II. HANTVERKS OCH INDUSTRIFÖRETAG EFTER BRANDEN

Hallrätten upphäves


Den s.k. hallrätten gällde privilegierade manufakturer, fabriker och hantverksföretag, utom sågverk, järnbruk, kvarnar och grafiska industriföretag. Hallrätten reglerades under 1800-talet av K.M:ts förnyade hallordning av den 2 april 1770, vars föregångare var hallordningen av 1739.

Under hallrätten i Nykarleby stad lydde till 1861, då hallrättsinstitutionen officiellt upphörde, alla hantverkare, fabriker och manufakturer i staden och dess närmaste omgivning. Hallrätten utövades av magistraten och fortsatte i Nykarleby att åberopas långt efter det att institutionen officiellt upphört. Det sista målet, som handlades inför denna rätt, torde ha varit följande från våren 1876.

Garvargesällen Johan Monsin från Kyrkoby i Nykarleby socken hade instämt garvarfabrikanten Jakob Eng 5) från samma ort. Monsin anförde, att han för 4½ år sedan tagit lärlingstjänst hos Eng på dess ägande Nygårds läderfabrik. Efter uttjänta lärlingsår, och sedan han den 15 nov. 1874 blivit gesäll, hade han förbundit sig att tjäna Eng per vecka och viss avlöning hade bestämts. Monsin ansåg sig under dessa förhållanden ej bunden att vidare kvarstanna i Engs tjänst, men Eng hade vägrat honom att bortflytta. Monsin yrkade nu att emedan ifrågavarande fabrik ”jämväl underlydde magistraten såsom Hallrätt”, magistraten måtte förplikta Eng att avstå från Monsins tjänst samt betala lön för tjänstetiden och lämna honom flyttningsbetyg.

Eng påstod att Monsin till en början varit anställd per vecka, men då denne efter åtnjuten ledighet den 4—8 nov. återvänt, hade man överenskommit om ett års tjänstetid mot 300 mk årslön och ”ett par stöfvelverk”. Monsin hade även uppburit lön för sin tjänstetid, och Eng vägrade därför avstå från dennes tjänst och utbetala lön annat än efter tjänstetid.

Monsin sade, att Eng lovat 300 mk, men Monsin hade fordrat 400 mk vid legoårets början. Någon ”statlig” överenskommelse hade ej träffats, varför Monsin kvarstannat mot veckolön. Då han ej hade sig bekant, huru stor hans fordran hos Eng var, återtogs käromålet. Eng däremot anhöll om uppskov för att inkalla gesällen Richtman och garveriarbetaren Stefanus Salonen som vittnen.

Den 8 maj 1876 återupptogs saken, men parterna meddelade, att de träffat förlikning. 6)

De hallrätten underlydande hantverkerierna, fabrikerna och manufakturerna var vid utgången av 1856 följande:

           

Nykarleby stad
 
privil.

mäst.

lärl.

gesäll.
Bageri C. A. Knape 18.2.1850 1 1
Blockmakeriverkstad A. Holmström 21.8.1841 1 1
Bokbinderiverkstad G. Puranders änka 11.3.1844 1 1
[?]verkstad G. A. Eklund 8.12.1856 1 1
Färgeri J. W.Forsberg 11.10.1830 1 3
Färgeri M. Wahlberg 8.5.1838 1 1 2
Garveri J. Forsséns änka 1.5.1832 1 1 2
Hattmakarverkstad P. O. Wahlberg 26.7.1830 1 1
Kakel- och krukmakarverkstad G. H. Löfgren 15.3.1841 1 1
Kopparslagarverkstad J. Friborg 6.6.1825 1 1
verkstad J. W. Sjöström 6.3.1854 1 1 2
Målarverkstad J. W. Gummerus 25.3.1825 1 1 2
Sadelmakarverkstad F. Winterbäcks änka 21.4.1826 1   1
Skomakarverkstad H. H. Garbén 11.2.1820 1 3 4
Skomakarverkstad A. J. Thulin 20.9.1838 1 5 6
Skomakarverkstad C. F. Brännholm 29.9.1845 1 2 3
Skomakarverkstad J. Lingonblad 1.9.1851 1   1
Skomakarverkstad A. J. Kronström 4.10.1852 1 1 2
Skräddarverkstad A. A. Grönqvists änka 21.5.1832 1 1  
Snickarverkstad S. Rosblom 28.11.1853 1 1  
Tobaksspinneri P. K. A. Lindskog 31.5.1854 2 2 4
Urmakarverkstad J. Fellman 20.10.1817 1 1  

Munsala kapell
Glas- och fajansfabrik i Sandnäs E. Rechardt 4.8.1847 8 14 22

Lappajärvi socken
Pappersbruk, Haga C. J. o. A. A. Fellman 23.12. 1846 1 3 4

Nykarleby socken
Oljeslageri, Keppo O. v. Essen 22.10. 1851 1 7 9
Tobaksspinn., Nygård J. Eng 21. 7. 1852 2 7 9
Läderfabrik, Nygård J. Eng 9.10. 1856 2 2 2

 

 

[Texten om tändsticksfabriken som följer här finns på annat ställe.]


Den 13 dec. 1875 fick klockaren J. W. Nessler privilegium på ett filhuggeri. Företaget drevs sedan av honom till 1910. Det hade 1875 en arbetsstyrka om 1+2 man och producerade 800 gamla filar à 700 mks värde. Det omfattade en verkstad, utrustad bl.a. med en smedbälg. Produktionen steg redan 1876 till 7500 förslitna filar à 750 mk och 1200 nya. Under åren 1877—1884 producerades årligen 4000—8000 förslitna och 120—2000 nya filar. Värdet varierade mellan 1846 mk 1877 och 9000 mk 1881. År 1908 började han även med en spikfabrik, som även den var i verksamhet till hans död 1910.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid.25—27.


Nästa kapitel: Sågar, kvarnar, bryggerier och övriga arbetsplatser.
(Inf. 2004-06-13.)