Upprepade försök gjordes även från stadens sida att få en 4-klassig fruntimmersskola av den typ, som 1872 års skolordning upptagit, beviljad av den nyinrättade överstyrelsen i Helsingfors. Då detta misslyckades vidtog intresserade stadsbor på initiativ av fil.mag. Gustaf Hedström åtgärder för att åstadkomma en privat fruntimmersskola. Detta lyckades även, och hösten 1874 kunde skolan börja sin verksamhet.

Framställningen om grundandet av skolan inlämnades av Hedström till magistraten vid en rådhusstämma den 14 januari nämnda år. Villkoret för att skolan skulle kunna startas var att staden vore villig att som bidrag till hushyra, ved och belysning anslå 600 mk om året. Borgmästare Wilander, som var en varm vän av bildningssträvandena på orten framhöll nyttan och nödvändigheten av en sådan läroinrättning. En plan för verksamheten vid skolan inlämnades och upplästes. Av stadens äldste hade fem infunnit sig. Även dessa omfattade frågan med intresse och ansåg skolan vara behövlig. I händelse staden ville begagna sig av det erbjudna tillfället att få skolan i verksamhet, och svårighet senare skulle uppstå, ansåg de äldste det skäligt att för nästkommande läsår bevilja ett anslag om 600 mk att kvartalsvis från stadskassan utbetalas. Villkoret var att skolan organiserades efter den företedda planen. Magistraten förenade sig härom.(4)

Skolan skulle enligt planen till en början bestå av tre klasser och framledes utvidgas dels med en 2-årig kurs på någon klass, dels även med en fjärde klass. Undervisningen skulle i det närmaste ansluta sig till de publika fruntimmersskolorna. Likväl skulle inlärandet av flera främmande språk ej göras till något huvudändamål. Däremot skulle större vikt fästas vid verkligt goda elementarkunskaper.

”Ett behörigen kompetent fruntimmer” skulle enligt planen i egenskap av föreståndarinna sköta skolans angelägenheter och jämte frk Thilda Westerstråhle och mag. Hedström delta i undervisningen.

Undervisningsämnena skulle vara:

Fil.mag. seminariedirektorn Erik Gustaf Hedström, f. 11.5.1852, d. 3.4.1923, grundare av och föreståndare för Fruntimmersskolan. Foto i Herlers museum.

Dessutom skulle på alla klasser undervisas i sång, teckning och handarbeten. Avgiften skulle i de tre första klasserna vara 50 mk och fjärde klassen 60 mk per termin.(5)

Planer på utvidgning

Fruntimmersskolan möttes med stort intresse av stadens invånare. Elevernas antal höstterminen 1874 var 33, fördelade på tre klasser, och höstterminen 1875 38, medan högre folkskolan för flickor samma år hade 37 elever. Vid Fruntimmersskolan anställdes 1 lärare och 3 lärarinnor samt 2—3 timlärare, medan folkskolan endast hade 1 lärarinna (6) Lärare och föreståndare var fil.mag. Gustaf Hedström. En av lärarinnorna var frk Mathilda Westerstråhle, de övriga är okända. De flesta hade anknytning till seminariet. En garantiförening för skolan bildades, varjämte skolans ekonomi baserades på elevavgifter, olika stora årliga anslag från staden, statsbidrag, bidrag ur utskänkningsbolagets vinstmedel m.m.

För att få driva verksamheten måste senatens tillstånd inhämtas. Bakom ansökan härom ställde sig kyrkoherde K. E. Stenbäck, seminarielektorn F. W. Sundvall samt handlandena C. Grundfeldt och G.M. Hedström. Den 12 juni 1875 resolverade senaten även att dessa personer med av dem antagna lärare och lärarinnor finge hålla i verksamhet en av fil.kand. E.G. Hedström med vederbörligt tillstånd inrättad privat fruntimmersskola med 4 klasser. Nästa steg var utverkande av statsbidrag om 3000 mk i året. Den 26 oktober 1876 beviljade Kejs. Maj:t 1500 mk i tre års tid, räknat från den 1 juni s.å. att utbetalas kvartalsvis. Ett villkor ställdes, nämligen att kostnadsfri undervisning skulle beredas för minst 5 medellösa elever.(7)

Senare höjdes statsbidraget till 1800 mk och 1896 till 2500 mk, med vilken summa det utgick till 1905, då bidraget indrogs.

Skolans direktion bestod vid denna tidpunkt av de ovannämnda personerna. I staden fanns även ett skolråd för lägre elementarskolan och fruntimmersskolan med sem.dir. Fr.E. Conradi som ordf. och dr Kr.Fr. Forsius och tullförvaltare O. Lindbohm som ledamöter.(8)

Elevfrekvensen var under de följande åren ungefär densamma som i början och lärarkrafter kunde alltid påräknas från seminariehåll. Skolan var nu den enda i staden, som kunde anses förbereda för inträde i läroverk och fyllde därmed en verklig uppgift. För fortsatt skolgång var stadens ungdom dock fortfarande hänvisad till grannstädernas läroverk. Detta blev alltför betungande för de flesta av föräldrarna. Man började därför snart diskutera en utvidgning av skolan. Härvid var man genom seminarielektorerna väl informerad om den under 1870—1880-talet i landet pågående striden i skolfrågan.

Den skola man tänkte sig var en tidsenlig bottenskola för den lärda bildningen i staden.(9) Denna skola skulle bekostas av staten och vara 4-klassig. I februari 1882 beslöt rådhusstämman att petitionera om en sådan skola. Saken fick dock ingen påföljd, varför den upptogs på nytt 1887. Den 11 november nämnda år beslöt stadsfullmäktige på nytt petitionera om inrättandet av en 4-klassig samskola på statens bekostnad. Petitionen inlämnades vid lantdagens öppnande i februari 1888 och gällde då en 2- eller 4-klassig elementarskola eller allrahelst en samskola.(10) Ej heller nu ledde petitionen till något resultat.

Från 1880-talets mitt anställdes de från olika utbildningsanstalter examinerade lärarinnorna Betty Carlsson, samt Anna och Aina Henriksson, som sedan kom att tjäna skolan, den förstnämnda t. o. m. 1894, Anna Henriksson under skolans hela existens och större delen av tjänstetiden som föreståndarinna, och Aina Henriksson till och med läsåret 1906-1907. Dessa unga lärarinnor kom att jämte andra i det följande nämnda sätta sin prägel av ungdomlig entusiasm och nya pedagogiska idéer på skolan och göra den till en efter förhållandena effektiv och högt uppskattad läroanstalt.

Ekonomiska svårigheter.

Skolan uppbar intill 1887 ett bidrag om 500 mk i året från staden. År 1887 höjdes detta bidrag till 1500 mk. Garantiföreningen för fruntimmersskolan synes emellertid nu ha överskridit sina befogenheter, vilket misshagade stadens myndigheter. I slutet på året tog man upp saken i stadsfullmäktige. Man konstaterade, att föreningen ej bidragit med en penni till skolans underhåll, sedan staden beviljat ”anstalten” ett årligt anslag. Vidare hade garantiföreningen inom sig konstituerat en direktion för skolan utan att staden hörts. Ej heller hade denna s.k. direktion inkommit till stadsfullmäktige med någon slags berättelse eller redogörelse för skolans förvaltning och verksamhet i vederlag för det anslag den åtnjutit från staden. Stadsfullmäktige beslöt därför den 29 december samma år att tillsätta en direktion för skolan, bestående av fullmäktiges ordförande, dr Forsius som självskriven ordförande och lektorerna Strömberg, Hellgren och Wichmann samt rådman Nylund som medlemmar. Mot beslutet reserverade sig apotekare Ekroos.

Som en följd av bl. a. missnöjet med garantiföreningen ströks i januari 1888 föreslagna 1500 mk i anslag till fruntimmersskolan. Herrar Ekroos och Spolander reserverade sig, och saken fick följder i ortspressen. På guvernörens anmodan genom magistraten utsågs i april 1888 för tre år framåt, räknat från den 1 september, till ledamöter i skolrådet för fruntimmersskolan lektorerna M. Strömberg och A. Hellgren samt bankdirektör H. Grundfeldt. I april 1888 beviljades skolan åter 1000 mk ur utskänkningsbolagets vinstmedel.(11) I fortsättningen fick skolan regelbundet anslag från staden.

Skolans ekonomi blev givetvis betungande för dem, som bar ansvaret. Inom stadsfullmäktige synes man numera ha varit rätt strävt inställd till denna skola för flickor ”hufvudsakligen från den burgna klassen”, en missuppfattning som tydligen delades av en god del av stadens övriga befolkning. Stadens damer var dock flitigt verksamma med lotterier och soaréer till skolans förmån. Den 4 april 1888 hölls sålunda ett lotteri i seminariets gymnastiksal, arrangerat av fröknarna Elna Grundfeldt, Anna Henriksson, Aline Lybeck och Anna Nylund. Till vinsterna bidrog Z. Topelius med ett ex. av Fältskärns berättelser. Alla 1700 lotterna således på 45 minuter till en talrik och köplysten publik.(12)

Skolan arbetade nu med tre klasser och uppbar 1800 mk i statsanslag. Elevernas antal var 18, varav 5 var frielever och 2 åtnjöt nedsatt avgift. Staden gav årliga bidrag av varierande storlek. Skolans inkomster understeg dock ofta utgifterna, varför garantiföreningen fick rycka in och täcka bristerna. Bokföringen sköttes av någon av dess medlemmar, först prosten Stenbäck, därpå konsul C. Grundfeldt, konsul Häggblom och 1888 konsul C.Nylund. Skolans lärarkrafter avlönades sistnämnda år på följande sätt:

Fröken Anna Henriksson, föreståndarinna för Fruntimmersskolan och lärarinna i bl. a. religion och tyska, sjökaptensdotter, f. 1.10.1859 i Nykarleby, d. på 1930-talet. Foto i Herlers museum.

Föreståndarinnan uppbar vid denna tid ej något arvode för föreståndarskapet. Den första i denna befattning var frk Bertha Rancken och från 1880 till 1888 folkskollärarinnan Anna Roos. I juni 1888 antogs frk Hanna Castrén till föreståndarinna. Hon kvarstod endast något år. Från 1890 till och med vårterminen 1909 var frk Anna Henriksson föreståndarinna. Ett förslag att även gossar skulle intagas i skolan i brist på utrymme i Normalskolan lämnades beroende av stadsfullmäktige i december 1889.(13)

Från hösten samma år hade gossar dock redan vunnit inträde i skolan. Elevantalet var då endast 25 elever, varav 2 var gossar. Orsaken till det låga elevantalet var av allt att döma terminsavgifterna, som självfallet blev betungande för mången stadsbo. Hösten 1891 steg antalet elever åter till 33. Att gossar sökte inträde till flickskolan berodde helt säkert utom på trängseln i Normalskolan på att flickskolan öppnade väg till läroverket efter viss kompletterande läsning. Om elevernas namn föreligger tack vare den bevarade matrikeln fullständiga uppgifter.

Till ledamöter i skolrådet från maj 1891 för tre år utsågs lektor K. E. Wichmann, apotekare K.H.Ekroos, bankdir. Hugo Grundfeldt, häradshövding J.F. Barck, apotekerskan Emmy Ekroos och häradshövdingskan Anna Barck och från 1 sept. 1894 för tre år framåt Barck, dr Achrén, Ekroos, fru Ekroos och fru Nanna Grundfeldt.(14)

Budgeten för skolan löpte för läsåret 1890—1891 på 3055:04 mk för höst- och 3230:54 för vårterminen. Så långt räkenskaperna är bevarade, eller t. o. m. vårterminen 1896, rörde det sig om ungefär samma belopp. Lärarinnorna Anna Henriksson, Aina Henriksson och Betty Carlsson avlönades med sammanlagt c:a 775 mk per kvartal nämligen i september, december, mars och maj månader. Som timlärare tjänstgjorde dessutom under olika perioder frk Hanna Castrén fru Selma Spolander i franska, K. F. Spolander i sång, pastor Laurin i religion lektor G. Hedström i räkning, lektor A. Böök i finska samt Mathilda Björkqvist, Anna Lackström, Mathilda Westerstråhle (Nessler). Vendla Hedström och Alma Emeleus m. fl. i varierande ämnen och vid olika tidpunkter. Till föreståndaren betalades ett arvode om 50 mk per termin. Övriga utgifter var i jämförelse med lönerna små. I elevavgifter inflöt ca 680 mk kvartalsvis, varjämte statsbidrag utföll med 450 mk i kvartalet. Staden betalade olika stora belopp i bidrag vårterminen 1892 sålunda 600 mk, i hyra 125 mk per kvartal och i juni 1895 100 mk i föreståndarinnearvode.(15)

Läroplanen 1890—1891

Som exempel på skolans tidigare läroplaner och lärokurser anförs här de genomgångna kurserna under läsåret 1890—1891.

Kl III

Som av ovanstående framgår var undervisningen särskilt i språken fullt modern för sin tid, och i vissa avseenden — åskådningsundervisning, samtalsövningar, undervisning på resp. språk o.s.v. långt framom samtida metoder och målsättning för undervisningen. I andra ämnen såsom historia, naturkunnighet och räkning var kurserna mera i överensstämmelse med sin tids modesta anspråk. F.ö. moderniserades kurserna smidigt till utvecklingen, vilket framgår av det följande.

Förslag till ombildning till medborgarskola

I september 1893 föreslog lektor Hedström, att privata flickskolan skulle övertas av staden och ombildas till en treklassig borgarskola för gossar och flickor. Han framhöll, att det sedan privata flickskolan upprättades 1874 på orten varit jämförelsevis väl sörjt för flickornas undervisning. De hade ej behövt resa från hemorten annat än när det gällt fortsatta studier för något särskilt fack. Däremot hade de gossar, som ej åtnöjt sig med folkskolekursen, nödgats lämna hemmet redan för att söka inträde i lycéernas lägsta klass. Efter lägre elementarskolans upphörande saknade nämligen staden varje egen läroanstalt, särskilt avsedd för gossar. Behovet av en gosskola var således trängande, och hade t. o. m. föranlett en lantdagspetition, dock utan resultat. Flera av landets mindre städer hade nu inrättat samskolor, som frikostigt understöddes av staten, i Villmanstrand, Sordavala och Kexholm med 3000 mk per klass. Det som hade gått för andra, borde även gå för Nykarleby.

Stadsfullmäktige utsåg med anledning av förslaget herrar Hedström, Spolander och Wichmann att inkomma med utlåtande och förslag i ärendet.

Apotekare Ekroos stötte även på i samma riktning. Han påminde i oktober 1893 stadsfullmäktige om ett vid senaste lantdagsmannaval framkastat förslag, att en petition skulle inlämnas till lantdagen av stadens nyvalde representant, ingenjör Th. Tallqvist, om inrättandet av en samskola i staden. Ekroos föreslog att petitionen nu skulle inlämnas. Stadsfullmäktige bordlade emellertid förslaget.

Då de kommitterades förslag om inrättandet av en 5-klassig borgarskola i staden föredrogs i stadsfullmäktige den 19.12. 1893, bordlades frågan. Man beslöt att inkalla förstärkta stadsfullmäktige för att avgöra den.(16)

Den 3 februari 1894 upptogs frågan till avgörande. De kommitterade hade föreslagit, att skolan skulle inrättas i noggrann överensstämmelse med Nådiga kungörelsen av den 28 juni 1891 angående elementarskolan i Viborg och dess ombildning till reallyceum med avslutande kurser på femte klassen. En dylik skola skulle bli till nytta ej blott för det fåtal, som eftersträvade nödiga förkunskaper för universitetsstudier, utan även för ”hvar man”, emedan den med sina avslutade lärdomar meddelade allmän medborgerlig kunskap för praktiska levnadsbanor. Tack vare det förmånliga statliga bidraget å 3000 mk per klass och år kunde staden lätt erhålla en efter behovet lämpad god skola. Den privata flickskolan kunde med lätthet ombildas till medborgarskola. Den kunde i medeltal räkna på åtminstone 40 elever och sannolikt flera (f.n. gick 29 elever i flickskolan och 14 gossar i lycéer på andra orter).

Förslag till reglemente, timfördelningsplan och stat bifogades. Stadens utgift skulle, om statligt bidrag enligt beräkning skulle utfalla, stiga till 1400 mk i året. En 3-klassig skola skulle bli betydligt dyrare. Första klassen borde börja den 1 september 1894.

Förstärkta stadsfullmäktige beslöt den 3 februari 1894 enhälligt att inrätta en 5-klassig real- och borgarskola för gossar och flickor om tillräckligt statsbidrag för ändamålet kunde erhållas. Flickskolan skulle i så fall övertas av staden och ombildas klass för klass, om möjligt redan från den 1 sept. Ansökan om bidrag (3000 mk) skulle genast riktas till senaten. För ändamålet beviljade fullmäktige ett ärligt anslag om 1400 mk samt dessutom 500 mk för inköp av flickskolans skolmaterial. Förslagen till reglemente, timfördelmng och stat godkändes även med smärre ändringar. Budgeten slutade pä 16900 mk varav staden skulle stå för 1400 mk. Lärarnas löner uppgick till 3000 mk och lärarinnornas till 1500 mk per år. Timlärararvodet var 3 mk. Vaktmästarens lön uppgick till 200 mk.

Företaget strandade dock på att senaten ej fann skäl att f.n. bifalla till detsamma.(17)

I sin ansökan hade stadsfullmäktige genom ordföranden J. F. Barck framhållit att staden sedan Nykarleby lägre elementarskola ”indrogs 1873 (!) (18) efter att under 1860-talet under skicklig ledning ha fört en blomstrande tillvaro, hade staden varit nästan den enda av landets städer som saknat en egen gossläroanstalt för kunskaper utöver folkskolkursen. Endast de förmögnare hade kunnat begagna sig av lyceerna i Nikolaistad och Uleåborg sedan de i hemstaden på privat väg inhämtat nödiga förkunskaper. För flickornas undervisning hade det tack vare enskilt initiativ varit bättre sörjt genom den 1874 inrättade, av staten sedermera subventionerade privata flickskolan. Genom inrättandet av en 5-klassig medborgarskola för gossar och flickor skulle såväl de förmögnares som de mindre bemedlades barn kunna vinna de kunskaper, som numera var nödvändiga även för dem, som ej eftersträvade lärd bildning. Då det var omöjligt för staden att ensam realisera denna plan, anhöll man nu om 3000 mk i årligt statsbidrag. Allt var dock förgäves. Utan närmare motivering avslog senaten stadens ansökan.(19)

Fruntimmersskolan övertas av staden

Gustaf Hedström anhöll i april 1896, att staden skulle överta skolan från följande läsårs början emot erläggande av 500 mk för skolans inventarier Hedström, som inrättat skolan och upprätthållit den i 22 år hänvisade till att staden förut på sin ordinarie budget hade utgiftsposter för folkskolan för flickor, skolan för försummade barn och hantverksskolan. Bildningsbehovet utöver folkskolan var emellertid ej tillgodosett, och detta kunde nu ske utan att föröka den ordinarie utgiftsstaten Sedan statsunderstödet numera höjts till 2500 mk, hade skolans upprätthållande blivit betydligt lättare och borde ej medföra någon svårighet eller risk för staden, då Hedström under så många år kunnat vidmakthålla skolan med mycket mindre understöd. Om staden tillsköt 1000 mk om året och de betalande elevernas antal var 20 eller fler skulle ett överskott uppstå som kunde användas till inköp av tidsenlig undervisningsmateriel. Skolan hade under de 22 åren visat sig fylla ett verkligt behov och kunde numera anses oumbärlig för orten.

Stadsfullmäktige tillsatte den 13 april 1896 en kommitté bestående av dr Achrén handlanden A. Kisor och lektor K. E. Wichmann för att avge utlåtande i saken. Den 30 april var kommittén fädig med detta Den fann erbjudandet fördelaktigt. Genom att ändra läroplanen något, skulle även gossar kunna intas och undervisas i de två lägre klasserna enligt lycèernas lektionsprogram, vllket skulle möjliggöra deras inträde i dessa högre skolor. Kommittén föreslog därför att staden skulle överta skolan och ändra läroplanen i nämnd riktning samt inlösa materiel och inventarier med 500 mk.

Mot förslaget att ändra läroplanen reserverade sig dr Achrén som framhöll att skolans huvudändamål att utgöra en undervisningsanstalt för flickor ej fick förbises. En ändring skulle medföra bl a undervisning i ryska språket, vilket skulle medföra, att det bleve nödvändigt att anställa en skild lärare i detta språk. Achrén rekommenderade i stället privatundervisning för dem som ville skaffa sig nödiga kunskaper häri.(20)

För att styrka sin ansökan inlämnade Hedström en tablå över skolans kurser, läroböcker och inventarier. Under året 1894—1895 hade följande udervisning bedrivits i de tre klasserna:

I och III klasserna var indelade i två avdelningar, en lägre och en högre.

Som läroböcker användes i kristendomskunskap V. T. Rosenqvist, Biblisk historia. Katekes för den evangelisklutherska kyrkan i Finland, normalupplagan, och bibeln. I historia användes P. Nordmann, Historisk skolbok, B. Estlander, Allmänna historien i berättelser, H. L. Melander, Lärobok i allmän historia för real- och fruntimmersskolor, Palèn och Schybergson, Lärobok i nya tidens historia, O. Sjögren, Historisk läsebok och M. G. Schybergson, Lärobok i Finlands historia för lycéernas och fruntimmersskolornas högre klasser. I geografi begagnades E. Lagerblad, Lärobok i geografi, i naturkunnighet Alcenius, Finlands kärlväxter, Almonius, Lärobok i zoologi och R. Tigerstedt, Inledning till hälsoläran. I svenska användes K. Lindström, Svensk grammatik, E. Lagerblad, Rättskrifningslära, Z. Topelius, Boken om vårt land, Sundén, Svensk språklära, K. V. Bremer, Poetisk läsning, Fänrik Ståls sägner, Älgskyttarne, Frithiofs saga, Kung Fjalar och V. Vasenius, Lärobok i Sveriges och Finlands litteraturhistoria.

I finska lästes V. Kockström, Lärobok i finska språket och Cannelin, Suomalainen lukemisto, i tyska A. Blomqvist, Förberedande kurs i tyska språket, Löfgren, Öfversättnings- och talöfningar, H. Hjorth, Kleine Schuler Bibliothek och Schiller, Die Jungfrau von Orleans m.m. I franska lästes C. Ploetz, Syllabaire français och Conjugaison française samt E. Rohde, Åskådningsundervisning för samtalsövningar enligt Berlitz' metod. Vidare användes J. Muller och O. Wigert Fransk Läsebok.

Även materielsamlingen och biblioteket var relativt väl försett. Elevantalet varierade mellan 30 och 40.(20)

Det var av läroböckerna att döma en både grundlig och modern undervisning, som bedrevs i ”fruntimmersskolan”. Flera av de ovannämnda användes ännu på 1930-talet i de finländska skolorna. Särskilt undervisningen i franska förefaller modern. Skolans grundare och upprätthållare, lektor Gustaf Hedström, hade här gjort en för förhållandena förnämlig kulturell insats.

Frågan hänsköts den 5 maj till förstärkta stadsfullmäktige. Den 3 juni 1896 förkastade fullmäktige efter diskussion med 10 röster mot 5 K. F. Spolanders förslag, att under fyra år framåt bevilja Hedström 1500 mk i året mot att han fortfarande uppehöll skolan. I stället övertog staden skolan från 1 juli s.å. Skolans inventarier inlöstes med 500 mk.(22) Hedströms förslag hade segrat.