Allmänt

Se tillhörande sökmeny och karta om de inte redan finns här ovanför.

Nedanstående uppgifter är hämtade ur Hemman och husbönder i Nykarleby Kyrkoby och Forsby 1548—1950, Forsby-Ytterjeppo hembygdsförening publikation nr 3 av Rudolf Olson (1997).

Hemmanen redovisas i samma ordning som i kompendiet, d.v.s. först de i Kyrkoby i nummerordning (ex. K1) och därefter Forsby (ex. F1) enligt samma princip. Littereringen är ett tillägg av mig. Sid.= sida i kompendiet.


Nykarleby Kyrkoby
Nykarleby kyrkoby, en by i den år 1607 nybildade Nykarleby socken, kalldes tidigare Lepu, eller Lapu by, i Jepu fjärding av Pedersöre storsocken. År 1548 fanns i denna by 36 bönder. Året före Nykarleby kyrkoby bildades fanns enligt mantalslängden 35 registrerade bönder i Lepu by. Två år senare är böndernas antal 30.

När Nykarleby stad grundades år 1620 donerade konung Gustav II Adolf till Nykarleby stad hela Lepo by, med alla dess ägor och fiskevatten, tillsammans 25 1/2 mantal. Genom Carl XI:s reduktion förminskades dock år 1687 denna donationsjord till 5 11/24 mantal, som ursprungligen bestått av följande hemman, eller delar av dessa: Järfbacka, Pehr Anderssons, Nils Olofssons, Jöns Larssons, Hans Sigfridssons, Lars Ersson Lussis och Olof Jönssons hemman, sammanlagt 3 3/8 mantal som var till för avlöning av borgmästare och rådman, m.m. Måns Anderssons och Erik Perssons hemman tillsammans 2 1/12 mantal blev till stadens tomter och mulbete

Nykarleby kyrkobys hemmansantal minskade även vid 1830-talets början, då 11 hemman avskiljdes från kyrkobyn och bildade en ny by, Forsby, som behandlas från sid. 59 i denna utredning. Som tidigare nämnts hade tidigare ett antal hemman, och delar av hemman, bildat den s.k. donationsjorden som staden Nykarleby byggdes på, varför kyrkobyn slutligen omfattade endast 14 hemman.

Kyrkobyns nuvarande hemman finns till största delen väster om älven, förutom Frill, Kuddnäs, Nygård och Jeansborg som ligger öster om älven nära stadskärnan. Kyrkoby gränsar i söder mot Munsala och Ytterjeppo.

Professor Woldemar Backman i Nykarleby, har gjort flera utredningar över hemman i Nykarleby Kyrkoby, som legat till grund för denna utredning som kompletterats med uppgifter från 15-, 16-, och 1900-talen, samt med uppgifter som av olika skäl inte tagits med i Backmans utredningar. Dessa är: 1927: ”Jutbacka. Några anteckningar.” 1931: ”Smedsbacka och dess ägare.” 1932: Högbacka hemman och dess ägare.” ”Nygård och dess ägare”. 1933: ”Forsbacka och dess ägare”. 1936: ”Klockars i Nykarleby landskommuns kyrkoby. Hemman och släkt 1565—1934.” 1938: ”Bonäs hemman och släkten Bonäs”. Dessa utredningar finns även i bokform i Nykarleby stadsbibliotek.

Hemmansnamn togs allmänt i bruk först i början av 1700-talet. Några undantag finns; Forsbacka 1648, Jutbacka och Smedsbacka 1654, Nygården och Frill 1692. Troligen bildades hemmansnamnen redan tidigare men användes inte officiellt. Vanligen uppkallades hemmanet efter bondens namn, t.ex. ”Lars Perssons hemman”. Hemmanens nuvarande namn kan ofta härledas från bondens namn eller yrke, men även hemmanets läge kan ha varit källan till hemmansnamnet.
Sid. 1.

[Läs mer: Kyrkoby byordning av Alfred Huldén.

Hemman nummer 1 i Kyrkoby, Jutas.]



Forsby
Forsby är beläget söder om Nykarleby centrum, och i sin helhet på östra sidan om älven. Byns marker börjar genast söder om stadens centrum, och sträcker sig till Ytterjeppos norra gräns. Älven är gräns i väster och i öster gränsar Forsby till Markby och Socklot.

Forsby by bildades på 1830-talet och omfattade då 11 hemman. Byn har sitt ursprung i Nykarleby kyrkoby som bildades redan 1607, tidigare Lepu by i Jepu fjärding av Pedersöre storsocken.

Egentliga hemmansnamn togs officiellt i bruk först i början på 1700-talet. Före detta användes bondens namn. Undantag förekom. Sorvist omnämns i mantalslängden redan år 1645, Pelkos 1656, Harald och Mickelsbacka 1686. Hemmansnamnen kan i några fall härledas från bondens namn, medan andra namn kan vara svårare att finna källan till, t.ex. Drakabacka, Renvaktar, Lillollas.

Som källor för denna utredning kan, förutom kyrkböcker, jordböcker och mantalslängder, nämnas Woldemar Backmans utredningar: 1935: ”Bäck i Forsby by av Nykar1eby socken, hemman och släkt 1549—1934” och 1932: ”Harald och släkten Kerrman, några anteckningar”, samt Eugen Levlins avskrifter av jordböcker, tiondelängder, mantalslängder m.m. för tiden 1548—1731, samt hans anteckningar om gjorda iakttagelser i tingsprotokoll från 16- och 1700-talet, som hans bror Per-Erik Levlin beredvilligt ställt till förfogande.
Sid. 59.

Hemman nummer 1 i Forsby, Drakabacka.

 



HEMMAN I KYRKOBY

Jutas, K1
Hemman nummer 1 i Kyrkoby. Hemmanets storlek på 1500-talet var 1spannland, odlad mark, eller cirka 2,3 hektar, som år 1607 då hemmanens skattebetalningsförmåga bestämdes genom införande av mantal, för Jutas del fastställdes till 1 helt mantal. År 1745 är hemmanets storlek 23/24 mantal. Omkring år 1800 finns på Jutas fyra hemman på vardera 17/96 mantal eller tillsammans 68/96 mantal som det sedan förblev in på 1900-talet. Hemmansnamnet har under tidens gång skrivits på många sätt: Jut, Juut, Juth, Jute, Juthe, Juuth, Juutas och Jutas. Dess ursprung är inte helt klart. Professor T. E. Karsten förmodar att det är en dialektform av gjuta, ett gammal svenskt ord som betyder ”sank däld”.

Namnet Erich Jute förekommer i mantalslängden redan år 1549. Kallas år 1552 Erich Larsson. Troligen bonde på Jutbacka. Samma år är en Anders Larsson bonde på Jutas. Möjligen en bror till Erich Jute. Hemmansnamnen Jutas och Jutbacka härstammar troligen från samma källa.

Den fors vid vilken stadens kvarn var belägen hette på 1700-talet Juths fors. Jutbacka nämns första gången i mantalslängden år 1654. Bonden Johan Mickelsson, med tillägget Juut 1708, var bonde i Kyrkoby (Jutas), 1675—1710, son till Mickel Mårtensson, bonde där 1637—1669.

Från Jutas härstammar antagligen den på 1700-talet i Nykarleby välkända handelssläkten Juthe.

Ägarlängd.


Klockars, K2

Klockars hemman i Nykarleby kyrkoby har hemmansnummern 2, före 1830 var nummern 18.

År 1573 skattade Klockars för 18 1/2 spannland odlad jord, c:a 2 hektar. År 1557 fanns på hemmanet 7 kor och där bodde 5 vuxna personer. År 1608 då mantalsberäkningen infördes skattade hemmanet för 3/4 mantal som på 1690-talet höjdes till ett helt mantal. På 1760-talet sänktes mantalet till 19/48 för att sedan i medlet på 1800-talet vara 13/24 mantal.

Redan år 1548 omnämns i längderna en Nils Klockare som möjligen gav upphov till hemmansnamnet Klockars. Hemmanet är även känt under ett annat namn, Perhinders, troligen efter bonden Per Hindersson som var ägare till hemmanet i slutet av 1600-talet.
Sid. 6.

[”Inte långt därifrån finns Klockars gårdarne, där den bekante svenske riksdagsmannen och bondeståndets talman vid Borgå lantdag Per Klockars i tiden hade sin bostad ...” Wichmann (1920), sid 18. Illustration.]

Ägarlängd.


Ohls, K3
Ohls hemman i Nykarleby kyrkoby har hemmansnummern 3.

Den första kända bonden på hemmanet var Anders Olsson, som enligt ”Årliga Räntan” (= Jordeboken) år 1560 skattade för 29 spannland odlad jord, c:a 3,6 hektar, det största hemmanet i Kyrkoby detta år. År 1566 var hemmanet taxerat för 32 spannland. I nebbskatten [?] år 1557 anges att på Ohls fanns 18 kor och att där bodde 15 personer. Inget annat hemman i byn kommer tillnärmelsevis upp till så många personer och husdjur. På Smedsbacka, Harald och Kärr finns 9 kor och där bodde 5—7 personer per hemman. Anders Olsson var således en verklig storbonde. År 1608 då mantalsberäkningen infördes angavs Anders Olssons hemmans storlek till 1 1/4 mantal. Endast Bro hemman var lika stort.

Det är sannolikt efter denna bonde som hemmanet fått namnet Ohls, troligen i början av 1700-talet, men redan långt tidigare har hemmanet kallats för ”Andersols” hemman.
Sid. 11 f.

Ägarlängd.


Isakas, K4
Hemman nummer 4 i Nykarleby kyrkoby. Före 1830 var hemmansnumret 21 i Kyrkoby.

Den första kända bonden på hemmanet var Henrik Nilsson som i Pedersöre historia, del 1, omnämns som nämndeman 1643—1653. Hans hemman skattade för 20 spannland odlad jord, c:a 2,5 hektar, en liten areal i jämförelse med våra dagars hemmansarealer. Däremot fanns 9 kor på hemmanet och där bodde 9 fullvuxna personer.

År 1608 då mantalsberäkning infördes skattade Isakas för 2/3 mantal. År 1765 hade hemmanets mantal reducerats till 5/12 mantal.

Hemmanets namn Isakas härstammar från bonden Isak Eriksson som var bonde på hemmanet från 1650.

Från c:a år 1700 till år 1768 är Isakas kapellansboställe. Kapellanen på Isakas betjänade främst Munsala kapellförsamling där ett kapell bygdes i slutet av 1600-talet.

Vem av kapellanerna, förutom Freytag, som också var bosatt på Isakas är oklart emedan kapellanerna Juniander, Jesenhaus och Remahl även är registrerade på Nybacka hemman 1695—1768. Detta beror troligen på att de alla hade ägarintressen på Nybacka. Claudius Juniander ägde efter sin morfar Clas Witting halva Nybacka hemman. Jesenhaus var gift med Junianders änka Anna Gammal, och Remahl var gift med Junianders dotter Brita Juniander.

[Hemman A1 ägdes under åren 1923—1946 av min farfar Fredrik Johansson Liljeström, född 1882, som var gift med Ida Lovisa Alexandersdotter Mannfors, född 1889 i Kovjoki, död 1978 i Nykarleby. Min farbror Johannes Fredrik Liljeström var ägare åren 1946—1959.
Illustration.]

Sid. 16 och 19.

Ägarlängd.


Forsbacka, K5

Forsbacka hemman har nummer 5 i Kyrkoby. Före 1830 var hemmansnummern 20.

På 1500-talet skattade Forsbacka hemman för endast 10—12 spannland odlad jord, motsvarande c:a 1 1/2 hektar. 1608 då mantalberäkningen infördes skattade hemmanet för 3/4 mantal. Från 1648 då hemmanet enligt mantalslängden brukas av kyrkoherden Jacobus Carlman var hemmanet 1 mantal, som det förblev till 1770 då det reducerades till 5/6 mantal.

Hemmansnamnet Forsbacka nämns första gången i mantalslängden år 1663. Redan 1645 finns en ”Mårten Forss” antecknad bland ”husmän”, som troligen var Mårten Mickelsson, sista bonden på hemmanet före kyrkoherden Carlman.År 1648 står antecknat i mantalslängden ”Fors hemmanet som brukas av kyrkoherden”.

Hemmansgårdens läge på en backe invid en fors i älven torde vara den enkla förklaringen till hemmanets namn.
Sid 20.

Ägarlängd.
Fotografi av mangården.


Jutbacka, K6 [Vykort]
Professor Woldemar Backmans uppsats, ”Jutbacka, Några anteckningar” som publicerats i Österbottniska Posten 1927 [samt även getts ut både som sär- och faksimiltryck] har legat som grund för denna hemmansutredning. Kompletteringar har gjorts beträffande tiden före Nykarleby stads grundande 1620 och tiden efter 1927. Personuppgifterna har också kompletterats.

Jutbackas hemmansnummer är 6. Före 1830 nummer 5 i Kyrkoby.

Hemmansnamnets ursprung är okänt. Ända till början av 1700-talet skrevs namnet Juutbacka, senare Juthbacka. Professor T. E. Karsten förmodar att Jut- skulle vara en dialektform av gjuta, ett gammalt svenskt ord som skulle betyda ”sank däld”. Namnet Jutbacka påträffas första gången i 1654 års mantalslängd och var då ett hemman om 1 2/3 mantal troligen ursprungligen två hemman som sammanslagits och på 1660-talet igen åtskiljdes till två hemman, Jutbacka och det då nybildade Nygårdens hemman.

Namnet Erich Jute förekommer i mantalslängden redan år 1549. Är antecknad 1552 som Erick Larsson. Troligen bonde på Jutbacka. Samma år bor en Anders Larsson bonde på Jutas. Möjligen en bror till Erick Jute. Jutas och Jutbacka hemman har kanske bildats från samma ursprungshemman.
Sid 27.

Ägarlängd.

Läs mer:
Juthbacka i kapitlet Fakta.


Nybacka, K7
Hemman nummer 7, före 1830 hemman nummer 23 i Nykarleby kyrkoby.

Hemmanet skattade år 1606 för ett helt mantal. Halva hemmanet, eller 1/2 mantal av ”Jöns Larssons hemman” donerades 1682 till stadens tomter m.m., medan den andra halvan kallades Nybacka, eller ”Recidenstomten” på grund av att där byggdes ett residens för greve Klas Tott sedan drottning Kristina år 1652 förlänat honom det s.k. grevskapet Carleborg. Detta grevskap omfattade Nykarleby stad samt 20 byar inom Nykarleby och Lappo socknar. Hit hörde dessutom ett stort antal hemman i Lappo och Vörå som han tidigare ärvt. Sammanlagt 583 hemman.
Sid. 30.

Ägarlängd.


Smedsbacka, K8 [Vykort]
Hemman nummer 8. Före 1830 var hemmansnummern 6 i Nykarleby kyrkoby. Smedsbacka ligger väster om älven i den s.k. ”Nystaden” i närheten av Nybacka och Högbacka hemman. Hemmanet skattade 1607 för ett helt mantal som senare reducerades till 2/3 mantal, som 1780 igen höjdes till 3/4 mantal, då det också delades till två och senare till tre hemman. År 1610 brukades hemmanet av Anders Eriksson Smedh. Efter honom fick hemmanet troligen sedan namnet Smedsbacka. Han hade en bror Mårten Eriksson som blev bonde på ett hemman, senare kallat Järfbacka, som hörde till den slutliga donationsjorden som tillföll Nykarleby stad. Genom närheten till stadskärnan har hemmanet ofta ägts av ämbetsmän och handelsmän i Nykarleby. Österbottens svenska kristliga folkhögskolesällskap köpte 1919 slutligen det som var kvar av hemmanet. Sedan har därifrån avstyckats bostadstomter m.m.
Sid. 33.

[Läs mer:
Smedsbacka och dess ägare. Några anteckningar av Woldemar Backman.
Tröskning på Smedsbacka.]

Ägarlängd.


Högbacka, K9

Högbacka hemman i Nykarleby kyrkoby bär hemmansnummern 9. Före 1830 var nummern 4.

På 1500-talet skattade hemmanet för 20 1/2 spannland odlad jord, vilket i dag motsvarar c:a 2 1/2 hektar. En liten hemmansareal med dagens mått mätt. Däremot fanns det hela 11 kor på hemmanet och där bodde 8 fullvuxna personer. År 1606 hade arealen ökat till 26 1/2 spannland, och sedan mantalsberäkningen infördes 1608 skattade hemmanet för 1 helt mantal, som 1645—1675 ökade till 1 1/4 mantal då halva Kuddnäs hemman hörde till Högbacka. Under tiden 1548—1755 gick hemmanet i regel odelat i arv från far till son under 8 släktled. Därefter kan man följa samma släkt, genom syskon och ingifta mågar som övertagit hemmanet eller delar av detta fram till Johan Edvard Rundell som år 1929 var den sista bonden på hemmanet med anknytning till Högbackasläkten från 1500-talet.
Sid. 38.

[Stig Haglund som forskar i Högbackasläkten meddelade att Rundel inte är den sista bonden av Högbackasläkten, utan det är för närvarande Harald Mårtens och före honom hans far Einar Mårtens, de borde vara under Hemman B1b från 1937 i stället för Frans Backlund.

Läs mer:
Högbacka hemman i Nykarleby och dess ägare, den s.k. Högbackasläkten av Woldemar Backman.]

Ägarlängd.


Kuddnäs, K10 [Vykort]
Kuddnäs har hemmansnummer 10. Före 1830 var nummern 8 i Kyrkoby.

Hemmanet är beläget genast norr om stadens centrum invid älven. Hemmansnamnet Kuddnäs har främst blivit känt genom skalden Zachris Topelius som föddes och upplevde sin barndomstid på Kuddnäs.

Hemmansnamnets ursprung härleder släktforskaren och lektorn Hugo Lagström från hemmansägaren, senare handlanden och rådmannen i Nykarleby Nils Olofsson. Detta hemman kallades på 1640-talet för ”Nils Olofssons hemman” och senare för ”Kuddnissas” hemman. Nils Olofsson hade kanske många kor, och fick då namnet Kuddniss. Nils Olofssons hemman, halva Kuddnäs, indrogs sedan till stadens donationsjord, medan den andra hälften på 1/4 mantal blev Kuddnäs hemman i Kyrkobyn.
Sid. 43.

Ägarlängd.

[Läs mer:
Kuddnäs i kapitlet Fakta.]


Frill, K11
Frills hemmansnummer är 11. Före 1830 var hemmanet nummer 7 i Nykarleby kyrkoby.

Hemmanets storlek har varierat. I början av 1600-talet då mantalsbenämning infördes skattade hemmanet för 3/4 mantal för att sedan från 1650-talet minska till 1/2 mantal. År 1788 delades hemmanet i fyra hemman, varje hemman på 11/96 mantal, totalt 11/24 mantal.

Hemmansnamnet Frill är gammalt. Redan år 1549 nämns i Jordboken ”Mons Frille” bonde i Lepu by, senare Nykarleby kyrkoby. År 1636 finns en ”Jöns Frille” omnämnd i en personlängd över allt folk i Lepu by som är över 12 år gamla. Han nämns under ”Husfolk och gamla ofärdiga knektar”.

Under tiden 1548 till stora ofreden 1714 verkar hemmanet ha gått odelat i arv från far till son i 8 släktled vilket framgård av nedanstående redovisning.
Sid. 45 f.

Ägarlängd.


Nygård, K12
Hemman nummer 12 i Nykarleby kyrkoby. Före 1830 nummer 19.

Nygårds hemman har existerat en rätt kort tidsrymd. År 1660 delades Jutbacka hemman i två hemman, det ena hemmanet bibehöll namnet Jutbacka medan det andra hemmanet fick namnet Nygården. Det nya hemmanet skattade först för 1 mantal, men något senare för 3/4 mantal, för att på 1700-talet minska till 5/8 mantal Under stora ofreden låg hemmanet öde och obrukat, eller på ”Fäfot” som sägs i jordaboken. Men Nygårds hemman har även en äldre historia. År 1645 anslöts till Jutbacka hemman ”Matts Perssons hemman” på 1 mantal. Troligen det hemman som sedan 1660 blev Nygård. Matts Perssons hemman kan sedan följas bakåt i tiden till 1549.
Sid. 49.

Ägarlängd.


Jeansborg, K13 [Vykort]
Kyrkoherdebolet i Nykarleby. Hemman nummer 13 i Kyrkoby. Före 1830 var hemmansnummern 25. Kyrkoherdebolet bildades troligen först i slutet av 1660-talet. 1695 överfördes officiellt halva Mickelsbacka och 1696 5/8 av Drakabacka hemman till bolet. Även delar av andra hemman anslöts till kyrkoherdebolet. 1726 skattade hemmanet för 2 mantal som i slutet av 1700-talet minskades till 1 7/24 mantal. På 1900-talet minskade arealen ytterligare genom att mark avskiljes till ett nytt hemman, Haga (1928), och en del blev kolonisationsjord och frontmannatomter m.m.

Namnet Jeansborg, tidigare Johannisborg, fick kyrkoherdebolet först på 1790-talet och uppkallades troligen efter kyrkoherden senare prosten Johannes Forshæll som bodde på hemmanet 1769—1792. Ännu tidigare kallades hemmanet helt enkelt för Prästgården. [Forshæll publicerade 1784 Kårt Beskrifning öfver NyCarleby Stad i Tidningar Utgifne Af et Sällskap i Åbo.]

Den första kyrkoherden som bodde på detta hemman var Johannes Grandelius Han var den femte kyrkoherden i Nykarleby och bodde här under tiden 1681—1692. Den första kyrkoherden i Nykarleby, Jacobus Sigfridi Borgoensis ägde ett hemman i Socklot 1608—1625, (troligen Haralds hemman). Den andra kyrkoherden, Johannes Jakobi Nicarlus (son 1), var först bosatt på Smedsbacka 1620—1626, men ärvde sedan hemmanet i Socklot som han ägde 1626—1636, som i sin tur ärvdes av dennes son, lagläsaren Jacobus Hansson Nicarlus. Denne förstorade hemmanet, med Snåre hemman i Socklot, till 1 1/2 mantal. Hemmanet kallades för Bäll-hemmanet. Den tredje kyrkoherden i Nykarleby Jacobus Jacobi Carlman, (son 2), bodde på Forsbacka hemman 1648—1664. Den fjärde, Nicarlos Olofsson Ringius bodde på Nygård hemman 1660—1680. Först 1669 bor en präst på det blivande kyrkoherdebolet, kapellanen Erik Florinus och därefter den första kyrkoherden Johannes Grandelius.
Sid. 53.

Ägarlängd.

[Läs mer:
Förteckning över torpare i Torpare i svenska Österbotten av Herbert Lindahl.
Fakta om prästgården.]


Bonäs, K14
Hemman nummer 14 i Nykarleby kyrkoby. Före 1830 hemman nummer 22 i samma by.

Bonäs, Bonääs, nämns första gången i mantalslängden år 1706.

Under tiden 1548—1745 gick Bonäs hemman i arv från far till son i sju släktled. Före år 1763 var Bonäs ett kronohemman som fram till slutet av 1730 talet brukades av kronobönder. Från medlet av 1740-talet är fänriken, senare löjtnanten, Erik Johan Beerman till sin död 1757 innehavare av kronohemmanet, och sedan av änkan till periodens slut.
Sid. 55.

Ägarlängd.



HEMMAN I FORSBY

Drakabacka, F1
Drakabacka hemman i Forsby har sedan 1830-talet hemmansnumret 1. Före 1830 hörde Forsby till kyrkobyn och då var hemmansnumret 3. Före 1607 ingick kyrkobyns hemman i Lepo by som var en del av Pedersöre medeltida storsocken.

1606 skattade Drakabacka hemman för 1 mantal. Samma år anges hemmanets storlek enligt de gamla normerna till 18 1/2 spannland odlad jord. 5 kor fanns på hemmanet. 1696 reducerades hemmanets storlek till 7/12 mantal emedan 5/12 mantal skrevs under kyrkoherdebolet.

Hemmansnamnet Drakabacka nämns första gången i mantalslängden 1708. En bonde, Olof (Eriksson) Draka fanns dock omnämnd redan 1563 och 1565 i tiondelängden. Hemmanets läge, i närheten av Mickelsbacka och Bro hemman, tyder även på att det redan på 1500-talet var fråga om samma hemman T. A. Karsten förmodar, i sin namnundersökning i ”Svensk Bygd i Österbotten” från år 1923, att namnet syftar på den urgamla, i Österbotten levande folktron på ”drakajömor”. Namnet Draka, Drake har troligen i detta fall ursprungligen varit ett knekt- eller köpmansnamn. 1590 uppräknas bland ”Landzköpmän” bl.a. Jöns Drake i Lapu by. Hemmansnamnet Draka finns även i Ytterjeppo och det kan ha sitt ursprung, eller åtminstone ett samband med Draka, eller Drakabacka i Forsby. 1619 fanns i Ytterjeppo en bonde Matts Drake, även omnämnd som Matts Persson, son till Per Olofsson som 1565 köpte hemmanet i Ytterjeppo .(NT 1644-08-06). Denne kan möjligen vara son till Olof Eriksson Drake på Drakabacka i Forsby. Drake är tydligen ett släktnamn som kan ha kommit från hemmanet i Forsby till Ytterjeppo genom Per Olofsson.

De äldsta uppgifter som finns i skattelängderna om Drakabacka hemman är från 1548.

1548—1696 gick hemmanet odelat i arv från far till son i fem släktled. Den sista ägaren till hemmanet i denna släkt var kapellanen i Nykarleby Gustaf Neostadius, son till riksdagsmannen och rådmannen i Nykarleby, Marcus Andersson. Efter stora ofreden 1713 ägdes det till 7/12 mantal förminskade hemmanet av länsman Lorentz Nordman, och från 1748 av Fredric Carl Basilier, gift med Nordmans dotter. Sedan delades hemmanet i två och senare tre hemman med nya bönder som inflyttade från Kronoby och Pedersöre.
Sid 60.

Ägarlängd.


Bro, F2
Bro hemman i Forsby, vars hemmansnummer från 1830-talet är 2, var ett av de större hemmanen i byn, och skattade redan på 1590-talet för 1 1/2 mantal, som sedan förminskades till 1 1/4 mantal. Före 1830 hörde hemmanet till kyrkbyn med nummer 9. Hemmansnamnet Bro har troligen sitt ursprung i den bro som fanns över en större bäck under den allmänna landsvägen invid hemmanet.

De äldsta uppgifterna man har om Bro hemman är från år 1549, då hemmanet ägdes av bonden Sven Jönsson. Hemmanet förblev sedan i denna släkts ägo i åtminstone fyra generationer fram till år 1625. 1602 anges hemmanets storlek till 24 1/2 spannland odlad jord, vilket motsvarar c:a 3 hektar. Endast Ohls hemman i Kyrkoby var lika stort. Fyra vuxna personer bodde på hemmanet och där fanns tio kor. Per Persson hette bonden och han var även länsman i dåvarande kyrkobyn. Hemmanet övertogs 1625 av Hans Olofsson som då var 68 år gammal, född 1557. Han var troligen måg på hemmanet och i praktiken bonde där redan tidigare. Han hade åtminstone tre söner, Jöns, Per och Jakob. Hans Olofssons efterkommande stannade på hemmanet som bönder fram till stora ofreden 1713. På 1770-talet delades Bro i fyra hemman, vart och ett på 5/24 mantal.
Sid 65 f.

Lavahagaprocessen.

Ägarlängd.


Mickelsbacka, F3
Sedan 1830-talet då Forsby i annalerna är antecknat som en skild by, har Mickelsbacka hemmansnummer 3.

Tidigare då byn inte fanns utan hörde till Nykarleby kyrkoby var hemmansnumret 10. Redan 1608 då de första uppgifterna om mantalsstorlek infördes skattade Mickelsbacka för 1 mantal som det bibehöll till 1695 då 1/2 mantal överfördes till kyrkoherdebolet. Enligt ”Årliga räntan” år 1563 bestod den odlade jorden av 17 spannland, och på hemmanet fanns 5 kor och där bodde 4 vuxna personer.

Hemmansnamnet Mickelsbacka har troligen sitt ursprung i bonden Mickel Larsson som var bonde på hemmanet 1563—1590.

Mickel Larssons son, Hans Mickelsson var bonde på hemmanet till år 1634, varefter hemmanet verkar ha legat öde i 30 år. Först år 1686 är hemmanet första gången upptaget med sitt riktiga namn i mantalslängden och då med texten ”Mickelsbacka utfattigt”. Härefter beboddes hemmanet några år av lantmätaren Thomas Loom som dock flyttade till staden 1696. Vid sekelskiftet bodde Per Skomakare på Mickelsbacka. Efter stora ofreden ägdes hemmanet en längre tid av nämndemannen och bonden Simon Mattsson på Mickelsbacka som enligt häradsrättens protokoll år 1750 bl.a. var delägare i bondeskutan ”Lastdragaren”.
Sid. 72.

Ägarlängd.


Yrjäs, F4
Yrjäs hemman i Forsby har hemmansnumret 4. Före 1830 fanns inte Forsby, utan hörde Yrjäs då till Nykarleby sockens kyrkoby med numret 11. Redan 1606 skattade hemmanet för 3/4 mantal, som 1645 ökades till ett helt mantal. 1606 angavs hemmanets storlek, i ”Årliga räntan”, till 13 spannland odlad jord, vilket motsvarar cirka 1,6 hektar. På Yrjäs var två vuxna personer registrerade och det fanns tre kor på hemmanet.

Hemmansnamnet Yrjäs, kommer enligt forskaren T. A. Karsten, från namnet Yrjänen, som enligt samma källa varit häradsskrivare. När och var har inte angivits. År 1706 nämns hemmansnamnet Yrjäs första gången i Jordaboken.

Den första kända ägaren till detta hemman, var bonden Jöns Jönsson som omnämns år 1549. Efter stora ofreden blev hemmanet fänriksboställe, troligen 1735, som det sedan var fram till 1860-talet. Kronoboställe förblev det ända till år 1930. Den sista officeren som innehade hemmanet var kapten Carl R. Synnerberg som dog där 1823. Därefter brukades hemmanet av arrendatorer och landbönder, fram till år 1930.

Är 1746 fördes i Nykarlebytinget en rättegång angående äganderätten till en tjärdal invid Yrjäs boställe, värd att notera i detta sammanhang. Nämndemannen Johan Eriksson Harjux berättade att han var född på Yrjäs hemman som nu (1746) var fänriksboställe, och att han bott där tills han var 20 år. Tjärdalen hade då tillhört Lillollas kapellansbol. När han var ungefär 5 år gammal hade åborna på Mickelsbacka, Yrjäs, och Bäck hemman anlagt en varggrop där som nyttjades någon tid tills den av ålder förföll. Enligt Johan Harjux hade hans broder, den nu avlidne, bonden Anders Eriksson, ungefär 10 år innan Yrjäs blev fänriksboställe, av kapellanen Pehr Alanus erhållit lov att uppbygga samma dal. Bondeänkan Christin Jakobsdotter från Kovjoki som var 43 år gammal vittnade även i denna sak och styrkte Johan Harjux berättelse. Hon var änka efter bonden på Yrjäs, Anders Andersson, son till bonden Anders Eriksson Yrjäs. Hon var 43 år gammal och hade varit gift på Yrjäs i 18 år. Var fanns denna tjärdal?
Sid. 76.

Ägarlängd.


Pelkos, F5
Pelkos hemman i Forsby med hemmansnummer 5, skattade i början av 1600-talet för 1 mantal som i medlet av 1700-talet reducerades till 5/12 mantal. Före 1830 då hemmanet som de andra Forsbyhemmanen, hörde till Nykarleby kyrkoby, och före detta till Lepu by i Pedersöre storsocken, var hemmansnumret 12. Enligt de gamla normerna, ”Rörliga räntan” fanns år 1565 på hemmanet fem vuxna personer eller ”näbbar”. Boskapen bestod av sju kor och hemmanet omfattade 13 1/2 spannland odlad jord, eller cirka 1,7 hektar.

Hemmansnamnet Pelkos är relativt ungt. Det har fått sitt namn efter bonden Johan Nilsson Pelkonen, som år 1656 köpte hemmanet av rådman Jacob Eriksson Elfvings änka för 170 riksdaler. Efter honom fick hemmanet sedan namnet Pelkos.

De äldsta uppgifterna om hemmanet är från 1549 då bondens namn var Morten Jönsson. 1580—1656 var hemmanet i samma släkts ägo i tre generationer varefter det säljs till tidigare nämnda rådman Elfving.

På 1790-talet delades Pelkos till tre hemman, för att cirka 100 år senare ytterligare delas upp i fyra-sex mindre hemman.
Sid 80.

Ägarlängd.


Bäck, F6
Skattehemmanet Bäck i Forsby bär hemmansnumret 6. Före denna bys bildande 1830 hörde hemmanet till Nykarlebys kyrkoby med numret 13.

Bäcks hemman och släkt, från 1549 till 1934 finns utförligt beskrivet i professor Woldemar Backmans bok, ”Bäck i Forsby by av Nykarleby socken, — Hemman och släkt, 1549—1934.” utgiven 1935 i Vasa på F. W. Unggrens boktryckeri. Boken finns på Nykarleby stadsbibliotek.

Uppgifterna i denna utredning är till största delen hämtad ur denna bok kompletterad med uppgifter om hemman på Bäck som inte besuttits med bönder av släkten Bäck. Detta gäller främst det i denna utredning kallade hemmanet C. Dessutom uppgifter om hemmanet efter 1934.

Då mantalsberäkningen infördes 1608 uppskattades Bäck till ett helt mantal, men reducerades till 5/8 mantal på 1780-talet.

Ättlingar till samma släkt som varit bönder på Bäck, kan följas från Matts Henriksson, som var bonde på Bäck 1573—1616, ända fram till nutid, en tidsperiod på över 400 år.
Sid 84.

Ägarlängd.


Lillollas, F7
Lillollas hemman i Forsby har hemmansnumret 7. Tidigare, eller före 1830 då Forsby blev egen by hörde hemmanet till Nykarleby kyrkoby med hemmansnumret 14.

Då mantalsberäkningen infördes år 1608 uppskattades Lillollas hemman till 3/4 mantal, för att från 1670-talet öka till ett helt mantal. På 1770-talet minskar hemmanet slutligen till 13/24 mantal som det bibehållit in på 1900-talet. 1703—1726 var Lillollas kapellansboställe. Värnamo i Kyrkobyn blev nytt kapellansboställe år 1927.

Hemmansnamnet Lillollas urprung är obekant. I kyrkböckerna nämns det första gången 1728—1733 och i mantalslängden 1708. I 1706 års jordabok finns kanske en ledtråd. Där står ”Olof Mattssons hemman, 1 mantal Capellansbol.” ”Ollas” kommer troligen av namnet Olof. Men varifrån ”Lill” kommer är svårare att påvisa. Kanske Olof Mattsson var kortväxt, ”Lill-Olle” och därav namnet Lillollas? En annan förklaring till namnet kan vi finna om vi går bakåt i tiden och ser vem som var bönder i dåvarande kyrkobyn. År 1600 fanns en bonde Olof Andersson på det hemman som senare fick namnet Lillollas.

Hemmanet var rätt litet, endast 15 ½ spannland odlad jord. Han var antecknad som bonde en mycket lång tid, 1563—1615!

Vid samma tid fanns en storbonde i kyrkbyn, Anders Olofsson, vars hemman var 28 spannland. Han var också bonde mycket länge. Redan på 1560-talet är han antecknad som bonde, och är 1627 90 år gammal. Hans hemman fick namnet Ohls, och ännu i denna dag talas det om ”Andersohls” hemman. Det förstnämnda hemmanet kallades kanske därför ”Lillollas”, eftersom det var ett betydligt mindre hemman.
Sid. 91.

Ägarlängd.

[Läs mer:
Förteckning över torpare i Torpare i svenska Österbotten av Herbert Lindahl.]


Renvaktar, F8
Renvaktar hemman i Forsby har sedan 1830 talet hemmansnumret 8. Före 1830, ingick hemmanet Nykarleby sockens kyrkoby med hemmansnumret 15.

Hemmanets storlek före 1607 angavs i den s.k. ”Årliga räntan” i spannland odlad jord och antal husdjur som fanns på hemmanet. T.ex. år 1563 var hemmanets storlek 14 spannland odlad jord, eller c:a 1,7 hektar. 5 kor fanns på hemmanet och 5 vuxna personer var registrerade där.

Från 1607 noterades hemmanens storlek i mantal och då var Renvaktar hemman 1 mantal stort. Från år 1765 är hemmanets storlek angett till 7/12 mantal, och två bönder fanns på Renvaktar. Från 1800-talets början är hemmanens antal fyra, och varje hemman omfattar 17/96 mantal. Hemmansnamnet Renvaktar nämns första gången i mantalslängden år 1712. Namnets ursprung är det inte så enkelt att rekonstruera men troligen är dess ursprung bonden Staffan Wackur från Vuoskoski by i Överjeppo. Han var bonde på Wackur hemman 1692—1704 och flyttade 1710 till det då namnlösa hemmanet i Forsby. Han kallades då Staffan Hindersson Reen. Det ligger nära till hands att tolka hemmansnamnet Renvaktar som en namnkonstruktion av Reen-Wackur. Någon annan enkel förklaring till det ovanliga hemmansnamnets urprung kan jag inte finna.
Sid. 91.

Ägarlängd.


Kärr, F9
Kärr hemman i Forsby med hemmansnumret 9, före 1830 nummer 16 i Kyrkoby, har sedan mantalsberäkningen infördes 1607 omfattat ett helt mantal. På 1700-talet reducerades mantalet till 51/72 mantal, som det sedan bibehöll in på 1900-talet. På 1500-talet, då hemmanets storlek angavs i spannland omfattade Kärr hemmans odlade marker endast 9 spannland, eller cirka 1 hektar. Två kor fanns på hemmanet och där bodde fem vuxna personer. 1602 hade arealen ökat till 15 1/2 spannland.

Ett fynd från den katolska tiden, d.v.s. före 1500-talet, gjordes i början av 1800-talet i den s.k. grottan på Kärr hemmans marker, där man hittade resterna av ett träkors eller krucifix med den latinska inskriptionen ”ex voto” (helgad till följd av ett löfte).

Hemmansnamnet Kärr nämns första gången i mantalslängden år 1711 då det skrevs ”Kiärr”. Hur lång tid före detta som hemmanet kallats Kärr har jag inte kunnat klarlägga, men redan 1675 omtalas i Nykarleby stads mantalslängd en Knut Knutsson Kärr och 1695 dottern Elsa Knutsdotter Kärr. Före stora ofreden 1713 fanns det få hemman i Forsby som hade ett hemmansnamn. Vanligen uppkallades hemmanet efter den bonde som innehade hemmanet, eller som för länge sedan brukat det, t.ex. ”Erik Månssons hemman”. Kärr-namnet har troligen sitt ursprung från något kärr som i tiden funnits på, eller i närheten av, hemmanets marker.

Från 1600-talets början är två bönder antecknade på Kärr. Tvåhundra år senare är böndernas antal tre och vid ingången till 1900-talet har Kärr hemman spjälkts upp i sex hemman där varje hemman omfattar 17/144 mantal.

Förutom dessa sex hemman fanns på 1890-talet även en ”Sparsåg och Benkvarn” registrerad på Kärr. Lägenheten kallades Kärrfors. Denna såg samt benmjölskvarn innehades av en f.d. byggmästare Axel Frithiof Oldenburg från Björneborg, född 1845. Disponent var Gustav Mauritz Hedström, född i Nykarleby 1829, död på Kärr 1907. Hustrun hette Maria Josefina Sund, född 1830 i Nykarleby, död på Kärrfors 1898.
Sid. 95 f.

Ägarlängd.


Harald, F10
Haralds hemman i Forsby och släkten Kärrman har till stora delar utretts av den kända släktforskaren professor Woldemar Backman i Nykarleby. Tiden före 1697 och efter 1930 finns dock inte med i hans utredning. I denna utredning försöker jag följa hemmanets öden från 1548 och fram till 1950-talet.

Hemmanet Harald har sedan 1830-talet hemmansnumret 10. Tidigare, förrän Forsby avskildes till egen by, hörde Harald till Nykarleby kyrkoby med nummer 17. Hemmanet var redan under 1700-talet ett skattehemman. Hemmanet skattade på 1600-talet för 1 mantal som i medlet av 1700-talet reducerades till 3/4 mantal. Som de flesta andra hemman i Forsby har Harald delats och åter delats i allt mindre hemman. På 1900-talet finns åtta hemman på Harald.

I Tunelds geografi från år 1792, där han beskriver Österbotten och Nykarleby, heter det: ”Ett regalt bränneri är 1/2 mil söderut ifrån staden uppbyggt och inrättat på en holme i Lappo älv, Haraldsholmen kallad; det skall vara ett bland de yppersta i hela riket i avseende till sin ordningsfulla och högst bekväma plan och inrättning.”

Älvens vattenkraft har naturligtvis även utnyttjats på Harald. År 1834 uppfördes på västra sidan av älven en tullmjölskvarn. Redan tidigare fanns här en kvarn, men troligen endast en s.k. husbehovskvarn då den inte var skattelagd.

Senare har även en såg anlagts vid älven på Harald hemmans mark.

Eugen Levlin, som var en flitig forskare i Nykarlebynejdens förhistoria har läst och tolkat många häradsrättsprotokoll som berättar om mindre och större händelser i nejden. En av de större tragiska händelserna var säljaktsolyckan 1691, där tolv män från Karby, Kovjoki, Kyrkoby, Socklot och Ytterjeppo omkom. Vid Nykarlebytinget den 17 februari 1692 kom denna olycka upp i rätten på grund av att berörda anhöriga till de förolyckade anhållit om tillgift för ”personepenningar.” Eugen Levlins avskrift av protokolltexten lyder:

”Efter som berättas att förleden April månadh uthi Fähle resan, förmedels storm och owäder skola efterskrefne personer omkomne wara nemligen: Erick Berthillsson i Sochlot, (Rank), Erick Markusson i Karby, Anders Hendrichsson ibm (= i samma by), Anders Mattzson i Kovjoki, Hans Simonsson ibm, Berthill Pehrsson i Ytterjepå (Högväg?). Thomas Simonsson i Kyrkoby, sonen Simon Thomasson, ibm, (bonde och bondson på Harald), Mårten Mickelsson, ibm, Thomas Mickelsson ibm, (Bäck), Olof Mickelsson, ibm, (Bäck?), Elias Johansson ibm, (Pelkos), och wederbörande begiära der öfwer häradz Rättens Attestatum, hwar medh de tänckia på behörigh orth och ställe, att sökia Personepennigamas tillgift, för dem som således omkommit hafwa; altså efter tillfrågan intygade Lendz- och Nemde Män, att så i sanningh är och hemmanen stoor skada lijdit igenom bemälte personers omkomst, hwilket icke förwägras Kunde ad notam tagas och detta till laga bewijs att extraderas.”

Hemmansnamnets ursprung är okänt. Det är troligen fråga om ett personnamn. Hemmansnamnet Harald i Socklot har sitt ursprung i Haralds hemman i Forsby. Bondsonen Matts Thomasson Harald i Forsby flyttade nämligen till staden år 1686 och därifrån till Socklot där han tillsammans med hustrun Susanna är antecknad som bolagsman på det hemman som troligen efter honom, fick namnet Harald.
Sid. 102 f.

Ägarlängd.

[Läs mer:
Harald och släkten Kerrman. Några anteckningar av Woldemar Backman.]



Sorvist, F11

Sorvist hemman i Forsby bär sedan 1830-talet hemmansnumret 11.

Tidigare då Forsby by ännu inte existerade, hörde hemmanet till Nykarleby kyrkoby med hemmansnumret 24. År 1575 skattade Sorvist hemman för endast 7 1/2 spannland odlad jord, och var före detta en del av ett större hemman. Den andra delen på 9 spannland blev en del av stadens donationsjord. Sorvist har således varit ett rätt litet hemman, fram till år 1760 endast 1/4 mantal, en storlek som det hade redan 1608 då mantalsklassificeringen infördes. 1765 skattar Sorvist enligt mantalslängden för 1/4 mantal skattehemman och 5/48 mantal kronohemman, eller tillsammans 17/48 mantal. 1774 finns på Sorvist två hemman, vardera hemmanet omfattar 1/8 mantal skatte- och 1/18 mantal kronohemman. Hela Sorvist således 3/8 mantal. 1791 har hemmanens antal ökat till tre med ett sammanlagt mantal av 5/12.

Hemmansnamnet Sorvist förekommer rätt tidigt i mantalslängderna. Redan år 1645 omnämns bonden ”Hans på Sorvist”, som redan 1627 nämns i en personlängd för kyrkobyn. Han är då 34 år gammal, född således på 1500-talet, och kallades nybyggare. Han hade en bror som är bonde på Pelkos.

Hemmansnamnets ursprung har man naturligtvis mycket spekulerat om. En teori är namnet har ett finskt inflytande; namnet skulle i så fall ha varit Storvist som uttalats Suurvist och sedan igen fått en svensk form Sorvist. Eller kan namnet möjligen komma från Södervist, genom att Söder blivit Sör- Sor-. Sorvist ligger ju söder om Vist. Vist är naturligtvis en plats där man vistats.
Sid. 109.

Ägarlängd.










 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Lavahagaprocessen

År 1755 fördes en process i Nykarlebytinget som berörde hemman. Då saken gällde personer och hemmansfrågor från början av 1700-talet, och stora ofreden, då kyrkböcker ännu inte fanns för Nykarlebynejden, kan det kanske vara av intresse att ta del av rättegången, som visserligen i sak var rätt betydelslös, men ger intressanta uppgifter om personer, hemman, tidpunkter, händelser, m.m. Processen gällde äganderätten till en äng kallad Lavahagan. Eugen W. Levlin har studerat domböckerna och det är från hans anteckningar redogörelsen härstammar.

Vid Nykarlebytinget den 3.12.1755 berättade Knut Knutsson på Bro (Forsby), att Lavahagan av ålder lytt under Bro hemman till dess förre åbon härstädes Anders Johansson Bro, för 15—16 år sedan tillsatt inhysingen Matts Simonsson som förr åbott Draka hemman att nyttja ängen emot att han avröjde området, på vilket sätt Matts Simonsson innehaft ängen till sin död för 9 år sedan, varefter den ena hälften tagits i besittning av Matts och Gustav Draka (Ytterjeppo), medan den andra hälften nyttjades av Matts Simonssons änka Margareta Eriksdotter.

Det ängsstycke som Thomas Knock (Ytterjeppo) nu innehar påstod Knut Knutsson Bro att dåvarande åbon på Bro hemman, Matts Marcusson före ryska tiden avstått till åbon på Knock, Erik, mot erläggande av arrende, men sedan Bro hemman vid sagda fientlighet lagts under en rök har Anders Johansson återtagit ängsstycket och i några år bärgat hö därav samt sedan lämnat det till inhysingen Matts Simonsson, efter vars död Thomas Knock tillvällat sig det. Andra vittnen påstår att efter vad de har sig bekant har Lavahagan av ålder lytt under Draka och ängsstycket under Knock.

Vittnade för åbon på Bro gjorde Anders Johansson Bro, 60 år gammal, som vistas hos häradshövding Anders Löv i kyrkbyn. Han berättade att hans far Johan Mårtensson för 50 år sedan av öde upptagit ena halvan av Bro hemman och åbott det till 1714 varefter båda hälfterna varit öde till 1718 då vittnet upptagit båda delarna. Lavahagan har alltid tillhört Bro hemman samt av vittnet och hans far innehafts och brukats till dess vittnet för ungefär 18 år sedan givit den till inhysingen Matts Simonsson att bebo mot dess avröjande. Beträffande ängsstycket sade han att det tillhört Bro och att dåvarande åbon Matts Marcusson 20 eller 30 år före förra ofreden emot avgift lämnat detsamma åt Knock och flera andras nyttjande, men sedan vittnet (1718) sammanslagit Matts Marcussons hälft med Bro hade han själv nyttjat det tills det tillika med det förstnämnda lämnades åt Matts Simonsson.

Thomas Knocks vittne, inhysingen Anders Simonsson, berättade att han under de fattiga åren, vid pass 1696, eller då han varit 3 år gammal kommit till Knock hemman och där haft sitt tillhåll till 1713 under vilken tid åbon på detta hemman, Erik Frimodig så väl som hans son och efterträdare Erik Eriksson bärgat det omtvistade ängsstycket i Lavahagan som sin tillhörighet utan att vittnet haft sig bekant att det tillhörde någon annan.

Som synes en rätt komplicerad historia där ord står mot ord. Hur processen slutade har inte följts upp men ärendet fördes till landshövdingen för avgörande.

Var fanns Lavahagen? Enligt uppgift av Heimer Dahlskog fanns Lavahagan vid Blekmosseholmen på Forsbys område nära riksvägen och gränsen mot Ytterjeppo.
Sid 66 f.
Tillbaka till Bro.