Bakgrund till Stig Kronqvists innehav av

Nykarleby Min barndoms och min ungdomsstad

Är inte själv uppvuxen i Nykarleby, men p.g.a. att mormorsmor, Hanna Skog bodde här under hela min barndom, tillbringade jag och mor många veckoslut hos henne. Hon bodde då mitt emot Sparvboet (numera Österbergs hus), varför jag tillbringade mycken tid med barnen där.

Dessutom var Leif Nessler nära granne där, vilket gjorde att jag och Leif ofta lekte med barnhemsbarnen. Äfvenledes hade jag förmånen att få lära känna såväl tant Anna (god vän med mormorsmor) som tant Adele Tillman. Har en fin bild av mormorsmor samt tant Anna med troligen mejeriet som bakgrund. Skall försöka få Carl-Johan Eriksson att skanna bilden åt dig, ifall du är intresserad. Barndomstiden blev en lärorik tid när det gäller mitt intresse för människor, delvis p.g.a. barnhemsvännerna. Dessa intressanta och vänliga människor. Såväl interner som vårdare. Vackra minnen.

Minns äfvenledes Josef Herler, vilken ofta gjorde besök hos ”gamla mommo”. Han kallade henne alltid för ”Tant Hanna”, vilket han betonade på sitt i mitt tycke ”utrikiska sätt”, kanske tysk brytning, men roligt lät det. Då ”gamla mommo” år 1967 var tvungen, p.g.a. ålderdom och begynnande demens, att flytta till ålderdomshem, donerade hon en tavla till Josef.

Ett fint exemplar av ”Borgå lantdag” [ett utsnitt] i gyllene ram. Denna affär gjordes sålunda att hon mot tavlan i utbyte erhöll 2 st äpplen, varav undertecknad erhöll 1 st. Således en affär till allas glädje och gamman.

För övrigt utgår min släkt från Nykarleby även från morfars sida. D.v.s. Morfars far Axel Kronqvist samt hans mor ”Nissas-Fi” bodde på Brännon, strax uppe på back-krönet på höger sida, där numera står ett vitt nytt hus. Morfar köpte dock hus i Jakobstad år 1936 då han erhöll tjänst å Jakostads Cellulosa och arbetsresorna därmed skulle ha blivit för långa. Jag och min familj har numera gården på Kyrkostrand, nära Pedersöre kyrka, som sommarhus. För övrigt har detta hus tjänat som min hemgård i 31 år, varefter jag flyttade till Soklot. Därefter har jag räknat mig som ”Nykaabibo” och känner mig hemma i denna stad. Således kan man väl gott konstatera att cirkeln är sluten.

Jobbar nu som frivilligarbetare på ”Nykarleby Dagcenter”, som finns i Missionshuset. Det är en plats för utstötta, missbrukare samt även människor med mentala problem. Min hustru Leila är anställd som koordinator för verksamheten och min bit har automatiskt blivit att möta klienterna i samtal såväl individuellt som i grupp. Dagcentret startades för nästan 10 år sedan och vi hoppas naturligtvis på många 10 år till. Leila och jag bor numera på Älvbranten, med 10 meter till bryggan och båten. En härlig plats att bo på. Vi är tacksamma att någon hittat på ”Nykaabi”.