Juthas
hängbro
Versrim tillägnat den nyrenoverade
hängbron [som byggdes 1929].
 Juthas hängbro på Forsbysidan. Foto: F.L., juli 2004. |
Juthas bro sig åter sträcker,
över ån
så fin och smäcker.
Över älvens is och vatten,
båd´om dagen och om natten.
Tvenne byars karlamakter,
har gjort dagsverken i takter.
Man ur huse´ har man gått,
alla har de gjort sin lott.
Förra vintern ren de skänkte,
trävirke för brons behov.
Haralds sågen klinga blänkte,
och sitt strå till stacken drog.
För att pengar få
till bygget,
har man fått försöka mycket.
Hålla både fest och bal,
uti Juthas fina sal.
Inkomsten från
tvenne fester,
har bron fått för sitt behov.
Som av bygdens unga gäster,
offrats för att slippa ro.
Marthorna sin
plikt har känt,
jobbat hårt för denna länk.
De med flinka händer bakat,
kaffebröd, som gott har smakat.
Detta
är ej första gången,
när det gällt att hjälpa till.
Marthorna har visat mången,
vad de kan om blott de
vill.
Lärar Dahlstedt med sin kör,
hjärtats strängar har sökt stämma.
Till en något högre sfär,
där vi stundom helst hör hemma.
Lundqvist har nog mest fått springa,
därför allting väl har gått.
Han
har knappast hunnit ringa
när det varit riktigt brått.
Brons kassör vi ej få glömma,
han ett tack också bör
få.
Ty nu får vi åter strömma,
över älven två och två.
Hela kommittén för bygget,
syssla fått med ganska mycket.
— som en ande över alla,
har de också fått befalla.
Som bevis att samarbete
går iland med stora ting.
Är nog detta broarbete,
gjort — som av en syskonring.
Nu den sträcker sina händer,
ut från tvenne byars stränder.
För att knyta broders band,
framåt vandra, — hand i hand.
Bron har kostat stora
värden,
Kanske „Brunte“ nu nångång.
Med ett lass vid överfärden,
får höra spända vajrars
sång.
Om blott nästa släktled får,
fortsätta i fädrens spår.
Skall vår hängbro aldrig mer,
bliva sned och ruttna ner.
Juthas-namnet och förpliktar,
när mot framtiden vi blickar.
Oss att hålla skölden ren,
som på gammalt svenskt manér!
Våra fäder vill vi lova
som oss givit denna strand.
Att förvalta och förkovra,
detta sköna fosterland.
Bygdens söner — bygdens döttrar
hållen helig fädrens dygd.
Så skall aldrig släktens
ätter,
uppge denna svenska bygd.
Nu till sist ett tack till alla,
som vid arbetet på bron.
Låtit Eklund sig befalla,
som i rena barnatron
D i c k [Valter Fagerholm]
