Skenet av den rasande branden syntes vida omkring och iakttogs bl.a. i Monå by i Munsala, 2,5 mil från staden. Där var man genast på det klara med att ”Nykaarbi brinder”! 1)

I grannstaden Jakobstad observerade man på tisdagskvällen den 12 jan. skenet av en eldsvåda i sydväst. Man förmodade snart, att det var grannstaden, som brann. Ljusskenet iakttogs omkring kl. 8 på kvällen, men först kl. 12 följande dag hade man i Jakobstad, som ju låg på endast 2 mils avstånd, en säker kunskap om var eldsvådan härjat. Ända dittills hade man gissat på både det ena och det andra. Om det vore Nykarleby, sade man, så skulle förvisso borgmästaren sända bud därom till Jakobstad. Något sådant bud kom ej, och ingen brydde sig om att besvära sig med att fara och taga reda på, huru förhållandet var. Någon telegraf fanns ännu inte, men vanlig nyfikenhet för att ej tala om människokärlek och medlidande, skulle ha kunnat bringa budskap härom på 3—4 timmar. Men Jakobstadsborna tog det lugnt, trots att skenet syntes och orsaken gissades ganska snart. Först sedan visshet vunnits följande dag, skred man energiskt till hjälpåtgärder. 2)

Jakobstadsbornas likgiltighet väckte ett visst uppseende. Topelius menade, att branden dock bort vara sin egen budbärare i mörkret. När branden i Jakobstad utbröt 1835 vid dagsljus, skyndade åtskilligt raskt folk dit från Nykarleby och bidrog med sjökapten Jakob Kerrman i spetsen mycket till både bärgning och släckning. 3) [Stämmer inte med Topelius dagboksanteckning från den 2 september 1835.]

Vasa nåddes av nyheten om olyckan först torsdag morgon den 14, Åbo genom privata brev först den 17—18 och Helsingfors den 18—19 jan. 4)

62. Wasabladet 16 jan, 1858 om Nykarleby brand.

[Bilden var av sådan kvalitet att jag fann det bättre att skriva av texten:

Wasa.

     Sednaste Thorsdagsmorgon spridde sig här den sorgliga och fasansväckande underrättelsen, att vår närmaste grannstad mot norr, Nykarleby, drabbats af det hårda olycksödet, att af eld blifva förstörd. Närmare detaljer om eldens löskomst och tillgången vid olyckan saknas; elden utbröt aftonen den 12 dennes, då en af de häftiga stormvindar, hvarpå dessa trakter denna tid varit så rika, dref lågorna fram med ohejdad våldsamhet, hvarföre också största delen af staden skall vara förstörd. — Wasa, kom nu ihåg det likartade olycksöde, som drabbade dig för några år sedan! För huru mycket hade du icke då skäl att tacka Nykarleby, som ingenting sparade att lindra de dinas nöd. Du är nu i tillfälle att visa, att du vill vara tacksam. Det är oss kärt att säga, att genast efter olyckspostens hitkomst anstalter vidtogos för afsändandet af lifsförnödenheter samt att äfven flera foror samma dag afgingo. Vi äro dock öfvertygade, att icke alla, som vilja gifva något åt dessa våra lidande bröder och systrar, hunnit göra det, hvarföre vi till deras tjenst få nämna, att matvaror och annat dylikt få aflemnas hos handelsman Mannelin den äldre. Dessutom taga vi för gifvet, att någon utsänder listor för anteckningar af penningesammanskott. Vi anse detta vida säkrare leda till målet än att inlemna en slik anteckningslista på något ställe. En hvar torde vi känna, att ju snarare hjelpen kommer, desto större nytta gör den. — Till slut ett ord till oss alla, så befallande som lydande: varen försigtiga med elden; det är rysligt att se eldgnistor flyga sent om qvällarne, under det stormen rasar.
     P.S. Anteckningslista för penningebidrag för de brandskadade i Nykarleby finnes å Industri-depoten hos Herr Konsul F. Wolff.]

En storartad hjälpverksamhet kom omedelbart igång. Sedan man i Jakobstad sovit lugnt under själva brandnatten, skred man på morgonen raskt till verket. Under onsdagen trummades rikligt med gåvor ihop och före skymningen avgick c:a 15 lass med matvaror och kläder. Ett lass öl och ett annat med svagdricka ingick i sändningen, som dock framkom först efter mörkrets inbrott, vilket försvårade utdelningen.

Från Vasa avgick hjälpsändningen i flera foror redan samma dag man fått reda på olyckan. Här hade man den egna branden 1852 i färskt minne och den storartade hjälpen från Nykarleby, som ingenting sparade för att lindra Vasabornas nöd. Guvernör v. Rechenberg lät redan den 15 jan. utdela 1000 rbl s:r bland de behövande. Den 12 febr. utökades biståndet med 3500 rbl, allt givetvis statsmedel. Matvaror o. dyl. emottogs av handelsman B. A. Mannelin och en anteckningslista för penningbidrag framlades på Finska Industri-Depoten hos konsul Frithiof Wolff. Subskriptionslistor kringsändes, Wasa indelta skarpskyttebataljons musikkår gav konsertbal och sällskapsspektakel arrangerades. Även från Gamlakarleby, Lappo, Storkyro och Vörå sändes betydande förråd av livsmedel, gång- och sängkläder. Ända från Lohteå anlände gåvor. Den 29 jan. hade sammanlagt omkring 60 lass matvaror anlänt och fördelats bland 180 behövande familjer.

I Åbo framlades en subskriptionslista redan den 19 jan. i Frenckellska Bokhandeln. Någon vecka senare avgick från staden 10 foror med säd, matvaror och kläder till Nykarleby.

I Helsingfors verkade Zacharias Topelius med oförtruten energi för att mildra skadorna. Hans organ Helsingfors Tidningar är under den följande tiden fyllt av artiklar, brev och notiser om olyckan. Anteckningslistor framlades i Wasenius & Co:s och Frenckell & Sons boklådor. Talrika bidrag började genast inströmma. Även på högsta håll uppmärksammades olyckan. Den 27 jan. anlände assessor Alexander v. Etter vid statssekretariatet för Finland till Nykarleby med en huldrik gåva ur H. Majt. Kejsarens handkassa till ett belopp av 5000 :rbl sr, att fördelas bland de behövande i proportion till de med ed bestyrkta förlusterna. Fördelningen förrättades av den inom staden bildade understödskommittén. En del av de förmögnare stadsborna avsade sig sina andelar till förmån för de mindre bemedlade.

Bland bidragsgivarna märktes generalguvernören, greve Bergh med 100 rbl, invånare i staden Reval 100 rbl, baron L. G. v. Haartman 25 rbl, greve L. Armfelt 15 rbl o.s.v.

Teaterdirektören Oskar Andersson vid Helsingfors teaterhus översände den 30 jan. behållningen av teaterns representation föregående dag à 219 rbl s:r till borgmästare Montin. Översten vid 1. Finska Sjöekipaget hade tillåtit musikkåren spela gratis och teaterhusdirektionen hade välvilligt avstått från teaterhyran, varför behållningen blivit relativt stor. Borgmästare Montin själv drabbades mitt i insamlingsarbetet av en svår personlig sorg, då hans 6 månader gamla son avled i Vasa den 26 jan., möjligen som en följd av strapatserna under och efter branden. 5)

Den 10 febr. hade 542 rbl 40 kop. influtit på boklådorna i Helsingfors och i början av mars hade dessutom på en kringburen subskriptionslista insamlats 667 rbl 20 kop. 6) Konserter gavs av Akademiska sångföreningen i Helsingfors och en andlig sådan i domkyrkan i Åbo (630 rbl). En dramatisk föreläsning arrangerades av Louis Kühn i Viborg, allt till förmån för det brandskadade Nykarleby. Akademiska sångföreningens konsert i universitetets solennitetssal den 17 mars, ledd av Fredrik Pacius, blev en lysande framgång. Bl. a. framfördes ”De hemlöse” av Fredr. Cygnaeus, komponerad för kör med solopartier av Pacius, några körer och en aria ur Judas Maccabeus av Händel, en symfonisats av Mozart m.m. En vackrare konsert hade man ej på länge upplevt i Helsingfors. Bifallsyttringarna var livliga. ”Den eld, styrka och hjertlighet, som inlades i deklamationen af Döbeln vid Jutas verkade … elektriskt på åhörarne”, skriver en recensent. Över 1000 biljetter hade sålts, och många nödgades vända om i brist på platser i salongen. Den behållna inkomsten blev 512 rbl 40 kop. — Den 10 april gav Pacius en andra konsert, som även var talrikt besökt, men ej till trängsel som den förstnämnda. 7)

Topelius konstaterade, att trots att tillgångarna ofta varit små, hade ingen känd nöd ohulpen gått från de finska städernas portar; även den, som i går behövde andras bistånd, var färdig att erbjuda sitt i dag. Detta var ett vackert drag i det finska lynnet. 8)

Som ett rörande bevis för detta kan nämnas, att tjänsteflickor i Vasa för utdelning bland av branden drabbade tjänstekamrater hopsamlade 25 rbl s:r. En anonym familj i östra Finland insände genom postkontoret i Kexholm likaledes 25 rbl. S.g.s. alla finländska städer deltog i insamlingen, bl. dem utom de österbottniska: Kuopio, Nyslott, Sordavala, Tammerfors, Fredrikshamn, Nystad, Raumo, Björneborg, Lovisa, Tavastehus, Ekenäs och Borgå. Till den 6 mars hade 16.401:76 rbl s:r insamlats. 9) Dessutom hade c:a 100 lass livsmedel och kläder anlänt och fördelats. Det blev så gott om livsmedel trots att behovet var stort på grund av bristen på arbetsförtjänst, att understödskommittén blev rädd för ”att en del av arbetsklassen kunde förledas att, i förväntan på understöd, slå sig på latbänken”. Från början av mars utdelades därför livsmedel endast åt de till arbete oförmögna, medan de övriga bereddes arbetsförtjänst. På uppmaning av borgmästaren, som själv föregick med gott exempel, avsade sig flera av de mera bemedlade all andel såväl i den kejserliga gåvan och i statsmedlen som i enskilda understöd, till förmån för de fattiga och mindre bemedlade.

I slutet av april hade det insamlade penningbeloppet ökat till 19.076:57 rbl s:r. Bland posterna märkes 667:20 rbl, som insamlats av generalguvernören genom subskription i Helsingfors, 412:40 rbl av Akademiska Sångföreningen i Helsingfors, 141:93 rbl genom en lotterisoiré i Willmanstrand och 33:80 rbl från kväkaren John Good i Hull. 10)