bland folk
____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________Ha_______________________________________________________________________________________________________________________________________________Ha
Harriet Tuominen
 
  

Histori-
ens
kända
ving-
slag!

et finns en stad i Finland där man inte kan få en dricka av något som helst slag serverad utomhus sommartid efter klockan 8 på kvällen. Efter klockan 10 är det slut också inomhus. Åtminstone några kvällar i veckan.

     Där var maken och jag nyligen. I Nykarleby. Efter en fantastisk dag ute i havsbandet, med Kvarken/Bottenviken utan en krusning, kom vi i land på kvällen och konstaterade faktum: närmaste uteservering – servering överhuvudtaget – med kvällsöppet låg i Jakobstad. Dit åkte vi inte.
     Innan det blev kväll hann vi med middag och det var då vi upplevde historiens vingslag.

Vi boddeJuthbacka, i tiden en herrgård, numera hotell. Gården ligger vackert ovanför ån och inte alls långt ifrån ligger slagfältet i Jutas. Vi som läste vår Runeberg i skolan vet vad det är. Ungdomarna kanske inte har hört talas om denna plats för stort hjältemod, men det var här som von Döbeln stoppade de ryska truppernas framfart 1809 för att ge de svenska och finska trupperna möjlighet att retirera norrut. En reträtt är väl inte så mycket att skryta med, men när nationalskalden Runeberg tar sig an saken blir man nästan tårögd över det mod, den kämpaanda, den fosterlandskärlek, som de tappra finska krigarna isade upp.
     Eller vad sägs om korpralen numro sju, Standar, som stod .med söndrig sko på ena foten, den andra foten blödde och var bar.
     von Döbeln ser bedrövad detta:
     .Du var dock med., så talte han omsider,
.på Lappos slätt, vid Kauhajokis strider,
är det den lön, du för vår seger fick?.
     Och vad svarar då Standar? Jo:
      Skodd eller oskodd gör till saken ringa,
sörj ni blott för, att vi får stå, ej springa,
så hjälper nog sig foten utan sko..

Där satt vi alltså på terrassen på Juthbacka. Trafiken flöt i en gles men jämn ström på vägen ett stycke ifrån över bron in till Nykarleby centrum. Och varje gång en bil passerade hördes en dovt .dunk, du-dunk. som fjärran kanonmuller. Och vi såg på varann och kom ihåg von Döbelns ord på sjukbädden: .Lyss, hör ni kanonerna vid Jutas, där avgörs finska härens återtåg..

Vi åkte naturligtvis till slagfältet. en väg, en åker, ett stort monument och en beskrivning av slaget. Runeberg berättar i dikten hur von Döbeln på kvällen .stod där ensam i den hemska runden bland lik med spillror och blodstänkt jord.. Och han ser för sin inre syn tusentals döda och sårade ligga utspridda.
     Mansspillan på den finska sidan var 43, av vilka 16 döda, kan man läsa sig till vid monumentet.
     Man borde ju bli besviken, vilket futtigt litet slag. Men vad skönt i alla fall att det inte krävdes fler döda för att höra historiens vingslag.


Harriet Tuominen, Nya Åland, tisdagen den 22 augusti 2006. Vid förfrågan om publiceringstillstånd kommenterade Harriet:

Hoppas bara att jag inte låter för kritisk, för jag var väldigt tilltalad av det jag såg. Inledningen med den obefintliga serveringen kvällstid skall ses i kontrast till Mariehamn, där vi har en krog i varje gathörn (med lätt överdrift) och de flesta stänger först på morgontimmarna. För våra läsare är Nykarleby i det avseendet klart exotiskt.
     Jag kunde ha skrivit mycket mer, t.ex. om den väldigt vackra skolbyggnaden vid torget, men utrymmet i ”spalten” är begränsat.

Göran Sandqvist tillhandahöll via Lars Pensar.


Läs mer:
Döbeln vid Juthas av J. L. Runeberg.
Även Bez hade synpunkter på serveringen.
Fler artiklar ur tidningar.
(Inf. 2007-03-24, rev. 2009-06-20.)