Vitahuset på Klockarbacken
Engång på 1700-talet utgjorde tomterna kring Vitahuset en enda tomt kallad Klockarbacken. Den ägdes 1764 av klockaränkan Helena Lindblom, som samma år sålde den södra delen till åkaren Johan Harberg, död 1809. Den andra, större och norra delen övergick i Johan Lindbloms ägo 1771. Han gav 1804 tomten till sin dotter och måg, sjömannen Johan Saarman, som därefter sålde huset som byggts på tomten till sjömannen Mats Österblad. Huset omfattade då en stuga med kammare.
Slaktaren Michael Falck, f. 1797, död 1862 köpte gården 1848 och sålde den för 100 rubel silver den 19 maj 1851 till vaccinatören Johan Petter Ehnqvist. Han färdigställer sedan det långa vitrappade stockhus som idag kallas Vitahuset. Huset har då sannolikt byggts i minst tre etapper. Den äldsta delen är de två nordligaste rummen, därefter följer de tre sydligaste med tamburen och slutligen tillkommer köket och intilliggande matsal jämte två vindskamrar.
Ehnqvist var den person som startade Sandnäs glasbruk i Vexala 1847 och förestod driften där under den första verksamhetsperioden. Kort efter stadens brand 1858 säljer Ehnqvist gården för 825 rubel silver till handlanden Mats Sandström, född i Larsmo, rådman i Nykarleby 1840, kyrkvärd och delägare i flera nykarlebyfartyg. Vid en offentlig auktion 4 oktober 1870 såldes Sandströms gård och inropades av rådmanskan Johanna Sundström för 5000 mark.
Rådmanskan Sundström sålde därefter fastigheten medels köpebrev av den 15 januari 1872 till borgmästaren Theodor Wilander. Efter tjugo år sålde Wilander huset medels köpebrev av den 20 januari 1892 till målaren Emil Sundell för 4700 mark. Målare Sundell försålde 8528/12675 delar av fastigheten den 15 januari 1897 till seminarielektorn Gustaf Hedström för 4000 mark.
Gustaf Hedström försålde sin andel av fastigheten 1904 för 5500 mark till postförvaltaren Wilhelm Heurlin och hans hustru Olga. Medels testamente av den 18 november 1913 erhöll Olga Heurlin efter mannens död 7 januari 1930 fastighetsandelen med full äganderätt. Olga Heurlin avled 18 september 1933 varefter fastigheten ärvdes av hennes närmaste släktingar.
När dödsboet efter Heurlins småningom upplöses inköps gården 1939 för 65000 mark av vicehäradshövding Sven Adolf Berger efter det att han utsetts till borgmästare och stadsdirektör i Nykarleby. Efter att han blivit direktör för Nordiska Föreningsbankens filialkontor och avstått från stadsdirektörskapet 1944 flyttar familjen familjen Berger till tjänstebostaden på Bankgatan 6 och det vitrappade huset hyrs ut. Övningsskollärare Johannes Åbonde var en långvarig hyresgäst i huset.
Efter S. A. Bergers död 1947 flyttar änkan Carin med sönerna Sten Alexis och Carl-Erik samt dottern Helena till Jakobstad där Carin får tjänst på Nordiska Föreningsbanken och därefter på kyrkokansliet. Efter att Åbonde blivit folkskolinspektör i Jakobstad i mitten av 50-talet är gården inte längre uthyrd utan utgör familjen Bergers kära oas, stilfullt möblerad i borgarstil. För Carin är gårdens väl och ve alltid i tankarna och gårdens skötsel handhar hon tillsammans med barnen till sin död 1995. Tankarna om att kunna se en framtid för gården som en stiftelse för konstnärsboende låg sönerna i hågen, men i och med konstskolans bortflyttning blev det en ofullbordad tanke.
Vitahuset övergår i februari 2009 till familjen Tomas och Anna-Lena (f. Pensar) Wargh, som planerar upprustning av gården. Enligt uppgifter från byggnadskontoret får Vitahuset inte rivas eller sådana ingrepp göras som förvanskar husets karaktär.
|
