Borgmästare och rådmän
i Nykarleby
1620—1680.

Av

K. V. ÅKERBLOM.

[Gick som följetong under augusti 2006.]

Om »Nykarleby stads borgmästare 1620—1925» har prof. W. Backman publicerat i Österbottniska Posten för 4 juni 1926 »en sammanställning» och har därvid anlitat som källor en i magistratens arkiv förvarad »Matrikul öfver Nycarleby Borgerskap uppraettad åhr 1754» samt kyrkoarkivet i Nykarleby ävensom ett antal tryckta arbeten. Den mest upplysande källan om borgmästarna, nämligen Nykarleby stads domböcker, förvarade i statsarkivet i Helsingfors för tiden 1629—1749, har ej varit tillgänglig för honom, varför sammanställningen särskilt rörande borgmästarna på 1600-talet är ofullständig. Två borgmästares namn saknas i denna förteckning, och namnen på de två, som nämnas först, äro delvis oriktiga samt ordningsföljden för de äldre även oriktig. Ur stadens domböcker kunna borgmästarnas biografier f. ö. kompletteras med en del upplysningar om deras tjänstetid, verksamhet och släkt. Ur nämnda källa och från annat håll ha följande uppgifter om Nykarleby borgmästare intill 1680 hopletats.

Uppgifterna om rådmännen, deras ordningsföljd, namn och släktförhållanden ha likaledes sammanställts främst ur stadens domböcker. För tiden 1620—28 saknas sådana. För tiden 1635—53 förekomma väl anteckningar om nya rådmäns antagande, men icke över de vid varje sammanträde närvarande rådmännen, varför sannolikt någon rådman från denna tid förblivit okänd. Ordningsföljden angives här nedan, så vitt den kunnat fastställas.

Volymer i statsarkivet, innehållande Nykarleby stads rådstugurättsprotokoll, som anlitats äro följande:

BORGMÄSTARE.

Ljungsson, Gabriel. Uppgives vara född på Sund hemman i Gamlakarleby. Av namnet att döma torde han ha varit son av kyrkoherden Ljungo Thomasson i Kalajoki (f. omkr. 1610), vilken är namnkunnig genom sina översättningar till finska av Kristoffers landslag och Sverges stadslag. Gabriel Ljungsson var en tid ståthållaren Kristoffer von Wernstedts enskilda sekreterare och framträder som häradshövding i Nordösterbotten. Då Kristoffer von Wernstedt var ståthållare i Österbotten 14/4 1620—6/6 1622, har Gabriel Ljungsson således varit i dennes tjänst vid tiden för Nykarleby stads grundande. Ståthållaren måste ju åtaga sig omsorgen om byggandet av de nya städerna Nya- och Gamlakarleby, som grundades 1620. Konungen ålade honom 21 maj 1621 »att däruppå driva att byggnaderna må varda uti verket ställda och städerna funderade efter den ritning, som doktor Olaus Buraeus däruppå givit haver». Denna befallning fullgjorde väl Wernstedt sålunda, att han utnämnde sin sekreterare Gabriel Ljungsson till borgmästare i Nykarleby. Ljungsson nämnes som första borgmästare i Nykarleby i en 1754 upprättad matrikel över Nykarleby borgerskap. Vi finna också Gabriel Ljungsson redan 1624 ha hunnit förvärva sig ett hemman i Nykarleby kyrkoby. Han erlägger för detta spannmålstionde till kronan för år 1624 som andra bönder. Också i 1626 års tiondelängd nämnes han, men har ej erlagt tionde för det året. När en rannsakning hölls i Nykarleby stad den 28 sept. 1625 av kommissarier för uppbörden av kvarnaccis och tull, så lovade Gabriel Ljungsson och Klas Witting, att Nykarleby borgare skulle betala denna tull på samma sätt som andra städer i Österbotten, i Nykarleby stads dombok för 22/6 1654 omtalas »fordom borgmästaren välaktad Gabriel Ljungsson», och av innehållet i övrigt framgår, att han varit borgmästare i Nykarleby.

Ombyte av borgmästare i Nykarleby har synbarligen skett hösten 1629, eftersom de första bevarade rådstugurättsprotokollen begynna den 23 september 1629 och då med Didrich Spijkernagel som borgmästare. Det ålåg ju borgmästarna att insända till hovrätten i Åbo avskrifter av sina domböcker. Spijkernagel har självfallet insänt sådana från den tid han börjat handlägga ärenden i Nykarleby.

Gabriel Ljungsson är från 1630 (skall vara 1626) till och med 1641 domare (»lagläsare») i Österbotten och 1641—59 (?) borgmästare i Gamlakarleby. Han dog 1660. (skall vara 22 aug. 1652).

Gift före 1633 med Elsa Knutsdotter Witting, dotter av borgmästaren i Gamlakarleby, Knut Henriksson Witting. »Lagläsaren Gabriel Ljungssons hustrus begravning i G: Carleby» skedde på vintern 1640.

2. Spikernagel, Didrich f. 1593. 1629—34. Son av Hans Spikernagel och hans hustru Sophia Halfvarsdotter. Sannolikt hemma från Sverige. Torde ha kommit till Österbotten som »inspektor över köphandeln i Österbotten». Uppträder i denna egenskap vid tinget i Närpes 19 febr. 1629. Tyckes fortfarande inneha denna syssla, även sedan han blivit borgmästare. Är först bosatt i Vasa. Antogs 1627 till gästgivare i Vasa. De äldsta bevarade rådstugurättsprotokollen från Nykarleby stad, som begynna den 23 september 1629, upplysa, att Didrich Spikernagel då är borgmästare i Nykarleby. Han har synbarligen då nyss blivit borgmästare här.

Hösten 1630 invecklades Didrich Spikernagel i strid med Österbottens ståthållare, Johan Månsson Ulfsparre, en strid som vållade Spikernagel mycket obehag, men som dock samtidigt medförde ståthållarens avsättning. Om denna strids orsaker och uppkomst finnas inga närmare upplysningar tillgängliga. (Handlingarna härom finnas i Svea hovrätts arkiv, »Liber causarum 65», akten n:o 5). Av svenska riksrådets protokoll för 1630—32 få vi endast antydningar om stridens förlopp.

Den 17 nov. 1630 inlevererades till riksrådet Didrich Spikernagels supplik och akta emot ståthållaren Johan Månsson och den 25 nov. upplästes ett brev från ståthållaren angående Spikernagel. Borgmästaren hade varit inför riksrådet och »klagat om den stora förföljelse han av Eder (ståthållaren) i förliden tid haver måst lida och utstå». Riksrådet skrev den 1 dec. 1630 »ett öppet försvarelsebrev för Direk Spikenagel till lag och rätta». Och samma dag skrevs till ståthållaren, »att han intet tillfogar Direk Spikenagel något våldsamligit». Oväldiga män skulle förordnas att resa till Österbotten för att rannsaka mellan ståthållaren och borgmästaren. Dessa män blevo generallantmäteridirektören Anders Bureus och Jonas Andersson. De reste hit på nyåret 1631.

Rannsakningen synes lett därtill, att riksrådet den 28 febr. 1631 sände »ett stämningsbrev till Johan Månsson, ståthållare i Norrlanden». Åbo hovrätt avgav dom i deras sak i mars 1631.

Spikernagel hade sett sig tvungen att samma vinter resa över Åbo till Stockholm för att få sin sak framlagd för regeringen. Ståthållaren reste efter dit, men kring Norrbotten. På vägen norrom Gävle mötte han sin motståndare. Ståthållaren lät genast slå honom i bojor och föra honom med sig tillbaka till Stockholm.

Den 2 april 1631 »inkallades (för riksrådet) ståthållaren Johan Månsson och efter vidlyftigt tilltal om det procedere han haver hållit med borgmästaren i Nykarleby, Dirik Spikernagel, frågades honom, varför han hade emot riksens råds försvarelsebrev, Spikernagel givet, låtit fängsla och illa traktera honom, Spikernagel, och förskickat honom fängslig hit. Responderade: Han hade den tid Spikelnagel mötte honom på andra sidan om Gävle, och han (för Spikernagels otillbörliga förhållande så den tid uti länsmansgården som hans förre begångna akter) lät fängsla honom, intet visste av riksens råds försvarelsebrev; utan efter han tillförene var stämd till rätta för två skälmars skull, som han hade fört kring landet, och intet ville komparera, utan tog flykten till Finland och därifrån hit till Stockholm, härifrån han mäkta modig tillbaka kom, brukandes hos bönderna i vägen stor motvilja och överfallandes ståthållaren med en hop spotska ord, hade han, Johan Månsson, intet för sitt dragande kall och ämbetes skull underlåta kunnat att bruka sin auktoritet att låta sätta honom i järn, befruktandes sig skulle hava fått slag för hans importunitets skull, som han både emot ståthållaren och länsmannen utan någon försyn övade. Ytterligare frågades, varföre ståthållaren icke frågade efter, huru Spikernagel var kommen härifrån Stockholm, och vad besked han hade ifrån riksrådet. — Responderade: Morgonen efter som han var i järn, sände han till ståthållaren en kopia av riksrådets försvarelsebrev, och när han fick det se, haver han befallt profossen att släppa honom utur järnen, vet ock intet annat än, att det så skall skett vara. Men där profossen hade längre honom i järnen eller fört honom fängslig hit, det är utan hans befallning och vetskap skett, för vilket profossen väl haver förtjänt galgrepet. Blev äntligt resolverat, att saken skulle upptagas och slitas i hovrätten, därhän båda parterna vista blevo. Underskrevs ett brev till hovrätten härom». Brevet avgick den 4 april. Slutet blev, som nämnt, det, att Johan Månsson avlägsnades från sin ståthållarpost i Österbotten. Från början av 1632 är Ernest Creutz ståthållare här. Didrich Spikernagel fick återvända till sin post i Nykarleby.

Den 2 jan. 1633 valde Nykarleby borgerskap borgmästaren Spikernagel att resa till riksdagen i Nyköping till Gustav II Adolfs begravning. Han har även den 14 mars s. å. undertecknat riksdagsbeslutet som representant för Nykarleby stad.

Vid besöket i Nyköping har Spikernagel även »uti goda mäns närvaro anno 1633 efter alla andra skrifters passerande med dygdesamma hustru Agneta i Nyköping om deras tvist (blivit) välförenta och förlikta, varuppå en skrift upprättad är».

Den 10 mars 1634 sitter Didrich Spikernagel senast som borgmästare i Nykarleby. Han måste för »sin stora sjukdom» resa till Åbo att giva sig »under doktors hand». Han synes ha dött i Åbo. Borgmästaren Spikernagel dog ogift. Hans moder, hustru Sophia Halvarsdotter, krävde i augusti 1635 arv efter honom av kapellanen Jacob Carlman, som tagit hand om borgmästarns egendom. Endast 14 riksdaler återstods, som hon nu erhöll. Spikernagel hade tagit »mest allt vad han i förråd hade» med sig, då han reste till Åbo att söka läkarvård, »varest hans penningar och egendom förtärdes och på begravning bekostades».

3. Munselius, Joseph Jacobsson, 1635—49. En Joseph Jacobsson är underskrivare på Korsholms gård i augusti 1615, och 1622 finna vi »Joseph Jacobsson» anställd som slotts-skrivare på Uleåborg. År 1627 den 7 juni har »arrendatoren Joseph Jacobsson» utgivit åt löjtnanten Hellie Jespersson i Johan Lichtons kompani 1626 års fribönders ränta 32 tunnor spannmål av 43 3/4 mantal, Joseph Jacobsson hade nämligen då arrenderat kronans ränta från en socken i Österbotten (synes ha varit Lappo socken) och hade att leverera en bestämd summa som arrendeavgift till kronan. Det som översteg summan blev hans egen förtjänst. Denna Joseph Jacobsson är synbarligen sedermera borgmästaren i Nykarleby.

År 1629 är Joseph Jacobsson rådman i Nykarleby och tjänstgjorde som t.  f. borgmästare, när Didrich Spikernagel var borta». Förordnades i början av 1630 av ståthållaren i Österbotten till kommissarie att bära upp »1630 års boskaps- och femmarkshjälpen» för vilket ändamål han i februari s. å. lät uppteckna alla hjon i Nykarleby, »vilka över sina tolv år voro». I Nykarleby stads personlängd, upprättad den 15 juni 1635, nämnes Joseph Jacobsson som borgmästare och skattar för 6 personer över 12 år. I januari 1636 tilltalar borgmästaren Joseph Jacobsson en borgare Jöran Jöransson» för det denne i ett dryckeslag påstått, att borgmästaren tagit mutor av Mårten Löpare och »plägat» rättens medlemmar, så att de skulle frikalla honom från böter. Förtalaren botade 20 mark 5.

Borgmästar Joseph Jacobsson har jämte kyrkoherden Jacob Carlman förvärvat sig hemstadens och landsortens tacksamhet för sina bemödanden att få en lärdomsskola till Nykarleby, den andra i Österbotten, som inrättades här 1640. I Åbo domkapitels protokoll för 29/4 1659 omtalas, att Canutus Josephi fader »kostat på Nykarleby skola när hon uppbyggdes, och där salig consul, D. Canuti fader, ej hade varit, hade verket studsat».

Den 26 april 1643 anhöll Joseph Jacobsson om avsked från borgmästartjänsten, emedan han blir »av ålder besvärad». Anhållan bifölls och rätten gav honom ett gott vitsord för hans tjänst. Landshövding Hans Kyle förmådde honom dock vid ett sammanträde av rådstugurätten den 30 aug. s. å. att ännu åtaga sig borgmästartjänsten, emedan »ingen av deras embne därtill skickligare befanns».

I juni 1648 anhöll borgmästar Joseph Jacobsson, att landshövdingen skulle bevilja honom förmedling på skatt och räntor för sitt hemman, Jutebackan, emedan en stor del av dess ägor lagts under staden till utrymme och mulbete. Landshövdingen uppsköt med svaret därpå, tills borgarna kommit hem från sin seglation och då syn kunde verkställas i deras närvaro, huru stor skada borgmästaren lidit genom stadens anläggande. En 25 dalers lönetillökning beviljades åt borgmästaren dessutom, »eftersom hans förriga deputat endels ringa syntes».

Den 2 april 1649 omtalar hustru Walborg Jacobsdotter, som var en sörjande, ålderstigen och barnlös, att hon »övertalat sin broder borgmästaren Joseph Jacobsson att henne till sig taga och uppehålla till dödedag», för vilket hon testamenterade åt honom all sin egendom att bekomma efter hennes död.

Den 12 Jan. 1650 omtalas i rådstugurättens protokoll borgmästaren Joseph Jacobsson som död. (Dött före 8 aug. 1649).

Joseph Jacobsson har veterligen aldrig begagnat tillnamnet Munselius. Detta började användas av släktens medlemmar, så vitt känt är, först omkring 1660. I Nykarleby stads dombok förekommer det första gången 1664, då »Canutus Munselius» krävde sin arvsanpart från sin fars gård i Nykarleby. Namnet synes antyda, att dess bärare bildat detta efter by- och kapellnamnet Munsala och att släkten alltså skulle härstamma därifrån, i så fall skulle stamfadern, borgmästaren i Nykarleby Joseph Jacobsson, varit hemma från Munsala by. Några uppgifter därom, att så varit fallet, äro likvisst ej kända.

Borgmästar Joseph Jacobsson Munselius var gift med Susanna Knutsdotter Witting, dotter av borgmästaren i Gamlakarleby Knut Henriksson Witting och hans hustru Elisabet Carlsdotter Sursill. Borgmästaren Joseph Jacobsson överlevdes av sin hustru Karin Knutsdotter, som ofta omtalas i Nykarleby rådstugurättsprotokoll åren 1651—60. Hon hade även varit gift med Erik Larsson Drake i Nykarleby samt hade från detta gifte en dotter Kristin Eriksdotter Drake, som var gift 1:o med fältprästen Mårten Andersson Kempe och 2:o med kaptenen Fromholt Johan Leps. Karin Knutsdotter var måhända syster till Susanna Knutsdotter Witting, och borgmästaren Joseph Jacobsson således två gånger gift.

Barn:

Jacob Josephsson Munselius, borgmästare i Jakobstad.

Elisabet Josephsdotter Munselius, f. 1630, g. 1645 med kyrkoherden i Lochteå Eric Larsson Granberg.

Canutus Josephsson Munselius. Student i Åbo 1658—64. Stadsskrivare i Helsingfors 1670. Död 1671.

Johannes Josephi Munselius. Student i Åbo 1659—61. Lagläsare i Savolax?

4. Lythraeus, Anders Göransson, 1649—53. Tre medlemmar av släkten Lythraeus i Uleåborg kommo att på mitten av 1600-talet få anställning i Nykarleby stad på dess främsta poster. Paulus Marci Bohm, måg åt borgmästaren Georg Andersson Lythraeus i Uleåborg, kom 1641 som första rektor till Nykarleby skola. År 1649 ankom borgmästarens son, Anders Göransson Lythraeus, hit som borgmästare och 1654 hans andra son Jacobus Georgi Lythraeus som rektor. Rektor Bohm hade väl hållit svågern Anders underrättad om, att borgmästartjänsten i Nykarleby när som helst kunde bliva ledig, då Joseph Jacobsson var gammal och gärna ville slippa tjänsten. Det gällde blott att hålla sig framme hos regeringen och anhålla om utnämning. Och han synes ha tagit tillfället i akt.

Vid rådstugurättsammanträdet den 20 februari 1649 fick borgerskapet del av följande nyhet: »H. k.  m:t allas vår n. drottning haver tillsatt och förordnat välaktad Anders Jöransson här i staden till en konglig consul och borgmästare». I närvaro av landshövding Hans Kyle »publicerades och upplästes hans medfångna fullmakt». Detta var synbarligen en överraskande nyhet. Magistraten hade icke anhållit om hans utnämnande eller synes icke ha vetat av, att ombyte av borgmästare nu skulle ske. Den nya borgmästaren tillträdde tjänsten först i maj s. å. Den 23 maj 1649 »företrädde borgmästaren v:d Anders Jöransson Lythreus, vilkens fullmakt på den 20 februari nästlidne publicerats, och nu för rätten avlade sin lagliga borgmästared».

Anders Göransson Lythraeus inskrevs 2 dec. 1637 i Uppsala universitet och studerade juridik. Blev först underlagman och så borgmästare i Nykarleby fyra år. Orsaken till, varför han 1653 lämnade tjänsten i Nykarleby, är icke känd. Han blev visserligen 1657 utnämnd till borgmästare i Uleåborg, men först 1662 ordinarie. Avsattes 1676. Var representant för Uleåborg vid lantdagen i Torneå och vid riksdagarna 1664, 1668 och 1672. Blev senare lagläsare och borgmästare i Kexholm. Namnes som död 1681.

Gift med Marta Johansdotter, hemma från Piteå.

Son: Anders Andersson, nämnes 1675.

5. Bochmöller, Cordt, 1653—20/2 1667. Var född i Lybeck. Tjänade en tid i Åbo hos Henrik Tavast. Anhöll hos rådstugurätten i Nykarleby 1 juli 1637 att vinna burskap och här bli boende. Anhållan bifölls och han avlade genast sin borgared. Cordt Bochmöller synes ha varit en företagsam affärsman. Han förvärvade sig Kivilös 1 mantals stora hemman i Pedersöre. Sålde detta 1643 åt kyrkoherden Erik Matthiae för 600 dr krmt. Blev rådman i Nykarleby omkring 1651.

Den 6 juli 1653 sitter Cordt Bochmöller första gången som borgmästare i Nykarleby rådstugurätt. Han framlade då sin »fullmakt på borgmästarämbetet här i Carleborg», vilken greve Claes Tott givit honom. Denna publicerades och »strax avlade Cordt Bochmöller sin borgmästared, den h. gr. n:s befallningsman Lorens Freese honom förestavade».

»Blev också avsagt, att borgmästaren välaktad Cordt Bochmöller, så länge han borgmästar-ämbetet bekläder, skall njuta och behålla patan uti Juteforsen på samma kondition som antecessor borgmästaren Anders Jöransson innehaft och njutit, alldeles efter underlagman Oluff Samuelssons rannsakning och dom, given den 1 sep. 1651, bero».

Det hade varit väl, om borgerskapet samtidigt även fastställt den lön, som borgmästaren ägde uppbära utom fisket med patan i Juteforsen. I Vasa tillät icke borgerskapet borgmästaren idka någon handel. I Nykarleby voro borgarna nog kortsynta att tillåta sin borgmästare att även driva handel. Och följden blev den, att han kunde skaffa sig förmåner och monopol framför de andra köpmännen i staden på alla viktigare områden: tobakshandeln, tjärhandeln, beckbränneriet m. m. De andras handel lamslogs i stället så mycket mera.

En aning om dessa förhållanden ger oss protokollet från en rådstugudag i Nykarleby den 27 jan. 1668. Borgmästaren var död och hans änka hade sin måg Wilhelm Ross att utverka en attest av rådstugurätten, att borgmästaren Cordt Bochmöller i sin livstid »suttit för största och svåraste utlagor». »Då blev däruppå svarat, att som han haver haft största och nästan två delar handel emot staden, alltså för den orsaks skull stått förnämst uti utlagorna, men intet gjort någon särdeles taxa för Beckbränneriet».

Den 6 Juli 1655 arrenderade borgmästar Cordt Bochmöller av grevinnan fru Kristina Brahe rätten att uppbära hennes livgedingsräntor av Nykarleby kyrkobys 18 bönder och innehade detta arrende till slutet av 1660. Han skulle därför årligen åt henne leverera 800 daler kopparmynt. Detta var ett förmånligt arrende. Det inbringade årligen 505 daler silvermynt, d. v. s. 1515 daler kopparmynt.

En kort historik över borgmästar Bochmöllers sjöfart som handlande i Nykarleby antecknades vid rådstugudagen den 31 okt. 1668. Hans änka Anna Månsdotter Gammal hade mågen Wilhelm Ross att begära bevis över, vad borgmästaren i sin livstid »utstått och lidit avsjöskador o. a. olyckor». Rådmannen Hans Andersson och borgaren Hans Knutsson Drake omtalade, »att för 25 år sedan hade borgmästaren lidit en märklig sjöskada vid Stångöören, varest skutan (vilken av framlidne Henrik Tavast i Åbo fraktad varit) under spannmålen fördervad blivit, som sig tilldragit hade år 1643. Sedan året därefter haver hans skuta åter strandat vid Halsöreff. Samtliga borgerskapet betygade, att Bochmöllers skuta stötte 1658 ut vid Wargöön och åter året därefter uti Åland, där skutan helt och hållet undergick och borta blev. Och äntligen den femte gången uti Miöösundh år 1660, som änkan nu låter föregiva då bortmist till 200 tunnor spannmål. Dessutom har borgmästaren tvenne gånger lidit skada genom tjuvar, nämligen åren 1658 och 1666».

Cordt Bochmöller åtnjöt annars stort förtroende i Nykarleby. Han representerade staden vid riksdagarna i Göteborg 1659—60 och i Stockholm 1664. Stadens intressen bevakade han f.ö. med energi. I december 1656 inledde han aktion mot skolans rektor Lars Kempe, emedan han ansåg honom vårdslös och oduglig som lärare, och fick honom avlägsnad. Med oräddhet uppträdde borgmästaren mot grevens hauptmän vid dessas försök att göra intrång i borgarnas ensamrätt att mottaga den tjära, som bönderna förde till staden. Hauptmannens försök att komma åt den dåvarande stadskvarnen för att lägga den under residenset omintetgjorde han likaså. Bochmöller avled den 20 februari 1667.

Vid allmänna rådstugudagen i Nykarleby den 6 maj 1667 lät Bochmöllers änka genom sin måg löjtnanten Wilhelm Ross anhålla om en attest angående »sal. borgmästaren Cordt Bochmöllers leverne och huru han sitt ämbete förestått haver». Det blev en attest med reservation. Borgerskapet kunde därtill »ej stort neka, allenast vad de hade till att säga uti stadens räkningar för de åren sal. Borgmästaren med staden och dess inkomster haver haft att göra, jämväl Beckbrennerijt, som borgerskapet förmena komma till det gemena bästa. Men i det övriga hade de intet att säga, utan han uti sitt ämbete emot staden sig förhållit, så de intet veta honom i någon måtto att beskylla».

Cordt Bochmöller var gift med Anna Magnusdotter Gammal, dotter av kapellanen i Vörå Magnus Mattsson Gammal. Hon föddes 9 juni 1619 och dog 22 juni 1682.

Barn: 16, 6 söner och 10 döttrar, av vilka vid moderns död levde 1 son och 2 döttrar.

Margareta Cortsdotter Bochmöller, gift med borgmästaren i Vasa Jacob Ross.

Kristina Cortsdotter Bochmöller, gift med kyrkoherden i Nykarleby Johannes Grandell.

Anna Cortsdotter Bochmöller, gift med borgmästaren och handelsmannen i Nykarleby Wilhelm Ross.

Jacob Carlsson Bochmöller, född i Nykarleby 3 mars 1650. Handlande i Nykarleby 1676. Borgmästare här 1691. Drunknade 3 okt. (?) 1701 i Stockholm. (Barn: se M. Brenner, Släkten Brenner, s. 21, tab. 6).

Anm.

Borgmästaren Johan Bochmöller i Uleåborg var broder till borgm. Cordt Bochmöller, »bägge utländske födde».

Cordt Bochmöllers änka anlitar 4/9 1667 Daniel Bochmöller som sakförare i Nykarleby. Daniel B. var handlande i Gamlakarleby.

6. Kluvensik, Henrik Hansson, 1667—1671. Också denna borgmästare var hemma från Lybeck. Han var son av handelsmannen Hans Klufwensijk, i hans första gifte. (Hans Kl. var senare gift med borgaren Hans Rimpaus dotter i Lybeck, av vilket senare gifte en son, Hans Klufwensijk, halvbroder till Henrik Kl. i Nykarleby, var handelsman i Reval). Henrik Kluvensik har 1639 och 1640 underskrivit i Lybeck arvskiftesskrifter rörande arvet efter sin moder och därvid åtagit sig (efter en misslyckad affär med en större mängd uppköpt korn, som skulle bryggas) att framdeles giva sin styvbroder Hans Klufwensijk icke mindre än 1,843 lybska mark. (Dömdes 1659 att utbetala summan).

Henrik Kluvensik är 1648 i Åbo och då gift med borgaren Herman Stammerts dotter. Har också vunnit burskap som borgare i Åbo. År 1655 är hans första hustru död och han gifter sig i slutet av året med den förmögna handelsmansänkan i Nykarleby, Brita Mattsdotter, änka efter rådmannen Per Tysk. Kluvensik är redan i början av januari 1656 bosatt i Nykarleby, ehuru han ännu icke uppsagt sitt burskap i Åbo.

Borgmästar Cordt Bochmöller, som själv drev stor handel i Nykarleby, såg med oblida ögon, att Henrik Kluvensik började idka handel i Nykarleby och på marknaderna på landsbygden, fastän han ej vunnit burskap här. När Kluvensik ännu i januari 1657 icke uppvisat intyg från Åbo, att han uppsagt sitt burskap där, förmådde borgmästaren rådstugurätten i Nykarleby att vägra Kluvensik burskap och handelsrättighet. Kluvensik beskyllde offentligt borgmästaren, att han av avund vägrade honom burskap. Borgmästaren stämde honom till rådstugurätten och fordrade, att han skulle återtaga beskyllningen. »Det gör jag aldrig», svarade han. Rätten dömde honom till 40 marks böter och 3 mark för en stämnings försummande.

Den 2 mars 1657 framvisade Henrik Kluvensik omsider bevis från Åbo, daterat 4 februari 1657, att han uppsagt sin borgared där. Vann nu burskap i Nykarleby och avlade sin borgared den 4 mars. Den 10 januari 1659 sitter Henrik Kluvensik första gången i rådstugurätten i Nykarleby som t. f. rådman och den 17 januari s. å. antages han till ordinarie rådman samt avlägger rådmansed. Borgmästar Cordt Bochmöller dog den 20 febr. 1667, men först den 6 maj upptog magistraten till behandling frågan om ny borgmästare. Borgerskapet uppmanades »att efter lag och k. resolutionen av 1664» säga sin mening, vem de önskade till borgmästare. De svarade enhälligt »sig vara i förhoppning, att ingen utom dess borgerskap måtte dem påtvingas». De begärde, »att rådman Henrich Kluwensijk ville taga sig det ämbetet uppå att bliva borgmästare och förman».

Hovrätten »tillerkände» rådman Henrik Kluvensik rätten att vara borgmästare i Nykarleby, och landshövdingen meddelade i skrivelse av den 3 juli sitt bifall. Men den 5 aug. 1667 har landshövdingen manat rådmännen att ännu invänta riksrådet greve Klas Totts resolution. Vid rådstugudagen den 5 aug. s. å. föredrogos dessa skrivelser. Hauptmannen Johan Forsman försäkrade, att valet av Kluvensik till borgmästare »icke (skulle) vara den höge herren emot». »Ty avlade bemälte Henrik Kluwensik nu efter borgerskapets begäran och åstundan sin ed efter det 1 kap. i konungabalken i stadslagen».

Kluvensik kunde, icke heller undgå att råka i delo med hauptmannen Forsman, då det gällde stadens intressen. Vid ett rådstugurättssammanträde 21 jan. 1670 hade hauptmannen och han dispyt om resters indrivande. Borgmästaren hade låtit taga en häst i beslag från en bonde, som var skyldig i staden, och vars skuld utdömts. Forsman höll det oskäligt, »sägande att omså ske skulle, ville han låta säga bonden, att han intet skulle komma till stads». Hauptmannen visade sig denna gång vara den humanare, men själv förfor han en och annan gång på samma sätt med bönderna. Borgmästaren Henrik Kluvensik var fullmäktig för Nykarleby vid riksdagen i Stockholm 1668.

Henrik Kluvensik var, såsom i det föregående omtalats, gift 1:o i Åbo med — — Hermansdotter Stammert; och 2:o i slutet av 1655 i Nykarleby med rådman Per Persson Tysks änka Brita Mattsdotter, som liksom hennes förra man Per Tysk var hemma från Socklot by i Nykarleby socken. (Bonden Anders Jönsson i Socklot var hennes syskonbarn).

Barn av förra giftet:

Henrik Henriksson, student i Åbo 1665. Häradshövding i Nedre Satakunta härad och erhöll jämväl Vemo härad under sin förvaltning. Blev av K. M:t 31/5 1695 förklarad tjänsten förlustig, d. 1697 (8?). G. m. Susanna Josephsdotter Mathesius. Barn: Joseph, f. 1676, d. 27/6 1740, borgmästare i Nykarleby, sedan i Uleåborg; Henrik, f. 1677, d. i Lochteå 24/6 1745. Se om övriga efterkommande i Gen. Sursilliana, s. 300.

Brita Kluvensik, f. c. 1640. G. 1:o c. 1661 med borgaren Marcus Jacobsson (Elfving) i Nykarleby och 1669 m. borgaren Sigfrid Mårtensson.

Anna Henriksdotter Kluvensik, gift före juni 1671 med guldsmeden i Nykarleby Knut Jönsson Broo.

Elisabet Henriksdotter Kluvensik, gift före 1691 med Johan Jörgen Katt, stadsfiskal i Nykarleby. Hon var tidtals sinnesvag.

Elin. Ogift 1675.

En dotter, vars namn ej är känt.

[Inf. 2006-08-20.]

RÅDMÄN.

1. Dorff, Hans. Borgare i Nykarleby 1630. Omtalas som »fordom rådman och innevånare här i stadens» men tjänstgör ej som rådman 1629 eller senare. Har således varit rådman före nämnda tid. Hade om hand uppbörden av mantals- och boskapspenningarna i Nykarleby stadsgebit samt i Kronoby och Karleby socknar. Hösten 1640 hyrde han rådman Nils Olssons skuta och skulle med den föra gods till Stockholm, men skutan förliste på sjön med gods och folk, varvid även Hans Dorff omkom. Endast tre personer kommo till lands. Dorff efterlämnade en betydlig skuld till kronan och enskilda. Drottning Kristina efterskänkte en stor del av resterna, då änkan Karin Andersdotter klagade över sin eländighet med många små, faderlösa barn. Bokhållaren i norra provinsen, Sven Andersson, sökte dock utkräva, vad Dorff blivit i rest. Landshövdingen Hans Kyle beviljade änkan 1644 anstånd med denna fordran, tills han fått utredning från k. räntekammaren om restens storlek. Dorffs gård och egendom måste emellertid upplåtas åt fordringsägarna.

Gift med Karin Andersdotter (Neostadius), syster till rådmannen Markus Andersson i Nykarleby.

Barn:

»Många små, faderlösa, fattiga barn» år 1644.

2. Witting, Klas. Är redan 1625 Nykarleby stads främsta förtroendeman näst borgmästaren. Då en rannsakning hölls i Nykarleby stad den 28 sept. 1625 av »kommissarier över den österbottniske kvarnaccis och tull», lovade Gabriel Ljungsson och Klas Witting, att Nykarleby borgare skulle betala denna tull på samma sätt som andra städer i Österbotten. År 1626 är Klas Witting även hemmansägare i Nykarleby kyrkoby. Han hade köpt en stor del av Jöns Larssons hemman, och 1634 löste han återstoden av samma hemman av avlidne Jöns Larssons son Oluff Jönsson. Klas Wittings hemman »haver hans grevliga nåde Claudius Tott under sin gård Carleborg låtit underlägga», omtalas 1656. »På Klas Wittings hemman invid staden står det gamla residenset», säges 1684. Bonden Jöns Larsson nämnes också i 1624 års tiondelängd närmast efter Anders (Eriksson) Smedh (Smedsbacka). Det var således detta hemman, på vilket grevskapsresidenset byggdes på 1650-talet och på vars tomt seminariet nu står.

Klas Witting är rådman 1629, men har sannolikt varit det flera år dessförinnan. Var 1630 t.  f. borgmästare under Spikernagels frånvaro. Deltog i 1632 års riksdag i Stockholm som ombud för Nykarleby stad. Drev betydande handel. Är från början av 1637 även »stakettullnär» och »arrendator över accisen» i Nykarleby samt hade som sådan att uppbära dessa utlagor i staden. Fick 1639 ny fullmakt av landshövding Melcher Wernstedt på dessa sysslor. Witting synes ha lämnat rådmanssysslan i slutet av 1630-talet. Förordnades våren 1642 till gästgivare och postmästare i Nykarleby. Var alltså den första postmästaren här. Han dog 5 aug. 1645, lämnande efter sig 500 daler kopparmynts skuld till kronan av tulluppbörden.

Gift med Karin Wessel, dotter av borgaren i Vasa och länsmannen i Mustasaari Jochim Wessel och hans hustru Gertrud von Rosen. Hon gifte sig sedan med Johan Hemming i Nykarleby.

Barn:

Reinhold Clavidi Witting, student i Åbo 1644, sergeant 1652, sedan löjtnant, död 1667, lämnande efter sig änkan Brita Hansdotter och 5 små barn. Hon var dotter av rådmannen Hans Andersson Smedh i Nykarleby (n:o 19) och flyttade 1700 till Viborg, där hennes son räntmästaren Reinhold Witting hade tjänst. Hade ock med sig sin dotter Maria Witting, dennes dotter Catharina Witting var kvar i Nykarleby och sjuklig. En dotter var gift med bokbindaren Johan Wästbäck i Nykarleby. En dotter Malin var gift med tryckaren Nils Olofsson Westerbeck.

? Anna Witting, g. m. rådman Sigfrid Eriksson, änka 1664.

Malin, (se Lagströms uppsats i Gen. Samf. Årskr. X, s. 331).

Johan Witting, förare 1661.

3. Munselius, Joseph Jacobsson. Är äldsta rådman i Nykarleby 1629. Blev borgmästare här. Är t f. borgmästare hösten 1631.

4. Eriksson, Sigfrid. Är rådman i Nykarleby 1629. Hade betydande rörelse, eftersom han 1635 skattade för 6 vuxna personer. Synes ha lämnat rådmanstjänsten omkring 1634. Död före 1663.

Gift 1:o med Karin; 2:o med Anna Witting, som levde som änka 1664.

5. Elfving, Jakob Eriksson. Är rådman i Nykarleby 1629. Uppsade sin rådmanstjänst 26 april 1643. Synes idkat en betydande handel. Hade 1635 stort hushåll: skattade för 6 vuxna personer.

Han köpte 1640 ett hemman i Nykarleby, som 1620 innehades av bonden Mickel Mattsson och därefter av sonen Erik Mickelsson. Dennes broder Hans Mickelsson blev bonde på Sorfwist hemman. Av denna återvann Jakob Eriksson 1640 en äng i »Sorfwist måsa», som Hans sade sig fått till skänks av sin far Mickel Mattsson. Jakob Erikssons änka sålde hemmanet 11/3 1656 för 170 rdr åt Johan Nilsson Pelkonen, efter vilken det bär namnet »Pelkos». Jakob Eriksson dog före 1650. Den 10 mars 1656 begär »hustru Margareta, salig Jacob Erikssons», ovälde män att avvittra hennes barns fädernearv. Detta skedde sannolikt, emedan hon då skulle träda i annat gifte.

Gift med Margareta Andersdotter (Neostadius), syster till borgaren Markus Andersson i Nykarleby, Hon gifte sig 1656 (?) med kyrkoherden i Lappo, som dog 1661. Hon dog i mars 1665.

Barn:

Karin Jakobsdotter, gift.

Markus Jakobsson. Handelsman i Nykarleby. Barn: se Gen. Samf. Årsskr. X, s. 323.

Andreas Jacobi Neostadius. Kyrkoherde i Eura 1667. Död 1703.

— Jakobsdotter, gift med herr Eskil Matthiae Stuthaeus, kapellan 1652 i Kauhajoki, Ilmola.

6. Larsson, Mårten. Son av bonden Lars Larsson Högbacka i Nykarleby kyrkoby. (Hans fabroder Jöns Larsson är bonde i Nykarleby kyrkoby 1624). Mårten Larsson nämnes i 1626 års tiondelängd för Nykarleby kyrkoby, men erlägger ingen spannmålstionde. Är rådman i Nykarleby 1629. Nämnes som rådman ännu 1638. Omtalas i jan. 1650 som död.

Gift 2:o med änkan Walborg Sigfridsdotter från Sundby. Hon levde ännu 1663.

Barn av förra giftet:

Lars Mårtensson.

Hans, borgare. Se Lagströms utredning i Gen Samf. Årsskr. X, s. 325.

Karin Mårtensdotter. Se förenämnda upps., s. 324.

Av senare giftet (?):

Sigfrid.

7. Mattsson, Sigfrid. Är rådman i Nykarleby 1629. Förordnades till gästgivare i Nykarleby stad 1638 tillika med Nils Joensson. Namnes därefter ej som rådman. Var icke skrivkunnig. Tog sig 1644 en »sytningsman» att hjälpa sig förestå gården, men inlät sig i annat gifte och utlöste då sytningsmannen Jöran Eriksson ur gården med 100 daler krmt och det han fört med sig till gården, kreatur m. m. Sigfrid Mattsson omtalas 1653 i aug. som död.

Gift 2:o med Walborg Carlsdotter, som överlevde mannen och gifte sig med skräddaren Sven Nilsson, vilken hon även överlevde.

Barn av senare giftet:

En dotter.

8. Mårtensson, Henrik. Är rådman i Nykarleby 1629 och ännu 1634. Skattar 1635 för endast 1 vuxen person.

9. Göransson, Sigfrid. Sannolikt son av handelsmannen Jöran Sigfridsson i Nykarleby, vilken 18/1 1629 blivit skyldig Hans Magens i Åbo en mindre summa penningar. Sigfrid Göransson är borgare och handelsman i Nykarleby 1635. Rådman i januari 1636. Tilltalades i febr. 1650 av torgfogden Sven Göransson, för det han mot generalguvernören Per Brahes patent »hyst och givit mat åt sina köpmän (kunder) ifrån Lappo». Sigfrid tillstod detta, men framhöll, »att de voro hans släkt och svågrar». Han botade likväl 40 mark. Död omkring 1651.

Gift 2:o med Barbro Jakobsdotter, som i dec. 1652 gifte sig med rådmannen Hans Sigfridsson.

Barn:

Av första giftet:

En dotter.

Av senare giftet:

Hans Sigfridsson.

10. Knutsson, Isak. Månne den Isak Knutsson, som 1657 nämnes som en av sönerna till bonden Knut Larsson Högbacka i Nykarleby kyrkoby?. Synes ha blivit borgare i Nykarleby omkring 1636. Antogs till rådman 7/5 1638. Torde endast en kort tid ha tjänstgjort som rådman.

11. Olsson, Nils. Blev borgare och handelsman i Nykarleby efter 1635. Är rådman i febr. 1639. Tilltalar då borgaren Hans Olsson, för det denne på deras resa till Vasa sagt, att han skulle sitta rådman i helvetet. Hans botade 12 mark. Nils Olufsson uppbjöd 6/5 1639 »sin gård på Öfre gatan belägen nästa arvingar att inlösa». Hade ofta otur med sina sjöresor. Var i januari och februari 1668 hårt ansatt av hauptmannen Johan Forsman, för det han legt åt honom en så dålig skuta för transporten av grevens spannmål från Nykarleby till Stockholm, att spannmålen blev »fördervad och dels bortabliven».

Den 17 mars 1669 utverkar han intyg av rådstugurätten över de sjöskador han lidit. »För en rum tid sedan» mistade han en skuta, 50 läster stor, jämte 18 tunnor salt, järn och spannmål där inne på hemresa från Stockholm uti Grytskäret. Intet blev bergat, allenast folket räddade sig med största livsfara. Sedan mistade han en 40 lästers skuta i stormväder på Vargö fjärd. På Marcus Hermanssons skuta mistade han under hemfärden från Stockholm 18 tunnor salt. Åt Hans Dorff förfraktade han sin skuta om 40 läster. Denna förliste med folk och allt, så att blott tre personer kommo till lands. Då även Dorff samtidigt omkom, fick han ingen ersättning för fartyget. Nu förliden sommar ett år sedan (1667) har den fjärde skutan vid pass 70 läster stor stött på grund vid Fiskön i Ålands skärgård och där blivit stående. Genom dessa olyckor har han »kommit till akters i sin handel» och råkat i stor skuld. Nu var han dessutom »beträngd med en obotlig sjukdom på sina ålderdomsdagar». Omtalas som död före febr. 1681.

Gift med — — Hansdotter (Oluff Hansson hans svåger).

Barn:

Joseph Nielsson, vuxen 1668.

Matz Nielsson. Gift med Kirstin Danielsdotter.

Susanna Nilsdotter. Gift före 1671 med rådmannen Anders Hansson (n:o 29).

— — Nilsdotter. Gift med Thomas Eriksson Blom i Stockholm. De överlevdes av två döttrar, av vilka den yngre hette Margeta Thomasdotter Blom.

12. (Neostadius), Markus Andersson. Utredning om släkten Neostadius i Nykarleby, se Hj. Björkman, Bidrag till Nykarleby stads personhistoria i Gen. Samf. Årsskr. X, s. 309—310.

Markus Andersson är handelsman i Nykarleby 1635. Blev 5/5 1641 rådman. Är »uppbördsman på mantals- och boskapspenningar» i Nykarleby. Utverkade sig 1643 av »Söder Companiet» rätt att idka handel med tobak i Nykarleby. Var då den enda köpman, som hade rätt härtill i staden.

[Söder Companiet och Tobakshandel i Nordisk familjebok.]

Den 9 sept. 1644 valdes rådmannen Markus Andersson enhälligt till riksdagsman för Nykarleby stad. Riksdagen skulle börja i Stockholm den 1 oktober. Den 4 oktober har han presenterat sin fullmakt. Riksdagen fortgick till 7 december. Men redan den 9 oktober vet man i Nykarleby, att Markus Andersson har dött i Stockholm.

Gift med Margareta Caspersdotter Alstadius, dotter av kyrkoherden Casper Mårtensson Alstadius i Lillkyro och hans hustru Agneta Hansdotter, kapellansdotter från Laihela.

Barn:

Casparus Marci Neostadius. Kollega i Nykarleby skola, kapellan Gamlakarleby .

Gustavus Marci Neostadius. Stud. i Åbo 1663. Kapellan i Nykarleby 1681. Död 1702. Hustru och barn, se Björkmans förenämnda uppsats.

13. Bochmöller, Cordt. Rådman i N. omkring 1650. Sedan borgmästare.

14. Sigfridsson, Hans. Är borgare och handelsman i Nykarleby 1635. Valdes till rådman 5/5 1641 och satt i rätten ännu 1658. Haft affärer med Peter Jesenhaus i Åbo och blivit skyldig denne 772 dr 16 öre kmt, som krävdes av honom 1650. Död före 20/4 1667.

Gift 1:o före augusti 1635 med Susanna Hansdotter, änka efter borgaren Hieronymus Kasten i Nykarleby; 2:o i dec. 1652 med Barbro Jakobsdotter, änka efter rådmannen Sigfrid Göransson i Nykarleby .

15. Joensson, Nils. Är borgare i Nykarleby 1635. Valdes 26/4 1643 till rådman i Jacob Erikssons ställe. Rådman Nils Jönsson deltog i 1649 års riksdag som ombud för Nykarleby stad. Var 1651 »stadsinspektor» i Nykarleby, nämligen över handel och seglation. Benämnes 1657 tullnär. Var rådman ännu 1667. Tjänstgjorde som t. f. borgmästare 1660. Var även stadskassör. Ålades av landshövding Johan Graan att upprätta ordentlig redovisning över uppbörder och utgifter. År 1663 hade han genom denna syssla åsamkat sig 415 daler kmts skuld till staden. Nödgades ställa sin egendom i löst och fast som pant för skulden.

Barn: Johan.

16. Carlinus, Hans Andersson. Om honom och hans släkt lämnar Nykarleby rådstugurättsprotokoll för 8/3 1662 följande upplysning: »Förekom fordom rådmans sal. Hans Anderssons änka Malin Andersdotter, vilken tillförene med sin sonahustru sal. d:ni Anders Carlini änka hustru Margreta Zachrisdotter om bakarv efter framlidne Carlinum tvistat haver». De förliktes. Hans Andersson måtte ha varit rådman i Nykarleby någon tid på 1640-talet.

Sonen Anders Carlinus var kollega i Nykarleby skola 1654, blev huspredikant hos landshövding Graan 1656. Är död 1662.

17. Wijk, Carl Nilsson. »En ung person, Carl Nilsson, vilken sina år hade uttjänt hos v:d Henrik Tafuast i Åbo, begärde (10 juli 1643) vinna burskap» i Nykarleby. Anhållan bifölls och Carl Nilsson avlade genast borgared som handelsman. Redan 5 maj 1645 valdes han till rådman efter avlidne Markus Andersson och avlade rådmansed.

År 1647 har Carl Nilsson avancerat till befallningsman. Borgmästaren Joseph Munselius tillsporde borgerskapet vid rådstugudagen den 10 maj, om Carl Nilsson må tillåtas driva handel, sedan han blivit befallningsman. Borgarna voro villiga att låta honom idka handel i Vörå, emedan få av dem hade sin handel dit slagit. Slutet blev dock, att all handel förbjöds för Carl Nilsson. Han fortfor att idka seglation. Hösten 1650 förliste vid Gottland hans skuta, som brukades för kronans försel. Han fick intyg av Nykarleby magistrat, att den var värd 600 daler smt.

I maj 1656 uppsade Wijk sitt rådmansämbete, emedan han var upptagen »med h. gr. n:s Claudi Totts räntors uppbörd». Wijk ville sköta sin befallnings- och uppbördsmanstjänst endast enligt order av greven och hans kamrer i Stockholm och icke fråga efter hauptman Wernes mening, men kom därigenom att stå på ständig krigsfot med hauptmannen, varom utförligt berättas i Bergmans »Blad ur Carleborgs grefskaps historia». Den 6 maj 1661 antogs han åter till rådman, emedan han ej mera var grevens uppbördsman. W. satt i rätten ännu inpå 1662, men synes detta år ha kommit att lämna rådmanstjänsten, emedan han råkat i ekonomiskt trångmål. Hauptmannen Johan Forsman inlade 8 jan. 1662 i rätten kamreraren Olof Strömskölds brev av den 31 okt. 1661, vari förmäldes, att Carl Nilsson blivit skyldig till greven icke mindre än 4,260 daler 20 öre kmt. Carl Nilsson måste nu upplåta sin gård och egendom till skuldens betalning. Men dessa värderades till endast 2,513 dr 10 öre kmt. Hans borgesmän måste ansvara för återstoden.

Gift med Elisabet Gammal. Han var svåger till borgmästaren Cordt Bochmöller.

18. Påvelsson, Matts, skräddare. Är, så vitt man vet, den första hantverkare som blev rådman i Nykarleby. Han synes vara en inflyttad borgare. I april 1643 uppbjöd han den gård, som han köpt av framlidne Hans Dorff vid Storgatan belägen för 70 daler kmt. Den 24 april 1648 valdes han till rådman och avlade strax sin rådmansed. Sitter i rådet, så vitt det är känt, senast i januari 1655.

19. Smedh, Hans Andersson. F. c. 1608. Son av bonden Anders Eriksson Smed på Smedsbacka hemman i Nykarleby kyrkoby. Förordnades 8/8 1631 till brandmästare i Nykarleby. Är 1635 borgare i Nykarleby. Kallas då Hans Smedh. År 1642 käverar »Hans Andersson Smedh» för burskapspenningars erläggande av Simon Classon. Han har 1645 utverkat av Söder Companiet rätt att jämte Per Tysk sälja tobak i staden. Valdes 24/4 1648 till rådman och avlade strax sin rådmansed. Är rådman ända till 1678.

Barn:

Brita Hansdotter, gift med löjtnanten Reinhold Witting, vilken 1667 dog och efterlämnade änkan och 5 små barn i fattiga omständigheter.

En »son, som blinder är», omtalas 1655.

20. Tysk, Per Persson. Son av bonden Per Simonsson i Socklot by i Nykarleby socken. »Per Tysks föräldrar voro med goda förråd, hade också en liten gängande skuta». »Petter Persson» är borgare i Nykarleby redan 1635. Arbetade sig småningom upp till en betydande handelsman. Blev omkr. 1650 rådman.

Borgmästaren Cordt Bochmöller hade slagit under sig icke mindre än omkring två tredjedelar av handeln i Nykarleby. Detta väckte harm hos de övriga köpmännen. När Per Tysk på lördags morgonen den 16 december 1654 märkte, att en post tjära, som förts till torget, »mest fallit borgmästaren till», uppmanade han de andra köpmännen att komma med honom till hauptmannen Per Jönsson Werne, som bodde på västra sidan av älven, för att klaga över denna orätt. Ingen vågade komma med honom. Han styrkte sig med någon rusdryck och gick ensam till hauptmannen. Per Tysk hade ett par dagar förut haft dispyt med Werne på rådstugan och därvid tillfogat Werne »stor och olidlig vanära». Han var därför icke villig att bry sig om Tysks klagan. Det uppstod ett häftigt meningsskifte. Tysk ondsade hauptmannen, »att där honom intet skedde rätt, skulle han besvära sig inför greve Claudio Tott». Kyrkoherden Nils Ringius och unga prästmannen Johannes Henrici Tavast råkade vara hos hauptmannen på morgonen. Dessa ha utförligt redogjort för tillgången. Uppträdet slutade med att Werne grep till en eldgaffel av järn och gav honom några slängar, 9 eller 10 slag. Tysk retirerade, återvände hem och blev sängliggande sjuk samt dog på juldagen om aftonen. Werne hade visserligen lyckats med biträde av kh. Ringius på julmorgonen få förlikning med Tysk, men hans efterleverska hustru Brita Mattsdotter godkände icke förlikningen, utan anmälde saken för rådstugurätten och hotade att »trampa inför själva konungen», om rätten icke dömde hennes mans mördare. Med biträde av lagläsaren Jacob Josephsson Munselius drev hon även fram saken, så att hauptman Werne slutligen den 12 dec. 1655 blev av hovrätten dömd till 100 daler smts böter. Greven försträckte åt honom halva bötesbeloppet. Hauptman Werne har i brev till greve Klas Tott redogjort för denna, tilldragelse, men visligen förtigit orsaken till Per Tysks besök hos honom på morgonen den 16 dec., nämligen Tysks fordran, att hauptmannen skulle skaffa de förfördelade köpmännen i Nykarleby rätt mot borgmästaren, och att Werne vägrat hjälpa dem, men i stället överfallit Per Tysk med så svåra slag, att dessa vållade dennes död.

Per Tysk var barnlös. Han och hans hustru hade den 31 mars 1654 upprättat ett inbördes testamente. Pers syster, Anders Mattssons hustru i Socklot, Lisabet Pedersdotter, lyckades emellertid få testamentet upphävt, och änkan Brita Mattsdotter måste avstå åt henne 2,000 daler kmt såsom arv efter brodern. Andra arvingar lyckades också få sig tilldömd en summa. Per Tysk hade sålunda lyckats samla en betydande förmögenhet. Änkan Brita Mattsdotter gifte sig i slutet av 1655 med Henrik Kluvensik från Åbo, vilken nedsatte sig här och slutligen blev borgmästare.

21. Olofsson, Hans. Är borgare i Nykarleby 1639 och 1653 rådman. Omtalas 15 januari 1655 som död.

Gift med Malin, som överlevde mannen.

Barn:

Karin Hansdotter, gift före 20 jan. 1653 med Jacob Joensson. De levde oenigt och fingo 1663 av domkapitlet rätt att skiljas.

— — Hansson, gift före 1659 med Margareta Israelsdofter.

22. Amundsson, Antonius. Född i Västergötland. Tjänade först hos sin broder Joen Amundsson i Stockholm. Är 9 dec. 1650 i Nykarleby och utkräver smör åt sin broder av tullnären Oluff Persson. Anhåller den 16 dec. s. å. att få vinna burskap i Nykarleby. Anhållan bifölls och han avlade genast borgared. Började idka handel här. Antages den 15 jan. 1655 till rådman och avlägger rådmansed. Tjänstgör dock först från 1663 som ordinarie rådman. Köpte 1661 av Christopher Frank i Åbo guldsmeden Anders Beijers gård i Nykarleby, vilken Frank tagit i pant för skulder. Den 7 februari 1664 skedde »sal. Antoni Amundssons begravning».

Gift med Margeta Mårtensdotter, f. c. 1634. d. i Ijo 13 juli 1697, och omgift med Göstav Jönsson Qveflander, hemma från Kvevlaks by i Mustasaari s:n.

Barn:

Sven Antoniusson, myndig 1673, sal. född c. 1652.

Mårten Antoniusson, tullbesökare i Nykarleby 1675.

Margeta Antoniusdotter l. Antonius. — Gift med sockenskrivaren Erik Franck i Kemi.

23. Nilsson, Sven. Var hemma från Karlstad i Sverge. Vann burskap 20 nov. 1654 i Nykarleby som skräddare. Antogs redan 15 jan. 1655 till rådman, dock tills vidare som vice; blev 17 jan. 1659 ordinarie rådman. Dog redan i april 1661. Testamenterade på sin sotsäng d. 8 april 1661 åt sin hustru och styvdotter all sin egendom. Omtalade därvid för vittnena, att han icke efter sina föräldrar i Karlstad fått något arv, utan att hans broder Knut Guldsmedh, som bor i Åbo, hade uppburit all hans del, medan Sven var »liten och omyndig».

Gift med Walborg Carlsdotter, änka efter rådmannen Sigfrid Mattsson.

24. Ferling, Nils Joensson. Är orgelnist i Nykarleby redan 1652. Benämnes då »orgnisten Nils Joensson» och 1655 »organisten Nils Ferlingh». Fältmarskalken Åke Totts änka, Kristina Brahe, synes ha låtit anskaffa den första orgeln till Nykarleby kyrka. Borgmästaren i Nykarleby antyder detta i ett brev till greve Klas Totts kamrerare Olof Strömsköld. Han omtalar, att hon för stadens räkning till inköp av ett spel förärat 100 dr kmt, varmed församlingen förvärvade »ett positiv om några stämpner», vilket söndagligen brukades. Antagligen sände givarinnan hit även den första orgelnisten, Nils Joensson Ferling. Han hade synbarligen gått i någon skola, ty han visade sig också ha en god skrivförmåga. Den 19 maj 1656 företrädde Nils Ferling hos rådstugurätten och anhöll att vinna burskap som borgare. Detta bifölls, »emedan han stadsens organist är och uti församlingen behöves». Avlade nu sin borgared. Vid samma tillfälle antogs han även till rådman och avlade rådmansed. »Rådman Nils Jönsson Ferling» deltog i landskapsmötet i Torneå 1657 som Nykarleby stads ombud. Från 1663 års början är han dessutom anställd som stadsskrivare och tjänstgör som sådan många år framåt. Presiderade som landshövding Wrangels utskickade vid rådstugurätten i Jakobstad den 31 maj 1679 i en tvist mellan en borgare och borgmästaren i Jakobstad. Ferling anlitades också att spela på bröllop. Han satt sista gången som rådman i Nykarleby rådstugurätt 3 juli 1693 och omtalas 3 aug. s. å. som nyligen avliden.

Gift 1:o med Brita Florinus, dotter av kyrkoherden i Vasa Thomas Florinus och hans hustru Karin Eriksdotter Borgstadius; 2:o med Malin Nilsdotter, en syster till beckbrännaren Isak Nilsson.

Barn: se Gen. Samf. Årsskr. X, s. 323.

25. Kluvensik, Henrik. Är t. f. rådman i Nykarleby 10/1 1659 och antogs 17/1 s. å. till ordinarie rådman. Blev 1667 borgmästare.

26. Mickelsson, Simon. Vann 10/5 1647 burskap i Nykarleby som målare. Är 1662 rådman och sitter i rätten ännu 1678. »Är i dessa dagar genom döden avgången», omtalas 29 april 1678. Lämnade efter sig endast en syster hustru Anna Mickelsdotter, som då var »fjärran boende».

27. Enquist, Johan Carlsson. Antogs 23/1 1667 som t.  f. rådman och är från början av 1671 ordinarie. Var 1668 »stadsens borgerskaps kapten» i Nykarleby. Deltog i lantdagen i Åbo 1676 som Nykarleby stads ombud. Var riksdagsman för Nykarleby 1689. Är även sockenskrivare i Nykarleby socken 1688 och ännu 1695. Postmästare i Nykarleby 1681—1704. Tjänstgör som rådman till 9/1 1705. Utverkade 28/1 s. å. tillåtelse för sin son handelsmannen Johan Juniander att »under sitt sjukliga tillstånd» få sitta i sitt ställe i rätten. Rådmannen Johan Carlsson dog »nu i morgonstunden» 27 febr. 1705. Har tillnamnet Enequist el. Enquist på 1660-talet. Sönerna antogo tillnamnet Juniander. Hustru och barn, se Gen, Samf. Årsskr. X, s. 308.

28. Ryss, Isak Grelsson. Son av Grels Ryss i Nykarleby. Valdes till rådman 6 maj 1667. Är rådman ännu i jan. 1670. (Vidare om honom i Gen. Samf. Årsskr. X, s. 328).

29. Hansson, Anders. Handelsman. Avlade 6/2 1661 borgared i Nykarleby. Är rådman från början av 1670 och sitter som rådman ännu 1689, men omtalas i okt. s. å. som död. Hade motgångar i sin affärsrörelse genom sjöskador. Förlorade 1671 om hösten en skuta vid Västerbotten, 1676 om hösten två farkoster, den ena vid Saggen i Ålands skärgård och den andra vid Båga Skäret utanför »Repzöön». Han blev härigenom utblottad.

Gift omkr. 1661 med Susanna Nielsdotter, dotter av borgaren Niels Olofsson i Nykarleby, änka efter Simon Andersson i Nykarleby.

Barn:

Hans Andersson, sockenskrivare i Vörå 1681—1714.

Anna Andersdotter, gift 1:o 1694 med sämskmakaren Jakob Persson från Bygdeå i Västerbotten (död före febr. 1697) och 2:o före jan. 1700 med Sigfrid Mattsson i Nykarleby.

30. Bochmöller, Jacob. Är rådman i Nykarleby från 5 jan. 1678 och ännu 1682. Rådmannen Jacob Bochmöller deltog i riksdagarna i Stockholm 1680, 1682 och 1686 som Nykarleby stads representant. Blev borgmästare här 23 jan. 1691.

[Inf. 2006-08-30.]