1850-talet i Nationalbibliotekets
digitala samlingar

Det fanns ganska få artiklar från 1850-talet, så jag gjorde en räd i Nationalbibliotekets digitala samlingar och sökte nykarleby och nycarleby. Det blev ca 1 400 träffar. De flesta var inte publiceringsvärda, som till exempel kallelser till rättegångar, båttidtabeller, ankommande och avgående båtar, dödsfall och Nils Malmbergs figurerande i annonser för Österbottniska Ångfartygsbolaget. Det fanns också många exempel på olika understödsevenemang runt om i landet efter stadsbranden 1858.

Materialet huvudsakligen ur:

• Helsingfors Tidningar, som Topelius var redaktör för under den aktuella tiden. (H.T.)
• Åbo Underrättelser. (Å.U.)
• Finlands Allmänna Tidning (F.A.T.).

En del av notiserna och artiklarna är mer eller mindre citerade i Nykarleby stads historia del II av Erik Birck.

Kursiverad = Behandlar Krimkriget.

Jupiter förlist

19/6

1850

Finland framstäldt i teckningar

”  

Auktion å Sandnäs glasbruk

21/8

1852

Brand i stadsqvarnen

4/1

1854

Isläget m.m.

13/5

Falskt alarm om engelsmän m.m.

3/6

Hemkomne sjömän

10/6

Engelsmän på gång

”  

Engelsmän vid österbottniska kusten

14/6

Engelsmän vid österbottniska kusten

21/6

Engelsmän undersökte farleden

”  

Fiendtliga fartyg oupphörligt vise sig än här, än der

23/6

Krigstheatern i Finland. – GamlaCarleby affären

28/6

Underrättelser från Österbotten

1/7

Två fientliga fartyg synliga

10/7

Rapport från Jakobstad som delvis berör Nykarleby

29/7

Uppställningen af den indelta militären och smeden Bergstén

5/8

Ingen fiende, men stormar

16/9

Guldmedalj till kapten A. Svahn

20/9

C. Drakabacka död i slagsmål i Umeå

22/9

Ingen fiende, men stormar

23/9

Briljanterad ring till Falck som tack för kanoner

14/10

Militärtrupper passerar och stormar

11/11

Tillförsel och trafik äro ovanligt lifliga

23/12

Nikolaidagen och julfirande

30/12

Astronomi och koppor

14/2

1855

Karfmaschin åstundas köpa

21/2

Transporter

14/4

Dödsfall: Anna Elisabeth Hast

21/4

Dödsfall: Carl Josef Collander

5/5

Skördar och åskväder

14/7

Olyckshändelser

3/8

Telegrafunderrättelser från Finska kusten

4/8

Engelsmän på rövarstråt

6/10

Uppbringade fartyg

20/10

Dramatik utanför Furuskärshällorna

22/11

Engelskt patentlivre-ur stulet

9/2

1856

Återflyttning af högre elementar-skolan till Wasa

8/3

Vinster vid Finska Konstföreningens utlottning

12/3

Sjöfart och handel – Tjär- och beckpriser

29/5

Båtar ankomna till Nykarleby

21/6

Beslut om flytt av högre elementarskolan till Wasa

”  

Dyhr erhållit rätt att mottaga vicekonsulskap

14/8

Dödsfall: Paulina Collander

16/8

Ressällskap åstundas

26/8

Alexander II gick här af stapeln

8/10

Anmälde resande

17/1

1857

Revolverpistolsmeden Bergsten

”  

Ovanligt liflig rörelse på vår lilla ort

21/7

Välgörenhetstillställningar

11/2

Målaren Johan Henrik Asplund

14/3

      Lite mer om Asplund 1853

Lustfärd till Torneå och Aavasaksa

27/4

Delning av Jakobstads prosteri

14/7

Byggmästare L. P. Kjällströms flyttanmälan

29/7

Dödsfall: Adolf Hammarin

16/9

Förverkade privilegier

3/10

Utdrag ur Rådhus-Rättens i Wiborgs stad protokoll

5/11

Döde: Mathilda Christina Lithén

23/12

Skeppsbyggmästare Danielsson annonserar

7/4

22/6

15/10

20/10

27/11

5/11

5/11

23/11

24/12

NyKarleby. Staden har förlorat ett af sina lyckligaste fartyg, skeppet Jupiter, Kapten Rundström, som under 18 års tid knappt lidit ett enda haveri och derföre ständigt, äfven nu, gick oassureradt. På resa från Alexandria till Liverpool strandade Jupiter d. 8 Maj 30 engelska mil vestvart från Malaga och kunde ej räddas. Hela besättningen och en del af lasten bergades. — Beklagligen har stadens sjöfart, ännu för 10 år sedan så blomstrande, genom en rad af olyckor och cessioner gått mycket tillbaka. (H. T.)

Finland framstäldt i teckningar. Författaren af texten till ifrågavarande arbete har anmodat H. T. att för prenumeranterna förklara, det han, och icke förläggarne, må uppbära skulden för sednaste årets dröjsmål med arbetets utgifvande. Det återstående af texten, i ett häfte om 14—15 ark, utlofvas inom detta års utgång, hvarefter verket är komplett. En del af sednare hälften, innefattande provinsdetaljerna, säges redan vara tryckt. Sålunda äro beskrifningarna öfver Egentliga Finland, Åland, Satakunda, Nyland och till större delen äfven Karelen redan afslutade.

Auktioner.

(1343) Genom offentlig auktion, som anställes Fredagen den 24 nästinstundande September å Sandnäs glasbruk i Vexala by, Munsala kapell och NyKarleby socken, försäljes nämnde glasbruk, beläget en och en half mil sommar- och en mil vinterväg från Nykarleby stad vid en vacker och beqväm skeppshamn och segelbar hafsvik. Å bruket, som är anlagdt 1848 och får tillträdas den 1 nästkommande Oktober, är hyttan inrättad att begagnas dels med sex degels, dels med åtta degels ugn, jemte öfriga erforderliga ugnar; och utgöras åbyggnaderna af [ej punktlista i originalet]

• en karaktärsbyggning med frontespis, bestående af nio rum,
• en tvåvåningsbyggning för glasblåsare af tjugufyra rum,
• en envånings af fem rum för andra arbetare,
• tvenne bagarstugubyggnader,
• en stamp- och mjöl-väderqvarn, och
• en stuga för degel-tillverkning: utom
• åtskilliga magasiner och
• uthus samt
• ved och andra
• förlager för instundande ugnegång.

Vid auktionen får öfverenskommelse träffas angående löpevilkoren, och kan hälften af auktionsskillingen emot ränta och antaglig säkerhet få innestå hos köparen. I öfrigt försäljas vid samma tillfälle tvenne galeaser och tvenne jakter, guld- och silfver, koppar, tenn- och jernsaker, möbler och husgeråd, en vagn och andra åkdon, häst- och ko-kreatur samt annan diverse lösegendom.

Sandnäs bruk, den 11 Augusti 1852.

Otto von Essen.
Anmodad förrättningsman.

— NyCarleby. Julnatten hos oss var temligen bullersam. Knappt hade man, trött af mödor och julfröjd, gått till hvila att drömma om qvällens klappar, innan brandsignaler strax efter kl. 1 uppskrämde de sofvande. Den stora, med betydlig kostnad och omsorg nyligen förbättrade stadsqvarnen med grynverk och flera sällsynta mekaniska inrättningar, stod af ännu okänd anledning i brand och förstördes invändigt nära totalt. Forsens otämda böljor återspeglade lågorna; gnistor och bränder kastades vida omkring, oaktadt blåsten var nästan ingen. Den betydliga skadan får staden vidkännas, — den andra förlusten i år, sedan islossningen illa skadade den kostsama bron.

— NyCarleby 5 Maj. Elfven, i fjol så vild, har i år varit så spak som ett lam vid isgången. Regn faller, och våren tågar in. För kriget är man här ej särdeles skrämd, endast handeln lider, och ryktena florera. Skeppet Emelie är utrikes försåldt för 24,000 mark banko (13,000 rub. s:r).

— NyCarleby 26 Maj. (Korresp.) Se här ett komiskt intermezzo i det stora krigsbullret. I tisdags blef här en stor uppståndelse. Lotsen från Kantlax sjöby inkom exprés med rapport att tvenne stora ångfartyg voro synliga innanför Stubbens båk, att de lågo in åt Oravais, att de skjutit efter lots, att de gingo med sakta fart och att alla rår voro bemannade med folk. Naturligtvis kom hela staden i rörelse; en del — och just de som hade minst att förlora — begynte berga undan sin egendom. Några timmar derefter kom likväl en ny rapport, att den förmente fienden bestod af en fredlig svensk skuta, som hit öfverförde 83 finske sjömän från utrikes sålda fartyg, dels från Uleåborg, dels från Brahestad, dels härifrån, hvilka äfven på e. m. ankommo hit i 30 båtar. Vid deras landstigning i Monäs sjöby, hade alla käringar på dervarande glasbruk tagit till flykten.

— Vi ha de herrligaste sommardagar, mycken värme, dock brist på regn. Rågbroddarne äro utomordentligt vackra. — H. H. Erkebiskopen har dessa dagar besökt staden och inspekterat läroverken. Skolungdomen helsade H. H. med för tillfället författade verser, afsjungne på melodin af „Vårt land.”

— Hemkomne sjömän. Ifrån Umeå anlände å ett svenskt fartyg till NyCarleby den 23 Maj Koff.kapten C. Waselius, Koff.kapten G. F. Westerstråhle med hustru, ett barn och 10 sjömän, Koff.kapten H. Roos med 5, Koff.kapten F. Montin med 13, Styrman Ö. Mellberg med 14, Styrman I. N. Forsslund med 9, Styrman L. G. Ståhlberg med 5, Styrman A. Janson med 9, Styrman Orjander med 5, eller inalles 70 finske sjömän. (F. A. T.)

— NyCarleby 5 Juni. (Korresp.) Nyheterna norrifrån alarmera hela kusten. Alla förråder undanföras. Fartygen äro förda från hamnen längst in i skärgården. Soldaterne brinna af begär att mäta sig med fienden. I alla sinnen sjuder en känsla af vrede och harm. Äfven bönderne äro här och öfverallt långs kusten högeligen uppretade öfver Engelsmännens illgerningar och begära vapen, för att försvara sitt land. — Hafsvattnet är mycket lågt.

Brukar i vanliga fall inte ta med sådant som inte berör Nykarleby, men här fick det slinka med för att visa att inte endast Nykarlebyborna drabbades av ”engelsmännens raseri”. Och sen kommer ytterligare några mer allmänna artiklar och notiser

— — —

— Uleåborg 7 Juni. Den 4 dennes kl. 1 på morgonen afgingo från vår redd de två fientliga korvetterne, och följdes kl. 8 f. m. af fregatterne. Det ovanligt låga vattnet gör att de ej kunnat med större båtar komma uppför Ijå elf, för att förstöra derliggande 12,000 tunnor tjära. Dessa äro således räddade.

— GamlaCarleby 9 Juni. Efter välbekommen och välförtjent näsbränna (hvarom flera detaljer nästa gång), aflägsnade sig fienden i går på e. m. från vår redd. Man tror att han går till Jakobstad. Sinnesstämningen här har vunnit mycken tillförsigt.

— Jakobstad 9 Juni. Fienden har i två dagar varit synlig här utanföre, men härtills ej gjort försök att landstiga.

— NyCarleby 9 Juni. Just nu kommer underrätelse att fyra fientliga örlogsskepp inlöpa på redden. Folket är modigt och högst uppbragt öfver fiendens våldsgerningar.

— Den åländska skärgården. Den 8 Maj närmade sig tvenne engelska skrufångfartyg, under oafhrutet lodande, lotsstationen Saggö (i norra trakten af Åland) och kastade derstädes ankar. Påföljande dag kl. 2 på morgonen ankrade tolf engelska krigsskepp vid stationen Dånö och utsatte bevärade slupar, som borttogo ett kustfartyg, jemte en …

— — —

— Wasa d. 9 Juni. Pingstnätterna 2 à 3 graders köld. Engelsmännen leka hvar man i hågen; stundeligen fruktar man att få höra: „Engelsmännen äro här.” Ifrån alla 3) städer långs hela kusten, från Uleåborg och ända tillochmed Kristinestad har man flyttat allt flyttbart 3), qvinnor, barn, lösegendom, m. m., dels inåt landet, dels till närmaste byar, rior och lador. Till Gamla- och NyCarleby, Jakobstad 4) och Wasa kunna Engelsmännen ej med sina ångfartyg komma inom skotthåll, och anstalt är fogad, att deras slupar och barkasser skola få nog hett i fall de komma för nära; städerna äro i säkerhet, endast hamnarne kunna härjas af deras bomber. (Jlm.)

3) Väl en stor del, men ingalunda allt flyttbart och från alla städer, ty vi veta med visshet att i flera af städerna qvarblifvit en del qvinnor, barn och egendom.

4) Jakobstad torde tyvärr ej vara alldeles utom skotthåll.

— NyCarleby 16 Juni. Fienden som pejlande undersökt de yttre farlederna både här och norrut, har icke vidare försökt någon landstigning. Osäkerheten fortfar att vara mycket stor, men man har likväl hopp om undsättning från GamlaCarleby.

— Från Jakobstad och NyKarleby skrifves under den 12 Juni, att fiendtliga fartyg oupphörligt vise sig än här, än der, än med ett, än med flera fartyg vid kusterna, men utan att härtills ha försökt någon ny landstigning. Fiendens mening synes vara att förvilla eller uttrötta uppmärksamheten. Från alla kuststäderna ha ett stort antal invånare utflyttat på landet.

— Sednare, under den 16 Juni, skrifves från NyKarleby: Fienden, som pejlande undersökt de yttre farlederna både här och norrut, har icke vidare försökt någon landstigning. Osäkerheten fortfar att vara mycket stor, men man har likaväl hopp om undsättning från GamlaKarleby.

Krigstheatern i Finland.

— GamlaCarleby affären börjar nu blifva synlig i tidningarna. Först uppträder den ryktevis från Öegrund (13 Juni) i den form att „en engelsk båt med 36 man blifvit af ryska soldater soldater öfverrumplad vid NyCarleby och hela besättningen nedskjuten,” i fölid hvaraf fyra vid Öregrund liggande fartyg af Plumridge's eskader afseglat till amiralens förstärkning. Derefter får man veta från Grisslehamn, att ångkorvetten Vulture och ångfregatten Valorous d. 15 Juni der passerat förbi och aflemnat bref, samt att Vulture och Odin d. 7 Juni „sändt 180 man i båtar mot GamlaCarleby, der de mottogos med eld ifrån ett doldt skarpskytteregemente och 5 kanoner, hvarvid löjtnanten Carrington, mate Montagu, midshipman Althorpe och 3 man stupade, mate Murphy och 28 man tillfångatogos samt 2 officerare och 14 man sårades och en engelsk båt förlorades. Ryske befälhafvaren lärer stupat; Ryssarnes öfriga förlust är okänd 1).”

— De engelske fångarne ha otvunget och gerna berättat här i Helsingfors om den goda behandling de rönt alltifrån början af deras fångenskap. När de togos med deras båt, var deras första fråga: „om man ämnade hänga dem.” I stället blefvo de föremål för all möjlig omvårdnad. Militär och befolkning, nyss upptände af vrede och harm emot mordbrännarne, glömde sin ovilja och sågo i de besegrade endast medmenniskor och olycklige. De sårade förbundos; åt de öfrige täflade man att bjuda förfriskningar och sökte uppmuntra dem med tröstande ord. Denna syn måste ha varit vacker. — Under resan hit behandlades fångarne lika skonsamt. Bland annat erhöllo de kaffe och thé alla dagar. Vid flera tillfällen ha de yttrat sin vänskap mot kosackerne, som eskorterade dem. Också voro de vid godt mod, omtalade sitt äfventyr vid „Old Charlestovn” för hvem som ville höra derpå och hoppades att snart blifva utvexlade. Det enda som generat dem, var åskådarnes nyfikenhet.

— Från Österbotten inlöpa samstämmande underrättelser att fienden icke vidare gjort något landstigningsförsök sedan d. 7 Juni, och det ser ut, som ville han tillsvidare åtnöja sig med en blokad af kusterne. Likväl äro åtgärder vidtagna att kraftigt möta honom, derest han skulle förnya försöket. Hvad blokaden angår, lärer den icke vara så sträng, som fienden vill låta påskina, och för att säga sanningen, så behöfdes en flotta af minst 50 kryssare, för att i någon mån noggrannt bevaka denna vidsträckta kust med dess labyrinthiska skärgårdar och otaliga smygvinklar. Men eget nog är, att både vid NyCarleby, Kaskö och Christinestad ett tyskt fartyg (månne detsamma?) sökt sig in, för att afhämta tjära, men lots har vägrats. Man har nemligen befarat, att denne till utseendet så djerfve våghals gjort sina ströftåg med engelsk tillåtelse och under förbindelse att i sinom tid för Plumridge inberätta sina upptäckter. I Kaskö, der 3 man af den tyska besättningen varit i land, lära de föregifvit sig vara alldeles okunnige om krigets utbrott, men likväl strax derpå frågat om militär funnes på stället.

Misstankar af denna art äro naturliga i en sådan tid, äfven om de skulle befinnas utan verklig grund. Så kan man ej heller undra, att tidningarnas uppgifter om fartyg, förråder o. d. på några håll väckt det bekymmer, att fienden möjligen kunde deraf vinna upplysningar, ifall han lyckas erhålla dessa uppgifter ur finska eller svenska tidningar. Man glömmer härvid, att samma uppgifter blifva förlegade och obegagneliga redan genom den tid som åtgår, innan de t. ex. från Uleåborg eller Wasa komma till Helsingfors och få åter från Helsingfors hinna sjövägen kring Ålands haf till Qvarken eller högre opp. Under denna tid har mycket förändrats, och det vore att tilltro fienden alldeles för mycken enfald, om man förmodar, att han så långväga skulle söka sina upplysningar, då det måste ligga i hans intresse att söka hämta dem på så nära håll som möjligt.

Utom i Uleåborg och Brahestad, der stämningen ännu har mycken känning af de lidna olyckorna, ha de öfriga städerna betydligt vunnit i mod och tillförsigt, sedan man funnit att fienden visst icke är oöfvervinnerlig. Detta är den egentliga betydelsen af GamlaCarleby affären, likasom äfven af Hangö, Ekenäs och Bomarsund, och i allmänhet böra händelserna, särdeles i början af ett krig, då erfarenhet saknas, mindre mätas efter vidden af deras militäriska betydenhet, än efter det moraliska intryck de åstadkomma. I flera af de österbottniska städerna återkomma nu en mängd både invånare och egendom, som redan varit bortflyttade, och framtiden motses med mindre bekymmer, än nyss förut. Men ryktena fortfara emellertid att jaga hvarandra; sednast gick ett (fullkomligt ogrundadt) rykte om fientliga härjningar i Nystad. Det är derföre af vigt att genom tidningarna erhålla snara och bestämda uppgifter om hvad som verkligen tilldragit sig, och de landsmän, som äro i tillfälle att härom meddela tillförlitliga upplysningar, göra dermed allmänheten en större tjenst, än de göra tidningarna.

— NyCarleby 10 Juli. I lördags voro två fientliga fartyg hela dagen synliga utanför yttre inloppet till hamnen. Så märkeligt ha farhågorna minskats, att man den dagen ej märkte tecken till oro i staden. Man fruktade endast för ett litet ströfparti, förvilladt till en af de yttre öarne — några hundrade får — men ingenting ondt lärer vederfarits dessa menlöse kustbebyggare. — I går på e. m. passerade här igenom 9 af de qvarblifne engelske fångarne i GamlaCarleby, under eskort af kosacker och med läkarevård till Ilmola. Två af dem hade haft farliga blessyrer, de öfrige lättare. — Saltet kostar 6 rubel silfver tunnan.

— Jakobstad den 10 Juli. Nära en månad hafva våra bygder åtnjutit en oförmodad ro; fienden har ej ens varit synlig utanför vår hamn, förrän den 8:de dennes, då tvenne ångfartyg tycktes ärna sig in till oss, och voro vår hamn närmare än någonsin, men efter att en par timmar hafva varit synliga, aflägsnade sig norrut. Utanför GamlaCarleby voro samtidigt örlogsmän synliga, och som det påstås, äfven vid Brahestad. Fiendens uppträdande förorsakar ej mera sådan oro, som förr; man har sin reelaste egendom undanskaffad, och man tror också, att lexan vid GamlaCarleby ej skall hafva för fienden varit utan verkan. Ett rykte är här gängse — men blott ett obestyrkt rykte, — att hr Snellman i Uleåborg, som till England afsände en beskrifning på fiendens barbariska uppträdande i de två nordliga städerne, hvaraf ett aftryck funnits i Å. U., erhållit derifrån till svar den upplysning, att saken, sedan beskrifningen varit i Times införd, väckt regeringens eller parlamentets uppmärksamhet, samt att man högeligen ogillat amiral Plumridges beteende, samt att den nya ordres, som han skall hafva erhållit af Napier, ålagt honom att endast strängt blokera hamnarne, men afhålla sig för framtiden från all slik vandalism.

Detta rykte bevisar åtminstone, att man ännu hyser förtroende till engelska nationens rättskänsla, oaktadt de bedröfliga anledningar, man hos oss har till motsatsen; mer än nedslående vore för mensklighetens sak, om engelska nationens moralité verkligen vore mindre stor, än dess fiender, oaktadt Plumridges illbragder, vilja ännu förutsätta densama vara. Roligt vore att se, huru våra goda grannar, Svenskarne, som se händelserna i Brahestad och Uleåborg från den „ljusare sidan”, skulle stämma om sitt ordsvall, om sjelfva England ogillade sin barbariska amiral i Bottniska viken. — Hvad Engelsmännen uträttat med sitt förfarande, blir allt mera klart; bland sjelfva allmogen är namnet engelsman mera afskydt, än sjelfva Turkens, som den finska bonden, ledd af sin djupa religiösa karakter, alltid betraktat som sin arffiende. Sjelfva barnen äro krigiskt stämda, och Engelsmannen får sig duktigt på ryggen i deras lekar; i NyCarleby genomtåga hjeltar af 7, 8 och 10 år, med träsablar och gevär väpnade, gatorna, och vänta fienden; sjelfva trumslagaren badar i svett af sin ifver att slå kraftiga toner.

— — —

— NyCarleby 31 Juli. (Korresp.) Uppställningen af den indelta militären går bra, och i de flesta kringliggande socknar anmäler sig tillräckligt folk. En soldat leges ej sällan för 12 rubel silfver. — Under Generalmajoren Friherre v. Kothens genomresa förevisade vår utmärkte smed Bergstén en af honom tillverkad studsare af så förträffligt arbete, att den ansågs kunna täfla med de yppersta utländska. Uppmuntrad af Friherre v. Kothens ynnestfulla bifall, har Hr Bergstén nu företagit en resa öfver Helsingfors till Systerbäcks gevärsfaktori, för att inhämta konstens detaljer, hvarefter, under hans ledning, torde komma att här anläggas ett gevärsfaktori.

— NyCarleby 8 Sept. (Korresp.) Någon fiende ha vi ej sett på långa tider, och det vore i sanning ej rådligt för honom att gifva sig i färd med Bottenhafvets stormar vid denna tid. I tio dygn ha de nästan utan afbrott fortfarit med ursinnig häftighet. Båttrafiken har deraf lidit ej ringa intrång och äfven olyckor, för den otroliga djerfhet, med hvilken man i små tvåmänningsbåtar vågar sig ut i öppna sjön. En sådan kantrade nyligen med 10 tunnor tjära, men folket bergades. En annan slogs sönder mot bränningar vid Laxörn, också med förlust af last, men ej af menniskolif. En tredje fick i söndags sidan inslagen af en störtsjö, men dref i land och bergades med största delen af dess last. Tjäran har stigit i pris, tillförseln är liflig, och bonden erhåller för sin tunna 2 rub. 55 kopek.

— Konsulat.

— — —

— H. M. Konungen i Sverige har tillagt kaptenen å finska kofferdifartyget „Juno” från NyCarleby, A. Svahn, guldmedalj, att bäras i knapphålet, till belöning för det han, vid Marstrand i Kattegat, ur sjönöd räddat 13 svenske fiskare; och har kapten Svahn erhållit nådigt tillstånd att emottaga och bära samma medalj.

— Österbotten. Enskilda bref ha förut omtalat, huruledes finske sjömän, under deras sednaste handelsresor till Västerbotten, der af den lägre befolkningen erfarit mycken oginhet, utmaningar och för deras nationalkänsla sårande tillmälen. Beklagligen, finne vi bekräftelse härpå i ett svenskt blad, som omtalar, att den 20 Aug. i Umeå uppstått ett större slagsmål mellan finske bönder och sjömän samt flera af ortens såsom slagskämpar kände drängar, dervid tre af de finske sjömännen blefvo illa handterade med knifvar. Två af de sårade kunde dock återvända till hemorten, men den tredje, C. Drakabacka från NyKarleby socken, måste föras till länelasarettet i Umeå, der han afled den 24 Aug. Läkareintyg upplyser att han dött i följd af den våldsamma behandlingen. Huruvida någon åtgärd blifvit vidtagen mot Drakabackas banemän, förmäler icke berättelsen. I alla händelser är ett sådant förhållande beklagansvärdt för grannsämjan mellan de båda kusterna och kan icke annat än ytterligare nedstämma på finska sidan den redan af andra likartade orsaker smalnade gamla brodersvänskapen för Svenskarne på andra sidan hafvet. (H. T.)

— NyCarleby 18 Sept. (Korresp.) Ingen fiende höres af. Den sista stora stormen säges ha gjort stora förödelser långs hela kusten, isynnerhet bland fiskare. Öfverallt har man mistat en stor mängd strömingssköt, särdeles i Pedersöre skärgård, Norrskären och Kaskö. Tyvär lära ock ett antal menniskolif blifvit spillda. Vid Michelsöarne förolyckades en större skuta härifrån med last. Emellertid fortfar efter stormen en liflig trafik. Mer än 4000 tunnor salt sägas vara införtullade på härvarande tullkammare.

Helsingfors.

Hans Majestät Kejsaren har, till ett vedermäle af Dess höga erkänsla, för de af stadskommuner och enskilda personer med afseende å närvarande krigsförhållanden gjorda anbud, täckts i nåder tilldela tullförvaltaren i Nykarleby stad Falck en briljanterad ring och handlanden i Kaskö stad Grönberg guldmedalj med påskrift ”för nit”, att bäras om halsen i S:t Anne ordens band, samt derjemte behagat förklara öfrige enskilde personer, äfvensom de stadskommuner, hvilka genom uppoffringar och anbud bevisat sina undersåtliga känslor, Dess höga tacksamhet.

— NyCarleby 3 Nov. (Korresp.) Dagarna försvinna under regn, rusk och mörker. Att se en militärtrupp passera härigenom är nuförtiden ett skådespel, som sätter både gamla och unga i rörelse. En söndag för två veckor tillbaka, då 9:de liniebataljonen passerade härigenom till Christinestad, begagnades tillfället att åt ungdomen bereda en dans med militärmusik. Nu som bäst går trumman; en bataljon passerar igenom, för att öfvervintra i Jakobstad. Öfverste Etholén med en del af sina oficerare stadnar här öfver vintern. Den krigiska tiden afspeglar sig lifligt i ungdomens lekar. Hvarje pojke är stolt att smekas af en soldat, skolungdomen tågar på fristunderna i hurtiga bataljoner genom gatorna och för formliga krig med batterier och kanoner. — Umeåfärderna ha under årstidens stormar och dimmor nästan upphört; flera af de våra ha varit nära att komma i gapet på fiendens kryssare; på några båtar från Wasa lär „Hekla” ha skjutit, men de undkomme i misten. Stormarne ha ej aflupit utan olyckor. Ej längesedan drunknade tre fiskare i yttre skärgården.

— NyCarleby 15 Dec. (Korresp.) Vintern var på väg att säga farväl under regn och blida, men i dag är åter frost och snö. Tillförsel och trafik äro ovanligt lifliga, emedan upplandsbönderne nedkomma långa vägar efter salt. Priserna ha något nedgått, men kött håller sig dyrt.

— NyCarleby 25 Dec. (Korresp.) Nikolaidagen firades här med en briljant bal. Julafton åter hade sin illumination med lanternor, julstjernor och i alla fönster greniga ljus. — Mycket kaffe och socker går härifrån dels till Tamerfors, dels till Helsingfors; det är Österbotten som numera blifvit Vestindien eller Brasilien, med eller utan „rika morbröder.”

— NyCarleby 9 Febr. (Korresp.) Planeternas konjunktion i går och i förrgår kunde, oaktadt klar himmel, ej observeras, emedan det starka aftonskimret förtog skenet af Merkurius och Mars. Den sednare kunde likväl jemte Venus med någon ansträngning observeras. — Kopporna äro här mycket lindriga, men värre i Jakobstad. Der ha, bland andra, fru och mamsell Roos samt hr Novander insjuknat, så att theaterns tillämnade besök i Wasa blifvit uppskjutet.

Åstundas köpa.

— — —

En gammal eller ny Karfmaschin. Om köpevilkoren får öfverenskommas skriftligen med Tobaksfabrikören Adolf Lindskog i NyCarleby stad.

— Transporter. Ännu de sednaste två veckorna, medan vinterföret blef ålderdomssvagt, voro alla vägar österut och en del vägar norrut betäckta med trupper och transporter af alla slag. Det var ej sällan en halsbrytande sak för resande att komma förbi, och de, hvilka foro åt samma håll som strömmen gick, togo då vanligen sitt tålamod till fånga och följde efteråt fot för fot. Till depôterna och lazaretterna i Thusby har trafiken varit stark. Till Tavastehus beräknades kort före påsken omkring 2 000 foror ha kommit från Österbotten. Det är icke blott krigsförnödenheter, som varit i rörelse, ehuru de väl torde ha lastat de mesta fororna. Äfven handelsvaror af alla slag ha inkommit från Petersburg och från norden. Påskveckan hitkommo omkring 100 lass från NyCarleby, och en stor del af deras innehåll var det fredligaste man kunde önska sig — kaffe.

Tillkännagifvanden.

— — —

Tillkännagifves att framl. Provincialläkaren, Kollegiassessoren, Doktor Herman Rudolf Hasts efterlemnade maka Anna Elisabeth Hast, född Skog, stilla afled i NyCarleby den 23 Februari 1855, i sitt 90:de lefnadsår, närmast sörjd och saknad af 3 barn och 4 barnabarn.

Tillkännagifvanden.

— — —

Råd- och Handelsmannen Carl Josef Collander afled stilla i NyCarleby stad d. 17 April 1855, 44 år, 2 månader och 4 dagar gammal, sörjd af efterlefvande maka och 7 små barn.

— NyCarleby 10 Juli (Korresp.) Ingen fiende synlig härtills. Saltet kostar här 4 5 rubel tunnan, socker och kaffe 27 à 28 kop.; tjäran betalades nyligen med 3 rubel silfver och deröfver, men har nu nedgått till 2:80. Rågpriset 4:50. Skördarna lofva godt, och på spanmål är god tillgång. Ett och annat åskregn har uppfriskat den heta sommarluften. Natten mot d. 4 Juli var här en åska, som i våldsamhet ej haft sin like i mannaminne. Den ljusa natthimmelen genomkorsades af blixt på blixt under häftigt störtregn och knallar, som väckte den mest hårdsöfde ur nattron. Kl. omkring 1 träffade blixten en hög flaggstång på urmakaren Fellmans gård och splittrade den i små spillror, som kastades vida omkring. Från flaggstången gick blixten genom väggen in i en bod, kringströdde två saltsäckar, gick tvärsigenom en dunfjerding, som krymptes ihop till en klump, så åter ut genom väggen och in på gården, der den gick ned i en brunn. I gården bredvid krossades 30 fönsterrutor och otaliga andra ända till 150 alnars omkrets. Mången blef af den starka lufttryckningen likasom förlamad, men för resten blef lyckligtvis ingen skadad.

— Olyckshändelser.

— — —

— Vid Juthas nära NyKarleby drunknade den 22 juli en rask tjuguårig flicka. Hon offrade sitt unga lif för en tunntapp, som fallit i ån, och när hon ville berga den, bortfördes hon af strömmen. En half timma derefter fanns hon åter, men kunde ej mera väckas ur vattendöden.

— Telegrafunderrättelser från Finska kusten.

— — —

— Wasa: det fiendtliga fartyg, som legat vid Kristinestad, gick d. 16 Juli till hafs; 3 rangskepp [örlogs-] passerade natten mellan d. 15 och 16 Juli förbi Jakobstad och gingo åt norr; samma natt kastade 2 fartyg ankar ute i öppna hafvet mellan Jakobstad och NyCarleby samt sände ut båtar för att jaga efter fiskare.

— Uleåborg: d. 5 Juli kastade ett örlogsfartyg ankar i sigte af Marjaniemi båk och satte ut båtar för att pricka upp farleden till Uleåborg.

— Jakobstad: D. 15 Juli på e. m. kastade 2 fiendtliga ångare ankar en mil från staden och påföljande dag passerade de den dit ledande trånga farleden samt lade sig vid inloppet till hamnen. Den 16 vid middagstiden utsände fienden några roddbåtar för att loda farvattnet till det inre af hamnen och nalkades staden på en eller halfannan versts afstånd från stranden, men den 17 återvände fartygen till hafs, och hafva sedan dess ej varit synliga. Emellertid hade fienden derunder sändt ut till holmarne bevärade båtar, som från fiskarenes farkoster borttagit åtskillig egendom och vid deras afgång antändt en landningsbrygga på en af holmarne, ehuru elden genast blifvit släckt. Den 17 Juli hade en af de återvändande ångarene i närheten af NyCarleby socken uppbringat 2 lastbåtar, lastade den ena med saltad fisk den andra med salt.

— NyCarleby 28 Sept. (Korresp.) Ända till d. 18:de i denna månad var vår lilla ort den enda sjöstad vid Finlands kuster, som icke hört bruset af engelsk ånga och icke gjort bekantskap på stället med engelska kanoners öfvertygande vältalighet. Vi tröstade oss likväl att dela denna förgätenhet med Nådendal; och emedan storheten har sina faror, sågo vi oss gerna kallas af de franska tidningarne ett Petit-Carleby. Men d. 18 Sept. rann det en engelsk fregatt i hågen att se åt, om icke Petit-Carleby, som man ingenstädes kunnat upptäcka, var ett geografiskt mistag på de skrala östersjökartorna. Middagstiden rapporterades från vårt observatorium i klockstapeln att fienden sökte sig in i hamnen. I staden blef något springande, synnerligast bland skolpiltarne, och några fartyg bogserades längre upp i elfven, men för resten hvarken flyttades eller bråkades, och sanningsenligt kan försäkras, att ingen enda soppa vidbrändes den dagen för fiendens skull. Här sågos morske frivillige med deras bepröfvade lodbössor, för hvilka vargar och skjälar [sälar] förut fått bita i gräset. Han hade mycket besvär att komma in, den hedervärde milord engelsman, och dertill blef fångsten ringa, ty yttre hamnen var tom. Till Alön skickade han en slup, hvars becktröjor undersökte ett magasin, men der fanns ingenting att förtjena, ej heller försvann der annat än en hammare och en gammal kofot. Fregatten, som varseblef stadens torn på afstånd öfver skogen, måtte ha kommit till den öfvertygelse, att Petit-Carleby var en uppstad, med hvilken hennes brittiska majestäts flotta hade ingenting att skaffa, ty efter en väldig kryss på fjärden vände han bogen utåt och ångade bort. En stackars galeas, som kom fullastad från Umeå med allehanda goda saker, seglade i sin oskuld rakt i hans gap. Lasten togs, galeasen uppbrändes, och folket från den och två andra tagna båtar fingo den sämsta bland båtarne att fara i land med. Detta folk tyckte sig ha märkt, att fregattchefen, som bemötte dem hyggligt, med synbar motvilja lydt sina ordres att taga och bränna.

Landsorterna.

— Från Österbotten skrifves d. 15 Okt. att tidig vinter der var i annalkande. Mellan Torneå och Uleåborg ha ett större antal båtar och jakter nyligen blifvit af fienden uppbringade. Samma missöde har träffat flera små fartyg från GamlaCarleby och två från NyCarleby.

Nykarleby, 12 Nov. Hafvet är stormigt; fisket har varit lönande. Den 9:de råkade tre af våra fartyg på en engelsman, som kom strykande långs kusten utanför Furuskärshällorna. Våra skutor brassade om och sökte egen hamn, men jagades ihärdigt. Engelsmannen sköt skarpa skott, t. o. m. bomber, efter dem, men utan att träffa. Jagten slutades så, att alla tre skutorna sökte sin räddning mellan klipporna, dit fienden ej vågade följa dem. Alla tre törnade i stormen mot refvet; två sluppo lös med läckor, men den tredje sjönk ända till relingen, och lasten, 130 tunnor råg, blef totalt förderfvad. (H. T.)

Stulet. (150) Den 27 sistlidne Jan. förlorades i Nykarleby stad genom tjufvahand ett engelskt patentlivre-ur af silfver med vidhängande guld-urked. Uret, som var försedt med silfver-urtafla med siffror i guld, och trenne visare, bar på baksidan af boetten i den derstädes befintliga släta rundel bokstäfverna I. K. med anglosachsiska bokstäfver. Urkeden framställde 2:ne af guld arbetade drakar, hvilkas hufvuden med ögon af röda stenar slöto sig till en ring, som utgjorde midten af keden. Hederlig vedergällning utlofvas åt den, som tillrättaskaffar det stulna eller derom kan meddela någon upplysning åt dess egare Handlanden Jakob Kerrman i Nykarleby.

— Wasa den 2 Februari. Staden har nyligen gjort underdånig ansökning om högre elementar-skolans återflyttning ifrån NyCarleby, sedan en vacker och kostsam lokal för skolans behof blifvit uppförd och rum hvarken för lärare eller elever numera saknas. Att denna ansökning måtte i nåder bifallas, är på vår ort en likaså allmän som liflig önskan. Det är billigt och naturligt, säga härom H:fors Tidningar N:o 96 för sistl. år, men anmärka tillika, att antalet af elever som i början minskats i NyKarleby, sedermera „fullt uppvägts af nya, som tillkommit från de nordligare städerna och närmaste landsorter”, Denna uppgift ha Åbo Underrättelser reproducerat i N:o 99 för samma år, och ha dessa blad således föranledt den föreställning, att ett lika stort antal gossar besökte skolan nu som då den var stationerad i Wasa. Sådant är dock icke fallet. Vid årsexamen funnos i skolan:

då deremot före skolans flyttning till NyCarleby läroverket hade vid årsexamen

såsom de förteckningar undertecknad tillfälligtvis äger i sin värjo, närmare utreda. Hurudant förhållandet för öfrigt i detta hänseende varit, kunde lätteligen upplysas ur de kataloger, som efter anställda årsförhör årligen insändas till D. H. Domkapitlet; ty vid Wasa stads förstörelse år 1852 uppbrann äfven skolans matrikel. Önskan att hit återfå skolan är sålunda icke blott „billig”, då derigenom en icke obetydlig fördel kunde beredas en bränd stad, utan ock i högre mening „naturlig”, då det måste anses vara en nationalvinst, att en så stor del af landets ungdom som möjligt blir delaktig af upplysningens välgerningar. Väl stationerades den första trivial-skola, Österbotten ägt, år 1640 i NyCarleby, men redan år 1683 flyttades den, enligt Konung Carl XI:s gifna resolution, till Wasa, der skolan alltsedan varit hemmastadd. De skäl landshöfding Wrangel för denna flyttning hos Kongl. Majestät androg, äga i denna dag all sin kraft. Trakten kring Wasa är Österbottens folkrikaste landsort, och kommer äfven att, enligt all mensklig beräkning, så förblifva.

Benj. Fosterus.
Skolinspektor.

— Anmärkning. Vår uppgift, att förenämnde skolas elever icke minskats till antal, grundade sig på muntlig uppgift från ett håll, som bordt vara väl underrättad. Gerna låta vi den ärade korresp:s siffror tala. Vi hafva ej infört en i Jan. till oss insänd artikel rörande fördelarne af nämnde skolas qvarstadnande i NyCarleby. Opartiskheten fordrar, att vi nu åtminstone anföra de grunder, som af insändaren åberopades för hans åsigt. De voro: 1) brist på rum i Wasa för lärare, elever och de familjer, som åtfölja en del skolbarn; 2) svårigheten för lärare och elever att bo i provisionela och till följd deraf fuktiga eller mindre väl försedda hus; 3) svårigheten af en ny flyttning till det. nya Wasa; 4) att Wasa är parlamentär-ort och att dess trängsel måste ökas af en större militärstyrka, sålänge kriget fortfar, samt 5) den omständighet, att NyCarleby är kändt som en af de sundaste orter, hvaremot Wasa på dess äldre plats är beläget i en osund trakt.

Red.

Vinster vid Finska Konstföreningens
utlottning den 10 Mars 1856.

[Inget futtigt lotteri. Åtminstone två av målningarna inköptes småningom till Finlands nationalgalleris samlingar.]

1.

Landskap, kopia af Mad:lle E. Chrons; vanns af Kyrkoh. Kranck i Kuusamo

2.

Runebergs stuga, kopia af Mad:lle Logren; v. af Kronofogden Högdahl i Wasa

3.

Barnporträtt, kopia af Mad:lle A. Vallenius; v. af Kontr.prosten Castrén i Torneå

5.

Sjöstycke, kopia af Mad:lle E. Rein; v. af Postinspektor Alopæus i H:fors

7.

Månskensstycke af A. V. Plantin; v. af Major Mickvitz i H:fors

8.

Örbyhus, kopia af Mad:lle Nyberg; v. af Handl. Savander i Villmanstrand

9.

Bedjande qvinna, kopia af Mad:lle E. Crohns; v. af Handl. C. Grundfeldt i NyCarleby

10.

Finske runosångare, kopia af Fröken Redlieffski; v. af Fru Mathilda Wasastjerna, född Donner, på Östermyra

12.

Madonna, kopia af Mad:lle E. Crohns; v. af Mag. N. Kiseleff i H:fors

14.

Motiv efter Kyrö vattenfall, original af W. Holmberg; v. af Kapten Forsman i H:fors
[Målad 1856, inköpt 1870 av Finlands Nationalgalleri.]

15.

Finskt landskap, original af densamme; v. af Assessor Schmidt i Wiborg
[Målad 1855, inköpt 1895 av Finlands Nationalgalleri.]

17.

Blomsterstycke, original af Mad:lle Plageman; v. af Sekreter. v. Zansen i H:fors

20.

Kolmården i Sverige, original af Billing; v. af Handl. Bockström i H:fors

26.

Månskensstycke, original af F. v. Wright; v. af Öfverstlöjtn. Munsterhjelm i H:fors

30.

Utsigt af Stockholms Djurgård, original af M. v. Wright; v. af Tulldirektören v. Born i H:fors

31.

Utsigt af Tullgarn, original af densamme; v. af Landssekreter. Pentzin i Uleåborg

Sjöfart och handel.

Ifrån Lübeck skrifves af den 26 April 1856:

Sjöfarten från Stockholm har nyligen börjat och således kan isen i finska skärgården ej qvarstanna länge mera. Härifrån lastas redan som bäst till ryska hamnarna; äfven är ångfarlyget "Hengist" under lastning, att afgå vid försla öppet vatten till Helsingfors. Handelsrörelsen med Finland lär också blifva belydlig, så snart farlyg derifrån hinna ankomma.

Kriget lär tillochmed snart vara glömdt, sedan hvar och en nation nu endast har att tänka på, huru den nya freden i kommercielt afseende bäst begagnas. För jernvägar, ång- och segelfartyg, fabriks- och andra inrättningar kan detta bli ett godt år.

Följande priser noteras:

— — —

Tjära. Det har varit föga afsättning till storligen [?] nedsatta priser, såsom 12 Mk 8 sch. för tunn, 11 Mk 8 sch. för medel och 9 Mk 8 sch. för tjock tjära, tunnan. Af tjocka sorten finns ännu 10,000 tunnor och skulle man sälja den gerna à 9 Mk. Deremot äro af tunn och medeltjära endast några tusen tunnor qvar.

Beck. För afsättningen af denna vara äro ännu dåliga utsigter. Man har endast lyckats försälja omkring 100 tunnor NyCarleby beck 14 Mk 12 sch. p. tunna, således betydligt lägre än man påtänkt förut.

— — —

Sjöfart och handel.

— — —

Nykarleby:

Helsingfors.

Sedan Hans Kejserliga Majestät i nåder förordnat att den sedan Wasa brand till Nykarleby förlagda Wasa högre elementarskolan numera kommer att till Wasa återflyttas samt till domkapitlet öfverlemnat att bestämma när läroanstalten derstädes skall träda i verksamhet, har domkapitlet förordnat att detta bör ske den instundande oktober.

HELSINGFORS.

Jemlikt kejserliga senatens förordnande varder härigenom till vederbörandes kännedom meddeladt, att Hans Kejserliga Majestät i nåder täckts tillåta handlanderne Konrad Hernmark och Albert Dyhr, hvilka af kungl. svenska regeringen blifvit förordnade till svenska vicekonsuler, Hernmark i Helsingfors och Dyhr i Nykarleby stad, att förenämnde dem uppdragne befattningar emottaga, samt tillika meddelat nådig befallning om deras erkännande i omförmälde egenskap.

Helsingfors, af finans-expeditionen i kejserliga senaten för Finland, den 7 Augusti 1856.

Dödsfall.

Paulina, dotter till framlidne Råd- och Handelsmannen i Nykarleby Carl Joseph Collander och dess efterlefvande maka Pauline Angelique Berg, afsomnade stilla i Jakobstad, den 17 Juli, i en ålder af 4 år och 23 dagar; hvilket endast härmedelst slägt och deltagande vänner tillkännagifves.

Diverse.

— — —

R e s s ä l l s k a p  att dela skjuts till NyKarleby åstundas mot slutet af denna vecka af en, som har eget åkdon. Underrättelse lemnas af Boklådan härstädes.

— NyCarleby (Korresp.) Den 24 Sept. gick här af stapeln ett handlanderne Berger, Hammarin och Kjerrman tillhörigt stort barkskepp, som under högt jubel uppkallades Alexander II. Som ett bevis på godt mod kan anföras, att oaktadt engelska besöket här i hamnen förliden höst 1855, både varfvet anlades, skeppsvirket nedkördes och byggnaden påbörjades sista vintras under ännu påstående krig.

Anmälde resande. (Enligt Poliskammarens uppgift.) Den 16 Jan. Handl:ne Ahlqvist och Vasiljeff fr. Fredrikshamn och Herr Jeremejeff fr. S:t Petersburg, bo å Societetshuset; Expeditionssekret. Hedenberg fr. Borgå och Kapten Gusseff fr. S:t Petersburg, å Hotel de Russie; Doktorinnan Topelius med dotter fr. Nykarleby, hos Professor Topelius; Mamsell Holmstein fr. Lovisa, i Kapten Renholms gård.

— Finsk konstfärdighet. Vid Engelsmännens misslyckade anfall på Gamla Karleby år 1854 förlorade de äfven några revolverpistoler. En då i Nykarleby bosatt smed, Bergsten, fick tillfälle att se och närmare undersöka en sådan, hvarefter han förfärdigade en annan, som för sitt yttre genast vann bifall och äfven vid anställd profskjutning befanns god. Sedan har han gjort flera dylika och den sednast förfärdigade finnes i finska industri-depôten härstädes. Vi hafva icke varit i tillfälle att se utländska arbeten af detta slag, men till sitt yttre är den ifrågavarande pistolen sådan, att man svårligen kan ställa sina fordringar högre. I hvad förhållande dess pris, 40 rubel, står till de utländska känna vi icke; sannolikt är dock, att om ändamålsenligare verktyger vore att begagna, priset kunde nedsättas. Nämnde Bergsten är nu anställd vid Wasa indelta bataljon och därstädes bosatt. Det vore önskeligt att han sattes i tillfälle att kunna i stort bedrifva sitt yrke. Med glädje kunna vi härtill lägga, att Bergstens ofärdige broder förtjenstfullt medverkar vid hans väl utförda så smed- som gjuteri-arbeten.

— NyCarleby 16 Jan. (Korresp.) Rörelsen på vår lilla ort har denna tid varit ovanligt liflig. Här är en stark tillförsel af skeppsvirke, och i går nedkommo, bland annat, 5 kolossala masteträd. Ett bolag har bildat sig för skeppsbyggeri, och dessutom lära enskilde vara betänkta på dylikt. — För de nödlidande blir här i nästa vecka en exposition af fruntimmersarbeten m. m. samt lotteri, och dessutom äro stadens unga i flitig verksamhet att inöfva sällskapsspektakler för samma goda ändamål.

— NyCarleby 3 Febr. (Korresp.). Ehuru kustländerna här i norden stå sig vida bättre, än de inre trakterna, visa dock brist och bekymmer äfven här sitt bleka anlete. För att efter förmåga räcka en vänlig hjelp, insamlades här ett antal af 310 numror, dels fruntimmershandarbeten, dels andra passande gåfvor, som alla exponerades i Hammarinska lokalen och sedan bortlottades på en för samma ändamål arrangerad bal. Vid samma tid gafs dessutom af ungdomen ett sällskapsspektakel, dervid „Jovial” och „Giftermålskandidaterne” till allas belåtenhet uppfördes. Skuggspel m. m. ha varit i samma välmening tillställda och flitigt besökta. Inkomsten af dessa tillställningar lärer stiga till öfver 250 rub. s:r och kommer de nödlidande till godo antingen som gåfvor eller genom beredande af arbetsförtjenst.

Finska Konstföreningen

firade i tisdags d. 10 Mars sin 11:te årsdag. Den dervid upplästa årsberättelsen var hufvudsakligen af följande lydelse:

— — —

Dernäst har Föreningen, som vid sistl. årsdag anmälde tvenne sina förre eller dåvarande pensionärers tidiga bortgång, ånyo att anmäla en dylik tidigt afbruten bana — en bana så mycket sorgligare, som den icke ledt till det föresatta målet. Ynglingen Johan Henrik Asplund, född af fattiga föräldrar uti NyCarleby, visade mindre vanliga anlag för målarekonsten och upptogs på grund deraf år 1850 som Konstföreningens pensionär med ett understöd för vidare studier af 120 rubel om året, hvilket understöd han, med För:s begifvande, bibehöll uti fyra år. Asplund arbetade merändels träget, och vid de flesta föregående expositioner ha taflor af honom blifvit utställda, bland hvilka särdeles en Psyche, original, ingaf Föreningen förhoppningar, dem Asplund likväl icke sedan lyckades motsvara. Det visade sig, att han var en af dem, hvilka, komne till en viss grad af utbildning, stadna der och icke gå vidare. Likväl böra i beräkning tagas de bristfälliga förstudier och den ringa allmänna bildning, hvarmed han sent begynte en ofta af näringsomsorger afbruten studiekurs; och sålunda blef Asplund, hvilken sistl. sommar afled i Helsingfors, likasom hans medpensionär Barkman, en af dem, hvilka Konstföreningen, oaktadt dess goda afsigt, haft den sorgen att rycka från handtverket och bergningen, utan att i utbyte förmå gifva dem konsten och utmärkelsen; — ett nytt varnande bevis för de tidiga studiernas oumbärlighet och ett nytt offer, fallet under tyngden af sitt förfelade mål i branterna af en ny sak och en ny, ännu så föga erkänd samhällsställning.

— — —

Finska konstföreningen.

[Asplund var helt obekant för mig, så jag luskade vidare och fick en träff.]

Den årsberättelse som afgafs inför konstföreningen på dess sjunde årsdag den 10 mars, innehåller enligt Helsingfors Tidningar hufvudsakligen följande:

— — —

Föreningens exposition begynte den 15 mars och fortfar en månad hvarje tisdag, torsdag, och fredag kl. 11 — 1 föremiddagen samt kl. 4—6 eftermiddagen. Sön- och högtidsdagarna äga de obemedlade klasserna fritt tillträde kl. 4 — 6 e. m., liksom de föregående åren varit vanligt.

Utom en mängd taflor som tillhöra föreningen och äro kända sedan föregående expositioner, finnas för detta år 51 nya målningar exponerade, bland hvilka 25 tillhöra konstföreningen och utlottades på 2 när vid årsdagen. De öfriga hafva blifvit för tillfället inlemnade af konstvänner. Expositions-katalogen upptager följande målningar af inhemska målare och målarinnor:

Af Robert Ekman: N:o 57 porträtt af framledne professor Castrén, efter en fotografi af Mebius. Tillhör doktor F. v. Willebrand.

Magnus v. Wright: N:o 88 Änder om vårren, original  tillhör doktor v. Willebrand; N:o 106 Utsigt vid Saaris i Tammela, tagen från Kaukola ås, original, tillhör kammarskrifvaren Viktor Delachapelle.

Ferdinand v. Wright: N:o 72 En tupp med sin seralj, original, tillhör doktor v. Willebrand.

Vilhelm v. Wright: N:o 103 Döda änder, original, tillhör M. von Wright; N:o 104 Kramsfoglar, original, tillhör F.von Wright.

— — —

Johan Henrik Asplund: 77. Röfvare som försvara sig mot soldater, kopia efter Ekman; 80. Psyke, kopia efter Löfgren, tillhör v. häradshöfding O. Martin; 87. Jobs lidande, kopia efter Ribeira.

Föreningens exposition begynte den 15 mars och fortfar en månad hvarje tisdag, torsdag, och fredag kl. 11 — 1 föremiddagen samt kl. 4—6 eftermiddagen. Sön- och högtidsdagarna äga de obemedlade klasserna fritt tillträde kl. 4 — 6 e. m., liksom de föregående åren varit vanligt.

Utom en mängd taflor som tillhöra föreningen och äro kända sedan föregående expositioner, finnas för detta år 51 nya målningar exponerade, bland hvilka 25 tillhöra konstföreningen och utlottades på 2 när vid årsdagen. De öfriga hafva blifvit för tillfället inlemnade af konstvänner. Expositions-katalogen upptager följande målningar af inhemska målare och målarinnor:

— — —

Johan Henrik Asplund: 77. Röfvare som försvara sig mot soldater, kopia efter Ekman; 80. Psyke, kopia efter Löfgren, tillhör v. häradshöfding O. Martin; 87. Jobs lidande, kopia efter Ribeira.

Dessa äro de målningar konstföreningens exposition för i år har att erbjuda. Man finner ibland dem många som ej äro annat än lärospån af målningsskolans elever, och på hvilka man således icke kan hafva stora anspråk. Också uthärda flere bland dessa ingen kritik, lika litet som någon sådan af nyss anförda skäl kan komma i fråga. Men ibland dem vi här hafva ställt främst skall betraktaren finna flere af utmärkt värde, som pryda expositionen och komma kännaren att stadna framför dem med nöje. Detta års exposition står i sådant afseende icke efter de föregående.

Lustfärd till Torneå och Aavasaksa annonseras uti H. T. Afsigten är att, för modereradt pris på det nyinredda jernångfartyget „Tschaika” om 65 hästars kraft, bereda tillfälle att se midnattssolen och midsommarklarheten i norden. Det är föreslaget, att med kortare uppehåll anlöpa städerna Åbo, Kristinestad, Nykarleby, Gamlakarleby, Brahestad och Uleåborg, och förmodas fram- och återresa beqvämligen kunna ske på 14 à 16 dagar. Det uppgifves, att fartyget beqvämt inrymmer 70—80 passagerare.

Ecklesiastika underr. (Åbo stift.) H. K. M:t har på domkapitlets derom gjorda underdåniga framställning under den 8 nyssförvikne juni, i nåder bifallit att af Jakobstads prosteri, som innefattar Vörå, Nykarleby, Pedersöre, Lappajärvi, Lappo och Kuortane pastorat, må bildas två särskilda prosterier, bestående, det ena, med bibehållet namn af Jakobstads prosteri, af Vörå Nykarleby och Pedersöre pastorat, och det andra, med benämning at Lappo prosteri af Lappajärvi, Lappo och Kuortane pastorat, och är kylkoherden i Kuortane prosten K. F. Stenbäck förordnad till t. f. kontraktsprost i sistnämnde prosteri.

— — —

Enskilda notifikationer.
Diverse.

(1570) Att min adress från och med den 1 Augusti är Nykarleby, får jag härmed äran tillkännagifva herrar Skeppsredare, äfvensom att jag fortfarande emottager beställningar af alla slags skeppsritningar. Björneborg i Juli 1857.

L. P. Kjällström.
Byggmästare.

— Död: Råd- och Handelsmannen i NyCarleby Adolf Hammarin afled stilla i Carlzbad i Konungariket Böhmen den 12 Augusti 1857, i en ålder af 54 år, 1 månad och 19 dagar, närmast sörjd och saknad af maka, barn och barnabarn.

Helsingfors.

Till allmänhetens kännedom varder härigenom meddeladt, att nedannämnde af kejserliga senaten utfärdade privilegier förklarats vara af innehafvarene förverkade, i följd af åsidosatte fullgöranden af de för dessa privilegiers åtnjutande fastställde vilkor, nemligen:

— — —

det rådmannen M. Sandström den 13 maj 1852 förunnade privilegium å en tobaks- och snusfabrik i Nykarleby stad;

— — —

det för handlanden Johan Kolis den 6 april 1853 meddelade privilegium å en porterfabrik i Nyslotts stad samt det under samma dag rådmannen Albert Dyhr beviljade privilegium å enahanda fabrik i Nykarleby stad;

— — —

det bokhållaren J. V. Lundqvist den 9 december 1853 förunnade privilegium å ett engelskt lädergarfveri i Nykarleby stad;

— — —

Utdrag ur Rådhus-Rättens i Wiborgs stad
protokoll för den 24 Augusti 1857.

— — —

§ 4.

Herr Magistratssekreteraren, Vicehäradshöfdingen Johan Gustaf Heinricius, som af denna Rätt förordnats till kurator för förre Kronolänsmannen Abraham Isak Wahlströms och hans hustru Fru Maria Kristina Wahlströms, född Paulin,

— — —

7:o I händelse min systerdotter Christina Maria Vahlström skulle blifva enka utan barn eller egna bröstarfvingar, så eger hon till sin dödedag, dock under kurators tillsyn, på enahanda sätt som jag förordnadt om hennes barn, njuta intresset på summan så länge hon lefver, men efter hennes död utan bröstarfvingar, skall ena hälften tillfalla Nykarleby stads kyrka och andra hälften till nämnde stads fattiga borgareenkor, som uppnått 60 års ålder, att årligen till dem utdelas af procenterna hvarje är den 24 Maj, allt efter hvarochens tryckande omständigheter.

8:o Sådan är nu min yttersta vilja om min qvarlåtenskap, den jag ej ärft utan förvärft, så att mina anförvandter icke ega på något sätt rubba af hvad jag nu stadgat; hvilket till yttermera visso af mig varder till efterrättelse med min egenhändiga underskrift bekräftadt, som skedde i staden Wiborg den 4 Mars 1842. Brigitta Helena Kiriloff. (Sigill.)

— — —

— Döde:

— — —

Handlanden, vicekonsuln A. Dyhrs ömt älskade maka Mathilda Christina Lithén afled stilla den 3 December i NyCarleby, oförgätligt sörjd af make, två barn och vänner.

Observera.

Undertecknad, som i flere års tid sysselsatt sig med skeppsbyggeri, och nu sednast i Brabestad byggt sju skepp, fyra biggar och en skonert, hvaröfver nöjaktiga och i alla afseenden tillfredsställande bevis kunna presteras, rekommenderar sig härmedelst hos Herrar Skeppsredare i Finlands kust- och sjöstäder, till erhållande af kondition i ifrågavarande yrke. Den härå täcktes reflektera behagade meddela det skriftligen i bref, adresseradt till Herr Kommerserådet Gadd i Helsingfors.

Johan Danielsson.
Skeppsbyggmästare
NyKarleby.

Helsingfors.

Den 9 innevarande juni (28 maj) har Hans Kejserliga Majestät i nåder utnämnt ...

— — —

— S. d. har Hans Kejserliga Majestät i nåder utnämnt och förordnat, till provincialläkare i Nykarleby distrikt, stadsläkaren i Nykarleby, filosofiemagistern, medicine- och kirurgiedoktorn Johan Fredrik Blank och till provincialläkare i Kangasala distrikt stadsläkaren i Tammerfors, filosofiemagistern, medicine- och kirurgiedoktorn Nils Johan Vilhelm Idman.

(Insändt.)

Veteraner från 1808.

Då — troligen till följd af finsk flegma, som behöfver begrunda, ja länge begrunda och först sedan handla — ingen lifiig allmännare verksamhet för veteranernas sak försports, så har ref. ej kunnat låta bli att röra sin lilla person i deras intresse, ehuru påstås kan, att rörelsen mera verkar mot än för detsamma, så nemligcn, att ju flera gamla bussar man får reda på, ju mindre blir dividenden af det lilla samlade för en hvar; hade man deremot stadnat vid upptäckten af blott den ene: Lintunen, så hade nationaltacksamheten kunnat blifva gigantisk. Dock till tröst för dem, som så tänka, länder den förnyade underrättelse, att den ena efter den andra af de så olägligt upptäckte dör bort af ålder, sjukdom, brist, innan var nationaltacksamhet är färdig. Runeberg har för 10 år sedan fästat vår uppmärksamhet vid dessa hjeltar genom att påsätta dem en ärekrans, skönare än den något folks skalder med så friskt minne af hjeltestriden skänkt kämparna i en sådan, men för oss, hvad betyder 10 års betänketid?! Vi ha rörts till tårar af Fänrik Stals sägner, vi vänta med otålighet deras fortsättning. . . . . . hafva vi förtjenat den? Kanske skall ännu en gång isen smältas i våra hjertan, men islossning blir der dock troligen ej, ty med jernband af hård egoism hållas de lösa bitarna tillsamman och hopfrysa efter några ögonblick igen. Vi frossa kanske i stoltheten att hafva skänkt sägnernas författare ett vedermäle af vår tacksamhet, och glömma att alla vara andra store män tills efter sin död fått vänta på densamma. Porthan och Castrén ha fått en byst, det är hela verlden! Wallin saknar ännu t. o. m. ett sådant erkännande. Vår Arvidsson! hvad gjorde vi för honom, då han lefde och vi kunnat visa honom var erkänsla? Hvad ha vi gjort sedan?! Hvad göra vi nu för 1808 års män? Nästan intet, ja, intet. Efter några år ha vi qvar ingen af dem, men hvad vi hafva qvar, är en outplånlig nesa öfver att med svartaste otacksamhet hafva bemött dem, så mycket svartare, som vi ej varit okunniga om vara pligter. . . . . .

— — —

Af veteraner från Nykarleby församlingar är ryktesvis endast en känd: Samuel Appelberg från Kofjoki by, nu redan 83 år gammal, stapplande på vacklande knän och med darrande hufvud, hvilken således blott af medlidsamma likars deltagande kan påräkna något stöd för sina sista sorgliga dagars maktlöshet. Också han har dock gjort sig förtjent af bättre: i Finlands sista stora strid, den vid Oravais, var han med som landtvärnist. Hans tjenstetid lär ej varit lång, men besvärlig. I Kalajoki hade hans korps blifvit hemförlofvad.

— — —

I Munsala kapell lefva enligt Wasabladet, soldaterne Peter Till och Jakob From, hvilka båda tjenat vid Nykarleby kompani af Wasa regemente. Till är född 1787, bevistade flera af Sandelsska brigadens större och mindre krigsföretag, bland hvilka han särskildt minnes Toivola och Idensalmi. Under sistnämnde strid blef han, vid anfallet på bron, sårad i venstra armen. Under reträtten qvarlemnades han på sjukhuset i Kello by af Ijo socken. Han fick löfte om tapperhetsmedalj, men bortglömdes. Förut har han varit driftig och arbetsam, men nu är han sjuklig och orklös: tjenstgör dock såsom kyrkoväktare i Munsala och åtnjuter derjemte en ärlig pension af 6 2/3 rub. From är född 1782 och har från kriget samma minnen som Till, men han blef icke sårad och åtnjuter derföre icke heller pension. Han har lifnärt sig med fiske, men är nu bräcklig och svag samt i största fattigdom, åtnjutande någon liten hjelp från fattigkassan.

— — —

— Sjöfart. Ångf. Suomi hitkom i söndags och afgick i måndags åt norden, så fullastadt i rum, kajutor och däck, som det möjligen kunde vara. Härifrån kunde blott en liten del af det väntande fraktgodset medtagas. — Segelskeppet Alexander II, kapten Kjerrman, ankom i lördags med 2,857 jernvägsskenor 22 fot, 50 par hjul för mullvagnar m. m. från Cardiff. Fartyget, hemma från NyCarleby, är ett af de vackraste och mest snabbseglande i finska handelsflottan och har, oaktadt motvind i Bristolkanalen, fulländat resan på 12 dagar.

— Döde:

— — —

F. d. Handlanden i NyCarleby Gustaf Adolf Lindqvist afled stilla å Juusola hemman i Kalajoki socken den 14 Oktober 1858, uti en ålder af 66 år, 6 månader och 26 dagar, hvilket härigenom aflägset boende anhöriga och vänner tillkännagifves.

— Elektriska telegrafen.  „Våra handlande”, säger Wasabladet, „klaga högt öfver de svikna förhoppningarne om elektriska telegrafens utsträckande till Österbotten." Den österbottniska handeln är en af landets solidaste inkomstkällor; dess tullintrader rikta statsverket, dess handelsflotta utgör nära hälften af landets och, med inberäkning af Björneborg, Raumo och Nystad, mer än hälften. Och likväl är hela denna kust, från Åbo till Torneå, allt ännu den enda kust vid Östersjön, för att icke säga den enda kust i Europa, som saknar handelns oumbärligaste kommunikationsmedel, den elektriska telegrafen. Finska vestkustens handel går under, om den ej snart — för sina egna penningar — erhåller telegraf. Dess sjöfart och alla relationer med utlandet stå nu, sedan några år, så vanlottade, att de komma på alla platser för sent, och alla gynnande konjunkturer gå förbi. Huru saknaden af telegraf inverkar på relationer inom landet, kan bland annat inses af följande. Kemiboerne (se korresp. nedanför) vänta ångf. Österbotten till Torneå och ditföra fin lax, men ångfartyget fördröjes, och de nödgas med förlust föra sin vara tillbaka. En telegraf skulle i tid ha underrättat dem om Österbottens uteblifvande.

— Ett annat exempel. Två hemkommande fartyg, destinerade till NyCarleby, nödgas för is anlöpa Kaskö och bli der vinterliggare, hvarefter lasten måste med betydlig kostnad transporteras landvägen. Emellertid uppblåser i Qvarken sydlig vind med töväder, som skingrar ismassorna, och fartygen skulle kunnat begagna tillfället och komma igenom. Det känner man på destinationsorten, men i saknad af telegraf finnes ingen utväg att hastigt gifva dem ordres att afsegla, och dagen derefter är det för sent. — Huru Saknaden af telegraf för två år sedan kostade landet oerhörda summor vid hungersnöden, är allmänt bekant. Och hvem garanterer att icke samma förhållanden kunna upprepas?

Helsingfors.

Till vederbörandes kännedom varder härigenom kungjordt, att Hans Kejserliga Majestät i nåder täckts tillåta handlanden i Nykarleby Carl Grundfeldt, hvilken blifvit utnämnd till Lübsk konsul i berörde stad, att nämnde befattning emottaga, samt tillika meddelat nådig befallning om Grundfeldts erkännande i omförmälte egenskap. Helsingfors, af finansexpeditionen i kejserliga senaten för Finland, den 23 mars 1859.

Landsorterna.

— Vaccinerade i Finland år 1858. Ett af medicinalstyrelsen d. 10 sistl. Okt. dateradt sammandrag af förteckningarne från Finlands 50 vaccinationsdistrikt utvisar, att nämnde år blifvit i landet vaccinerade inalles 41,133 personer, bland hvilka 35,416 hade äkta, 263 oäkta och 741 ingen vaccin, hvaremot 4,713 voro frånvarande vid granskningen. Största antalet eller 2,205 vaccinerade belöpte sig på Helsingfors provincialläkaredistrikt; dernäst på Kristinestads 1,759, NyCarleby 1,693, Nyslotts 1,319, G:Carleby 1,257, Jyväskylä 1,223, Heinola 1,213, Björneborgs 1,182, Kuortane eller Alavo 1,143, Tammerfors 1,125, Tohmajärvi 1,083, Lovisa 1,005, Salo 963 o. s. v. ända ned till Kittilä, som räknade blott 218 vaccinerade.

— NyCarleby 31 Okt. (Korresp.) I lördags passerade telegraftråden här öfver elfven, under sin vandring från söder åt norr, och torde vid detta läget hunnit en half mil längre. Det är med egen känsla man betraktar denna fina sväfvande tråd, liksom skulle Europa och verlden med ens rycka oss många hundra mil närmare. Här har man ännu knappast en aning om dess stora betydelse. Men den tid skall icke vara långt borta, när man bättre förstår den. Grannstäderna Jakobstad och NyCarleby få till en början ingen telegrafstation, utan äro tvungne att skicka till Wasa eller GamlaCarleby. Det lämpligaste vore derföre att båda de förstnämnda städerna förenade sig om en gemensam station vid Sundby, på halfva vägen emellan dem båda. Sjöfarten är slut för i år, men isen, som redan låg ut till hamnen, har åter gått upp. I landsorten häromkring ha många barn dött uti strypsjuka. I staden ha kopporna visat sig, men af lindrig beskaffenhet.

Ödemarkernas vår.

Sedan tidigare publicerat.

Landsorterna.

— Stora fiskefängen. „Wiborg” omtalar tvenne sådana. Vid Kirjola nära Wiborg fångades i början af Dec. 13,000 abborrar i ett enda notvarp, och värdet af fångsten uppskattades till „minst 600 rub. s:r.” (Fisk måste vara bra dyr i Wiborg, om 2 1/2 abbor, vore det ock af gröfre slag, värderas till 1 rub. s:r, eller nära 5 kopek stycket.) — D. 2 Dec. fångades i Yläjärvi sjö af Pyhäjärvi socken, enligt samma blad, 5,200 braxar, vägande inalles 280 à 300 pund, i ett „mindre notvarp.” — Vid mynningen af Lappo elf invid NyCarleby har man i början af denna månad dragit vinternot under isen, hvilket förr icke brukats der på orten. Omkring 3 varp drogos om dagen, och hvarje varp gaf 30, 70, ända till 100 pund fisk af olika slag, sik, abbor, gädda, lake m. m., så att under en vecka fångades omkring 1000 lispund. Priset på de bättre fisksorterna nedgick i följd deraf till 40 och 30 kopek pundet, hvarefter man begynte lasstals exportera varan till Wasa och uppsocknarna. En annan fråga är huru länge denna rika fångst kan fortfara, ty på de förhärjningar, som en trång not anställer bland fiskynglet, synes man här bekymra sig lika litet som på de flesta andra orter i landet.