Där
var maken och jag nyligen. I Nykarleby. Efter en fantastisk dag ute i havsbandet,
med Kvarken/Bottenviken utan en krusning, kom vi i land på kvällen
och konstaterade faktum: närmaste uteservering servering överhuvudtaget
med kvällsöppet låg i Jakobstad. Dit åkte vi inte. Innan
det blev kväll hann vi med middag och det var då vi upplevde historiens
vingslag. Vi
bodde på Juthbacka,
i tiden en herrgård, numera hotell. Gården ligger vackert ovanför
ån och inte alls långt ifrån ligger slagfältet
i Jutas. Vi som läste vår Runeberg i skolan vet vad det är. Ungdomarna
kanske inte har hört talas om denna plats för stort hjältemod,
men det var här som von Döbeln stoppade de ryska truppernas framfart
1809 för att ge de svenska och finska trupperna möjlighet att retirera
norrut. En reträtt är väl inte så mycket att skryta med,
men när nationalskalden Runeberg tar sig an saken blir man nästan tårögd
över det mod, den kämpaanda, den fosterlandskärlek, som de tappra
finska krigarna isade upp. Eller vad sägs
om korpralen numro sju, Standar, som stod .med söndrig sko på
ena foten, den andra foten blödde och var bar. von
Döbeln ser bedrövad detta: .Du
var dock med., så talte han omsider, .på Lappos slätt,
vid Kauhajokis strider, är det den lön, du för vår seger
fick?. Och vad svarar då Standar?
Jo: Skodd eller oskodd gör till saken ringa, sörj
ni blott för, att vi får stå, ej springa, så hjälper
nog sig foten utan sko.. Där
satt vi alltså på terrassen på Juthbacka. Trafiken flöt
i en gles men jämn ström på vägen ett stycke ifrån
över bron in till Nykarleby centrum.
Och varje gång en bil passerade hördes en dovt .dunk, du-dunk.
som fjärran kanonmuller. Och vi såg på varann och kom ihåg
von Döbelns ord på sjukbädden: .Lyss, hör ni kanonerna
vid Jutas, där avgörs finska härens återtåg.. Vi
åkte naturligtvis till slagfältet. en väg, en åker,
ett stort monument
och en beskrivning av slaget.
Runeberg berättar i dikten hur von Döbeln på kvällen .stod
där ensam i den hemska runden bland lik med spillror och blodstänkt
jord.. Och han ser för sin inre syn tusentals döda och sårade
ligga utspridda. Mansspillan på den finska
sidan var 43, av vilka 16 döda, kan man läsa sig till vid monumentet. Man
borde ju bli besviken, vilket futtigt litet slag. Men vad skönt i alla fall
att det inte krävdes fler döda för att höra historiens vingslag. |