Celebert författarbesök
på ”Villa Elisa”
vid Andrasjön


I den sovande småstaden Nykarleby väckte det stor uppståndelse när ryktet om att stjärnskottet i författarvärlden, Sally Salminen, hade tagit in på pensionat ”Villa Elisa” vid Andrasjön i juli 1938.


Sally Salminen hade likt en stormvåg svept genom den nordiska tidningspressen, när hon, hembiträdet i New York, tagit hem det finsk-svenska författarpriset som romanskribent 1936. Stort hade hon även uppmärksammats i USA, intervjuats i flera radiokanaler och i de stora tidningsdrakarna, då hon med sin debutroman ”Katrina”, helt okänd vunnit det prestigefyllda romanpriset.

Sally föddes på Vårdö i byn Vargata den 25 april 1906. Efter korrespondensstudier hade hon först arbetat i Stockholm och sedan tagit sig över till USA där hon fått arbete som hembiträde. I all tysthet hade hon skrivit ett manuskript som handlade om en ung kvinna som (på Åland) träffar en gladlynt sjömansgosse från Österbotten. De österbottniska bondeseglarna på väg till Stockholm, med sin last av bondeprodukter, hade som vana att anlöpa Vårdö för att vila upp och iordningställa båt och last innan slutetappen över Ålands hav till Stockholm.



Annis Blomqvists, författarinnan till Stormskärs-Maja, hemgård, som faktiskt liknar Sallys hemgård. Förstoring.




Minnesstenen utanför Sallys hemgård i Vargata.
Foto: Lars Pensar 2012.


Vårdöflickan faller för denna österbottniska sjöfarare, som berättar stort om präktiga bondgårdar i Österbotten. När hon sedan följer med honom tillbaka, visar sig det mesta av det han berättat vara betydligt fattigare, mindre och fyllt av umbäranden för den unga hustrun. Det är hennes hårda öde som Sally Salminen sedan skildrar i boken Katrina.

Efter 6 år i New York kan Sally resa i triumf hem till Åland. Hennes bok har blivit en ”bestseller” som kommer att översättas till ett tjugotal språk och filmatiseras år 1943.


Det är kanske för att vila upp efter sin triumfartade turné i de nordiska länderna, hon får tips om att vila upp sig vid Andrasjön. Att tidningspressen lyckades tiga om besöket hindrade inte djungeltelegrafen att i småstaden sprida ut vilken celebritet som vandrade på lötet vid Andrasjön. Småstadens självutnämnda societet skyndade att söka sig till Villa Elisa varje dag för att dricka eftermiddagskaffet på verandan och blicka ut mot Markusholmen och Långörn, i hopp om att kunna se celebriteten och kanske växla något ord med henne. I Nykarleby var man svältfödd på kontakter med stora världen, innan TV kom med i bilden ett tjugotal år framåt i tiden och bröt isoleringen.



Trettiotvååriga Sally på Villa Elisas brygga och meduppvaktande damer i tidstypisk klädsel. I bakgrunden Markusholmen.
Okänd fotograf, men ingår i Henrik Wiks minnesalbum. Förstoring.


Vad Sally skrev i sin dagbok, som finns bevarad, kanske kunde vara trevlig läsning. Men det var närmast redaktören Einar ”Neger” Hagman i Vasabladet som med förkärlek brukade berätta om vad som kunde upplevas på Villa Elisa och i Nykarleby.


Sen drog Sally vidare, staden återgick till törnrosasömnen medan Sally reste vidare till Danmark där hon hittat sin livsledsagare i konstnären Johannes Dührkopf 1940.

Året innan har boken förbjudits i Tyskland eftersom Sally offentligt uttalat sig fördömande om nazismen. När Danmark ockuperas av Nazityskland i april 1940 blir situationen farlig för Sally och hennes man, som bägge tar del i den underjordiska motståndsrörelsen mot ockupationsmakten.


Sally skriver ett dussintal böcker efter och under kriget. Ingen blir dock lika uppskattad som Katrina. Själv blir hon en uppskattad kulturpersonlighet i Danmark och i hennes bok ”Min amerikanska saga” som utkom 1968, kan man läsa om denna vandring mot stjärnorna.

Sally avlider i Köpenhamn 1976 och i dag är det få som minns hennes besök på Andrasjön. Men Katrina är fortfarande mycket läsvärd bok!



Lars Pensar.


Läs mer:
Andrasjön i kapitlet Fakta.
(Inf. 2014-06-15, rev. 2014-06-17 .)