XVIII. KRAFTVERKET

Anslutning till stamledningsnätet


Sedan Pohjolan Voima benämnda el.-distributionsbolag övertagit Hava OY:s ledningsnät, aktualiserades 1950 frågan om Nykarleby Kraftverks direkta anslutning till stamledningsnätet. Frågan bereddes av stadsstyrelsen och dess tekniska utskott. Den 30 maj 1950 beslöt stadsfullmäktige, att anslutning skulle ske till Hava OY:s transformatorstation i Jakobstad. Stationen hade inköpts av Jakobstad el.verk och skulle utbyggas med ett annex, som med instrumentering skulle kosta c:a 7 milj. mk, varav Nykarleby skulle erlägga 1/3. Kostnaderna skulle helt bäras av Kraftverket. Underhandlingarna ledde till slutligt avgörande under år 1951. El.verket i Jakobstad hade dittills i åratal förmedlat strömmen från detta nät, men detta provisorium ersattes nu av det nya ställverket. Den elektriska utrustningen levererades av firman Strömberg. Transformatorn var av engelsk tillverkning och byggnaden uppfördes av AB Åkerblom & Sundgren i Jakobstad. Bygget övervakades av byggmästare K.J. Ahlskog och skulle vara färdigt sommaren 1952. 49)

Framgången med Nykarleby kraftverk lämnade ej överbyggarna [De som innehar forsrättigheterna uppströms?] inom landskommunen någon ro. Gång på gång gjordes försök att begränsa eller bestrida stadens vattenrätt för att utnyttja vattenkraften för andra ändamål. År 1948 ansökte sålunda fabrikörerna John Jouper och Oskar Siffris hos landshövdingen om verkställande av sådan syn och undersökning, som förutsättes i lagen om vattenrätten, given den 23 juli 1902, angående anläggande av ett för dem gemensamt vattenverk i Korsåkersforsen. Landshövdingen gav i nov. 1948 distriktsingenjören i uppdrag att låta verkställa sagda syn och undersökning på platsen. Till förrättningsingenjör utsåg denne lantmätaren M. Waselius.

Förrättningen försiggick den 29 mars 1949. Närvarande var som sakägare fabrikör John Jouper, hr K.J. Jouper och fabrikör Oskar Siffris samt som representanter för stadsstyrelsen stadsdir. Mouritzen, borgmästare Stenbäck och som deras expert ing. Aarne Savoila. Som godemän närvar jordbrukarna Emil Nylund från Markby och Erik Fagerholm från Ytterjeppo, som representant för forststyrelsen forstmästare J. Jalander och som förrättningsman ovannämnda ing. Waselius. Såsom befullmäktigade av markägare och intressenter i Forsby och Kyrkoby byar närvar bönderna Erik Lundkvist, Johannes Björkman, Valter Fagerholm, Villiam Nyberg och Otto Fors, och såsom befullmäktigade representanter för Haralds såg- och kvarnandelslag styrelseordf. Paul Lindkvist och disponent Walter Kvist. Dessutom hade länsman M. Huhto och frk. L. Söderström infunnit sig.

Mötet försiggick i sockenstugan. De närvarande anmodades att uttala sina önskemål och åsikter. Stadsdir. Mouritzen framhöll att Nykarleby stad ägde halva forsen, och borgmäst. Stenbäck ville veta på vilka grunder sökandena ansåg sig ha rätt till forsarna. Härtill genmälde K.J. Jouper, att forsen var oskiftad och ägdes av skifteslaget gemensamt. Tillandningarna var skifteslagets och var utrösade.


Kraftverket från Topeliparken år 1958. Regina Nybäck vid poppeln till vänster.
[Kraftverket från Topeliparken år 1958. Regina Nybäck vid poppeln till vänster.

Lars Pensar kommenterade:

På bilden syns tydligt Lillskitohällan och Storskitohällan. De hade nog andra namn också. Kommer ihåg Braxberget för den större. Det var väl så att var generation hade sitt namn. [På 70-talet tycks namngivningen ha upphört, för jag kan inte påminna mig om att hällarna hade några namn.]

Kabeldiket är för den första belysningen längs gången. Den höll inte många år eftersom det tydligen blev något fel på kabeln. Dessutom utsattes armaturerna för åverkan och stod många år förfallna tills ny belysning ordnades. Just nu grävs det förfärligt i parken. Nya gångar har grävts de senaste veckorna, tjocka lager med krossgrus har fyllts i. Kanke man har fått tag på den gamla planläggningen för parkens utseende. I morse var två grävmaskiner och tre traktorer där och grejade.

Regina Sjöblom (f. Nybäck) tillhandahöll.
(Inf. 2005-11-09.)]


Ing. Savoila framhöll, att då sökandena ej styrkt sin äganderätt till forsen och ett strandområde vid dammstället borde de klarlägga denna äganderätt. Nedanför det ifrågavarande dammstället ägde staden ett kraftverk, som var lagenligt uppfört. Vid byggandet av dammen, gående ut på en höjning av vattenståndet till 10,25 m, borde man beakta, att stadens vattenverk kontinuerligt får den vattenmängd, som normalt rinner i älven samt att dess fastställda dämningshöjd förblev oförändrad. Vid byggandet av Kvarnåkers [Korsåkers] damm borde sökandena vidare ersätta staden för förlorad mark och för möjliga skador och men. Staden förbehöll sig rätt att deltaga i byggandet av dammen efter det att det genom kostnadskalkyler hade klarlagts, om det var fördelaktigare att bygga en damm på den föreslagna platsen än att höja dammen vid det nuvarande vattenverket.

Jouper vidhöll att de ville fullfölja sin plan att bygga i Korsåkersforsen. Mouritzen framhöll att då staden enligt V.L. [Vattenlagen] 1:10 hade rätt att senare inlösa sin del i dammen hade den ingenting mera att tillägga.

Statens representant Huhto ansåg att kungsådran skulle öppenhållas till sin lagliga bredd. Markägarna ville ha full ersättning för all den skada, som dämningen kunde ha på deras marker. Fröken Söderström fordrade som ägare till Juthbacka gård full ersättning för all skada på trädgård m.m. Forstmästare Jalander framhöll, att om dammen höjdes med 2 m var ägaren skyldig att bygga en flottningsränna. Markägaren V. Nyberg framhöll slutligen, att Klockars och Jutas hemman hade fri malningsrätt i Gasängskvarn, varför de ville ha full ersättning, ifall kvarnen upphörde.

Därmed avslutades mötet. Projektet ställde staden inför en del problem, då Nykarleby stad som ägare av forsens västra strand enligt lag skulle få bli medägare i det projekterade vattenkraftverket. Då möjligheten till en framtida höjning av dammen vid Nykarleby kraftverk förverkats, i fall Korsåkers kraftverk byggdes, ansåg ing. Savoila, att staden borde införskaffa kostnadsförslag för en höjning av dammen vid det egna kraftverket med 105 cm för att kunna uttaga den dubbla dåvarande effekten. Intressenterna i det projekterade kraftverket vid Korsåkersforsen kunde deltaga med en viss procent i kostnaderna för utvidgningen av Nykarleby kraftverk i stället för det förstnämnda, vilket skulle bli betydligt kostsammare ej minst i fråga om driften. Detta skulle bli ett motförslag till det av Jouper och Siffris gjorda.




[Resultatet av dammhöjningen. Huset till vänster med pulpetltak byggdes av länsman Erik Ohls.
Målningen av Kerttu Fridlund (1980) tillhör Nordea.
Förstoring.
(Inf. 2007-04-25.)]

Då saken ansågs vara av stor vikt godkände stadsfullmäktige den åtgärd stadsstyrelsen vidtagit att införskaffa ett kostnadsförslag från AB Consulting för ombyggnad av kraftverket i nämnd riktning. 50)



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 532—534.


Nästa kapitel: Elverket under ny ledning. Kraftverket utbygges.


Läs mer:
Jouperfabriken av Erik Birck.
(Inf. 2004-12-05.)