Tröskning den 2 oktober 1981


Min farbror Hannes Liljeström köpte omkring 1970 ett tröskverk av märket Agricola. Det användes om nu inte årligen, så i alla fall rätt ofta fram till mitten av 1980-talet. Till en början drevs det med en grå Ford som gick på petroleum, men som skulle startas och köras innan stopp med bensin. Den köptes småningom av plåtslagare Torsten Grön och sist jag såg den stod den med punkterade däck på åkern invid f.d. Forsby skola. På bilderna drivs tröskverket med en Massey Ferguson 135.

För att ha något att tröska odlade Hannes korn på åkrarna söder om Värnamo. Det som tyvärr inte är dokumenterat är vårbruket, skörd med McCormick slåttermaskin och kärv- eller skylbindning.

Andra platser där tröskverket kom till användning är åkern där infartsvägen från Kovjokivägen till Svarvars trävaruhandel finns idag, hos Arne Nystedt och Heino Sundberg på Smedsbacka och hemma hos Hannes vid Juthasvägen. I dag finns tröskverket i Oxkangar hos Heinos son.

De andra i arbetslaget var Ruben Lillqvist (1904–1987), Oskar Joensuu (1911–1994) och Anders ”Mjölnarn” Nyman.




Hannes langar upp skylarna till Anders vid det demonterbara matarbordet (tror jag det hette). Mataren har en speciell kniv med böjt blad fäst med en rem vid ena handen för att skära av bandet som håller ihop skylen. Stråna matas in i tröskverket och en trumma med piggar drar dem längre in. Där skakas kornen från axen och hamnar småningom i skopelevatorn strax till vänster om Oskar som böjd tar hand om agnar. Elevatorn transporterar säden till tappningsstället till vänster om den. Bosset flyger ut vid tröskverkets vänstra ände.
     Maskineriet drivs med rem från traktorns kraftuttag. För att remmen skall hållas spänd är en bom uppställd mellan verket och traktorn. Staven i högerkant är måhända en säkerhetsåtgärd så att man inte skall gå för nära remmen och fastna i den. (Antagandet var fel, visade det sig i september 2017 när Seppo Kuusinen berättade att staven är till för att hindra remmen från att hoppa av.) Kommer inte ihåg om remmen smordes vid tröskning, men jag har varit med om att ”smörja” eldrivna remmar med sirap. På förstoringen kan man nästan se att järnhjulen på den svängbara axeln är fastspända i ramen med byglar.



Oskar öser agnar. Förstoring.




Anders vid matarbordet. Hans hem i bakgrunden.




Ruben ”grepar” undan boss.




Bilskollärar Alex Ströms gård vid Juthasvägen i bakgrunden. Förstoring.




Här syns hjullåsningsbygeln tydligare. Förstoring.




Slutet börjar närma sig.




De fyra glada tröskarna Hannes, Oskar, Anders och Ruben är nöjda med sitt dagsverke. Efteråt blev det tröskkalas hemma hos Hannes på Juthavägen 3 med kaffe och franskbrödssmörgåsar med lördagskorv. Förstoring.


Foto: F.L.

 

*       *        *


Tröskning 1984


Tröskning hos Sundbergs på Smedsbacka 1984. Heino S. vid matarbordet och jag matar fram.



Heinos mor Helvi Sundberg (som fotograferade Hannes 1970) med barnbarnen Tommi överst, Heidi till vänster och Sam till höger i bosshopen.

Foto: Sundberg.



*     *     *




Tröskverket stod i utbyggnaden till höger och Ford F 700 stod i garaget till vänster. Börje och Regina Haglunds nybyggda gård på Badhusstigen 1 i bakgrunden. På tomten stod tidigare Mannfors gård.
Foto: Tom Åström 1974, som kommenterade att sandhögen var en provisorisk sandlåda. Från facebook-gruppen Nykarleby.

(Inf. 2014-03-31.)


*       *        *


Sista färden (?) 2014


Tröskverket var Hannes ögonsten, så varje sommar efter att han flyttat till åldringshem ville han kontrollera att det stod i våg så att ramen inte skulle bli skev. Det räckte inte med att jag kollade vattenpasset och meddelade resultatet utan han ville med egna ögon se att ”pållån” var i rätt läge. När vi ändå var där putsade vi det också.

När huset skulle säljas efter Hannes bortgång 2007 riskerade tröskverket att bli ”hemlöst”. Men problemet löste sig på bästa sätt när min syssling Heino Sundbergs son Tommi boende i Oxkangar i Vörå gärna ville ta över det. Cirkeln slöts, för jag tycker mig minnas att Hannes köpte det i Vörå.

I slutet på mars 2014 fick hag ett mail:


Hej!

I cirka 7 år har jag förvarat Hannes tröskverk. Har själv försökt få någon i byn att bli intresserad, så att vi skulle kunna använda det, men utan större lycka. Har också under några år försökt hitta någon som skulle ha nytta av det, för det är för värdefullt att förstöra, men något penningvärde verkar det inte ha utan mera ett historiskt värde.

På radio vega finns ett program som heter Efterlysningen. Jag ringde dit och berättade vad jag hade och önskade för användning. Efter det ringde telefonen några gånger. En var bara intresserad av några reservdelar, men sen ringde Mikael Hallbäck från Korsbäck Byaförening i Korsnäs. De skulle ha det till sin byaverksamhet och det var ju lämpligt.

Hade i fjol försökt genom annons i www.findit.fi, men ingen ringde då. De som kom och tittade verkade vara väl insatta, så jag tror det kommer att löpa fint för dem vid tröskningen.

Undrar nu om de skulle kunna få det. De har tänkt göra en förevisning hur man använder ett sådant.

Själv tänkte jag att man kunde ge det med förutsättningen att det inte får förstöras eller säljas vidare utan endast användas och förevisas. Om det av någon anledning måste avyttras så skall det skänkas vidare till någon förening eller något museum.

Ber dig så fort som möjligt meddela hur du ser på saken.

MVH: Tommi Sundberg


Meddelade med vändande e-post att det var en ypperlig idé, och några dagar senare åkte tröskverket söderut.



Tröskverket har stått väl skyddat och är i lika fint skick som när jag senast såg det. Förstoring.



Tröskverket transporterades med Korsnäsföretaget Profiwelds lastbil. Förstoring.


Foto: Tommi Sundberg den 2 april 2014.


Det nya ”hemmet” ligger ca 20 km från Riksåttan, så någon gång när vi passerar på väg till Nykarleby, ska vi ta en avstickare dit. Hoppas på bättre tur då än när vi tog en avstickare för att återse Ford F 700.
(Inf. 2014-04-06.)


*     *     *


Tröskning 2014
och intervju 2017

Sommaren 2017 kom jag i kontakt med Seppo Kuusinen. Eftersom han har ett förflutet som journalist, är fortfarande road av att luska fram fakta och numera är sydösterbottning, undrade jag om han kunde undersöka hur det gått med tröskverket. Redan följande dag hade han haft kontakt med representanter för hembygdsföreningen. Några dagar senare efter ett besök i Vasa tog Seppo Strandvägen, åkte via Korsbäck och resultatet blev detta.


Tröskverket får nytt hem
och sällskap av ett yngre

Hannes kära tröskverk får ett nytt hem. Korsbäck byaförening i Korsnäs, i vars ägo det kom 2014, har byggt ett nytt förråd dit Hannes gamla Agricola flyttas i sällskap av en nyare ”trösko” av plåt, Teräs-Sampo (Stål-Sampo).

Förrådet är inte så stort, endast 80 kvadratmeter, men byåldermannen Alef Ståhl säger, att det är nog tillräckligt för båda tröskverk och dessutom en tändkulemotor som driver tröskverken, en självbindare och en del hästredskap. Bland dem finns en gammal kärra och släde.



Alef Ståhl framför förrådet.


Korsbäck är en liten by med minskande befolkning. Alef Ståhl berättar att ännu för någon tid sedan bodde i byn närmare 140 röstberättigade, men i dag endast cirka 80. Ändå är byaföreningen enligt honom ganska livlig. I fjol i augusti höll man t.o.m. lavadans i byn.

– Men folkmängden minskar, befolkningen blir äldre och de yngre flyttar bort, säger han sorgset.

Föreningen har en egen byagård, en gammal skola som ägs av kommunen. En bit från den har föreningen arrenderat ett markområde för 50 år. Det nya förrådet har fått plats där, och där finns också en gammal smedja och en väderkvarn på vilken står årtalet 1879.

Väderkvarnen har byggts av den kända politikern, ministern och långvarige riksdagsmannen Verner Korsbäcks (1910–1981) förfäder. De bodde i byn men när Korsbäck flyttade till Övermark flyttade han också väderkvarnen dit. Efter hans död donerade hans son kvarnen till föreningen och den flyttades tillbaka till byn i mars 2009.



Alef Ståhl framför väderkvarnen med förrådet i bakgrunden.


Då Hannes tröskverk 2014 kom till Korsbäck visades samma höst med det tröskning på gammalt sätt. Havre hade skurits med en självbindare och tröskverket drogs med en tändkulemotor som puttrade och rykte. Fast man inte hade gjort reklam för tillställningen, intresserade den många. 

– Fem eller sex män och kvinnor deltog i själva arbetet och vi hade en publik med cirka 40 personer. Största delen var bybor, men folk kom också lite längre ifrån. Dagen till ära hade vi också kaffebjudning.



Havrekärvarna framkörda för matning. Tändkulemotorn i högerkant. Förstoring.



Drivremmen och bommen som håller den spänd. Förstoring.



”Skärargumman och matargubben”. Förstoring.



Publiken dokumenterar ivrigt. Om det är samma remmar som användes i början på 1970-talet, kan man konstatera att de är av synnerligen god kvalitet. Förstoring.



Den yngre generationen sköter bosshopen. Förstoring.


Alef Ståhl vet inte när tröskverket tas i bruk nästa gång, men han säger att när det fått ett nytt hem, håller det för evigt.

Hannes ögonsten är i goda händer.



Seppo Kuusinen intervjuade och tillhandahöll.
Foto 2014: Mats Ståhl.
Foto 2017: Seppo Kuusinen.
(Inf. 2017-09-25.)


Läs mer:
Tröskning på Smedsbacka.
Tröskning 2010.
Skördetröska på Wikipedia.
(Inf. 2010-09-16, rev. 2017-09-28 .)