V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Fruntimmersskolan


Flickornas undervisning var, som av det ovanstående framgått, ej så försummad i äldre tider, som man i allmänhet tror. Under större delen av den tid Nykarleby pedagogi verkade och i varje fall från 1723 undervisades även flickor i skolan. Deltagandet var av allt att döma helt frivilligt, såtillvida som föräldrarna eller förmyndarna avgjorde, om flickorna skulle få gå i skola.

En sådan undervisning lämpade sig väl för småstädernas behov och synes ha förekommit vid alla landets pedagogier. 35) Målsättningen för pedagogiernas undervisning var som vi sett att bibringa ungdomen i städerna och på kringliggande landsbygd kunskaper i de för en blivande medborgare viktigaste ämnena läsning, kristendomskunskap, skrivning, geografi och räkning. I skolor med flera lärare lästes även, såsom tidigare framhållits, historia och latin av dem, som skulle fortsätta till högre skola. Vanligen synes flickorna dock ej ha fått lära sig mera än grunderna i dessa ämnen. 36)

I Nykarleby pedagogi fick gossar och flickor i stort sett samma undervisning. Räkningen synes ha varit eftersatt. Flickorna synes i allmänhet ha fått nöja sig med att lära sig tabulan och i en del fall de fyra enkla räknesätten. Ingen flicka står i tabellerna upptagen för undervisning i främmande språk, medan åtskilliga gossar under olika år åtnjöt sådan. De flesta flickor och gossar åtnjöt dock samma undervisning under pedagogiens hela existens.

En avgjord försämring inträffade först genom förordningen av den 21 juni 1841 om pedagogiernas omändring till elementarläroverk. Den trädde i kraft 1842 och uteslöt helt flickorna från statlig och kommunal undervisning. 37)

Medan en lägre folkundervisning i fortsättningen tack vare privat initiativ kunde ordnas även för flickorna, befann sig däremot de bildade familjernas barn i en sämre ställning. Alla möjligheter till en något högre elementär utbildning med undervisning i främmande språk o.dyl. var i och med lägre elementarskolans upphörande borta vad hemstaden beträffar. Privat undervisning i hemmen förekom givetvis fortfarande, men endast för de ekonomiskt bäst ställda familjernas döttrar. Detta väckte bekymmer bland ståndspersonerna i staden.

Upprepade försök gjordes även från stadens sida att få en 4-klassig fruntimmersskola av den typ, som 1872 års skolordning upptagit, beviljad av den nyinrättade skolstyrelsen i Helsingfors. Då detta misslyckades, vidtog intresserade stadsbor på initiativ av lektor Gustaf Hedström åtgärder för att åstadkomma en privat fruntimmersskola. Detta lyckades även, och hösten 1874 kunde skolan börja sin verksamhet. —



En grupp av Fruntimmersskolans elever med lärarinnorna Betty Carlsson, Aina och Anna Henriksson.
Foto 1890-talet, Herlers museum.


Fruntimmersskolan möttes med stort intresse av stadens invånare. Elevernas antal höstterminen 1874 var 33 flickor, fördelade på tre klasser, och höstterminen 1875 38 elever, medan Högre folkskolan för flickor samma år hade 37 elever. Vid Fruntimmersskolan anställdes 1 lärare och 3 lärarinnor samt 2—3 timlärare, medan nämnda folkskola endast hade 1 lärarinna. Lärare och föreståndare var fil. kand. Hedström. De flesta lärarna hade anknytning till seminariet. En garantiförening för skolan bildades, varjämte skolans ekonomi baserades på elevavgifter, olika stora årliga anslag från staden, statsbidrag, bidrag ur utskänknings bolagets vinstmedel m.m.

Elevfrekvensen var under de följande åren ungefär densamma som i början och lärarkrafter kunde alltid påräknas från seminariehåll. Skolan var nu den enda i staden, som kunde anses förbereda för inträde i läroverk och fyllde därmed en verklig uppgift. För fortsatt skolgång var stadens ungdom fortfarande hänvisad till grannstädernas läroverk. Från 1881 intogs även gossar i skolan.

Gustaf Hedström anhöll i april 1896, att staden skulle övertaga skolan från följande läsårs början emot erläggande av 500 mk för skolans inventarier.

Hedström, som inrättat skolan och upprätthållit den i 22 år, hänvisade till att staden förut på sin ordinarie budget hade utgiftsposter för folkskolan för flickor, skolan för försummade barn och hantverksskolan. Bildningsbehovet utöver folkskolan var emellertid ej tillgodosett, och detta kunde nu ske utan att föröka den ordinarie utgiftsstaten. Sedan statsunderstödet numera höjts till 2.500 mk, hade skolans upprätthållande blivit betydligt lättare och borde ej medföra någon svårighet eller risk för staden, då Hedström under så många år kunnat vidmakthålla skolan med mycket mindre understöd. Om staden tillsköt 1.000 mk om året och de betalande elevernas antal var 20 eller flera skulle ett överskott uppstå, som kunde användas till inköp av tidsenlig undervisningsmateriel. Skolan hade under de 22 åren visat sig fylla ett verkligt behov och kunde numera anses oumbärlig för orten. Förslaget godkändes och från den 1 juli s.å. övertog staden skolan. Den gick i fortsättningen under olika namn: Privata flickskolan, Nykarleby samskola, Fruntimmersskolan-samskolan, Fruntimmersskolan och Privata svenska samskolan i Nykarleby.

Skolan drevs med relativt små kostnader och utgjorde ingen belastning för stadens budget.

För summa 5.130 mk kunde staden upprätthålla ett för sin tid modernt och effektivt utbildningsinstitut för sin bildningstörstande ungdom. Inträdesåldern för flickor var från hösten 1897 10 år, tidigare hade den varit lägre. För pojkarna var inträdesåldern ej närmare bestämd.

I okt. 1900 beviljade Överstyrelsen för skolväsendet fortsatt understöd med 2.500 mk årligen under 5 års tid från 1 sept. s.å. Ur stadens del av utminuteringsbolagets medel fick skolan anslag varje år, i allmänhet 1.800 mk.

Då Privata flickskolan, som den vid denna tid oftast kallades, den 31 maj 1899 firade sitt 25-årsjubileum med en enkel fest i skollokalen, hyllades föreståndaren, lektor Hedström varmt av kyrkoherde Petrell. Han tolkade i sitt tal stadsbornas djupt kända tacksamhet för skolans tillkomst; den fyllde ett stort behov för orten. Skolans föreståndarinna, frk Anna Henriksson, som själv varit en av skolans första elever, framräckte till Hedström som ett ringa minne ett guldur med inskrift: ”Av tacksamma fruntimmersskolelever i Nykarleby 1874—1899”. Hedström tackade rörd och gav en bild av skolans uppkomst, dess första verksamhetsår, de svårigheter den i början hade att övervinna samt dess vidare utveckling och verksamhet tills den hösten 1896 övertogs av staden.

Med läsåret 1904—1905 indrogs dock statsanslaget för skolan. Först läsåret 1908—1909 upphörde verksamheten. Fruntimmersskolan hade då verkat i 35 år och fyllt en viktig uppgift i stadens bildningshistoria. Skolans grundläggare och drivande kraft genom åren Gustaf Hedström hade kvarstått som föreståndare ända till slutet. Det var i främsta rummet hans förtjänst, att ungdomen i Nykarleby under denna relativt långa tid haft en möjlighet att komma i åtnjutande av skolutbildning utöver folkskolan. Som lärarinnor hade under olika perioder verkat bl.a. Hanna Castrén, Anna och Aina Henriksson, Betty Carlson (gift Hagfors), Ester Backman och Maria Castrén, varjämte seminariets lärare med fruar anlitats som timlärare.

Skolan ambulerade under hela sin existens mellan olika lokaler i staden. Den började år 1874 i handl. R. Ahlqvists gård vid Östra Esplanadgatan 13 (tomt nr 48), där Bergfeldts affär senare var inrymd. Från slutet av 1880-talet till hösten 1891 var skolan inrymd i arbetskarlen Matts Löfholms, senare Frostes gård vid samma gata (tomt nr 66) [nr 17, f.d. Sourander]. Därefter verkade den på nytt i förstnämnda gård, som då ägdes av färgaren J. A. Norrlund. Därifrån flyttade skolan efter sekelskiftet till den Sundströmska gården på tomt nr 43, Kyrkogatan 2, nu Holmströms gård [Sandqvist]. Därifrån återvände den till Östra Esplanadgatan, där lokal efter 1904 hyrdes i sjökapten J. Henrikssons tidigare gård på tomt nr 80 [nr 17, Frälsningsarmén]. Under sina sista år var skolan inrymd i rådhusgården i en del av den gamla elementarskolans lokal. Den besöktes under sin verksamhetstid av sammanlagt 202 elever. Av dem tillhörde de flesta ståndspersonsklassen, endast 29 eller 14,4 % kan betecknas tillhöra den lägre medel- respektive arbetarklassen och allmogen. Skolan gjorde sålunda i viss mån skäl för benämningen ”överklasskola” eller ”finskola”. De första gossarna inskrevs hösten 1881 och deras antal var sammanlagt 31 eller 15,3 %. Bland dem märkes Alfred Herler, Paul Hedström, Einar Hedström, Max och Alfons Gyllenberg, Torsten Söderström, Paul Nessler, Torsten Barck, Mikael Heikel, Viking Sarlin, Erik Hedström, Erik Söderström, Arno Gyllenberg, Axel Nessler, Karl Grundfeldt och Evert Ekroth. Vidare var 48 av eleverna från andra orter, d.v.s. 23,8 %. 38)



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 218—221.


Nästa kapitel: Aftonskolan eller Skolan för försummade barn.


Läs mer:
Fruntimmersskolan i Nykarleby, 1874—1909 i Skolhistoriskt arkiv XVIII av Erik Birck.
Fruntimmersskolan av Einar Hedström.
Eva Nylunds minnesbok.
(Inf. 2004-05-09, rev. 2015-02-15 .)