VIII. STADENS FÖRVALTNING OCH STYRELSE

Stadsstyrelsen

Den tidigare nämnda stadsstyrelsen skulle utgöras av en stadsdirektör och fem ledamöter, valda av stadsfullmäktige för ett år i sänder. Stadsdirektörsposten lediganslogs första gången den 14 aug. 1930 och söktes av 13 personer. Apotekare Oskar Wilkman 31) som hade de lägsta löneanspråken, valdes. Han tillträdde tjänsten den 1 jan. 1931. Stadsdirektörstjänsten avlönades som deltidstjänst och var förenad med tjänsten som teknisk ledare för kraftverket. Detta var underordnat stadsstyrelsen, biträdd av tekniska nämnden. Först 1957 blev stadsdirektören heltidsanställd och tjänsten skildes från posten som teknisk ledare. Till medlemmar av den nyinrättade stadsstyrelsen valdes handl. Axel Kisor, lektor N.A. Fougstedt, trädgårdsmästare Vald. Bergman, handl. Victor Holmström och handl. Joel E. Nordling.

Ett stadskansli inrättades 1931 och verkade till en början i ungdomsföreningens gamla lokal. Personalen utgjordes av stadsdirektören, en kamrerare och en kanslist. Till stadskamrer utsågs 1959 drätselkamreraren Astrid Andell, som kvarstod på denna post till 1967 och till stadssekreterare från 1949 prokuristen Georg Tarvos. 32) Även han avgick 1967. Till stadskamrer efter Astrid Andell valdes Inga Willman och till stadssekreterare efter Tarvos merkonom Bror Åström. En stadsbyggmästartjänst tillsattes 1965 med byggmästare Nils Levlin som innehavare. Han skulle förestå det samtidigt upprättade byggnadskontoret. Stadskansliet [i rådhuset] fungerade som stadsstyrelsens allmänna berednings- och verkställighetsorgan och skötte dess och stadsfullmäktiges sekreterar- och kansligöromål. Drätselkontoret och socialkontoret var även inrymda i stadskansliet. En byråsekreterartjänst tillsattes 1973 med uppgift att handlägga de sociala frågorna, varjämte en kanslitjänst överfördes dit från el-verket. Till byråsekreterare valdes Siv Sjöholm och till kanslist Ann-Marie Sandén.

Enligt lag skulle en kommun ha ett 30-tal obligatoriska nämnder och direktioner och kunde dessutom tillsätta frivilliga sådana för olika ändamål. 33) Nykarleby stads förvaltning omfattade vid denna tid utom stadsstyrelse och stadsfullmäktige 23 nämnder, styrelser och kommittéer. År 1951 hade de ökat till 25 och 1970 till ca 60. Denna mängd av administrativa organ i en stad på knappt 1000 invånare utsatte givetvis de aktiva årsklasserna för stora påfrestningar, då det gällde rekryteringen av ledamöter. Ingen någorlunda lämplig och aktivt verksam person synes överhuvudtaget ha undgått att bli invald i något av stadens förvaltningsorgan. Ofta satt samma person i ett tiotal olika kommunala organ.

År 1949 tillämpades för första gången den proportionella valmetoden. Enligt den nya kommunallagen av den 27 aug. 1948 kunde stadsfullmäktiges ordf. och viceordf. ej mera väljas till ledamöter i stadsstyrelsen.

Administrationen utökades i samband med kommunsammanslagningen. Under de åtta verksamhetsorganen sorterade 1975 ett 60-tal nämnder och under dem stående förtroendemannaorgan, enmansuppdrag, tjänster och arbetsförhållandebefattningar. Antalet medlemmar i fullmäktige, styrelse och nämnder var 293. Det sammanlagda antalet tjänster och befattningar uppgick till 338, varav 226 huvud- och 112 bisysslor. Kommunens styrelse bestod av följande personer:

Stadsfullmäktiges sekreterare 1885—1975

Drätselkontoret förestods av kamrer Harry Grahn, magistraten och rådhusrätten av t.f. borgmästare Lennart Johansson med rådmännen John Strang och Wäinö Kivinen som bisittare och Ann-Marie Sandén som kanslist. 34)

[Här följer i boken Stadsdirektörer och borgmästare samt Rådmän.]

Vid tidpunkten för kommunsammanslagningen 1975 bestod stadskansliets personal av fr. v. stadsdirektör Börje Nygård, kassör Adèle Forsman, kanslist Benita Fors [tidigare kassörska] och stadssekreterare Bror Åström. [Minnestavlan över Petter Person Klockars i bakgrunden.]



Stadsstyrelsen 1974, den sista i den gamla stamstaden, bestod av fr. v. Bengt Kummel, Ulric Nyman, Lars Sjöholm, Börje Nygård, Paavo Hauta-aho och Wäinö Kivinen.
[Vapnen i övre raden från vänster: Nykarleby landskommunen (som 1947 inte var så nöjd med sitt namn), Munsala och Jeppo.
I nedre raden Oravais, ? och Vörå.]