Den s.k. Stadskvarnen (Bergkvarnen) vid Nykarleby älv tätt söder om stadsgränsen på landskommunens område i Juthforsen [eller Stadsforsen] var den viktigaste av kvarnarna. Ett hundratal meter högre upp i älven låg Värnamo kvarn, tidigare kallad Juthbacka kvarn och en tid Saarela kvarn, som anlagts 1878. Den erhöll sina privilegier 1817. Mitt emot denna på östra sidan låg Korsåkers kvarn. Fyra kilometer högre upp på östra sidan i Forsby låg Kärrfors kvarn, där G. M. Hedström 1876 anlade en 1-ramig såg och en benmjölsfabrik, som han dock lämnade 1878 efter sin konkurs. Företagen drevs dock av olika ägare till 1908, då de nedbrann. På västra sidan av älven låg Gasängskvarnen (på Höyers karta 1726 Gardsäng= omgärdad äng), uppförd 1856. Vid Haraldsfors ytterligare en kilometer högre upp låg Haralds kvarn, byggd 1834, och Haraldsfors sågbolag, bildat 1874.

Österbottniska Posten, 5 november 1885, nr 45, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2022-03-04.)

Ännu högre upp längs älven vid Mjölnars fors låg en av C. J. v. Essen 1881 grundad ”shoddyfabrik”, från 1896 ullspinneri, kompletterat 1902 med ett färgeri och 1904 med ett väveri samt från 1915 ombildat till Jeppo Ullspinneri AB. Den tidigare nämnda Mjölnars kvarn från 1831 nedbrann redan 1837, men återuppfördes 1840 av O. v. Essen och upphörde 1898. En bit högre upp låg Finskas såg och kvarn, den senare från 1786 och den förra från 1892, båda nedlagda 1919. Ytterligare några km upp längs älvens västra gren låg Ruokoski eller Lavast kvarn från 1874 och Tollikko kvarn från 1893 vid den östra armen. Vid Jungarå fors vanns en kvarn 1891—1908. Vid Keppo fors låg den nedannämnda sågen (nedlagd 1893) och oljeslageriet (nedbrann 1880) samt Keppo kvarn, som upphörde 1893. Här låg även Hugo Grönlunds yllespinneri, senare Jeppo Klädesfabrik, som grundlagts 1900 och nedbrann 1909 och då flyttades till Seinäjoki.

[Jeppo ullspinneri. Förstoring. Från huuto.net.
(Inf. 2018-10-11.)]

Vid Kovjoki å låg två husbehovskvarnar i Markby, tre i Kovjoki by, den ena med ett stampverk för vadmal, och fyra vid Biggas bäck eller Jenjärvi å. Vid Soklot å låg flera husbehovskvarnar, en i Sorvist vid Vistbäcken, ett par i Lippjärvi by och fyra nära utloppet. I Forsby låg en kvarn vid Lillbäcken och i Ytterjeppo by tre vid Ruona bäck. En av Kovjoki- och en av Soklotkvarnarna samt Forsbykvarnen hade anlagts 1864, de övriga i slutet av 1700-talet. Av de ovannämnda kvarnarna var 16 i verksamhet ännu 1875. [Vid Kuddnäs fanns en skvaltkvarn.]

En mindre såg verkade från 1820 och ännu 1853 på Juthbacka fält ovanför den där belägna kvarnen. Sågen hade en ram och tillstånd att såga högst 900 stockar. I Keppo fanns en 1784 anlagd såg, som 1853 hade 2 ramar och fick såga 750 stockar. Stockarna hämtades till båda sågarna från skattehemman i Kuortane.

År 1864 anlades Nygårds bryggeri. Dessförinnan fanns ett annat ölbryggeri mitt emot på västra sidan av älven, nedanför det nuvarande Värnamo, nämligen Koski bryggeri, verksamt ännu på 1880-talet. Nygårds bryggeri ägdes i tur och ordning av handl. Alfred Häggblom, sjökapten Jakob Kerrman d.y., sjökapten Karl Johan Blomberg och handl. E. L. J. Gellin, och inköptes omkring 1880 av bryggmästaren Josef Herler. Samtidigt förvärvade Herler även Koski bryggeri. Dess innehavare var en tid den ovannämnde E. L. J. Gellin.

[Koski bryggeri. Detalj ur foto av Brunnsholmarna. Leif Sjöholm tillhandahöll.
(Inf. 2011-12-30.)]

Reklam från 1876, då Josef Herler var bryggmästare vid Koski bryggeri nedanom Värnamo. [Etiketten fanns redan i En ölresa i bryggmästare Alfred Herlers spår av Folke Holmström.]

Bryggeriet och stadskvarnen nere vid älven, den vita kommunalgården och Engs i bakgrunden. Målning av Helge Henriknäs från 1933 vid Nykarleby museum. Förstoring. (Inf. 2019-11-03.)

Betydande arbetsplatser var vid 1800-talets mitt även skeppsvarven på Djupsten, Alörn, Nålörn, Munkgrundet och Långörn. Beckbruket och repslageriet har tidigare nämnts. Vid denna tid var sjöfarten stadens störst arbetsgivare. Ännu 1870 hade Nykarleby 6 fartyg om sammanlagt 1196 läste och 215 mans besättning, medan Jakobstad hade 18 fartyg om 5581 läster och Gamlakarleby 15 fartyg om 2160 läster. Vasa hade samma år 30 fartyg on 7376 läster.

Sjöfartens betydelse ännu vid denna tid framgår av följande förteckning över stadens handlande borgare 1870:

Nya Vattenfabriken grundades 1910 av bryggmästaren J. Söderholm som 1910—1915 var ägare till Nygårds bryggeri. [Sodaetikett från Nya vattenfabriken.]

Av de 14 största handelsmännen i staden var sålunda 8 redare, medan 3 betecknade sig som exportörer utan att vara redare. Fyra av stadens handlanden saknas i förteckningen.

Arbetsplatser saknades som vi sett ej under årtiondena närmast efter branden 1858. Mot slutet av perioden minskade antalet hantverkare dock, allt eftersom den fabriksmässiga tillverkningen av olika varor ökade.

År 1853 fanns sålunda i Nykarleby 25 mästare och 24 gesäller och lärlingar inom hantverkerierna. I Jakobstad var motsvarande antal 24 och 16, i Gamlakarleby 47 och 57 och i Vasa 78 och 171. Nykarleby låg sålunda före Jakobstad och även Kaskö (26 hantverkare), men efter de andra städerna i Vasa län vad antalet hantverkare beträffar. I hela länet fanns nämnda år 290 mästare och 386 gesäller och lärlingar eller sammanlagt 676 hantverkare.

År 1870 var de hantverksidkande borgarnas antal i Nykarleby 16, nämligen

Dessutom fanns ett obekant antal gesäller och lärlingar, troligen ett 10-tal.