Med anledning av att hängbron är aktuell för någon slags renovering, Juthbackamarschen är nära förestående och att Forsby byaförening skall runda den den 8 september, kommer denna text som även varit publicerad i ÖP den 6 september 1929.

Invigningsfest.

Forsby—Kyrkoby brobygge.

Senaste söndag den 1 sept. var en högtidsdag för Forsby och Kyrkoby byar i Nykarleby landskommun, i att den gångbro, som under sommaren oppbyggts över Nykarleby älv vid Juthas, då invigdes. På grund av det kyliga vädret hölls festen å ungdomshuset. Då festen kl. 3 på e.m. öppnades med sången »Jag älskar min hembygd» var den stora salen till sista platsen fylld av festbesökare. Lärare H. Eklund hälsade i ett kort tal de närvarande välkomna, varefter några musikstycken spelades. Seminaristen K. Nyberg deklamerade med värme Topelius dikt »Finlands höjning». Vid den paus som nu följde fingo festdeltagarna förfriska sig med gott kaffe. Efter pausen fortsatte festen, och hölls nu ett med intresse åhört föredrag av d:r J. Qvist. I föredraget belystes förhållandena vid 1808—09 års krig med särskilt beaktande av striden vid Juthas. Sedan åter några musikstycken spelats redogjorde lär. H. Eklund för, huru brobyggnadsfrågan år för år förts framåt, till dess att bron nu blivit en verklighet. Denna del av festen avslöts med »Modersmålets sång».

Kl. 8 på kvällen var en soaré anordnad. Efter det några musikstycken spelats, höll lärar T. Granqvist ett tankeväckande föredrag vari framhölls, huru vi svenskar i detta land städse bör hålla samman. Sedan följde ett trevligt teaterstycke »Östermans nya sommargäst» . Stycket uppfördes förtjänstfullt av några medlemmar i ungdomsföreningen. Förrän dansen började, sökte sig festbesökarna till den nya bron, där i höstens mörker ett 30-tal ljusraketer avbrändes. Lyktor och facklor upplyste bron såväl som vägarna till densamma. Stämningen var den bästa, och på enskilda gruppers prat hördes, att man högt uppskattade förmånen av att kunna promenera över älven på en stadig bro.

Historik.

Frågan om att bygga en bro över älven är icke ny, tvärtom gammal nog. Många gånger har frågan diskuterats, och många förslag har framkommit. Det första förslaget torde ha varit att bygga en flottbro, eller också en bro på bockar. Vid närmare eftertanke har man kommit till insikt om att en sådan bro icke kunde gagna ortsbefolkningen menförestid vår och höst, då isen varken bär eller brister, och då denna bäst skulle behövts. Efter det folkskolan i Forsby år 1893 vidtog med sin verksamhet, och svårigheterna med skolbarnens överfart från Kyrkoby för varje år föreföll allt svårare, diskuterades ofta man och man emellan, huru drägligare förhållanden kunde ernås. År 1913 0ch 1914, vid av dåvarande folkskolinspektor H. Appelberg förrättade inspektioner vid skolan, uppmärksamgjorde han direktionen på, hur ofantligt många dagar elever från Kyrkoby försummat under menförestider. Direktionen beslöt på grund härav att försöka vidtaga åtgärder därhän, att distriktet skulle bygga en smal gångbro, upphängd på stålvajer. Dåvarande direktionsordf. sågägare A. Olin införskaffade prisuppgifter på behövligt material, vilket för brons byggande förutom arbete, trävirke och grus skulle stiga till 192 mk. Själv lovade han att gratis giva allt behövligt trävirke. Direktionen utlyste nu allmän distriktsstämma å folkskola den 29 juni 1915. Till skoldistriktet hörde då förutom Forsby, jämväl hela Kyrkoby och Ytterjeppo byar. Ett stort antal personer infann sig till stämman, men blev beslutet att man på grund av världskriget och de osäkra tiderna icke skulle på börja brobygget utan se tiden an.

Så förföll åter brofrågan för en tid. På grund av kriget fingo också byborna annat att tänka på. Ingen brännolja kunde uppbringas, belysning behövdes, och frågan om elektrisk belysning i byarna upptog allas sinnen under flera år.

Efter kriget då ordnade förhållanden åter inträtt framryckte åter brofrågan. I jan. 1922 fick undertecknad i uppdrag att av en brobyggnadsfirma i Helsingfors införskaffa ungefärligt kostnadsförslag på en hängbro på stålvajer. Efter det ritning uppgjorts, mätningar, jord och grundbeskrivning insänts, erhölls svar att bron komme att kosta cirka 100.000 mk. Summan förskräckte alla, och frågan fick åter vila.

Länge räckte det dock ej, förrän frågan ånyo upptogs, varvid också en kommitté tillsattes för att föra den framåt. Men då läropliktslagen vid samma tidpunkt trädde i kraft, och kommunen enligt denna ålades att sörja för skolbarnens frambefordran, samt kommunen inköpt en båt och anställt en avlönad färjkarl, ansåg kommittén överfarten vara väl ordnad, varför deras vidare åtgärder förföllo.

[Hängbron inbäddad i grönska i slutet på augusti 2007.
Foto: Lars Pensar.]

Oaktat den ordnade överfarten med båt genom läropliktslagen tillkommit, var man ej i byarna nöjd härmed. Andra än skolbarnen behövde också färdas över älven, och under menförestider kunde ej båt och färjkarl hjälpa. En vinter arbetade en syförening på orten för att erhålla medel för inköp av diverse saker till lägre skolan. Sedan dessa blivit inköpta, hade föreningen ännu överblivna penningar. Dessa beslöt föreningen anslå som en första början till en brokassa. Följande år hölls lotteri, så att kassan erhöll behövligt tillskott. Kassan hade vuxit med ränta på ränta, så att den 1 jan 1929 steg till 13.366 mk 75 p:i.

Sedan numera en kassa fanns, vaknade intresset för bron med förnyad styrka. Efter det ortens Marthaförening bildats, upptog och denna brobyggnadsfrågan på sitt program. Sommaren 1928 sammankallades ett allmänt möte till Jutas samlingslokal, varvid frågan om brobygget återupptogs. En kommitté tillsattes och fick denna i uppdrag att avsyna lämpligt ställe för brons placering samt att inkomma med ett detaljerat kostnadsförslag. Sedan kommittén fullgjort sina åligganden, sammankallade den ett nytt möte å folkskolan för att få frågan slutligen avgjord. Till mötet infunno dock sig ett fåtal personer. Dessa beslöto nu att genom annons i ortstidningen sammankalla ett nytt möte, och skulle i annonsen nämnas, att frånvarande finge åtnöja sig med de närvarandes beslut. Till det annonserade mötet infunno sig ett stort antal personer. Enhälligt beslöts nu, att bro skulle byggas. Efter kommitténs förslag bestämdes platsen vid den s.k.»Guldstycksbacken» mittemot Jutas, där bron nu är uppförd. Därjämte tillsattes en brobyggnadskommitté. Till denna ha hört Hugo Eklund, Elis Renvall, John Bäck, E. J. Strandberg, Karl Hellman, Aug. Bonäs och Joel Renvaktar. Kommittén fick nu i uppdrag att verkställa alla nödiga beräkningar samt att verkställa uppbörderna. Därjämte skulle kommittén tillsätta arbetsledare, så att arbetet kunde vidtaga i maj månad detta år. Allt arbete skulle utföras med medels uttaxerade dagsverken. Allt övrigt lyckades kommittén klara ganska bra, men att få arbetsledare som åtoge sig ansvaret vid bygget, blev värre. Efter förfrågningar gjorts till många håll, lyckades kommittén slutligen erhålla icke mindre än fyra entreprenadförslag. Det högsta 55.000 mk, det lägsta 48.000 mk. Entreprenören skulle då bekosta all behövlig material förutom grus, virke och arbetskraft. Vid av kommittén sammankallat nytt möte bestämdes, att man skulle överlämna bygget på entreprenad åt den minst fordrande, nämligen åt byggmästare J. Skrivars. Orsaken till att detta förslag godkändes var icke allenast det, att det var lägsta anbudet, utan att det att han lovade utföra arbetet helt under sommaren förlopp. De övriga entreprenörerna ville bygga brolocket under vintern. Byggmästare Skrivars lovade ej heller för mycket, vilket bevisas genom att bron nu är färdig. Sådan bron nu är upphängd på stålvajer, vilka vila på järnbockar, stående på cementgrund, kostar den i kontanter Fmk 48.000, härtill kommer av byborna levererade 230 lass grus, 1600 löpm. stock samt 400 dagsverken. Värderat i penningar stiger det till 37.000mk. Jord måste därjämte inlösas till vägen på vardera sidan om bron. Oaktat stora ansträngningar har detta brobygge icke kunnat slutföras utan skuld. Denna belöper sig i runt tal till 10.000 mk. Denna skuld tror man sig dock kunna inbetala, efter det ett nu tillämnat lotteri hunnit slutföras. Den slutliga kassaställningen kommer i sinom tid att delgivas.

[Gångbanan i slutet på augusti 2007.
Foto: Lars Pensar.]

Att observera är att hängbron inte är utsatt på 1973 års karta, men 1943 är den betecknad med tecknet för gångstig, ej med tecken för bro.

Jutas hängbro skall enligt uppgift höjas med 1 m. på mitten och 0,5 m. vid landfästena, enär man kan befara att bron vid sitt nuvarande höjdläge kan skadas av häftiga islossningar och vårfloder. Arbetet skall utföras så fort som möjligt, medan isen ännu är tillräckligt stark för att bära de erforderliga underbyggnaderna.

Juthas hängbron skall enligt distriktets beslut uppbyggas i sommar. Stora stockhopar ligger nu väntande på att förvandlas till sparrar och plankor vid Haralds såg. Vid detta arbete måste frivillig arbetshjälp anlitas såväl som vid själva brobygget, då ingen juridisk person står bakom företaget utan detta blott åstadkommits genom samarbete bysbor emellan. Vi hoppas att ingen enda av dem saken vederbör skall uppfylla sina plikter endast med den kända frasen: »Jag behöver den inte». Även de influtna stockarna visar, att det finnes endast några få personer, vilka arbetar för bygdens bästa på detta enkla sätt. Infödingar: Enighet ger styrka!