Jalmari Vesenterä.

†

[1881–1916]

Senaste söndag tidigt på morgonen ingick kapellanen i denna församling Frans Jalmari Vesenterä i den eviga vilan. Dödsbudet kom icke oväntat, ehuru mänskligt sett nog tidigt, ty han var vid sitt frånfälle endast 34 år och några månader gammal. En långvarig sjukdom hade redan under åratal i det fördolda undergräft krafterna och bröt slutligen ut i sådan fart, att livstråden måste brista i mannaårens början.

Med Jalmari Vesenterä har en sitt kall varmt tillgiven församlingslärare gått ur tiden. Hans prästgärning blev icke lång, men den utfördes med en av livets eviga krafter buren hänförelse och trons innerlighet, som gjorde intrycket av att vara oskrymtad och sann. Däri ligger ock dess värde oberoende av tiden. Det fria församlingsarbetet låg i främsta rummet för hans håg och natur. För detta slags arbete ville han uppoffra sina krafter med ospard möda. Ungdomens andliga väl var föremålet för hans livligaste intresse.

Pastor Vesenterä var en djupt kännande livlig natur. Glädje och sorg, frimodighet och vemod avspeglade sig i hans själ med den omedelbara känslans omutliga kraft. Detta var utan tvivel en av orsakerna, varför han kände sig främst dragen till de unga och dessa till honom även uti det andliga arbetet. Därtill kom ännu hans musikaliska begåvning. Som ledare för den andliga sången inom församlingens kristliga sammanslutningar har han under sin verksamhet härstädes utfört ett arbete, som måste skattas högt och i avsevärd grad bidragit till den goda stämning och uppbyggelse, som bland annat varit rådande vid K. F. U. K:s allmänna möten.

Trots sitt varma avgjort utpräglade religiösa sinnelag var den bortgångne icke heller främmande för det allmänt mänskliga vetandet. Vid sidan av sin prästgärning studerade han ihärdigt för vinnande av akademisk grad, ehuru den vacklande hälsan och de krävande ämbetsplikterna inom församlingen huvudsakligen gjorde, att studierna icke kunde bedrivas med den framgång, som skulle lett till efterlängtat mål. Utom sin egenskap som en arbetsvillig, omtyckt prästman, lämnar pastor Vesenterä efter sig minnet av en vinnande och sympatisk personlighet. Hans tidiga bortgång skall därför kännas med djup saknad i vida kretsar inom församlingen.

Pastor Vesenterä föddes i Nurmijärvi socken 1881, blev student från Åbo finska lyceum 1901 och prästvigd år 1906. Efter att hava tjänstgjort en tid på olika platser, bland annat som lärare vid Kotiniemi uppfostringsanstalt uti Filppula, utnämndes han till kapellan i Nykarleby 1911 och tillträdde denna befattning den 1 maj 1912. Han sörjes närmast av maka, född Heikel, fyra späda barn samt moder, en syster och en broder.