Krönika.
329.
Helsingfors den 14 dec. [1937].
Mörkret vilar tungt över huvudstaden just nu, men julen stimulerar unga och gamla.
Mammorna ha svårt att få fram sina småttingar på gångbanorna, ty silver och guld glittrar överallt i fönstren, dockorna fängslar uppmärksamheten och julbocken ser så vänlig ut med sina röda kinder, sina blå ögon och sitt långa, gråa skägg. Vilken lycklig tid, när man kan taga julbocken på allvar!
Men även de äldre intresserar sig för julen. Den som levat sitt liv bland böcker, väntar med spänning på december, ty då svämmar bokfloden över diskarna, och man kan se på allt det nya, som bjudes ut. Redan under flere veckor har jag dagligen passerat Akademiska bokhandelns fönster, där böckernas långa rad breder ut sig, och jag är inte ensam där: numera böljar det av människor, som kommer och går. Bokhandeln är som bekant en del av Stockmanns varuhus, vilket blivit en verklig centralpunkt i Helsingforslivet.
* *
*
Jullitteraturen är mycket rik även i år. Där möter oss många gamla bekanta: Alma Söderhjelm har skrivit en bok om Georg Carl von Döbeln, som inte var blott krigare utan även en man med fantasi och skulle kunnat bli skriftställare. — Där lyser Yrjö Hirns namn över ett stort verk: Runeberg och hans värld i bilder, vilka samlade ger en överraskande inblick i den store skaldens liv. Arvid Mörne har en ny diktsamling i fönstret: Atlantisk bränning med ett kärnfullt innehåll i fint avslipad form. — Emil Zilliacus’ bok bär titeln Tempel och Thermopyle, resebilder från Grekland. Den hör till årets bästa, och författarens stjärna är i stigande.
Med vemod antecknar jag, att Bertel Gripenberg icke är med i år heller. Hans lyra håller på att tystna, men man får vara tacksam för vad han givit.
Och vad skall jag säga om Sally Salminen?
Hon har inte givit ut någon ny bok, och dock upptager hennes böcker det största utrymmet i bokhandelsfönstren. Katrina är nu översatt till norska och danska, till tyska och holländska, till engelska och franska. På omslaget till den franska översättningen står: Succés du monde! D. v. s. världsuccés. Framgången med Katrina är sagolik.
Det finns också i år böcker, som vunnit pris i tävlingar, men inte kan de jämföras med Katrina.
* *
*
En österbottning är lokal patriot, och jag frågar mig alltid: Vad har österbottniska författare att bjuda på årets julmarknad?
Ja, det är verkligen ett och annat, som kan nämnas.
Joel Rundt har utsänt sin åttonde diktbok: I människor. Hans nya dikter utmärka sig för samma vårdade form som de föregående, men innehållet har blivit djupare med den växande livserfarenheten, och människor intager i den nya boken en större plats än i skaldens tidigare diktning.
I fjol utgav förf. i översättning Finsk lyrik, och i år har han utsänt: Sjuttio sånger ur Kanteletar. — Det förefaller, som om detta översättningsarbete skulle ligga väl för skaldens kynne.
Jarl Hemmers julbok bär titeln Brev till vänner. Den innehåller anteckningar om Leo Tolstoj och andra ryska författare, intressanta nog, om de inte vore så fragmentariska. För mig finns där intet nytt utom att Leo Tolstoj, som skrev så mycket, hade svårt att skriva; han omarbetade ideligen det han frambragt. Vidare ingår i breven anteckningar om konst och viktigare ting.
R. R. Eklund hör till de stilla i landet, är föga känd i hembygden, knappast ens i Nykarleby, där han är född (1895) och där han gått i skola. Han hör till de moderna, har skrivit Den gåtfulla gästen, Värld från veranda m. m. och har t. o. m. blivit prisbelönad av Svenska litteratursällskapet. Hans nya bok heter Himmelstimran, ett ord som man förgäves söker i ett lexikon. Jag har hört blott ett kapitel ur boken, och det lät begripligt. Huvudpersonen var en Enoksson och en kvinna, som föll i trance eller dvala och predikade. Sådant händer mig veterligt inte i Nykarleby, därifrån Eklund kunde ha sina modeller.
Hjalmar Krokfors har i år givit ut sitt första dikthäfte, Gränsmark, och därmed haft en avgjord framgång. Hans stil är kärv och manlig med en personlig ton, som fängslar; hans form är fast, hans språk uttrycksfullt och korrekt. Han diktar om det han erfarit och sett med egna ögon. Men Gränsmark är knappast en lyckligt funnen titel, den tvingar författaren att låta floderna flyta åt öster, men en sådan »gränsmark« har förf. aldrig sett. Han är född (1904) i Kronoby, där han också växt upp, och är på mödernet av släkten Storbjörk.
Boken gör ett gott intryck, och jag lyckönskar författaren till hans framgång.
I detta sammanhang bör jag kanske även nämna Uno Högnäs byrallor. Boken utkom redan i början av året men är nu första gången på julmarknaden. Hr Högnäs odlar en diktart, vilken begagnar bygdemålet som uttrycksmedel. I Österbotten läser man gärna alster av detta slag, man känner igen sig själv i dem. Hr Högnäs har en frodig humor och en frisk stil, som omedelbart sätter läsaren i stämning. Byrallorna har ett högt värde som bilder ur det levande livet av i dag.
* *
*
Man säger, att det skrivs alltför mycket och att det mesta är värdelöst. Däri ligger någon sanning. Men konstnären är en känslomänniska, som inte kan låta bli att producera: det är en njutning för honom. Han räknar inte med 8-timmars arbetsdag och med 10 mark per timme. Han diktar även om han svälter. Ingen av våra författare kan leva på sin penna utom Sally Salminen.
Jag har sökt få reda på våra svenska författares upplagor. Av Katrina såldes 10,000 ex. i runt tal, men de bästa, såsom Arvid Mörne och Bertel Gripenberg, går i omkring 1,000 ex. här hemma, Bertel Gripenberg dock något mindre; men de ha dessutom läsare i Sverige. Sedan kommer en kategori med 500—700 ex., bland dem Margit Niininen m. fl. En upplaga på 300 ex. anses vara ganska stor för nybörjare. Våra modernister går i upplagor på 50—100 ex., i bästa fall säljas 200 ex. I fjol utkom en diktsamling, varav inte ett enda exemplar såldes.
Priset på våra böcker är för högt, men omkostnaderna med tryckning, försäljning m. m. är så höga, att de inte kan säljas billigare. Enligt uppgift av förläggaren såldes Högnäs byrallor under årets två första månader i 1,000 ex. i avrundat tal, men bokens pris var blott 12 mark.
God jul!
|