Hans Kejserliga Majestäts
i Nåder
fastställda
Bygnads-Ordning
för
Ny Carleby stad.

Gifven i Helsingfors den 4 Augusti 1859.

 

------------------------””””””””””--------------------------
Vasa, 1859.
Tryckt i F. W.Unggrens Boktryckeri


Nykarleby stads byggnadsordning av år 1922.
[Förstoring.]
[Gick som följetong mars–april 2010.]

 


I.

Allmänna stadganden
II. Om tomter, deras försäljande och bebyggande
III. Om esplanader och gator, samt deras afdelande i trottoarer och rabatter m.m. 
IV.

Om brandgator samt de å dem, äfvensom å esplanader, torg och tomter med flere ställen, föreskrifne trädplanteringars anläggning och underhåll

V. Huru hus och bygnader samt plank och portar skola uppföras och inrättas
VI. Om hvad vid uppförande af hus och plank grannar emellan iakttagas bör

 

Art. I.

Allmänna stadganden.


§
1.

          I öfverensstämmelse med uppgjord, af Hans Kejserliga Majestät, den 27 September/8 Oktober sistförlidna år, Nådigt fastställd plan, skall planering af den, till plats för staden bestämda mark, få till esplanader, gator, torg och qvaier, som qvarter och tomter, oförtöfvadt vidtagas.


§ 2.

          Efter det planeringen för sig gått, skall stadsplanen afvägas äfvensom alla tomter, gator och öppna platser, jemte de qvarteren genomgående brandgator, i enlighet med plankartan å marken utpålas, samt instrument öfver afvägningen och utpålningen upprättas.


§ 3.

          Magistraten åligger att, sedan tomterne blifvit till bebyggande upplåtne, draga försorg om den Nådigt fastställda byggnadsplanens behöriga efterföljd och om uppbyggandet af stadens allmänna hus, äfvensom att tillse det så väl dessa, som enskilda bygnader varda, i enlighet med vederbörligen godkända ritningar och öfrige, i denna bygnadsordning meddelade närmare föreskrifter, uppförda; och böra på det säker utredning om qvarterens och tomternas rätta form och storlek äfvensom esplanaders, gators, torgs och allmänna platsers sträckning och bredd må vinnas, bygnadsplanen, jemte afvägnings och utpålnings instrumenten, samt stadens bygnads- och brandordningar alltid finnas hos Magistraten tillgänglige.


§ 4.

          Vill ägare af tomt nybygnad derå verkställa, eller der redan befintlig åbygnad förändra eller tillbygga; vare han pligtig att förr, än sådan åtgärd vidtages, derom anmäla hos Magistraten, samt öfver nybygnaden eller förändringen inlemna ritning och beskrifning.


§ 5.

          Ritning till alla enskilda bygnader, jemte plank och portar, som i staden uppföras, må af hvilken dertill skicklig person som helst uppgöras, hvarvid iakttages: att alla planer till hus af flera våningars höjd tecknas öfver hvarandra och der till fasadritning, så att skönjas må, om skiljemurar eller väggar äro ställde på hvarandra, samt om och på hvad sätt eldstadsrören äro förde bakom eller utmed hvarandra; men derest uti stenhus skiljemurar eller väggar i öfra våningarna ej komma att hvila på dem i den nedre, bör dessutom genom profilritning utvisas, huru de äro till husets säkerhet inrättade, samt en grundritning för den nedra våningen jemväl vidfogas.

          Uppgöres ritning öfver tillbygnad eller förändring i förut uppbygt hus; böra derå såväl det gamla huset, som tillbygnaden, med olika färger tecknas samt alla förändringar likaledes utmärkas. I öfrigt skall vid ritningen fogas en, efter noggrann skala, upprättad planteckning öfver tomtens hela sträckning, med utmärkt läge så väl för alla å tomten bestämda eller tilläfventyrs redan förut befintliga bygnader, trädgårdsanläggningar och planteringar, som ock för de å närgränsande sidotomter närmast liggande hus.
 


§ 6.

          Sedan anmälan om tillämnad bygnad, på sätt i § 4. är förordnat, hos Magistraten skett, och ritning till bygnaden derjemte inlemnats, samt sådan besigtning å stället, som uti 11 §. af förordningen den 18 Mars 1856 föreskrifves, blifvit af Magistrats-ledamot, med biträde af någon sakkunnig person, i närvaro av Brandstods-Direktionens ombud, verkställd, företage Magistraten, så fort ske kan, granskning af ritningen. Dervid åligger Magistraten noga tillse, att eldstäderna blifva så inrättade, att de ej kunna medföra eldfara, samt tillika fästa afseende derpå, att sjefva bygnaderna varda i prydlig och smakfull stil uppförda. I fall ritningen, jemte den anvista platsen för bygnaderna, godkännes, äger Magistraten anteckna slikt godkännande å sjelfva ritningen, som derefter tillika med planteckningen och beskrifningen af Magistraten till Guvernörens pröfning och fastställelse insändes, för att, försedd med Guvernörens derå tecknade resolution, i embetsväg återskickas. Men finner Magistraten den inlemnade ritningen vara alldeles icke antaglig eller ock förändringar i ett eller annat afseende deri behöflige, bör sådant antingen ritningen åtecknas, med kort uppgift å det felaktiga, eller ock genom protokolls utdrag, tomtegaren delgifvas, samt behörig anvisning till ändrings sökande i Magistratens beslut tillika meddelas.


§ 7.

          Af bygnadsritning, sådan den blifvit fastställd, skall den byggande taga fullständig kopia, samt, emot bevis, som å densamma meddelas, originalet till Magistraten inlemna, för att der förvaras till framtida efterrättelse.


§ 8.

          Vid det i 11 §. af förordningen den 18 Mars 1856 stadgade ansvar för tomtägare samt bygg- och murmästare, må ej någon bygnad, utan Magistratens bifall och vederbörligen gillad ritning, eller annorlunda än densamma utvisar, och å annan, än dertill godkänd plats, företagas. Och åligger det den byggande, vid vite af tjugufem rubel silfver, att, innan grundläggningen af hus företages, låta detsammas läge, af sakkunnig person, som Magistraten äger tillförordna, efter fastställd plan utstaka och grundläggningen i enlighet dermed verkställa. Beträdes någon med att hafva sådant åsidosatt; varde han af Magistraten genast förbjuden att med bygnadsarbetet fortfara samt, för öfverträdelsen, af vederbörande stadsfiskal inför Magistraten lagligen tilltalad; och förordne Magistraten om den sålunda olagligen tillkomne bygnadens nedtagande och undanskaffande af ägaren eller på hans bekostnad, inom kort, lämplig tid, så framt icke, efter aflemnad ritning, tillstånd till bygnadens fullföljande meddelas.

          Vid vite af tio rubel silfver må ej heller, utan dertill erhållet tillstånd, å förut uppfördt hus företagas någon betydligare reparation, hvarigenom huset till yttre väggar, höjd, tak och bjelklag, eldstäder, skorstenar eller trappor, skulle förändras, eller nya rum med eldstäder inrättas, hvarom vid de årligen skeende brandsynerne äfvensom dessemellan, der Magistraten så pröfvar nödigt, undersökas bör, genom jemförelse med den för gården fastställda ritning, hvilken gårdsägaren vid lika vite åligger förete, och hvarå alla godkända förändringar och ombygnader jemväl böra finnas upptagne; vare ock ägare skyldig att rätta de afvikelser från ritningen, som kunnat äga rum, i hvilket afseende Magistraten må förelägga viss tid och vite samt, om rättelsen försummas, låta de nödiga ändringarne genast verkställa och kostnaden derföre jemte vitet hos den tredskande utan skonsmål uttaga; åliggande det vid enahanda ansvar, bygg- och murmästare, om en sådan vid bygnadsarbetet begagnas, att förhållandet tidigt hos Magistraten anmäla. Men anser den byggande förändring eller afvikelse från fastställd ritning nyttig eller nödig; må han sådant anmäla hos Magistraten, hvilken, med anledning deraf, har att förfara på sätt som i 6 §. föreskrifvet är.


§ 9.

          Då med bygnad så fortskridit, att skorstenspiporna blifvit uppförda, men innan rappning företages, eller till murverken stötande trossbottnar, golf och tak anläggas, bör den byggande, vid vite af tio rubel, anmäla härom hos Magistraten, som utan dröjsmål äger låta, genom någon af dess ledamöter och annan sakkunnig person, samt i närvaro af Direktionens för allmänna Brandstodsbolaget ombud, med biträdande af skorstensfejare, besigtiga arbetet och noga undersöka dess varaktighet samt enlighet med ritningen och föreskrifterna i stadens bygnads- och brandordningar; hvaröfver Magistraten sedan, der ägaren så önskar, bör meddela intyg. Anmärkes fel; varde den byggande förständigadt att det, inom utsättande kort tid, ändra och rätta; och må arbetet under tiden ej fortsättas. Ställer han sig ej sådant till efterrättelse; låte Magistraten de förskrifna ändringarne genast, på hans bekostnad, verkställa.

          Murare eller byggmästare, som fortsätter bygnadsarbete innan besigtning skett och det redan verkställda blifvit godkändt, eller vid besigtningen befinnes hafva detsamma illa och med vårdslöshet utfört, stånde det ansvar, som i 12 §. af förordningen den 18 Mars 1856 är utsatt.


§ 10.

          Inom fyra år efter det tomt till bebyggande upplåtits, skall åtminstone hufvudbygnaden derå vara efter fastställd ritning fulländad och tomten i öfrigt med plank inhägnad. Försummas sådant och finner ej Guvernören, på Magistratens framställning, skäl förekomma att förlänga tiden; skall en slik tomt för ägarens räkning på offentlig auktion i vanlig ordning försäljas; och åligger det den nya ägaren vid enahanda äfventyr att, sednast inom tre år efter det han tomten inropat, hafva densamma på ofvanuppgifvet sätt bebygd. Dock äger Magistraten, efter hemställan hos Guvernören och med dess bifall, till kostsammare bygnads uppförande längre tid förunna.

          I fall åbygnad å tomt uppbrinner eller annorlunda förstöres, vare ägaren ock pliktig att tomten sist inom tre månader derefter behörigen inhägna samt inom tre år åbygnad och plank, i enlighet med godkänd ritning, derå uppföra, vid den påföljd, att tomten annars i ofvanföreskrifven ordning för ägarens räkningn försäljes, derest han icke utverkar sig vederbörligt anstånd med bygnadens uppförande.


§ 11.

          Inom linierna eller yttre gränsorna för den till stadens bebyggande bestämda plan och närmare, än femhundra alnar från desamma, må rior icke uppföras; ock skola sådana, som tilläfventyrs härförinnan äro inom berörda linier eller sagda afstånd derifrån uppsatta, på Magistratens tillsägelse, inom ett år härefter undanskaffas. Alla inrättningar, som fordra ständig och stark eldning, såsom brännerier, mälterier, större gjuthus, brännugnar, tjäru-, olje-, talg-, tran- och fernisskokerier, samt sockersjuderier, skola vara af sten och få uppföras endast i aflägsnare delar af staden, till hvars yttersta linier jemväl repslagerier böra förläggas. Likaledes skola bagerier, smedjor, bad- och tvättstugor samt press- och torkhus, der de inuti staden inrättas, vara af sten och derhos försedda med hvälfda mellantak. Smedjor vare dock endast i aflägsnare delar af staden tillåtna och skola förses med rökledning genom rör och i öfrigt så inrättad skorsten, att fara för gnistors utströmmande derigenom förekommes, samt så, äfven i sådant fall, ej på närmare än minst tio alnars afstånd från trä- eller resvirkeshus uppföras. Enskilda badstugor i trä- eller resvirkeshus vare förbjudna och böra, der de inom staden finnas, afskaffas och till badning obrukbara göras. Bryggerier och slagtarhus få ej under några vilkor inom stadens linier anläggas; äfvensom för garfverier och andra inrättningar, hvilka medföra elak luft, platser skola afsides i staden anvisas.

          Färgerier, äfvensom snickare-, vagnmakare- och tunnbindareverkstäder skola, då de i inre delarne af staden inrättas, uppföras af sten med rörspisar, dock ej ovillkorligen med hvälfda tak, endast golfven läggas af sten samt inre taken brukslås eller ock förses med beläggning af jernplåt. I aflägsnare delar af staden må slike verkstäder anläggas äfven i trähus, allenast inre väggar och tak brukslås och sålunda behörigen underhållas; och äger Guvernören, efter Magistratens hörande, bestämma hvilka försigtighetsmått vid öfriga handtverks idkande inom staden skola iakttagas.

          Magasiner för större varuupplag böra å platser, som anvisas af Magistraten, förläggas utom stadens gränser, afskilda från boningshus och andra eldfarliga inrättningar.


§ 12.

          I hvarje stadsdel bör finnas minst en allmän brunn, anlagd på tjenligaste plats och försedd med pumpverk; hvarutom på elfstranden skola inrättas tvenne vattenuppfordringsanstalter, med dit ledande skilda körvägar; och vare för öfrigt enskilde gårdsägare angelägne att, så vidt möjligt är, å sina gårdar anbringa brunnar.


§ 13.

          Vid vite af fem rubel må ej upplag af stock, bjelkar, plankor, bräder, tjära och annat sådant, utom hvad som erfordras till pågående bygnadsföretag, göras å torg, gator, qvaier och gårdar inom staden, utan endast å dertill af Magistraten anvisade lämpliga ställen.


§ 14.

          Besvär öfver Magistratens beslut och utslag i mål, som af denna bygnadsordning härflyta, må anföras hos Guvernören i länet, senast före klockan tolf å den femtonde dagen, efter det Magistraten sitt beslut för parten afkunnat, eller han deraf skriftligen erhållit del, samma dag dock oräknad.
[(Inf. 2010-03-10.)]

Art. II.

Om tomter, deras försäljande och bebyggande


§
15.

          Sedan den i §§. 1 och 2 föreskrifna planering, afvägning och utpålning blifvit fulländad, tillkommer det Guvernören och Magistraten, att indela den nya stadsplanen i skilda stadsdelar och åsätta desse, jämte esplanaderna, äfvensom samtliga bygnadsqvarter, torg, gator och andra öppna platser, lämpliga namn; hvarefter Magistraten i samråd med borgerskapets äldste, upprättar ordentlig tomtbok, uti hvilken införas namnen på esplanader, torg, gator och stadens öppna platser, samt nummer å stadsdelar, bygnadsqvarter och tomter, de sistnämnde upptagne äfven till storlek och vidd.
 


§ 16.

          Magistraten och borgerskapets äldste åligger att åsätta hvarje tomt ett minimivärde, hvarunder densamma icke får försäljas, så framt icke tomten för bebyggande med stenhus ansökes. Icke förr än efter föregången värdering i sådant afseende, må försäljning af tomterna vidtaga, hvarom Magistraten äger besörja.


§ 17.

          Sedan ofvanberörde förberedande åtgärder blifvit vidtagne, skride Magistraten, å viss dag, hvarom fjorton dagar förut i stadens kyrka kungöras bör, till försäljning af tomterna. Vid denna försäljning, som sker på offentlig auktion, medelst uppslag och, derest årstiden sådant medgifver, förrättas å själfva tomterna, skall Magistraten underrätta köparene, hvilka tomter, enligt hvad planteckningen utvisar, ovillkorligen böra med stenhus, helst af två eller flere våningar, bebyggas; hvarhos iakttagas bör, att äfven andre tomter företrädesvis upplåtas till dem, som utfästa sig att derå uppföra slika hus, samt att icke något anbud, som understiger det utsatta minimipriset för tomten godkännes, så framt ej densamma med hus af omförmälde beskaffenhet bebygges.


§ 18.

          De tomter, hvilka vid auktionen icke funnit köpare, förblifva odisponerade, intill dess någon anmäler sig till bebygande af en eller annan bland dem, emot erläggande af det för tomten bestämda minimipris, då Magistraten, å åtta dagar förut kungjord termin, på föreskrifvet sätt ytterligare utbjuder samma tomt. På lika sätt förfares efterhand med alla öfriga tomters utbjudande och försäljning.


§ 19.

          Inom fjorton dagar efter verkställd auktion, inbetalas auktionsskillingen för dervid inköpt tomt till Magistraten vid äfventyr att, derest sådant försummas, Magistraten genast äger, å anställande ny auktion, försälja den oinlöste tomten och att köparen åligger ansvara för den skilnad i priset, som dervid kan uppstå, hvaremot det tilläfventyrs uppkommande öfverskottet tillfaller fonden för tomtförsäljningen.


§ 20.

          Efter hvarje af förberörde tomtförsäljningar skall i tomtboken antecknas den persons namn, hvilken blifvit ägare af sålunda försåld tomt. Deremot åligger det en hvar, som sedermera genom köp, byte eller annat laga fång, någon af desse tomter åtkommit, vid vite af fem rubel att, senast inom tre månader derefter, anmäla sådant hos Magistraten, i afseende å anteckning härom i tomtboken.


§ 21.

          Då stenhus å tomt uppföres, må kringbygnad af tomten tillåtas, med iakttagande af hvad §. 46 derom närmare stadgar. I slikt fall vare ock tomtägare berättigad att utsträcka en så beskaffad, äfvensom annan stenhusbygnad, ända fram till tomtskilnadslinien, allenast bygnaden ej får takfall mot grannens tomt och att bygnadens yttre mur, som bör vara af minst tolf tums tjocklek, i händelse bygnaden uppföres i sammanhängande sträckning med stenhus å grannens tomt uppdrages 18 tum öfver takkammen.

          Likaså skall det vara ägare af två eller flere till hvarandra stötande tomter obetaget att, der stenhus å dessa tomter mot gata uppföras, efter öfverenskommelse, sammanbygga nämnda hus, endast dervid noggrant iakttages, att en minst en half aln tjock mur, som hel genomgår vindarna, åtskiljer husen samt till tre fjerdedels alns höjd öfverstiger vattentaken, i händelse dess å hvardera husen befinnas lika höga. Deremot bör från en tomt, som icke blifver sålunda sammanbygd med annan tomt och der takfall göres åt angränsande tomt, utläggas en och en half aln takdropp emot tomtskilnadslinien.


§ 22.

          Tomt, hvarå trähus uppföras, får ej i något fall å alla fyra sidor kringbyggas, utan skall alltid en sida alldeles obebygd lemnas. I de vid stadens yttre linier belägna qvarter, der uppförandet af mindre hus är tillåtet, få mellan tomterna, efter Magistratens förordnande, endast på två sidor bebyggas, med uthusen så ställda, att en sida emot tomtskilnadslinierne alltid blir fristående.


§ 23.

          I allmänhet få ej flere än två hus af trä med eldstäder å en tomt uppföras och endast ett sådant i qvarteren, der uppförandet af mindre hus är tillåtet. Men skulle ägaren af förut bebygd tomt visa sådan inskränkning vara honom till men, må, i slikt fall, tillstånd till uppförande af jemväl ett annat boningshus af trä meddelas, allenast detsamma, jemte de förra så beskaffade husen, ej kommer att upptaga större areal för tomten, än för boningshusbygnader nedanföre bestämmes, och någon afvikelse derigenom icke heller sker från stadganderna, rörande afståndet emellan husen å samma tomt, samt emellan dem och tomtskilnadslinien. Detsamma gälle ock tillbygnad till förut uppfördt hus, vare sig bonings- eller uthus.


§ 24.

          Vid tomts bebyggande iakttages, att icke något hus med eldstad får upptaga större areal, än högst ettusen trehundra qvadrat alnar, samt att slika hus i stadens aflägsnare delar ej utsträckas utöfver en areal af femhundra sjuttiofem alnar; hvaremot bygnader utan eldstad, eller uthus i allmänhet, der så nödigt prövas, må erhålla en större utsträckning på längden endast de i bredd icke öfverstiga aderton alnar och, i aflägsnare mindre qvarter, ej uppföras bredare än tolf alnar.

          Härifrån vare dock stenhusbygnader undantagne, hvilka äfven om de uppföras skilde från hvarandra, det icke må vägras någon att gifva en större utsträckning; dock böra minst fertio [sic!] qvadrat-famnar till gårdsplan utlemnas.


§ 25.

          Likaså bör vid de särskilda husens uppförande å en och samma tomt, samt hvad angår deras afstånd från hvarandra och tomtskilnadslinien, noga iakttagas:

          1:o Att boningshuset uppföres med fasaden emot torg, esplanad eller, der sådane icke tillstöta, mot de i norr och söder löpande hufvudgator, samt å de tomter i aflägsnare mindre qvarter, hvilka begränsas endast af tvärgator i öster och vester, emot dessa gator.

          2:o Att bagar- och bryggstugor förläggas å hörntomterna, mot annan gata än boningshusen och, öfrige tomter, helst mot den tomtskilnadslinie, som är till bebyggande tillåten.

          3:o Att uthus företrädesvis ställas mot brandgata, der hus med eldstad ej få uppföras utan särskildt tillstånd, som på Magistratens anmälan af Guvernören meddelas.

          4:o Att emellan skilde bygnader å samma tomt, så väl som mellan boningshuset och tomtskilnadslinien, lemnas ett mellanrum, af minst tio alnar, hvilket hvarken får öfverbyggas eller tillstängas annorlunda, än med plank emot gata eller tomtskilnadslinie; samt

          5:o Att när grannes hus med långsida stöter till tomtskilnadslinien, eller ock deremot grensande hus i bredd öfverstiger femton alnar, nämnde skilnadslinie ej får beträdas närmare än minst tio alnar, hvilket äfven iakttages då tillstötande tomt, som å angränsande sida kommer att bebyggas, befinnes obebygd; hvaremot det i alla öfriga fall må vara tillåtet att uppföra uthusbygnad på allenast fem alnars afstånd från tomtskilnadslinien, äfvensom undantag härifrån gälle det i §. 21 omnämnda fall.


§ 26.

          Ej må ägare af hörntomt förmenas att, der han så önskar, å sådan uppföra boningshuset i vinkelform emot tvänne gator.


§ 27.

          Tomt får icke af flere ägare särskildt bebyggas samt ej heller undergå styckning eller klyfning till mindre storlek än §. 4 i förordningen den 18 Mars 1856 medgifver, så framt densamma icke bebygges uteslutande med stenhus och hvarje blifvande tomt förses med skild inkörsport. Men der omständigheterna kunna föranleda till två tomters sammanslående, må sådant i hvarje förekommande fall bero af Magistratens pröfning.
[(Inf. 2010-03-10.)]

Art. III.

Om esplanader och gator, samt deras afdelande i trottoarer och rabatter m.m.


§
28.

          För att ej allena minska de dryga kostnader, som med gators anläggning och framtida underhåll äro förenade, utan ock gifva dem ett prydligare utseende, skola, omkring samtliga qvarter, belägna vid torg, esplanader och de till trettio alnars bredd bestämda gator, inrättas rabatter, med fem alnars utsträckning från tomtlinien, och invid dessa rabatter anbringas trottoarer, till tre alnars bredd, hvarigenom körbanan å gata erhåller en bredd af fjorton alnar; men å esplanad anlägges en lika bred körbana, närmast intill hvardera trottoaren, samt emellan dessa körbanor en femton alnar bred plan för trädplantering och promenad.


§ 29.

          I stadens aflägsnare qvarter, der tvärgatorna erhålla tjugu alnars bredd, anläggas icke rabatter, utan endast ofvanbeskrifne trottoarer.


§ 30.

          Alla trottoarer skola, vid deras yttre kant, erhålla lika höjd med midten af körbanan samt emellan dem och körbanan inrättas rännstenar med nio tums djup, så att körbanans tuktning eller hvalfhöjd, från midten deraf och till rännstenens botten, jemväl blifver nio tum; hvarjemte åt rabatterna och trottoarerna bör gifvas en efter omständigheterna lämpad lutning emot rännstenen.


§ 31.

          Trottoarerna lemnas öppna för fotgängare och böra i sådant afseende stensättas, eller på annat lämpligt sätt beläggas; hvaremot rabatterna afstängas antingen medelst dertill tjenliga häckväxter, eller ock genom ett lätt, genombrutet och med lämplig färg öfverstruket staket, af högst två alnars höjd öfver trottoarerna.


§ 32.

          Rabatterna planteras helst med busk- och blomsterväxter, eller ock få de utgöra en gräsplan med blomster- och buskgrupper.

          Genom dessa rabatter inledas alla inkörsportar till gårdar och brandgator, äfvensom uppgångstrappor till salubodar, med flere hus och bygnader, som kunna få ingång från gata; hervid iakttages dock, att trapporna förläggas inom rabatterna.

          För öfrigt skola, till vinnande af större utrymme vid gatuvinklarne samt inkörseln till brandgata och gårdar, såväl trottoarerna, som rabatterna, vid qvarterens alla fyra hörn, afrundas och vid förenämnde inkörsställen, afskäras antingen i afrundning eller sned rigtning.


§ 33.

          Den tid, inom hvilken tomtägare enligt §.10 i hvarje fall är skyldig att bebygga dess tomt, gälle äfven för ofvannämnde rabatters och trottoarers inrättande utanför tomten. Försummas denna tid eller uraktlåter tomtägare att slika rabatter och trottoarer, sedan de inrättade blifvit, behörigen underhålla, äge Magistraten låta desamma på den tredskandes bekostnad uppföra och förbättra.


§ 34.

          Innehafvare af tomt åligger att, så långt tomten sig sträcker och till dess derom annorlunda öfverenskommas kan, underhålla halfva bredden af tillstötande gata; hvaremot den återstående delen af gatan emot esplanader, torg och andra öppna platser, såväl som den gatuandel, som belöper sig på oförsålda tomter, vidmakthålles på stadskassans bekostnad.


§ 35.

          Såsnart stadskassans tillgångar sådant medgifva, besörje Magistraten derom, att torg och allmänna platser, samt stadens andel i gator, blifva med stenläggning försedda eller i annat deremot svarande ändamålsenligt skick försatta. Enahanda åtgärd bör äfven af enskilde tomtägare å gator och körbanor vidtagas, i den ordning och vid den påföljd Magistraten äger bestämma; en hvar likväl obetaget att detta åliggande tidigare fullgöra, endast dervid iakttages, att gatan ej fylles öfver eller sänkes under den vid afvägningen bestämda höjd, samt att å densamma icke anbringas mer än nio tums lutning, på sätt i §. 30 sagdt är.


§ 36.

          Tvärrännstenar öfver gata böra i möjligaste måtto undvikas, men der sådana erfordras, hvilket ankommer på Magistratens bepröfvande, skola de anläggas så grunda och långsluttande, att broar eller trummor icke blifva af nöden.

          Rännor under jord, för aflopp af vatten utur källare, få ej anläggas under sjelfva körbanan å gata, utan skola anbringas under närmaste gaturännsten, eller ock inrättas på annat, efter lokalförhållanden, mest ändamålsenligt sätt. Der stora allmänna afloppsrännor under körbana blifva af nöden, böra de anläggas af sten och så inrättas att banan genom dem icke försvagas. Kostnaden för deras anläggning och underhåll drabbar stadskassan.


§ 37.

          Gata skall alltid hållas i behörigt stånd, och bristfällighet, som derå yppas, genast afhjelpas af den eller dem, hvilka gatans underhåll åligger; hvaröfver Magistraten och stadens polis böra noggrann tillsyn hafva. Magistraten läte, minst en gång om året, besigtiga torg, esplanader, gator och allmänna platser, med till dem stötande rabatter, för att utröna hvilka af dem böra förbättras, omläggas eller annorlunda upphjelpas, samt vidtage sedan om verkställigheten deraf nödig åtgärd; och äge Magistraten jemväl, i händelse sådant nödigt finnes, utsätta lämpligt vite för fullgörandet af ofvanberörde skyldigheter.


§ 38.

          Invid esplanad, torg, gata eller andra allmänna platser få hvarken afträdeshus och spillningsrum för stall och fähus, eller andra uthus, som medföra elak lukt, uppföras; äfvensom inrättande af rännor, rör och trummor, till orent vattens afledande från förstugor, kök, bagarstugor, brygghus, verkstäder och färgerier, åt gata eller rännsten, vare förbjudet.


§ 39.

          Vill någon vid sitt hus eller sin tomt uppsätta så kallade afvisare böra de göras af rundhyggen eller åttkantig granit, eller ock af gjutet tackjern, samt ställas vid rabatten eller inkörsporten.


§ 40.

          Finner tomtägare nödigt att, för tillämnad nybygnad eller reparation af förut bebygd gård, utanför sin tomt uppsätta afplankning, må icke något af sjelfva körbanan å gatan dervid intagas; och får ej heller utanför sådane afplankningar något upplag af sten, bjelkar, bräder m.m. göras, utan skola slika bygnadsmaterialier inom tomten eller afplankningen uppläggas. Är tomtägare, för någon större bygnads uppförande, i behof af större utrymme; anmäle derom hos Magistraten, som efter omständigheterna må lämplig plats dertill anvisa. Företages bygnad eller reparation, utan att någon afplankning är nödig, vare icke heller tillåtet att med bygnadsämnen intaga mera, än hvad för afplankning ofvanföre stadgat är.
[(Inf. 2010-03-16.)]

Art. IV.

Om brandgator samt de å dem, äfvensom å esplanader, torg och tomter med flere ställen, föreskrifne trädplanteringars anläggning och underhåll.


§
41.

          Brandgata vid tomt skall af hvarje tomtägare, till halfva bredden och hela längden emot dess tomt, inom den för tomtens bebyggande bestämda tid, eller ock tidigare, der annan tomtägare af brandgatans begagnande har behof, öppnas och i farbart skick försättas samt derefter, till lika andel, vidare ordnas och jemnas, äfvensom, till vattnets afledande derifrån, grunda diken eller rännstenar emellan tomt- och trädplanteringslinierna böra anbringas; ägande Magistraten vaka öfver verkställigheten häraf och derefter tillse, att brandgatorna fortfarande hållas i behörigt skick.


§ 42.

          Af de å den Nådigt fastställda stadsplanen antydde trädplanteringar åligger tomtegarene verkställa de å brandgatorna och tomtskilnadslinierna förekommande, äfvensom dem tillhör att med enahanda plantering förse alla obebygda tomtlinier emot gata, torg eller esplanader. Uti trädplantering långsmed tomtskilnadslinierna deltage hvardera tomtägaren till hälften, utom der stenhus finnes uppfördt, i hvilket fall trädplanteringsskyldighet ej äger rum för den del af skilnadslinien som, upptages af samma hus; hvaremot tomtägare ensam tillkommer att plantera alla träd emot gata, äfvensom närmaste trädrad å brandgata, der sådan tillstöter och icke begränsas af stenhus, som, lika med enahanda hus mot tomtskilnadslinien, befriar tomtägare från trädplanteringsskyldighet mot sådane bygnader.

          Uppå esplanader och torg, äfvensom å stadens allmänna tomter och platser, verkställes omförmälda plantering genom Magistratens försorg med medel, som dertill anvisas.


§ 43.

          Till förenämnde planteringar få endast löfträd användas och, bland dem, företrädesvis sådana, som för ändamålet äro lämpligast; hvadan ej heller asp må dertill begagnas. För öfrigt skall dervid iakttagas att träden, som böra hafva minst tre alnars höjd samt rak stam, ej planteras längre från hvarandra, än att afståndet dem emellan blifver å esplanader, torg och allmänna platser högst tolf alnar, och å öfriga ställen från sex till åtta alnar, samt att trädraderna å brandgata dragas sex alnar från bygnadslinien, så att en åtta alnar bred körväg qvarstår längs midten af sagda gata.


§ 44.

          Enskilde tomtägare skola, inom lika tid som i §. 33 blifvit stadgad för rabatters och trottoarers inrättande omkring tomterna, verkställa dem åliggande trädplanteringar, samt derefter så vårda och sköta dem, att de fortfarande bibehållas.

          Trädplanteringarne å esplanader, torg och allmänna platser böra jemväl, så fort sig göra låter, företagas och fullföljas samt derefter likaledes vidmagthållas.
[(Inf. 2010-03-23.)]

Art. V.

Huru hus och bygnader samt plank och portar skola uppföras och inrättas.

§ 45.

          Ritningar till hus och bygnader samt portar och plank böra utvisa reguliera och väl proportionerade fasader, tak, taklister, trappor, fenster och portindelningar m.m.


§ 46.

          Å hvarje tomt vare det tillåtet att uppföra ett eller flere stenhus, uti en eller flere våningar, samt på sätt uti §. 21 finnes stadgade, äfven i en sammanhängande sträckning intill tomtlinien; dock bör, vid kringbyggandet af en tomt, utom de i åberopade §. gifna föreskrifter, vidare iakttagas: a) att tomten får tre, minst fem alnar breda och lika höga inkörsportar, af hvilka en leder till närmaste brandgata; b) att till bygnaderna å tomten ej upptages större del deraf, än att minst ettusen qvadratalnar återstå till gårdsplan; samt c) att eldstäder ej anbringas i uthus och att alla med eldstad försedda rum skiljas från uthus medelst hel murvägg uppigenom vinden och yttre taket samt, der husen äro lika höga, till trefjerdedels alns höjd derutöfver.
          

          Kalkbrukshus vare ock tillåtna, dock med vilkor att de antingen uppföras af väl torkade, utaf kalkbruk formade stenar, eller ock med slikt bruk gjutas emellan hörn och fensterpelare af tegel: och gälle i öfrigt, om dessa slags bygnader, hvad angående stenhus föreskrifvet finnes.


§ 47.

           Boningshus af trä, ehvad de med mur- och lerbruk öfverdragas, eller med tegel beklädas, äfvensom af resvirke med tegel, få icke i något fall uppföras af mer än en våning och icke byggas högre, än tio alnar till takbandet, oberäknadt stenfoten, som ej heller ofvan jord må göras högre än två alnar. Likaledes vare inrättandet af rum på vinden med eldstad, äfvensom uppförandet af hus med nedre våningen af sten och den öfre af trä förbjudet. Uthusbygnader af trä eller resvirke må icke uppföras till mer, än sju alnars höjd, räknadt från stenfoten till takbandet, eller med högre stenfot, än en och en half aln. I de fall, då i anseende till tomtplanens sluttning eller ojemnhet, svårigheter skulle möta efterlefnaden af hvad här ofvan är stadgadt angående stenfotens största höjd, äger Guvernören, på ansökning, sedan Magistraten och Brandstodskomitén i staden blifvit hörde, meddela tillstånd till sådana afvikelser, som af omständigheterna kunna föranledas.


§ 48.

          Vid uppförandet af trähus uti de stadsdelar, der mindre hus få byggas, gälle enahanda villkor och föreskrifter, som för slika hus uti den öfriga delen af staden i §. 47 äro stadgade, dock med iakttagande, att bygnadernas höjd icke får öfverstiga för boningshus nio och för uthus sju alnar, räknadt från stenfoten till takbandet.


§ 49.

          Magasiner för varuupplag inom gårdarne, äfvensom stall, fähus och förvaringsrum af trä eller resvirke, för foder, ved eller andra lätt antändbara ämnen, få icke med boningshus eller eldrum förenas, ej heller eldstäder i dylika hus inrättas; och gälle för öfrigt hvad om magasiners uppförande för större varuupplag i §. 11 finnes stadgadt.


§ 50.

          Alla grundmurar till stenhus, hvilka byggas mot torg, eller esplanader, skola uppföras af väl tuktad eller huggen granit i jemn och vacker mur, med utsprång från väggen af tre till fem tum och behörigt vattenfall å deras öfre kant; men för slika hus emot andra gator och platser, såsom ock vid uppförande af trähus, må af den byggandes välbehag och omtanke bero, att så beskaffad stenfot anlägga, äfvensom undantag härifrån jemväl får äga rum vid uppförande af stenhus der arkitekturen kan sådant föranleda; dock skall alltid tillses, att grundmurarne till alla hus, efter markens beskaffenhet, sorgfälligt sammanfogas och hafva erforderligt djup, så att bygnadernas framtida bestånd derigenom befrämjas.


§ 51.

          Vid uppförande af stenhus bör noga iakttagas:

          1:o Att alla källare under sådana hus hvälvas af gråsten eller tegel;

          2:o Att grundmur ofvan jorden uppföres till minst trefjerdedels alns höjd och, der boningshus derå byggas, förses med nödiga luftvexlingsgluggar, hvarjemte marken, under såväl bonings- som uthus, bör öfverallt, der källare ej finnes anlagd, hållas något högre, än omgifvande gård och gata, till förebyggande af osunda vattensamlingar;

          3:o Att yttre murarne af boningshus innehålla, i jordvåningen uti hus af mera än två våningars höjd, minst en aln, samt i de öfre våningarne af sådana hus och öfverallt i lägre boningshus, minst trefjerdedels alns tjocklek; att uthusens yttre murar ej må vara mindre, än en half alns tjocka; samt att skiljemurar göras af den tjocklek, som inredningen fordrar; och må på ställen, der skiljemur skulle sakna nödigt stöd, brädvägg inrättas med vilkor, att den på bägge sidor rappas med kalkbruk.

          4:o Att alla ingångs- och inkörsportar samt trappuppgångar till vindar i husen skola vara hvälfde af tegel, och vinden försedd med dörr af jernplåt; hvaremot sjelva trappstegen få med plankor eller bräder beläggas, med undantag likväl af närmaste steget till dörren, hvilket anbringas af sten.

          5:o Att vindsbottnarne beläggas med brandgolf af murtegel och taklagen i enlighet dermed inrättas;

          6:o Att till skurtak användas endast taktegel, skiffersten eller plåtar af koppar, jern, zink med flere metaller, eller ock andra sådana eldfasta ämnen, som framledes kunna till taktäckning godkännas och tillåtas. Tak af tegel eller skiffer må anläggas med en resning af högst en tredjedel af husets bredd äfvensom på underlag af bräder; men tak af metallplåtar få ej erhålla högre resning än motsvarande en fjerdedel af husets bredd och icke läggas på bräder, utan på ribbor eller läkter, af högst tre tums bredd och med minst lika afstånd från hvarandra; hvarjemte alla taklag böra bestå af takstolar, väl ställda och sammanfogade af dertill, efter bygnadens bredd, erforderligt groft virke, ifrån fem till nio tums tjocklek. Dock må uti stadsdel, hvarest mindre hus må uppföras, alla bygnader af en våning täckas med tak af bräder, eller plankor, eller ock, i fall Guvernören, på särskild ansökning, dertill bifaller, jemväl med pertor, med vilkor att resningen af dylika tak ej heller göres högre för perttak än en tredjedel och för de öfriga än en fjerdedel af husets bredd.

          7:o Att uti alla tak öfver boningshus anbringas en eller flere brandluckor af metallplåt, med till dessa luckor ifrån vinden ledande stegar, samt alla vindar så inrättas, att dagsljuset dit kan intränga genom fenster å gaflar och sidoväggar, eller lanterniner å taket, eller genom insättande i brandluckorna af starka fenster, med tjocka och väl fastkittade glasskifvor af sex till åtta tum i fyrkant. Skolande vindskupor, så vidt möjligt är, undvikas samt, der de förekomma och af trä inrättas, alltid med metallplåt på yttre sidorna beklädas och med jernluckor invändigt förses.

          8:o Att bottnar till spislar, ugnar och eldstäder icke må läggas på bjelkar, utan på fast grund af gråsten, öppna och säkra hvalf, eller på kant lagde jernstänger, å hvilka såväl eldstäder, som spislar och ugnar derefter uppföras utan sammanhang med bjelklaget, som vid alla eldrör och eldstäder bör med starka bjelkar afvexlas; minst på nio tums afstånd från eldröret, samt att alla eldrör ledas helst genom husets väggar, eller ock förses med sex tum tjock välfogad mur.

          9:o Att vid anläggning af värmeledning eller såkallade kaloriferugnar sjelfva värmerummet, deri ugnen och de upphettade jernrören befinnas, ovilkorligen hvälfves med minst tolf tum tjock tegelmur, hvarå trägolf icke få läggas med mindre än att murens tjocklek ökes till en aln; och böra ugnens väggar vara minst aderton tum tjocka samt, der trä möter, förses med fodersten, äfvensom golfvet i sådant rum lägges af sten.

          10:o Att eldstadsmurarne varda så anordnade, att alla skorstenar få sex tum tjocka yttre väggar och, såvidt det kan ske, utan allt för stor krökning af dessa murar, utföras genom takkammen, till en och tre fjerdedels alns höjd utöfver densamma, samt innehålla rymliga och ifrån hvarandra genom tegelsten, lagd på kant, afskilde rökkanaler, hvilka, särskildt för hvarje eldstad, ledas så lodrätt som möjligt genom murverket ut i fria luften; hvarutom ej mindre alla yttre väggar till rökkanaler skola, der de stöta mot trä och vid genomgång af trossbottnar, vara minst tolf tum samt vid genomgång af yttre taket, nio tum tjocka, än äfven der rökkanaler ifrån kakelugnar genomgå trossbotten, inuti murverket förses med rör af jernplåt, som förenar sjelfva kakelugnen, deruti röret bör ingå sex tum, med det fasta murverket;

          11:o Att alla köks- och andra öppna spislar förses med rörledningar och i följd deraf, efter spiselns beskaffenhet och storlek, erhålla tillräckligt tjocka murar af tjugufyra till tjugusex tum; såsom ock att alla andra murar mot spiselstäder böra vara minst aderton tum tjocka och uppföras med bruk af lera och sand, utan tillsats af kalk;

          12:o Att vid pannors eller grytors inmurande uti brygg- och tvätthus, murverket omkring dessa omgifves med minst tolf tum tjocka yttre murar, genom murverket utledas i hufvudskorstenen; och bör inmurad panna eller gryta alltid hafva eldstadsöppning från en dervid uppförd spis med kupa, som är af sten öfverhvälfd eller med jernplåt försedd, men icke på sidan af pannemuren eller utanför spiseln;

          13:o Att ugnar uti bagerier och bagarstugor alltid hafva yttre murar till en, efter ugnarnes bredd eller hvalfvens spännvidd, lämpad tjocklek, hvilken, för bakugn af en och en half alns bredd och derunder, bestämmes till minst aderton tum; men efter som ugnens bredd derutöfver ökas, skola äfven yttre murarne få en tillökning i tjocklek, med sex tum för hvarje half aln af ugnens bredd, intill dess den uppgår till tre alnar, hvarefter, för hvarje aln utöfver denna bredd, till och med följande fulla alntal, förenämnde tillökning af sex tum på tjockleken i yttre muren jemväl vare antaglig, allenast sådane större ugnar tillika, i förhållande till deras längd, förses med två eller flere bindningsankaren, en hvar bestående af två jernstänger, lagde, den ena under ugnens bottenplan och den andra ofvan hvalfvet, samt, genom sine, utom yttre muren framstående ändar och uti dem anbragte öglor, medelst så kalladt slut- eller hålljern, sammanbundna på hvardera sidan af muren; och böra förenämnde ugnar derjemte ofvanpå rörledningarne hafva minst nio tum tjock tegelbeklädnad och, i händelse torkugnar anbringas ofvanför bakugnshvalf, äfven dessa förses med tillräckligt tjocka sidomurar och hvalf af tegel, med jernluckor för ugnsmynningen;

          14:o Att framför kakelugnar och köksspislar anbringas plansten eller jernplåt, till minst aderton tums bredd för kakelugnar och en alns bredd för spislar af lika längd med eldstadsmuren, samt att uti brygg-, tvätt-, och bagarstugor, äfvensom bagerier, der golfven icke äro af jord, sten eller lera, plan-, eller tegelsten inläggas utmed hela murverket, framför ugnar uti bagerier och bagarstugor, till tre alns bredd, samt för spislar uti brygg- och tvättstugor, till en och en half alns bredd; och må icke någon eldstad förses med sådant skjutspjell, som, vid dess öppnande, till större eller mindre del, drages utom eldstadsmuren, utan bör dertill begagnas antingen vindspjell, eller så beskaffat skjutspjell, af gjutet jern, i jemväl gjuten jernform, att endast spjellets ten eller skaft löper ut genom muren.

          15:o Att till öfre våningar och vindar uti boningshus inrättas beqväma uppgångstrappor; och böra uppgångar till vindar å uthus byggas inom detsamma; men der sådant möter svårigheter, må de å någon af husets yttre sidor på lämpligt sätt uppföras och byggas; samt

          16:o Att till takrännor å stenhus, samt till vattenafledare eller stuprör, såväl från sten- som trähustak, endast jern- eller annan metallplåt begagnas, samt att rännor icke inrättas hängande under takutsprånget, utan förläggas å stenhus ofvan och å trähus inom detsamma. Dock vare ej någon skyldig att inrätta takrännor annorstädes, än der rabatter icke afskilja husen från trottoarerna; och må i de aflägsnare qvarteren, ej mindre ofvansagde rännor, än äfven vattenafledare, af trä anbringas och under takutsprånget fästas.


§ 52.

          De stadganden nästföregående §. uti 1, 2, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 14, 15 och 16 punkterna innehåller, gälle ock för trähus i allt öfrigt, utom den i andra punkten bestämda höjd för grundmurar, samt hvad i slutet af 8:de punkten förekommer, om eldrörs ledande genom vägg, uti hvilka delar äfvensom i andra afseenden, följande föreskrifter vid uppförande af trähus skola tjena till efterlefnad.

          a) Att stenfoten eller grundmuren å jemn mark i höjd erhåller högst en och en half aln ofvan jord och minst trefjerdedels aln öfver tillstötande rabatt, samt å sluttande tomt uppföres till allenast en half alns höjd, å den högre marken, i den händelse att förstnämnde höjdbestämmelse annars blefve öfverskriden;

          b) Att, der arkitektoniska anordningar ej annorlunda fordra, alla knutar helst göras släta och att väggarne öfverallt väl dragas och tätt sammandymlas, äfvensom alla dörr- och fensteröppningar förses med starka postsvärd, intappade både i underlags- och öfverdragningsstockarna.

          Hus med utstående knutar må uppföras, med vilkor att ägaren till sådan bygnad är skyldig att, der den mot gata förekommer, inom fem år efter det huset blifvit uppsatt, detsamma efter godkänd ritning få brädslå, att antingen knutarna icke blifva synlige, eller af dem bildas pelare, hvilket ritningarne till dylika hus bör utvisa;

          c) Att i hus såväl af trä, som af resvirke med tegel, eldstad, spis, bak- eller bryggugn icke får uppföras emot eller invid yttre vägg eller annorlunda, än på egen grundmur af sten, äfvensom ej heller vägg af timmer eller resvirke bakom spis, ugn eller eldstäder, hvilka inrättas med gemensamt rökdrag, qvarlemnas, utan skall den borttagas och ersättas med brandmur, som bör vara af minst aderton tums tjocklek till spis eller ugn; och skola de sålunda afskurna väggarna sluta i ett postsvärd, infalsadt i väggarnes slutändar från vinden ner till underslagshvarfvet, hvilket får gå helt under den insatta brandmuren; att der trävägg bakom eldstad lemnas hel, densamma afskiljes från eldstadsmuren medelst en dess hvardera sidor omslutande minst sex tum tjock nisch af tegelmur, som, anlagd å säker grund samt under taket öfverhvälfd och under hvalfvet försedd med starka ankarjern, tillika uppbär eldrören och skorstenarne; äfvensom eldstäder i trähus böra, till undvikande af pipornas brytning vid husets sättning, såvidt möjligt är, uppföras i midten af bygnaden; att äfven alla uti eldstäder utan nischer förekommande rökkanaler bäras af underslagna starka hvalf, försedda med ofvanbeskrifne ankarjern; att skorstenar å trä- och resvirkeshus skola höja sig minst två alnar öfver takkammen och få icke läggas med tegel på kant; samt att alla till skorstenen ledande rökkanaler och pipor böra i möjligaste måtto göras raka och lodräta samt öppningarne tillräckligt rymliga, äfvensom yttre sidorna af dem ända till vattentaket i trä- och resvirkeshus vara, då de ledas från spislar, bak- och bryggugnar, minst tolf, och från andra eldstäder, nio tum tjocklek; och vare rökkanalers eller pipors uppförande, dragning eller murning på underlag af bjelkar, plankor eller annat stöd på det strängaste förbjudet, samt;

          d) Att till taktäckning få användas bräder eller plankor, äfvensom efter dertill utverkadt särskilt tillstånd af Guvernören, jemväl pertor, likväl i hvarje fall med de vilkor, som för dylika händelser äro uti 6 mom. af §. 51 föreskrifna.


§ 53.

          Hvarje tomt bör, emot gata emellan husen, förses med plank eller annan stängsel, hvilken likväl icke får uppföras på sådan stenfot, som vid eldsvåda kan blifva hinderlig för släckningen, utan bör så inrättas att stängseln med lätthet kan undanskaffas. För öfrigt må plank och stängsel mot gata, till högst tre och en half alns höjd, göras antingen helt och hållet, eller till någon del af höjden, genombrutna, eller ock täta af hyflade, sammanfogade bräder, allenast de uppföras i smakfull stil och, så mycket som möjligt, i öfverensstämmelse med angränsande enahanda stängsel.


§ 54.

          Till hvarje gård skola finnas åtminstone två inkörsportar af fem alnars bredd och lika höjd, af hvilka den ena bör leda till angränsande brandgata; dock vare en port tillräcklig å sådane gårdar, inom qvarter der mindre hus få uppföras, som äro belägna vid endast en gata. Sagde portar få icke under något vilkor med hus af trä eller resvirke öfverbyggas och må, der de emellan tvenne å samma tomt närstående hus uppföras, helst inrättas så, att de, likasom planket invid, kunna skyndsamt undanskaffas.


§ 55.          

          Inom fem år efter det boningshus af trä blifvit uppfördt, skall detsamma brädbeklädas, i öfverensstämmelse med upprättad, vederbörligen fastställd ritning, hvarefter sagda hus, såväl som tillstötande plank mot gata böra öfverstrykas med lämplig färg, enligt Magistratens bepröfvande.

          Bonings- och andra hus uti qvarter, der mindre hus få uppföras, såsom ock uthus i samtliga delar af staden, må förblifva utan brädfodring, men böra bestrykas med alunslamm eller annan varaktig färgläggning, hvartill för bygnader inpå tomterna äfven rödfärg får begagnas. Deremot vare ej bestrykning med tjära eller tillblandning deraf å hus, tak och plank i någon händelse tillåten.
[(Inf. 2010-03-30.)]

Art. VI.

Om hvad vid uppförande af hus och plank grannar emellan iakttagas bör.


§ 56.

          Ej må någon hafva fenster eller glugg från sitt hus åt annans gård, när huset uppföres mot tomtlinien, med mindre grannen det tillåter.


§ 57.

          Alla uthus, innehållande stall och fähus samt afträdes- och spillningsrum, uppförda af stock eller bräder, skola emot grannens tomt hafva väl gjorde, tappade grundmurar och för öfrigt så täta väggar, att grannen ej må af någon orenlighet ifrån dem besväras.

§ 58.

          Stängsels uppförande, angränsande tomter emellan, må bero af tomtegarena. Vill den ena stänga, vare äfven den andra dertill skyldig, och åligge honom att till hälften bekosta och underhålla stängseln, i afseende å hvars beskaffenhet den öfverenskommelse må gälla, som tomtegare kunna träffa, allenast dervid iakttages, hvad i §. 53 stadgadt är om stenfots inrättande under stängselplank; hvaremot i den händelse, slikt aftal icke sker, berörde plank tomter emellan böra göras af tätt sammanfogade bräder till tre alnars höjd, samt hvardera tomtägaren berättigas att så mycket öfverskrida tomtskilnadslinien, att han, utan skada för de honom åliggande trädplanteringar, kan få dem inom sitt plank inrymde, hvadan jemväl skilnadsstängseln, der den möter grannens plank, skall bilda ett knä.

          För öfrigt vare den gårdsägare, som stenhus emot grannes tomt uppfört, befriad från stängsels inrättande emot sådant hus; och komme samma bygnads längd honom tillgodo å stängselskyldigheten, då han de i sådant fall från bygnaden till tomtskilnadslinien erforderliga tvärplank bekostar och underhåller.


§ 59.

          Visar sig någon tomtägare motvillig eller försumlig att sin tomt emot granne, i ofvanstadgad ordning, behörigen inhägna inom den, för sjelfva tomtens bebyggande och trädplanteringars anläggande, bestämda tid, eller då granne sådant äskar, eller ock att redan uppförd inhägnad vidmagthålla, äge Magistraten, på derom gjord anmälan, med föreläggande af viss tid och lämpligt vite, honom dertill förpligta.
Det alle, som vederbör, till underdånig efterrätttelse länder.

Helsingfors, den 4 Augusti 1859.

I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland:
C. CRONSTEDT.

B. FEDERLEY.
M.V.A.L. BORN.

 

Eugen von Knorring



Hans Kejserliga Majestäts i Nåder fastställda Bygnads-Ordning för Ny Carleby stad. Gifven i Helsingfors den 4 Augusti 1859.
Mats Blomqvist digitaliserade bok i Finlands arkitekturmuseums bibliotek och tillhandahöll.


Läs mer:
Byggnadsordningen av år 1859 av Erik Birck.
Nykarleby stads byggnadsordning av år 1963.
Byggnadsordningen av den 1 januari 2002 på stadens webbplats.
(Inf. 2010-03-01, rev. 2010-04-14 .)