plywoodring och gungade av och an — ”mobil” skulle man säga i dag. Den var en populär produkt liksom ett långnäst ansikte i plywood, som på näsan skulle uppfånga en plywoodring fäst i ett snöre vid ansiktet.
     De tillverkade leksakerna såldes inte egentligen i Nykarleby, utan via Widells handelskontakt avyttrades de i södra Finland, troligen i Helsingforstrakten.

Efter två års verksamhet upphörde leksaksfabrikationen. Lokstallet skulle senare komma att inrymma annan verksamhet, bl.a. Hägers snickeri och Nykarleby stads brandstation.

Om en enda leksak, tillverkad i Nykarleby leksaksfabrik finns bevarad, skulle den vara ett kuriosum i Nykarlebys industri- och hantverkshistoria.