|
ANDRA SÅNGEN
om hur den välsignade jordknölen kom till Tjörras
Ack, välsignad är han storligt
soldat Törndahl som från Pommern
i sin lommesäck och byxa
strumpeben och hatt tillika
ränselsäck och laddarpipa
gömde ögonrika päron
jordpäron från tyskesängar
svenskerova även kallad
när från strid han vände åter
hösten sjuttonhundrasexti
hem till soldattorp och ungar
hem till Lisa Gret och backen
hem den tusenlånga stigen
till sin plätt i bottniskt bylag
Först som sovel knölar breddes
varligt ut på rågbrödsbiten
stundom dock i påsk och jultid
rykande i stenfat skådad
Hela fjorton år rann undan
innan knölarne så ökat
innan Törndahls Isak unnas
bjuda ungarne och Lis Gret
även söndagar och helger
mellan hälgomäss och julen
vitpotatis mjäll och mjölig
som i solbacklandet mognat
dyrbar än så sällan skådad
Småningom den ock tog vägen
varsamt räknad fruktsamt öga
vidare till grannen bonden
blev så uti varmans ägo
svenskepäron vår potatis
som ej mera vill undvaras.
|