Villa

Blomqvist – Nylund – Ahlqvist

vid Andra Sjön

När du åker ner mot Andra Sjön, och kommer till Bonäsvägens avtag, kan du på vänster hand, en bit från vägskälet, se en tvåvånings, rödmyllad, villa. ”Arkitekturen” ser ganska märklig ut, knappast ritad, endast byggd, men av träkunnigt folk för den har stått här länge. Villans ägare, som nämns i rubriken står i omvänd ordning för att läsaren lättare skall kunna orientera sig.

Tyvärr är villans början dåligt dokumenterad, men rader och passusar i olika skrifter gör det troligt att det har varit så här. Den läsare som har egna hågkomster är välkommen att komplettera och korrigera.

Den äldsta delen, den som man ännu anar att har sett ut som en vanlig, en och en halvvånings långsträckt bondgård, är en gammal hustimra. Den transporterades hit av handlanden Richard Ahlqvist, enligt uppgift från Alören. Det skedde strax efter att stadens hamn börjat flyttats till Andra Sjön, omkring 1864. Här fungerade den som sommarvärdshus under några år tills Ahlqvist byggde ”Marielund”, troligen 1870.

I början av 1880-talet köptes stället av stadens mesta handelsman, partsredaren, rådmannen och svensk-norske vice konsuln Carl Nylund. Han hade börjat sin bana anspråkslöst, men träget arbetat sig uppåt i samhället. Inne i staden byggde han efter branden sin gård på Sollefteågatan 8, där Torghallen nu står. Konsul Nylund hade många döttrar och villan var när han köpte den i minsta laget för dem alla. Den första tillbyggnaden blev det som breddade det gamla huset på norr- och östsidan, skarvarna syns tydligt än. Där blev kök och vardagsrum. På övre våningen, mot gårdssidan, lämnades ett stor utrymme oinrett – här arrangerades om somrarna musikaftnar. Pianot transporterade hit från staden och baxades upp för vindstrappan. I det skicket är villan på det första fotografiet från ca 1890, där Carl Nylund är mannen i kubben. Männen sitter på byggnadsvirke som skall bli den front mot Bonäsvägen, som skymtar längst upp på den andra bilden, som är från ca 1910. Man firar någon vårfest då granrisgirlander pryder verandans pelare. Granhäcken mot norr syns tydligt. Det mesta av den föll i en nordvästlig storm 1958.

Sommarfukten motarbetades med en öppen spis i vardagsrummet och med Högfors runda gjutjärnskaminer i sovrummen på andra våningen. I salen och sovrummet på nedre botten finns kakelugn. När allt var färdigbyggt, fanns det dessutom en boda och från den mot öster en länga med iskällare, dass och hölada/stall/fähus/vedlider. Dasset hade fyra hål — vilket sällskapsliv! Allra längst bort i öster, intill de ängar som då fanns, stod en bastu. Mot ängarna på sydsidan stod en utrangerad kajuta — kanske från något av Carl Nylund egna fartyg, vem vet? Bodan står kvar, iskällarens sågspån fick dess trävirke att ruttna och tidens tand gnagde på kajutan så att den revs på 1960-talet. Av den finns några gjutna mässingsbeslag kvar. Bastun sålde pappa åt Raoul Olsson, som förde den ut till Granskär. Brunn fanns inte, dricks- och bastuvatten hämtades från en källa.

På Nylunds tid hade man hushållerska och ”sommarpojke” på villan. Hushållerskan sov i köket, pojken i höladan. Maten förvarades i en källargrop under golvet, där det var svalt och bra. Nere vid stranden hade Nylunds ett eget badhus, det stod där den sydligaste armen av småbåtsmarinan börjar. En stig gick från villan genom den då glesa skogen till badhuset.

Villan hyste under första världskriget en rysk kanonbesättning. Förrådsställningen kan med god vilja ses på Andra Sjövägens norrsida, nära Souranders villa. Soldater brukar långledas, det gjorde även dessa och skrev sina kommentarer på insidan av en garderob. Tyvärr är den ryska skrivstilen så svårläst, att vi ännu inte fått någon rätsida på innehållet. I inledningen av frihetskriget avväpnades styrkan utan rabalder.


Carl Nylund avled i april 1918, flera döttrar hade bildat familj, kvar var de ogifta och längst av dem fröken Ellen Nylund. Den stora villan var för mycket för henne, och den 7 maj 1943 utannonserades den till salu i ÖP. Pappa Hjalmar Blomqvist fick reda på detta, och slog till. Hyrde först och köpte sedan. I köpet ingick lösöret.

Sedan dess har vi haft hand om den och njutit av somrarna och närheten till släktingar. Brunn grävde pappa alldeles i början, platsen bestämdes av professor Mika Heikel med slagruta. Från de stora jordgubbslanden skördade vi under en god sommar upp till 120 liter. Färgbilden är från 1996 och tagen från samma väderstreck som den från 1890. Visst, det är plåttak, el och telefon och dubbla fönster, men exteriören är lik den gamla, inte sant? I mer än 60 år har vi tre bröder njutit av tillvaron på vårt ”Nybo”, och flera somrar blir det.

Nybo 1996.

Källor:
V.K.E. Wichman: Nykarleby stad 1620—1920.
E. Birck: Nykarleby stads historia del II och del III.
E. Hedström: Nykarleby, min barndoms och min ungdoms stad.
N-E Nykvist: Stenarna talar.
Lars Pensar.

Mats svar på två frågor jag ställde om namnet och brunnen:

Namnet Nybo kom till så här: Ca 1945–46, vandrade lantmätare på sommaren omkring för att få namn på husen eftersom nya kartblad (Nykarleby, Socklot, Munsala, Torsön) över nejden skulle publiceras. Mormor var på plats och sade, att ”Nybo kallar vi det” och så kom det namnet på kartan. Vi har dessa kartblad på villan, de är svartvita och publicerades ca 1948. Det var inte många villor vid Andra sjön som hade namnet på kartan, tycker mig minnas Marielund och möjligen apotekarens villa samt Roosens. Dessa namn kommer jag inte just nu ihåg.

Kvaliteten på brunnsvattnet är inte undersökt, men pappa blev 97,5 år ... Skämt åsido, det är järnhalltigt och välsmakande sött vatten. Brunnen är bara 2,5 m djup men har alltid haft vatten, också under torra somrar. Fram till dess vi tog in Lepovattnet från sommarvattenledningen var brunnsvattnet det vi använde. De som bebodde vaktsugan på somrarna (Östman, Sund, Söderlund) tog också sitt dricksvatten därifrån.

*     *     *

En av de många trevligheterna med arbetet med Nykarlebyvyer är att jag får nya bekantskaper. Villan kommer jag ihåg sedan barnsben, men beboarna har varit okända. Eftersom jag hade haft kontakt med Mats i vintras, knackade vi på i somras och fick en trevlig pratstund samt en rundvandring i det traditionsrika huset med sina vinklar och vrår.

*     *     *

Till villaägaren Hjalmar 23 VIII 1945.

Vi i Österbotten köpt ett hus hus hus,
vilket ej är byggt på lösan grus grus grus,
men, där finnes rysligt många hål hål hål.
Därför höres ständigt knack knack knack
då han spikar, sågar, stöttar vår barack-rack rack.
Att hans skicklig däri är, det vet vi nog nog nog
Och prydligt resultatet bliver av hans knog knog knog.
Men för att teoretiskt också han skall bliva klok klok klok
skall han allt emellan läsa denna bok bok bok.
Då blir till sits vårt Nybo nog en mönsterkåk kåk kåk
Där vårt liv förlöper utan bråk bråk bråk!

    
Förstoring.

*     *     *

Den 16 juli 2024 efterfrågades i Nykarlebygruppen villor till salu vid Andrasjön. En vemodig kommentar var denna:

Hej, vår villa ca 200 m till Andra sjöhamnen, som vi ägt i mer än 80 år, finns till salu med allt lösöre (Nylundska villan). Vi tre brorsorna börjar bli för ålderstigna för orka med skärilivet. Vi har ännu inte annonserat, men nu börjar det bli aktuellt. Ring Mats Blomqvist och hälsa på brorsorna på villan.