Jag hade tidigare skrivit att ifrågavarande uthus hade flyttats till Finlands svenska skolmuseum i Munsala, men när jag vid ett senare tillfälle skrev om Segelsällskapet Ägirs paviljong, hade jag för mig att till den användes stockar från samma uthus. Byggnaden kunde ju inte finnas på två ställen, så jag vände mig till Lars Pensar som redde ut problematiken och även kollade upp sina minnesbilder med Pehr Tonberg:

Vi kallade Residenshuset för ”Schantzka palatset”. Jo – Byggnadsbyrå I. Berg från Kvevlax som byggde högstadiet 1977–78 hade enligt kontraktet äganderätt till byggnaden som skulle bortförskaffas, när han kontaktades av Skolmuseet som var intresserat av den. Uthuset fick de ta gratis om de själv skaffade bort ”byggnadsresterna” – skräp. På platsen skulle en parkeringsplats anläggas. (Till ”rivningsgänget hörde bland andra Christer Tonberg, Pehrs son.) Emellertid kom skolmuseet underfund med att de hade varken plats, möjlighet eller gnista att utföra det tänkta projektet.

I detta skede kom Inger Luoma som representant för SS Ägir in i bilden och fick överta byggnadsprojektet av Skolmuseet mot ersättning av dess rivnings- och transportkostnader. En känd timmerhyvlare, ”Kaitajärvi” hyvlade upp timran och måttkapade den enligt ritning utförd av arktekten Anja Wahlberg paviljong som Ägir uppförde på Loppan.

Byggnaden innehöll under seminarietiden i sydöstra längan ett gammalt stall, vilket sen blev garage för von Schantz gråa Volkswagen, i vinkeln ett slaskhus med ventilerade dörrar, ett utedass i nordvästra längan, kallat ”Övre sexan” på grund av de 2x3 öppningarna, samt längst norrut ett stort vedlider.