Ottesång
| 1. | Där
den lilla gossen satt, i en tidig timma kommen in från köld och natt, såg han ljusen glimma. Kyrkans rymd sig välvde skum, dit ej ljuset nådde. I dess höga, helga rum andaktsstillhet rådde. | 3. | Bronsgul
i sin krans av ljus glimmar varje krona. Sakta med högtidligt sus börjar orgeln tona: Nu är helig högtidsstund. Stora dag, var hälsad! Genom nådens fridsförbund världen bliver frälsad. |
2. | Ur profet och psaltare lästes textord höga. Predikstol och altare stodo allvarshöga. Lammet bar sitt korsstandar, duvan mild sig sänkte. Med sin strålglans, ren och klar, Herrens eldblick blänkte. | 4. | Du som såsom gosse tog del i ottesången, genom livet minnes nog ljuset, ordet, sången. Kyrkans bild- och änglavärld, hur än år försvinna, bär du med dig på din färd och ser ljusen brinna. |
Joel
Rundt 1945, (1964) Bara i denna frid.
* * *
I
Österbottniska Posten nr 52/1958 publicerades denna variant, tillhandahållen av Lars Pensar, med en annan titel och där:
- vers 1 och
2 är lika
- i vers 3 de fyra första raderna ovan kommer i ordningen 3, 4, 1, 2
- vers 4 är helt annorlunda
- det finns en femte
vers
I Birgitta Kyrka
3. | Sakta med högtidligt sus börjar orgeln tona. Bronsgul i sin krans av ljus glimmar varje krona. Nu är helig högtidsstund. Stora dag, var hälsad! Genom nådens fridsförbund världen bliver frälsad. | ||
4. | Mörk därute natten står. Snart det börjar dagas. Friden som härinne rår får ej mer försvagas. Ingen mörk och jordisk ort för vår själ sig breder. Här är paradisets port, som rätt väg oss leder. | ||
5. | Du, som så i andakt tog del i ottesången, genom livet minnes nog ordet, ljuset, sången. Kyrkans bild och änglavärld hur än åren svinna bär du med dig på din färd och ser ljussken brinna. |
Telin-orgeln,
predikstolen med lammet bärande sitt korsstandar, kollekthåvar, några ljusplåtar och Lennart Segerstråles glasmålning.
Förstoring.
Foto: F.L., juli 2004.
Läs mer:
Fler juldikter och -visor.
Kyrkan i kapitlet Fakta.
Mer
poesi av Rundt.
(Inf. 2007-11-04, rev.
2016-01-14
.)
