|
KONRAD
En av sexmanssönerna på Antasbackan
var litet underlig han
Kallades Konrad
och hade den medfödda egenheten
att han aldrig gick i krok
utan alltiili räät fram
varunder han råkade ut för sällsamma
och märkeliga upplevelser
Såsom att en vår då han åkerbrukade
i Mikkasjäälon
släpade han varje hästvarv pinnharven
över både dike och
steinjässgåln
Fastän han var både snäll och stark
och. med tiden själv lärde läsa
— för hor sku man no kuna sännd en tokan ein ti skolan
—
kom han ändå i var mans mun som
handee som gaar räätt fram alltiili
å harvar i luften.
|