Den 14 sept. 1917 ingick i ortstidningen
ett upprop från ”Intresserade” för bildandet av en frivillig
brand- eller skyddskår ”till skyddande av privat egendom från event. åverkan och förstörelse.”
Intresse förefanns enligt uppropet i staden och kanske också personer,
som vore lämpliga ledare.
Snart skulle ett 50-tal seminarister anlända
och tillika med ortens intresserade ungdom kunde då en tillräcklig
numerär uppnås. Personer, som tillhört den
förra frivilliga brandkåren fanns även. Ett diskussionsmöte
efterlystes.
Ett sådant hölls även den 23 sept. på
nykterhetskaféet i staden, men endast ett fåtal personer hade infunnit
sig. Frågan behandlades därför endast förberedelsevis. Ett
nytt möte hölls den 26 sept. Till detta hade ett större antal stadsbor
slutit upp och ett livligt intresse för frågan kunde konstateras. Ett
trettiotal antecknade sig nu som medlemmar i brandkåren. En fyramannakommitté,
bestående av dr A. Hildén, handelsföreståndare W. Fagerholm,
garvarmästare A. Jakobsson och lärarkandidat Karl Andersson tillsattes.
Mötet tänkte sig, att samarbete skulle etableras med ortens scouter.
En boyscoutförening hade bildats i staden i mitten av april av seminaristen
Rudolf Dahlgren. Den räknade över 40 medlemmar.
Till kårens
ordf. utsågs dr Hildén, till sekr. lärarkand. Andersson och
till kassör hr Hugo Casén. Årsavgiften bestämdes till 1
mk. Flera möten hölls i fortsättningen. Den 19 okt. ingick en annons
i ortstidningen om ”Skyddskårsmöte” söndagen
den 21 okt. Detta var första gången beteckningen skyddskår offentligt
användes. På grund av att vapen saknades, kunde kåren ej ingripa
mot de våldsdåd, som förövats. Även i Munsala hölls
ett medborgerligt möte den 30 sept. på ungdomshemmet för
att ”besluta om den s.k. brandkårens upplivande.” Ett trettiotal
medlemmar anmälde sig.
Skyddskårerna bildades ursprungligen som
ett skydd mot de dagliga illdåden och våldsgärningarna i landet
samt för att vid de ryska truppernas väntade utrymning förekomma
ett befarat upprepande av de hemska våldsdåd, som retirerande ryska
trupper utövat i Galizien och Baltikum. Ryktena om den av ryssarna uppgjorda
evakueringsplanen för Finland i fall av ett tyskt anfall spelade sannolikt
även en roll. Redan från början beskylldes skyddskårerna
emellertid från socialistiskt håll för att vara borgerliga klassgarden.
Samtidigt bildades på uppmaning av den socialdemokratiska partiledningen
röda garden, som beväpnades med ryska vapen och inövades av ryskt
befäl. I Nykarleby med omnejd fanns dock ej vid denna tidpunkt underlag för
bildandet av något rött garde, och även skyddskåren uppträdde
till en början under diskreta former. Några ingripanden mot de ryska
aktiviteterna av olika slag kom ej på fråga, emedan kåren saknade
vapen. I ortstidningen diskuterades och refererades olika åsikter om skyddskårerna
numera öppet. I grannstaden Jakobstad hade både ett rött garde
och en skyddskår (brandkår) bildats redan under sommaren.
Den
2 nov. meddelade ortstidningen, att Nykarleby skyddskår till sin
ledare valt t.f. lektorn i gymnastik Niilo
Böök som i aug. 1917 anställts vid seminariet. Kåren
hade då 25 medlemmar, vilka till övervägande del var hemma från
landskommunen. Kåren sammankom till övningar en gång i veckan. 31) |