Fredrik Pacius 1809—1891


Pacius, Fredrik (Friedrich, ”Fritz”) (f. 19/3 1809 Hamburg, d. 8/11891 Hfrs), tonsättare och kapellmästare. P. var son till en vinhandlare och begav sig vid 15 års ålder till Kassel för att studera violin spel och komposition. Han höll redan 1827 egna konserter och flyttade 1828 på uppmaning av en svensk musikvän till Stockholm, där han anställdes vid hovkapellet och stannade till 1834, då han utsågs till musiklärare vid Helsingfors universitet. Efter sin ankomst till Hfrs i februari 1835 blåste P. nytt liv i det då tynande musiklivet; han samlade sång- och spelkunniga personer och ledde redan den 17 april framförandet av oratoriet Die letzten Dinge av Ludwig Spohr. Tack vare dessa nya impulser reorganiserades det 1827 grundade Musikaliska sällskapet i Helsingfors (se d.o.). Symfonikonserter anordnades därefter tämligen regelbundet, antingen i sällskapets eller i P:s egen regi ända fram till 1853. T.o.m. sistnämnda år bistods han härvid av Symfoniföreningen, som verkade inom ramen för Musikaliska sällskapet. Den orkester P. hade till sitt förfogande bestod av såväl yrkesmusiker som amatörer. Han grundade 1838 Akademiska sångsällskapet, sedermera Akademiska sångföreningen (se d.o.). Då och då anordnades även oratoriekonserter, där sjungande damer medverkade. Som violinist framträdde han både solo och som kammarmusiker.

Som kompositör hade den temperamentsfulle P. utomordentlig betydelse för den fosterländska väckelsen. Han är givetvis mest känd för tonsättningen av Runebergs dikt Vårt land (1848), sedermera Finlands nationalsång, men han skapade även flera andra betydande verk, bl.a. den första i Finland komponerade operan, Kung Karls jakt (1852, text av Z. Topelius) , sångerna Suomi s sång (1854, text av E. v. Qvanten) och Soldatgossen (1858, text av J.L. Runeberg). I P:s produktion märks vidare en uvertyr, en symfoni i en sats och andra verk för orkester, en violinkonsert i en sats, en stråkkvartett, flera kantater, sagospelet Prinsessan af Cypern (Topelius) [Librettot verkar ha skrivits på Majniemi.], ca 70 solosånger, ca 60 kompositioner och 19 arrangemang för manskör, däribland ett antal finska folkvisor; vidare ett 20-t. sånger för blandad kör, melodramer, duetter, koraler m.m. Hans sista stora tonskapelse, operan Loreley (tysk text av E. Geibel), uruppfördes 1887 i Hfrs. P. avgick 1869 från sin musiklärarbefattning (erhöll professors titel 1860); blev 1877 filosofie hedersdr vid Helsingfors universitet. Hans byst, skulpterad av E. Wikström, avtäcktes 1895 i Kajsaniemi park i Hfrs. (M. Collan-Beaurain, F. P. 1921; O. Andersson, Den unge P., 1938; J. Rosas, F.P. som tonsättare, 1949; T. Elmgren-Heinonen, Laulu Suomen soi ... F. P. ja hänen aikansa, 1959)



Uppslagsverket Finland (1985).


Läs mer:
Pacius ingick i samma frimärksserie som Zacharias Topelius år 1948.
Pacius bidrog vid insamling efter stadsbranden 1858.
(Inf. 2005-03-08.)