Sedan pedagogien upphört saknade flickorna från de fattigare familjerna i staden till en början helt ordnad undervisning. I de förmögnare familjerna undervisades barnen såsom vi sett av informatorer och hemlärarinnor, bland dem Kitty Åberg. Hon var livligt intresserad även av folkbildningen och kunde ej lugnt finna sig i att så många unga flickor i staden saknade varje tillfälle att erhålla skolbildning, berättar Gustaf Hedström 48). Hon öppnade därför en söndagsskola vars första enkla lokal var sockenstugan. Hon förstod även att intressera andra för sin sak och fick sålunda med sig fröknarna Hildegard Jessberg, Fanny Topelius, Emelie Rechardt och Josefine Bergh. Med hjälp av dessa undervisade frk Åberg de unga flickorna i läsning, skrivning och religion. Eleverna blev så många, som utrymmet tillät, och några av dem var ända till 16—17 år gamla.

Då stadsborna fick sina efter branden nybyggda hem i ordning, började man på allvar ivra för inrättandet av en flickskola för menige mans barn. Fruarna var eniga om att göra allt, som kunde göras för saken, och fröken Åberg var fortfarande den drivande kraften. Hon gick från gård till gård för att samla bidrag. En subskription bland stadens borgerskap i juli 1860 inbragte 165:50 rbl s:r. Den 21 juli s.å. anordnades ett lotteri på prostgården, som inbragte 51:85 rbl s:r. Fröken Åberg bortflyttade som vi sett redan hösten 1860 för att efter en tvåårig utländsk studieresa tillträda en lärarinnetjänst i gymnastik och musik vid Jyväskylä seminarium. Men insamlingarna för skolan fortsatte med framgång: 1860 och 1861 anordnades karuseller hos smeden N. Bergsten, som inbragte resp. 22 och 25:50 rbl s:r samt lotteri hos fru M. Kerrman (112:07 rbl s:r), 1862 insamling genom fru Augusta Lybeck 112:50 rbl och 1865 på nytt lotteri hos fru Kerrman (101:13 rbl) o.s.v. ”Man samlade nästan med ömhet”, berättar Rosa Backman, påverkad av det ädla föredömet på andra orter, t.ex. Helsingfors. Enskilda personer gav penningar, och lotterier hölls vartannat år på 1850—1860-talet. Rosa mindes, att hon för det goda ändamålet redan som 10-årig flicka köpte och sålde religiösa småskrifter, utgivna av Palmqvists förlag, för ej mindre än 20 mk.

Lottlistan från lotteriet 1860 finns kvar, liksom skolans kassabok för åren 1860—1874, därefter fortsatt som Nykarleby stadsfolkskolekassa 1875—1897 49). Skolan kallades enligt denna ”Småbarns Fattig Skolan i Nykarleby” till 1868 och därefter ”Fattig Småbarns skolan”. Den gick även under benämningen Backlunds skola, som vi senare skall se.

Insamlingen fortsatte. Ett barnlotteri inbragte hela 91:20 rbl s:r. På gästgiveriet och i skollokalen var fattigbössor uppsatta, som inbragte en del mindre belopp. Barnen tillverkade olika handarbeten som såldes, då och då bidrog stadens borgare med mindre penninggåvor o.s.v. Som vanligt lånade olika personer de pengar skolan på detta sätt ihopsamlat och betalade ränta därför. I detta fall lånade rådman A. Dyhr 450:rbl och rådman C. J. Berger 200:rbl, år 1866 omräknat till 800 resp. 1.800 fmk. Då skolan övergick till folkskola 1875 kvarstod av låntagarna apotekare Malmberg (830 mk), mag. A. Backman (600 och 236 mk) och mag. O. Appelberg (500 och 550 mk). Hela den utlånade summan uppgick då till 3176 mk. Även konsul Carl Grundfeldt lånade den 31 maj 1875 700 fmk ur kassan. En del av dessa lån kvarstod ännu 1885, men reglerades då. I febr. 1887 lånade emellertid stationsinspektorn på Kovjoki station Gösta Öller 500 mk och i okt. 1888 Berndt Dyhr 800 mk, vilka i reverser kvarstod ännu 1897, då räkenskaperna övertogs av drätselkammaren.

Man kan tycka, att de hopsamlade penningmedlen kunde ha använts på ett bättre sätt, utökning av undervisningsmateriel och inventarier, mat, kläder och stipendier åt barnen. Men detta var före bankernas tid det vanliga sättet att placera pengar. Räntan utgjorde en icke föraktlig del av inkomsten.

På detta sätt hopbragtes medel för skolans verksamhet. Undervisningen synes ha börjat redan 1859 och från 1860 t.o.m. vårterminen 1871 hyrde skolan lokal hos skepparänkan Caisa Brunberg 50) i hennes gård nr 101, d.v.s. gamla Gyllenbergska gården på Källbacken. [Sydöstra hörnet vid korsningen Gustav Adolfsgatan-Grev Tottgatan, Blom.] Hyran var för ½ år 15:rbl s:r. Från höstterminen 1871 till juni 1875 verkade skolan i målarmästare K. E. Haleins gård nr 22 (sedermera urmakare Blomströms gård) vid Gustaf Adolfsgatan. Här disponerade man en stor sal, kammare och kök jämte vedbod 51). Hyran var 120 mk i året.

Redan 1860 antogs änkefru Sofia Backlund till föreståndarinna för skolan mot fria rum och 60 rbl s:r, d.v.s. 240 mk i årlig lön. Föreståndarinnan undervisade i handarbete och den övriga undervisningen fördelades som förut mellan intresserade ungdomar. Åren 1872—1874 var dottern Alma föreståndarinna.

Fru Maria Sofia Backlund (f. Olson 2.8.1819 i Gkby, d. därst. 30.8.1896) var änka efter sjökapten Johan Henrik Backlund, som förde fartyg för firman Hackman i Viborg och med hela sin besättning dog i gula febern i Rio de Janeiro 1854. Fru Backlund flyttade som änka till sin hemort Nykarleby och bodde till en början med sina barn i en tvårumsstuga (gården 108) vid norra tullgrinden. Där hade hon tydligen redan under några år bedrivit privatundervisning för småbarn i ett av sina två små rum. Senare hade familjen tydligen flyttat till Loilaks i Munsala. Där bodde fru Backlund, då Nykarlebydamerna började leta efter en lämplig föreståndarinna för skolan. Man beslöt att vidtala fru Backlund. Om huru detta gick till berättar Rosa Backman 52):

För ändamålet sändes två fruar och en liten mamsell (Rosa) till Loilaks för att kalla änkefru Sofia Backlund till nämnda befattning. Fru Backlund levde i små omständigheter tillsammans med sin dotter Alma. Man frågade, om hon ville åtaga sig omaket mot en avlöning om 60 rbl i året, fri bostad och ved. ”Får jag lön också?” skall fru Backlund ha utropat, glatt överraskad. Hon biföll till förslaget, men åtog sig ej att undervisa i räkning. Handarbetstimmarna hade några stadsmamseller lovat åtaga sig och fördela mellan sig.

[”Lotte Dyhrs och Rosa Backmans hem” står skrivet på baksidan.
Stadens arkiv, Bircks material för historikerna. Fler bilder från hemmet.]

Till den direktion, som valdes för skolan, hörde Hildegard Jessberg, rådmanskan Augusta Lybeck och doktorinnan Olivia Forsius. De åtog sig att turvis inspektera skolan en gång i veckan. Stadens fruar lovade bidraga med ved, ljus och penningar och fullföljde även sina åtaganden på ett berömligt sätt.

”Fattigskolan” började med c:a 20 elever. Elevantalet växlade i fortsättning mellan 12 och ett 30—40 tal. En del elever betalade avgift, andra gick gratis. Skolan var 2-årig och undervisningen gick ut på att lära barnen läsa, skriva och räkna, biblisk historia, sång och handarbete. Barnen satt vid pulpetbord och den materiella utrustningen var knapp. 8 st bläckflaskor och 2 ex. av Leinbergs Bibliska historia, 43 alnar lärft, 1 skåp och en kassabok hörde till de första anskaffningarna 1860. En skolklocka fanns också ehuru av dålig kvalitet, eftersom den ideligen måste repareras, bl.a. av urmakare Ahlstrand 1866. Griffeltavlor, pennor, papper och synålar hörde till standardutrustningen. Av de sistnämnda var det tydligen en stor åtgång. Ranckens ABC-bok användes som grundbok för läsningen. I februari 1873 inköptes en ”räknemaskin” (d.v.s. kulram) och 1874 en större räknetavla.

Från 1862 verkade den 13-åriga dottern Alma som biträdande lärarinna. Antalet elever var då 12 och skolan kallades såsom nämnts fattigskolan och småningom även Backlundska skolan. Alma Backlund 53) auskulterade sedermera i Helsingfors folkskolor och avlade praktiskt lärarinneprov för inspektor V. Öhberg, tjänstgjorde därefter ytterligare två år vid fattigskolan och kunde utan formella hinder antagas till t.f. folkskollärarinna vid skolan, då den 1874—1875 omvandlades till högre folkskola för flickor. Hon gav även enskild undervisning i engelska och upprätthöll en tid ett eget lånebibliotek i staden.

Enligt bildtexten skulle  bilden vara från omkring 1870. Men det tvivlar jag på. På bilden ser man att  i taket hänger en armatur med glödlampor. Se detaljbilden! Det fanns inga glödlampor i Nykarleby förrän J. W. Nessler började sälja el till staden år 1904. Den första glödlampan i Finland tändes i mars 1882.

*       *       *

Jag tog mig också en titt på texten och hittade ett par saker som inte går ihop med att elbelysning kom efter sekelskiftet:

• ”Fru Maria Sofia Backlund (f. Olson 2.8.1819 i Gkby, d. därst. 30.8.1896.”
• ”Backlundska eller fattigskolan fortsatte sin verksamhet till och med höstterminen 1874.”

Med tanke på elevernas fina kläder tycker jag ockå att det verkar osannolikt att det är en ”fattigskola”.
(Inf. 2014-01-27.)]

Om undervisningen och skolans inre liv finns ej många uppgifter. År 1864 besöktes skolan av 37 elever. Flickorna blev tack vare sin skickliga lärarinna, fru Backlund, synnerligen kunniga i linnesömnad, stoppning, lappning och annat handarbete. ”Fattigskolan” fyllde sålunda väl sin uppgift. 54)

Även denna skola hade sina sociala problem. Frk Emelie Öhman, 55) som besökte skolan från 6 års ålder, då hon började följa sin något år äldre syster till Backlunds skola och sedan besökte högre folkskolan under ett par års tid, berättar, att även småbarnen upprätthöll en sträng klasskillnad. Emelie fick till en början ej komma in i skolan för de andra flickornas skull, emedan hon inte var elev. Hon fick därför lov att sitta på trappan hela tiden, medan de andra var i skolan. Efter en tid fick hon dock komma in och bli elev.

Stadsborna understödde fortfarande skolan på allt sätt. Fruarna sände ved från hemmen och arrangerade årliga lotterier, soaréer och slädpartier. Skolan var hela stadens skötebarn. År 1867 höll stadens sångförening sålunda soaréer den 31 maj och 2 juni, som inbragte 142 mk. Följande år hölls en soaré med buffé den 30 april, behållning 122,50 mk, en under hösten s.å. och en annan våren 1869 med 83,20 mk i behållning. En soaré med lotteri, anordnad av stadens damer den 14 febr. 1870 inbragte hela 791:30 mk. En annan soaré med dans för det lägre borgerskapet gick sämre; den inbragte endast 4,05 mk, och andra danstillställningar och dansbröllop under åren 6 mk. Fattigbössan på gästgiveriet gav den 24 febr. 1870 15,52 mk. Även utländska företag bidrog till skolans upprätthållande. Den engelska firman John Good donerade sålunda s.å. genom handl. G. M. Hedström 265 mk till skolan. Bland donatorer märkes vidare kapten Kerrman och handl. Häggblom, som 1873 skänkte sammanlagt 247 mk till skolan.

Alma Backlund, gift Hongell. Foto 31.7.1865. Herlers museum.

Nykarleby fattigskola sköttes i 13 à 14 år av fru Backlund med biträde av dottern Alma, som karakteriseras som ”en intelligent flicka, mycket svärmiskt lagd och efter djupare själsbildning strävande mera än vanliga småstadsmamseller”. Fru Backlund själv hade förmåga att hålla god disciplin i sin skola och hon var enligt samstämmiga åsikter den bästa man kunnat få till föreståndarinna.

Skolan höll enligt Rosa Backman en tid, tydligen i första början, till i snickarmästare J. Holmqvists gård. Lånebiblioteket var inrymt i skolans lokal. Lotta Lindqvist och Rosa Dyhr turade om att sköta det, tills Rosa gifte sig, då Lotta ensam skötte biblioteket.

Backlundska eller fattigskolan fortsatte sin verksamhet till och med höstterminen 1874, då den uppgick i Högre folkskolan för flickor. Skolans med så stor offervillighet sammanbragta kassa överlämnades av dr Forsius till staden.

Skolans tillkomst och verksamhet utgör ett för befolkningen i Nykarleby hedrande exempel på huru enskild offervilja och social medkänsla vid denna tid kunde bota och mildra verkningarna av höga vederbörandes bristande intresse för folkbildningen.